Nu bor Nelly här. Leonardo flyttade ut. Han flyttade till Johanna.
Varför? Ja... Det var ju sagt från början att han skulle flytta när Nelly flyttade in, men i helgen när båda bodde här märkte mamma att det gick riktigt bra. Leonardo kunde bo här så länge han ville, men det var snack om att lärare skulle bo hos lärare framöver. I onsdags åkte Leonardo och Nelly till skolan mycket tidigare än jag. Jag låg och sov och började inte förrän 11:30. Innan jag började ringde min mobil. Det var mamma. "Visste du att Leonardo ska flytta idag?" "Nej, vaddå?" "Jo, han sa det till mig imorse".
Sedan den kvällen sov han hos Johanna. Ingen vet varför. Han har sagt till de flesta, även mig, att han trivdes jättebra och blev behandlad som en prins. Underligt.

Här kommer iallafall lite info om vad som hänt tidigare i veckan:

Fredag 23 september.
Jag slutade tidigt, men stannade kvar i skolan för att följa med nicaraguanerna på folkdans. Klockan fyra samlades vi i Kulturcaféet i skolan och vi fick äta där gratis. Då var det klart att man hängde med. Det var förr ett ganska dyrt café, men sedan bytte de ägare och blev då ännu dyrare.
Vi var ganska många som beställde och som tur var fick jag beställa tidigt. "Tex Mex Meny" hette den. Det var riktigt gott. En tallrik med nachos, smält ost, tomatsås, köttfers med tacokrydda, sallad, m.m. Riktigt gott.
Alla hade fått sin mat, utom Lena, när en krash hördes från köket. Det var säkert din hamburgare, sa jag till Lena. Äh! Säg inte så! svarade Lena som förstod att jag skojade. Hon smög bort till kassan och såg in genom dörröppningen till köket. Jo, det var hennes hamburgare.
De fick steka en ny.

När den var klar occh Lena skulle äta upptäckte hon att köttet var rosa i mitten av hamburgaren. Hon lämnade tillbaka den och de stekte den lite till. När Lena skulle dricka såg vi att hennes festisflaska såg konstig ut. I botten av flaskorna buktar plasten inåt, men på Lenas flaska buktade det utåt. Dessutom var festisen kolsyrad!
Festis ska inte vara kolsyrad. Det stod på flaskan att det var en dricka utan kolsyra. Vi ringde telefonnumret på flaskan, men de hade stängt.

Klockan fem skulle vi ta spårvagnen till Slottskogen och dansa svensk folkdans. Klockan kvart över fem satt alla fortfarande och åt. Jag frågade Gerardo (den enda svenske läraren som var med) om vi inte borde åka. "Om fem minuter" svarade han. Tjugo äver fem gick vi ut ur caféet, men vi var tvugna att vänta på att nästan alla nicaraguaner skulle gå på toa.
Klockan halv sex satte vi oss på vagnen. Vi promenerade iväg till Gräfsnäsgården och kom fram en halvtimme för sent. Där hade så klart dansen redan börjat. Nicaraguanerna fick prova, och det gick ganska bra.
Det var väldigt kul att se på. Vi svenskar i projektet tittade mest på. Jag blev visserligen uppbjuden, men det gick inte så bra. Det var svårt att dansa svensk folkdans. Det gick bättre när Linda och Salvador (från Nicaragua) skulle lära ut Nicaraguansk folkdans. Det var rätt kul.

Lördag 24 september
Idag var det någon form av Nicafest.
Vi samlades på Drottningtorget och åkte till Hyresgästföreningens lokal nära Mats lägenhet. Där hade VFSN (Vänskapsförbundet Sverige - Nicaragua) möte, så vi hälsade på dem och sedan lånade vi deras kök. Camilo (en nicaraguan bosatt i Sverige sedan ett år tillbaka), Salvador, Nelly och jag gick och handlade på Hemköp en herrans massa kvarter bort.

På vägen berättade Camilo om hans syn på svenska fester. Det är rätt roligt när en person från en annan kultur berättar om sin syn på något svenskt, och man får en liten tankeställare. Camilo sa att en fest i Sverige är när en grupp människor träffas och äter mat och pratar. Oftast om jobb. Det stämmer ju rätt bra.

I affären köpte vi en massa ris, grönsaker, grillad kyckling, bröd och bönor. Sedan lagade nicaraguanerna mat. Något nicaraguanskt. Vet inte vad det hette. Det blev en slags buffé. Tyvärr saknades mjölk. Det skulle blandas i någonting och dessutom älskar nicaraguaner mjölk i kaffet. Då gick vi över gatan till en liten skabbig livsmedelsaffär, liten som en kiosk, och köpte en liter mjölk. Sedan behövde de tydligen mer grönsaker. Då gick vi tillbaks och köpte grönsaker, bröd, mer chips, cola m.m. Avocado hade de inte. När vi hade betalat och ommit ut ur butiken hade de avocado utanför butiken, så jag gick in igen och betalade för det. Senare behövdes salt, och då fick jag springa och köpa det. Ja, jag blev på en timme stammkund i den affären.
CD-spelaren spelade syd-/mellanamerikansk musik och nästan alla dansade glatt. Det droppade in lite folk och alla hade gemensamt att de varit i Nicaragua. Utom Leonard, Rebeccas pojkvän, men han fick vara med ändå. Riktigt trevlig kille. Eduardo spelade fotboll med en tom ölburk ute på gatan och jag försökte få tag på den. Det gick ganska bra, men han var bättre. När Ylva ringde Malin dribblade Malin lite med burken samtidigt som hon pratade i mobilen. Det såg så lite ut, så jag gjorde en slags parodi på situationen. Jag tog upp min mobil och låtsades prata aktier och barn på dagis samtidigt som jag sprang runt och dribblade ölburken. Det tyckte Rebecca var skoj. Jag funderar på att ha med det som en sketch i TV-programmet jag och Art ska göra, men jag vet inte riktigt hur jag ska få det till en bra sketch.
Eftersom min kondition är så kass fick jag lite svårt att andas. Jag var tvungen att sätta mig ner på trotoaren lite. Efter en stund försökte jag spela fotboll springandes på alla fyra (med ryggen bak och rumpan ner). Det tyckte Leonard såg ut som en kul grej, så han satte fart och gjorde likadant. Han for runt med en väldans fart. Det såg väldigt roligt ut. Eduardo höll sig dock på två ben, men jag har för mig att vi vann. Eller så vann han på Walk Over, eftersom jag nästan dog av utmattning.

En väldigt rolig kväll. Mycket roliga människor, t.ex. en man med krycka som knappt kunde gå, men ändå ställde sig och dansade väldigt bra. Ja, ungefär som nicaraguanerna, och nicaraguaner kan dansa!

Söndag 25 september
På söndagen samlades vi på Centralstationen igen och tog tåget till Lindome och därifrån buss till Cissi. Där bjöd hennes mamma på bullar, sockerkaka och smörgåsar av bröd hon nog bakat själv. Jättegott. Sedan fick de som ville rida på en av hästarna. Det ville de flesta, trots att hästen leddes runt i en ring inne i en liten hage.

Det var en trevlig dag det med.

Nu är det som så att jag har tagit många bilder, men jag kan inte lägga upp dem eftersom jag har använta det maximalt tillåtna utrymmet på den här bloggen. Nu måste jag börja betala. Då får jag lägga upp mer och dessutom slipper jag reklamen på bloggen. Tyvärr har jag inget betalkort, men jag ska försöka fixa det.

Ha det gött!