"Hej igen!

Nu kommer mitt andra brev.
Jag mar inte sa bra. Jag har skaffat mig ett husdjur som jag har döpt till Fido.
Jag har nämnligen (tror jag) en parasit i kroppen. Det är ett litet djur i min mage som äter min mat och har fatt mig att ma daligt idag och igar. Min temperatur har växlat kraftigt upp och ner. Fran världens febar som fár samtliga i gruppen (och aven de nicaraguaner vi bor hos) att bli oroliga for mitt liv, till världens kyla. Denna växling kan gá pá 15 sekunder. Otäckt. Dessutom har jag ont i magen och nu är jag hungrig, men har ingen matlust. Imorgon ska jag försöka ta mig till läkaren.

Jag gillar inte det Internetcafé som jag är inne pá nu. De har världens problem med Hotmail. Jag har försokt komma in pá Hotmail i över en timme och det har ar den tredje datorn jag forsoker med. I forrgar skulle jag maila, men da kom jag inte in, sa jag riskerar att fa stryk av Nina nar jag kommer hem, eftersom hon sa att hon kanske slar mig om jag inte mailar.

Igar kunde jag inte ta mig hit eftersom jag lag inne pa Mats rum och sov. Extremt trött och magsjuk.

Har efter en timme lyckats läsa de tio mail jag fátt. Mail fran pappa, Daniel, lite rerklam och ett mail fran Liseberg. Jag fick inget jobb, men jag star som reserv. :("

/.../

"Nu ar klockan ganska mycket har, men jag ar ensam svensk pa internetcafét och jag varken kan eller vágar gá tillbaka till CECIM sjalv, eftersom jag inte kan vagen och for att det ar jattefarligt att ga sjalv pa natten har i Ciudad Sandino. Jag vantar pa att Anna kommer tillbaka med nagon.

Ha det bra i Sverige!
Jag forsoker ha det sa bra trots djuret/djuren i min mage som äter upp min mat. Urs!

Hejdá allihopa!"

Vilka minnen. Historien med amöban slutade med att jag gick till doktorn, lämnade prover och fick svar efter tre timmar. Då fick jag veta exakt vad det var för amöba och så fick jag en del tabletter. Fyra stora, röda tabletter som jag skulle ta direkt. Ungefär som att bomba skiten ur amöban. Sen skulle jag ta en annan sorts tablett en gång om dagen. Jag fick dessutom ett papper med en detaljerad redogörelse av mitt avföringsprov. Det stod allt om konsistens, färg och lukt.
Efter behandlingen blev jag helt återställd, men för säkerhets skull testade jag mig hemma i Sverige. Här tog testet två veckor (istället för tre timmar), men jag var frisk. Dock hade jag gjort många nära och kära väldigt oroliga med mitt mail och det var tydligen det enda folk pratade om hemma i Sverige.

Jaja. Nog med nostalgi för inatt. Nu ska jag sova. Adjö!