Säg den lycka som varar

Jahapp.

Senaste blogginlägget var fyllt av glädje och hopp. Nu känner jag tyvärr mest bitterhet.
Idag är det alla hjärtans dag, men jag har inte tänkt någonting på det, trots att jag hela dagen har pillat med ett TV-program om just Alla hjärtans dag. Inte bara idag. Några veckor.

Varför så bitter? Jo, det är ju lov. Alla är lediga. Nästan. Man kan ju välja lovvecka nu för tiden, men de flesta har valt vecka sju. Jag offrade måndagen för att göra det sista på vårt TV-program. Det blev egentligen klart, men programmet är uppdelat i fyra "block". Mellan blocken ska de andra elevernas grejer sändas. Det är dels tre inspelningar av låtar med Ny Musik, och dessutom lite snack i studion och intervjuer på stan. Idag åkte jag till skolan igen för att kunna vara med och påverka hur allt blandas ihop. När jag chattade med Ida igår och skrev att jag skulle till skolan idag så frågade jag mig själv vad fasen jag håller på med.

Nu har det blivit som så att de andra elevernas grej är inte riktigt klart. De har gjort allt, men de killarna som ska göra allt klart för att det ska kunna sändas har inte lyckats få det att bli tillräckligt bra. Visserligen har vi pusslat in mitt och Arts program, men idag gjorde jag eftertexter till programmet. Eftersom den datorn jag jobbade med är så fruktansvärt långsam så hann vi inte rendera eftertexterna.

Tanken var att allt skulle bli klart på måndagen.
Eftersom det inte blev helt klart då så åkte jag till skolan idag igen. Tanken var att vi skulle bli klara så att jag kunde åka hem tidigt. Jag skulle dessutom ha hela programmet på min hårddisk så att ajg kunde göra DVD-filmer av det att visa familjen, Art och andra vänner.
Eftersom det inte är riktigt klart måste jag åka till skolan imorgon igen om jag vill ha programmet på min dator.
Om jag nu skulle skita i det och ta programmet en annan dag så måste jag ändå till skolan imorgon eftersom filen med eftertexterna ligger på min hårddisk.

Gött!

Hittills har jag slösat bort två av fem lediga vardagar, och imorgon blir det minst en halv till.
Jag kom dock på att jag borde snacka med någon om att få ta lov en annan vecka, eller iallafall ta tre lediga dagar. Nästa tisdag har jag bara en lektion, och eftersom det är just den kursen då jag ska redigera och lippa TV-programmet så kan jag ta ledigt då.

Jag glömde förresten berätta att dagen började bra, tills jag skulle springa till spårvagnen. Den såg ut att vänta lite på mig när jag sprang, men när jag var tio meter ifrån så åkte den iallafall. Efter den kom fyran som inte ska gå där alls egentligen. Då blev jag glad igen, men när jag sprang till fyran så halkade jag, ramlade och skrapade upp handen. Jackan, byxorna och vantarna blev skitiga, men det otäckaste var att jag hade med min laptop, samt en extern hårddisk i ryggsäcken. Det var ganska mentalt plågsamt, men de klarade sig. På morgonen kände jag mig lite väl försiktig när jag lindade in datorn i lite bubbelplast och sedan in i en tygkasse och hårddisken i en T-shirt och sedan en mössa.

Jaja. Nu har jag skrivit en del och fått ut lite ilska. Nu ska jag äta lite god mat och sen vill jag spela Sims 2.

Eftersom det kanske inte kommer synas så tydligt i eftertexterna vill jag passa på att även här tacka alla som såg det förra programmet och som upmuntrade mig och Art att fortsätta. Det kommande programmet kommer bli riktigt bra!

Onsdag 18:30 i Öppna Kanalen.

Nu är jag ganska glad igen!

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits