Hejs!

Jag har kommit hem från Arvika. Igen.
Har varit lite glest med blogginlägg, men mina två gigantiska inlägg om Arvikafestivalen räcker ju för ett helt år.
Sedan jag kom hem från Arvika har jag varit hemma och tagit det lugnt, och tagit dagen som den kommer.
Väldigt soft.
Inget schema eller massvis med datum och skolarbeten och projekt och sånt. Bara ta det lugnt, gå in på MSN och bestämma med kompisarna att "idag drar vi till Charbels jobb!" eller "Nu drar vi och badar!".

Jag har varit i Arvika en sväng till.
Den 29:e juli skulle pappa upp till sommarstugan (precis utanför Arvika), så jag hängde med. Nu är jag i den fasen då jag åker dit för att ta det lugnt.
När man var liten åkte man dit för att bada hela tiden. Närheten till vattnet gör att man kunde bada all vaken tid. Eller så åkte man till någon kaffestuga och åt fåfflor, eller hälsade på någon släkting.
För några år sedan kom man in i fasen då man kände att sommarstugan var jättetråkig och det inte fanns någonting att göra. Man badade lite och sen längtade man hem.
Nu är man inne i fasen då man vet att det inte finns något att göra, men åker dit just för att inte göra någonting. Varva ner helt enkelt. Jag tog iallafall med datorn (bärbar) för att överleva. Det finns inget Internet ute i skogen, men jag tog med lite datorspel som jag spelade ibland när det blev tråkigt att sola och bada.

Jag kom hem i tisdags. Mormor och Vivi-Anne (en släkting) var på besök och åkte hem på tisdagen, så jag åkte med dem till Falköping och tog tåget hem. Vi satt och fikade innan de skulle åka, och så bestämde vi att jag skulle följa med. En halvtimme senare var väskan packad och alla var redo att åka. När vi hade åkt iväg ringde mamma hem till Emil och meddelade att jag var på väg hem.
Vivi-Annes bil har ingen AC, så det blev ganska varmt, men det gjorde inte så mycket.
Efter bara någon mil ringde min mobil. Det var Emil. Han undrade när jag skulle vara hemma. Det viste jag inte eftersom jag inte hade någon aning om hur lång tid det tar att åka till Falköping och jag skulle köpa tågbiljett när jag kom dit, så jag hade inte den blekaste aning. Jag visste inte ens vad klockan var för stunden (jag glömde min armbandsklocka i stugan). Emil blev jättearg och sa att jag måste kunna uppskatta ungefär, men det kunde jag inte. Han var sur för att jag inte hade sagt något tidigare (men det hela bestämdes bara en timme tidigare). Sen sa vi hejdå, och Emil var sur. Man åste be om lov att få komma hem till sitt eget hus.
Jag var trött, och somnade flera gånger i bilen.
Väl i Falköping skulle jag köpa biljett. 15 minuter kvar tills tåget kom. Jag gick fram till en sån där biljettautomat och valde Student och att jag skulle till Göteborg. När jag valde tåget som skulle komma om 15 minuter stod det att det inte fanns några biljetter kvar. Då började om från början och valde Vuxen och att jag skulle till Göteborg. Och så valde jag 1:a klass. Där fanns det plats kvar. Studenter får inte åka 1:a klass. Vi är lågt stående varelser.
Vivi-Anne bjöd på glass och jag hann precis äta upp den, och så kom tåget. InterCity-tåget var ersatt av ett X2000, och det var bara bra.

Jag "landade" i EM-staden Göteborg, full med folk. Jag ringde Pablo och kollade läget, och han och de andra grabbarna var på väg till stan. Jag åkte hem, lämnade väskorna och åkte tillbaks till stan och träffade Pablo, Charbel, Arash, Albin J. och Christian. Det va längesedan vi träffades allihop. Väldans trevligt.

De senaste dagarna har jag fortsatt ta det lugnt. Dragit ut på stan med polarna och så där. Hängt lite i Charbels affär och köpt glass för kompispriser.
Härom dagen var vi ute på stan och satte oss på Golden Days uteservering. Då kom två killar förbi och hälsade. De hade gått på samma skola som Charbel, Pablo och Arash. Killarna var iranier och verkade trevliga. Jag frågade om de hade gått på Porthälla. Ja, det hade de. "Och jag gick på Angered" sa jag. "Det är något som inte stämmer". De andra skrattade. Chilenaren, libanesen och de tre iranierna (men efteråt har Arash sagt att han inte skrattade).
I förrgår köpte jag två TV-spel (The Matrix - Path of Neo och the Simpsons - Hit & Run) och en film (V for Vendetta). Två väldigt bra TV-spel (om än väldigt olika) och en ruggigt bra film.

Bilddagboken
Jag har laggt upp bilder i bilddagboken på var enda datum sedan 6:e juli.
Jag har blivit bilddagboksberoende. Jag har ju en ny kamera som jag köpte innan jag åkte till Barretstown. Den har jag använt flitigt och tagit massor av kort varje dag. De flesta korten tar jag bara för att lägga upp i bilddagboken och beskriva min dag.
Min bildddagbok finns på abbedabb.bilddagboken.se.

När jag var i Arvika ringde förresten en dam från Partille Kommun. Hon hade pratat med rektorn på Angeredsgymnasiet. Det var OK att jag jag jobbade där (som lärarassistent). Nu skulle det bara kolla med någon facklig person, för att se så att det är OK. De vill inte att jag tar några arbetsuppgifter som en lärare skulle kunna ta, så att de använder mig som billig arbetskraft. Jag tjänar nämligen slavlön (På mitt sommarjobb tjänade jag lika mycket på en vecka (efter skatt) som jag kommer tjäna på en månad som lärarassistent (före skatt)). Men det blir nog skoj ändå.
Under sommaren har jag dessutom fått massor av nya idéer till Albin & Arts tredje program. Hoppas jag hinner jobba någonting på det.

Over and out!