Det hela började i måndags.
Vi repeterade på teatern och det var ett tag kvar till lunch.
Vi tog en liten paus för att de som ville skulle få "ta lite frisk luft" som det kallas när man gå ut och suga i sig en blandning av nikotin, kolmonoxid, vätecyanid, bensen, arsenik, amoniak och 4000 andra roliga ämnen.
Eftersom jag aldrig förstått tjusningen med denna hobby tog jag ett äpple istället. Usch, nu framstår jag som världens renlevnadsmänniska, vilket jag inte är. Det råkade stå en fruktskål i fikarummet och någon sa "ta ett äpple" och så gjorde jag det.
Det smakade konstigt, och hade en konstig yta. Jag sköljde det två gånger och fortsatte äta. Efter en stund fick jag ont i magen och kände mig konstig men jag genomled dagen ändå. Det var någonting som sa mig att det inte var äpplet som var orsaken till att jag hade ont. Det var något som var skumt.
På kvällen mådde jag dock bättre.

Nästa dag hade jag nästan glömt bort hela äppelhistorien och repade som vanligt. Jag sufflerade inte, utan vi repade en av mina scener. Vi ändrade på en spark som jag skulle få i magen, och jag var inte beredd, men det gick väldigt bra ändå. Vi gick igenom den en gång, tillsammans med konfliktkoreografen Linus och så prövade vi en gång till.
Det gjorde ont.
Jag sa att vi fick bryta och så blev jag lite ompysslad.
Jag väntade lite och så gick vi igenom det igen, när jag var redo, och sen gick det bra. På kvällen spelade vi upp tre scener för lite gymnasielärare och då gick det bra med sparken.
Jag hade fortfarande en konstig känsla i magen, och på vägen hem kom jag på att det ju faktiskt var nästan samma känsla som efter jag hade ätit äpplet.

På onsdagen gick vi igenom det igen. Noga. Det kändes bra och jag var nöjd. På kvällen visade vi fyra scener för skådebanan. Då gjorde jag lite fel. Jag tänkte inte alls på hur jag skulle göra med magen, så jag fick ont igen. Men det var något som inte stämde då heller. Det var något annat som gjorde ont. Redan innan jag gick in på scenen var det något konstigt med magen, och jag tror inte det var nervositet.

Vi fick bryta i sista scenen för att någon i publiken svimmade. Det visade sig att hon varit och lämnat blod tidigare på dagen, och fått ett blodtrycksfall. Vi bröt, och så pysslades hon om och alla var nöjda ändå. Det bjöds på mat, men min matlust var borta. Jag pratade med regissör-Jenny, och bestämde att jag skulle åka till Accessakuten. Jag gick till teatern och hämtade mina grejer. För säkerhets skull kollade jag öppettiderna på nätet. Jag lästa att de hade öppet dygnet runt, och så hittade jag en länk till "kölapp online" eller något liknande. Det stod att väntetiden var 56 minuter, så jag tog en kölapp online och skrev in mitt mobilnummer.

När jag satt på spårvagnen fick jag ett SMS som sa att "nu är det bara 20 minuter kvar". Jag kom in på Accessakuten och gick fram till en kassa där jag frågade vart jag skulle. Jag blev hänvisad bort till änden av en annan korridor. När jag gick bort i korridoren kom mitt nummer upp på en skärm och jag kom fram till disken precis i tid.
Jag skrevs in och blev informerad om att väntetiden var minst tre timmar. Klockan var nio, så efter midnatt skulle det bli min tur. Jag ringde hem och sa att jag skulle åka hem och vänta. När jag pratade i telefon halkade en tant på trotoaren framför mig, så jag bad mamma vänta i luren och hjälpte "den äldre damen" upp och försäkrade mig om att hon kunde fortsätta gå själv.

Jag åkte hem och pratade med mamma och pappa som hade lagt sig. Mamma föreslog att jag skulle åka in nästa morgon istället, och jag kände mig bättre, så jag försökte ringa till Accessakuten och säga att jag inte skulle komma. De hade ingen telefontid så sent, så jag tänkte att de nog själva märker att jag inte kommer eftersom jag inte skulle komma....

Jag har sovit länge inatt och på morgonen visade det sig att mamma var hemma. Hon har tagit ledigt för att hon också har ont i magen. Det verkar vara samma värk som jag hade, men mamma har inte fått någon spark i magen. Mamma har dessutom fått huvudvärk och feber som extra bonus. Jag kikade på repschemat och insåg att jag egentligen inte behövs så jättemycket på teatern idag, så jag SMS:ade regissör-Jenny och sa att jag helt fräckt tog ledigt, men det var OK.

Så idag ska jag ta det lugnt, och så tror jag att jag ska gå till teatergrejen ikväll iallafall. Jag är med i en fri teatergrupp som träffas på torsdagskvällar, och om jag orkar ska jag dra dit.

Jag skiter i akuten. De kan nog inte göra något ändå. Om jag ångrar mig så får jag sticka dit innan måndag, för då fyller jag 20 och då får jag betala för mig på sjukhuset.
Vi får se.

Jag misstänker en skön blandning av stress, lite nervositet och sparkar i magen.
But what am I, a doctor?