Sist jag skrev hade jag snott texten från en kille som hade snott texten av en tjej. Mycket underligt. Det är knappt att jag förstår det själv.
Innan dess skrev jag innan jag skulle ge mig av till UKM:s regionsfinal i Lidköping.
Vad om hände där är - tills nu - förhöjt i dunkel.

Jag åkte tåg till Skövde, där jag bytte till en buss. Jag somnade på bussen och vaknade i värmen av att folk klev av bussen i Lidköping. Jag klev också av och ringde José, som skulle ta hand om mig och de andra i "Urvalsgruppen". Vi får inte säga "jury" eftersom det inte ska bli för mycket tävling. Det ska mer vara en festival.
Iallafall försökte José förklara vägen och jag promenerade mot sjukhuset, där vi skulle mötas. När jag var framme ringde han igen och frågade var ajg var. jag såg en kille längre bort, men trode inte att det var José efter som killen inte såg ut att prata i telefon. Men det var han ändå. Han använde handsfree, och det är fusk!

Vi gav oss av till "Idrottens hus". Där var det fullt av folk. Funktionärer och ungdomar. Och de flesta funktionärerna var också ungdomar. Vi gick iväg till ett rum som var "reserverat" för urvalsgruppen. Där fick bara vi vistas.
Vi fick var sitt block med papper där vi skulle fylla i vad vi tyckte om filmerna, teaterpjäserna, danserna och banden. Jag skulle bara skriva om film, vilket var väldigt skönt. Jag tycker synd om de som hade musik. De hade mcyket att skriva, och det var knepigt att välja ur ett fåtal som skulle gå vidare. De skulle välja ut ca fem av... Ja, kanske 45.
I rummet fanns iallafall pappr, pennor, kaffekokare, tevatten, frukt, goda kakor och godis. Det var väldigt trevligt.

Sedan satt vi och tittade på showen mellan 16:00 och och 18:00. Sen gav sig alla iväg för att äta i skolans matsal. Men inte urvalsgruppen. Vi gav oss iväg till en libanesisk restaurang där alla tog var sin tallrik med blandat, grillat kött. Mumma! Sen skyndade vi oss tillbaka till showen och vid midnatt var det klart.
Jag hade med mig en väska med kläder, sovsäck, liggunderlag, m.m.
Jag hade fått veta att jag skulle få bo i ett omklädningsrum eller liknande, tillsammans med andra funktionärer. Men, vid elvatiden på kvällen fick jag veta att José fixat ett hotellrum till mig i konferenscentret som låg tvärs över gatan.

När showen var slut vid tolvtiden var det nattbad för de som ville. I anslutning till sporthallen (där showen var) låg ett badhus, och där badades det för fullt. jag hade dock inte med några badkläder, och så behövde jag sova.
Jag sov väldigt gott.
Nästa morgon gick jag ner i hotellets matsal för att äta frukost. När jag nästan hade ätit upp kom det in folk med pärlor och pärlplattor. Det skulle anordnas någon form av workshop. Jag frågade om jag fick vara med, och det var inga problem. Eftersom jag har konstiga idéer för mig bestämde jag mig för att göra Mina Dokument-mappen som pärlplatta. Att översätta pixlar till pärlor kan ju inte vara så svårt, tänkte jag.
Det hela tog ca två timmar.
Först tyckte jag inte alls att det blev så lyckat, men om man ser den på långt håll, eller kisar, ser den perfekt ut.


När jag var klar med pärlplattan skyndade jag mig upp på mitt hotellrum och packade ihop fort som sjutton. Jag hade en kvart på mig, trode jag, men egentligen skulle det vara tomt en timme tidigare. Iallafall tömde jag rummet och begav mig till urvalsgruppens rum. Vid ett var det dags för show igen och  sen en liten paus, och sen mer show tills klockan blev 16, ungefär.
Då samlades vi ännu en gång i vårt lilla rum och diskuterade vilka som skulle få gå vidare till riksfestivalen. Jag hade ingen att diskutera med, eftersom den andre jurymedlemmen för film inte var där. Han jobbar på Film i väst, och skulle få se filmerna på måndagen och sen höra av sig till mig så att vi kunde diskutera på telefon.

När vi var så gott som klara knackade två tjejer på dörren. De ville låna en penna, och det fick de. Sen frågade den ena tjejen om det var jag som var Albin. Ja, jag heter Albin, svarade jag. Albin Olsson? frågade hon sen. Från Albin & Art?
Hehe... Ja, det är jag svarade jag och sken upp.
Hon sken upp ännu mer. Det visade sig att hon var ett fan, och hon sa att hon sett våra TV-program nästan varje dag. Hon var jätteglad över att få träffa mig, men jag var nog ännu lyckligare. Ett fan, liksom! Hur coolt är inte det?
Det kommer jag att leva på länge...
Hon skrev i vår gästbok några dagar senare, och så började vi chatta. Tydligen hade hon berättat för sin mamma om sitt möte med mig, och hennes mamma hade blivit sur för att hon hade glömt berätta att mamman också tyckte om våra TV-program.

Sen packade vi ihop iallafall, och jag fick åka med en bil till Alingsås, tillsammans med några arrangörer från Kulturungdom. Bland annat José. Han var en väldigt trevlig prick och vi blev bra vänner. Han frågade vad jag höll på med, och jag sa att jag jobbade på Angereds Teater. Jasså, är det du? sa han då, när jag förklarade. Då visade det sig att José sitter i Angereds Teaters styrelse!
Sen kom vi till Alingsås. Jag slängde iväg ett SMS till kamrat Julia (som är Alingsåsbo) för att varna henne.
Då kastade hon sig på cykeln och for iväg till centralstationen för att säga hej till mig. Efter ca fem minuter kom tåget, och jag och José åkte till Göteborg.

På måndagen jobbade jag på teaterns kontor. Jag väntade på att Film i väst-snubben skulle ringa, men det gjorde han inte. Dessutom väntade jag på att jag skulle få albinolsson.com, som jag beställde måndagen innan. På supporten sa de att det skulle ta ca en timme, men det tog några dagar. På tisdagen fick jag, efter att ha ringt supporten igen, lite hopp och efter ett tag var albinolsson.com min.
Jag fick också mail från UKM. Det visade sig att mitt i allt kaos hade de strulat till det med urvalsgruppen.
Det var tydligen en väldans massa strul "bakom kulisserna" på UKM. Det var folk som blev sjuka, så att väldigt få personer blev ansvariga för väldigt mycket. Detta strul syntes dock inte "utanför" och det blev en väldigt lyckad festival ändå.
Iallafall skulle det från början vara Film i väst-snubben och en tjej som bedömde filmerna i urvalsgruppen. Tjejen fick förhinder och en annan kille kallades in. Han blev sjuk och jag kallades in. Dock hade den killen sett filmerna ändå och hört av sig till Film i väst-snubben och kommit fram till vilka filmer som skulle gå vidare. Ingen av dem visste ens vem jag var.
Jag fick till slut tag Film i väst-snubben som blev väldigt paff. Vi beslutade att ha en telefonkonferens på fredagen. Tyvärr fick vi inte tag på den andra killen, men vi lyckades komma frem till vilka vi tyckte var bäst, och vägde in allas åsikter så att vi fick en "vinnare" och två reserver.

Det var min historia om UKM. En sann historia!

Sen var det det där med Brännö. Men det tar jag lite kortfattat.
Några killar hade sålt musik och fått ihop lite pengar. De beslutade sig för att använda pengarna till att starta en festival. På Brännö brygga. En av killarna var en jäkel på att mingla, och fick tag på en del små band som skulle vara med. Dock blev det inställt och framflyttat. Då lyckades mingelsnubbem, som jag tror kallar sig festprinsen, fråga lite större band, och snart var Slagsmålsklubben bokade! Det drog en jäkla massa folk ska ni veta!
Jag hade också tänkt gå, men jag hade två kompisar som kanske skulle dit, och jag var inte så sugen på att dra ensam. Mina andra kompisar skulle festa hemma hos "Goblin" och dessutom slutade festivalens hemsida att fungera, så all info om resväg, priser, m.m. gick inte att få tag på. Så jag hoppade över det. Jag hade dock på mig en SMK-tröja hela dagen som kompensation.
Förresten blev jag tillfårgad om jag ville vara webbdesigner för festivalens hemsida, men de hade fått tag på en annan istället. Och det gick ju som det gick...

För övrigt är det bara fem föreställningar kvar av En måste ju leva. Kvällsföreställningar allihop. Sen är framtiden oviss. Jag ska försöka lära mig lite scener för inträdesprov på Skara skolschen och Wendelsbergs folkhögskola.
Vi får se vad som händer.
Och så har jag laggt ner poesibloggen. Den finns kvar, men inga uppdateringar kommer. Istället har jag startat citatbloggen. Vi får se om den överlever...

Over and out!

I lördags var jag ute med några kompisar.
Vi var på BBQ som egentligen inte heter BBQ längre.
Där spelade vi biljard, som vi brukar. Sen kom ägaren och tipsade om att det var biljardtävling nästa dag. Vi skrev upp oss på listan och på söndagen var vi på plats klockan 18:00. Charbel, Pablo, Albin J. och jag.
Inga andra biljardsugna var där.
Min förhoppning var att vi skulle vinna på walk over. Ägaren, som snackade med oss lite, mumlade något om att "har man lovat så har man" när jag nämnde champagne.
Vid 19 var det frågesport. Vi anmälde oss och fick en lapp med plats för att fylla i svar.
Först var det tio frågor om allt möjligt. "Vilken biljardboll är blå?" "Vad står det för landsbokstäver på bilar från Schweiz?". Det gick ganska bra. Sen var det flaggor. Några flaggor visades upp och vi kunde alla utom Tibet.
Sen var det filmfrågor. Vi kunde inte vad Bob Marleys fru hette, och inte vad sonen hette heller. Dock hade vi koll på att bandet hette The Wailers. Sen visste jag vilka skådespelare som gjorde rösterna i Shrek och så visste Albin J att pingvinerna i "Happy Feet" var kejsarpingviner.
Vi fick flest poäng av alla lagen.
Dock var det inte över där. Alla lag skulle satsa sina poäng på olika hästar. Det var bara vi och ett annat lag, bestående av två grabbar, som var med. Alla andra gav upp eller gick hem. Sen visades ett filmklipp med hästkapplöpning. Ganska trist. Både vår och de andra grabbarnas häst förlorade, men vi hade bara satsat tre poäng, så vi vann hela rasket ändå.
Vi fick champagne. Det tycker inte jag om, men det var väldigt skoj ändå.

Sen hade det kommit fler biljardsugna människor.
Då var det dags för biljardturnering.
Innan turneringen började fick vi öva lite innan allt var organiserat.
Jag spelade mot en lång kille med lockigt hår. Han var lite halvskum och hade lite underliga regler. Tystlåten och mystisk. Det var ganska jämnt, men han vann till slut.
Sen började turneringen.
Alla parades ihop och spelade man mot man.
Mitt namn, Albin, stod med på listan men jag blev ändå kallad Albert två gånger.
På listan stod även namnet "Seiko". Det var ingen annan än CK.
Iallafall spelade man man mot man (rolig ordföljd) och sen möttes vinnarna och så vidare i en liten turnering.
Pablo, Charbel och Albin J åkte ut i sina första matcher.

Jag vann min första på ren tur. Min motståndare, som hade konstiga regler, klantade till det.
Han hade bara den svarta åttan kvar, men satte i den vita. Då tackade han för en god match, eftersom hans egna regler sa att om man sätter i den vita när man bara har den svarta kvar så förlorar man. Jag var dock snäll och förklarade mina fina regler. Sen spelade vi lite till och så satte han åttan i fel hål, och så vann jag ändå.

Sen spelade jag mot en av de anställda. Han var lite konferenciär for tävlingen (och frågesporten). Trevlig kille som det var kul att möta. Han satte åttan i fel hål, och då vann jag igen.

Mina vänner tyckte inte det var så himla kul. De ville egentligen sticka till Burger King och käka, men blev tugna att vänta på att jag skulle åka ut. Jag mötte en kille som kanske var någonstans mellan 25-35. Han såg lite smågalen ut och var tystlåten och mumlande. Han blev fullare och fullare ju mer vi spelade och jag trodde många gånger att jag skulle förlora, men eftersom han drack mer och mer siktade han sämre och sämre. Till slut satte han åttan i fel hål så att jag vann.

Då var jag i final!
Väldigt otippat.
Vem skulle jag möta?
Det var inte klart ännu. Först skulle CK möta konferenciären (som var med igen, eftersom det saknades en person. Denna person lottades fram av förlorarna, och det blev konferenciären själv). Matchen var spännande och i slutet hade de båda fått ner alla bollar utom den svarta. Under ca en kvart försökte de båda få ner den svarta, utan resultat. Alla som var kvar i restaurangen tittade på. Spännande, spännande.
Till slut vann konferenciären och fick möta samma kille som jag spelade mot innan själva turneringen började.
Konferenciären förlorade och jag fick alltså träffa min ärkefiende igen.
Det var en jämn match. Alla tittade på. Vi körde med vettiga regler. Det slutade med att han satte åttan i rätt hål.
Jag förlorade, men det var ju ändå i finalen så jag kom ju på andra plats. Vinnaren vann åtta öl och jag fick en tröst-cider för att jag hade blivit lite kompis med konferenciären.
Sen sjöng vinnaren en Kareokelåt och sedan stack vi till Burger King och sen hem.
En rolig kväll tyckte jag.

Vad har jag nu ställt till med?

Det känns som att jag har dragit igång en herrans massa projekt på en gång. Projekt på nätet i form av sajter med olika mer eller mindre meningslösa syften. Jag återkommer till detta strax.

Framtiden är ju ganska viktig. Vad ska man ta sig till här i livet?
Jag har i många år varit fast besluten att bli skådespelare, och det har ju gått åt rätt håll iochmed att jag faktiskt är skådespelare i en föreställning på Angereds Teater. Men det är bara en praktik, som visserligen är en sju helsikes bra merit, men praktiken tar slut efter sista föreställningen, den 11:e maj. Vad som händer med mig sen vet ingen.
Jag hade bestämt mig för att söka Skara skolscen och Wendelsbergs folkhögskola. När jag började att kika igeom vilka inträdesprovstexter som fanns fick jag genast ont i magen. Det är nog nån stressgrej jag har från trean då allt skulle göras samtidigt och jag inte mådde så värst bra.
Jag passade på att söka lite sommarjobb, och sen fick jag ett infall.
Om jag skiter i att söka någon utbildning och jobbar ett år istället...
Tanken gjorde min mage glad. Jag mådde genast bättre, samtidigt som jag insåg att det är dumt att skjuta upp saker för långt. Dessutom har jag folk på teatern som kan bidra med mycket hjälp om jag gör inträdesprov. Dessutom har en av skådespelarna har gått på Wendelsberg och en annan på Skara.
Men... för tillfället mår jag bättre av att inte söka. Faktiskt.
Jag kommer antagligen ångra detta bittert om några månader när jag inte får något jobb och eleverna på Skara skolscen på något konstigt sätt blir garanterade jobb på valfri teater varsomhelst i hela världen utom Hallsberg.

Men för tillfället mår jag bra. Det känns dock väldigt konstigt att vi har spelat över hälften av föreställningarna och att det är mindre än en månad kvar till sista föreställningen och arbetslösheten.
Vi får se om jag hittar något.

Sen var det där med mina projekt.
Jag har dragit igång flera projekt på senare tid.

Hejs.se och fixat en SMS-gästbok efter att ha lärt mig lite PHP-kodning.

GAS-wikin, som jag tidigare nämnt att jag dragit igång, har i skrivande stund bara har tre medlemmar och 75 artiklar, men jag har fått mail från en av killarna bakom GAS-klubben och snart kommer jag få en länk till GAS-wikin från GAS-klubbens hemsida och antagligen kommer de tipsa om den i nästa nummer av GAS-klubbens medlemstidning. I mailen har Thomas beskrivit GAS-wikin som ett superkul projekt och så berömde han den fina loggan jag har gjort (en blandning mellan Wikipedias logga och Okvin).
Jag har redan gjort en hel del, men det återstår lite informationssidor om hur man använder sajten och sådär. Det känns lite som att jag ska "storstäda" och fixa iordning innan "gästerna kommer". Om GAS-wikin får mycket uppmärksamhet kommer den ju få mycket besökare och då är det ju bra om det är organiserat och fint.

Poseibloggen var kanske inte en så jättegenomtänkt idé. Jag lade upp rätt många artiklar de två första dagarna, men sedan dess har det stått stilla. Jag lade ner mer tid på att experimentera fram designen till sidan än på att skriva till den. Eventuellt tar jag bort den. Elelr så får den vara kvar om jag kommer på nått mer. Kanske kan jag fixa en funktion som tillåter folk att SMS:a in sina egna dikter. Vi får se...

Arts blogg har jag också fixat. Han ville ha en blogg med en långt, krångligt adress och tyckte att http://niespodzianka.krakowkasanovas.net/ var bra. Jag hjälpte till med att starta upp bloggen och tillbringade en sen kväll/natt med att fixa en snygg design efter Arts önskemål. Vad som står i bloggen tar jag inte ansvar för, men det han skrivit hittills har varit riktigt kul.

Hejs Magazine är det senaste projektet som jag i skrivande stund inte har fixat riktigt ännu. Tanken är att det ska vara en rolig nättidning som jag och mina vänner ska skriva i, men jag har faktiskt inte frågat dem ännu. Kanske lägger jag ner hela grejen.

Mellanösterntrafik skapade jag i slutet av augusti 2006, och sedan dess har ingenting hänt, men jag tillbringade nyligen en hel dag med att fixa till designkodningen på den. Detta bidrog inte till några synliga förändringar alls. Det och hela sajten är ganska meningslös.

Sen finns det lite andra sajter som jag inte har uppdaterat på ett tag, men de ska jag också fila till. Jag hade förresten tankar på en citatblogg, i samma stil som Poesibloggen, men jag skippar det. Än så länge.

Over and out!