*Gratis prostituerade för de som köpt biljett.
*Tuppfäktning på Heden.
*Legaliserat djursex i Slottsskogen  för de som vill pröva det.
*Knarkförsäljning längs hela Avenyn.
*Äkta Gladiatorspel mellan tävlingarna (kanske de som åkt ut i en tävling får slåss mot lejon?)
*Polishuset mittemot Ullevi ska ta fångar ur häktet och placera dem mitt på Ullevi så att besökarna gemensamt kan stena dem. (Samtidigt gör vi reklam för Stenabåtarna)

Det kommer bli ett friidrotts-EM folk sent kommer att glömma!

Ja, nu är det julafton.
Även denna dag har jag filosoferat:

Varför säger man att man ska titta på "Kalle Anka" på julafton? Kalle Anka är med en ytterst kort stund och har en väldans liten roll på julaftonen. Egentligen är det ju Benjamin Syrsa som är julvärd för det lilla kalaset.
För övrigt har inslaget med Kalle Anka, Långben och Musse Pigg väldigt lite med julan att göra. Ingenting, faktiskt. Det är ju trevligt för Disney att få lite reklam ut till hela svenska folket, och i SVT dessutom!

Jaja.
Ha en riktigt kul jul allihopa!

P.S. Blossom Tainton var inget vidare. Studion var inte det minsta julig. Såg ut som att det var ramadan-firande eller nått. D.S.

Fy sjutton!

Imorgon är det julavslutning. Många har bett om kopior på TV-programmet som Art och jag har gjort och därför är jag uppe hela natten för att bränna DVD-skivor.
Som tidigare nämnt har jag jobbat i ungefär en och en halv månad med TV-programmet. Det har varit otroligt intensivt med filmning, klippning, påläggning av ljud och scener som filmats i sista sekund.
Eftersom det är avslutning imorgon tänkte jag sälja några DVD-skivor till några av de som frågat. Tyvärr har jag bara sex tomma skivor och det är väldigt många som frågat. Jag får köpa fler imorgon.
Jag har köpt speciella papper som jag har skrivit ut DVD-omslag på. Papprena är perforerade så att när man har skrivit ut drar man bort kanterna och sticker i pappret i ett DVD-fodral. Jättesnyggt.

Idag har jag klippt färdigt det sista av bakommaterialet (som ska vara med på DVD:n) och så har jag tillbringat en evighet med att placera bilder och text rätt på DVD-fodralet. Man vet aldrig så noga var på pappret allt skrivs ut. Jag har nu skrivit ut sex DVD-omslag och så har jag brännt en DVD. Efter att ha programerat om DVD-menyn ett antal gånger skulle jag börja bränna. Sist jag brände var det bara programmet utan extramaterial, och det gick rätt snabbt. Nu stod det att det skulle ta 1½ timma! Det var segt. Datorn surrade länge och brände, men ibland verkade det som att den hade stannat.

Emil, som brukar använda datorn hela nätterna låg och sov. Mamma och pappa också.

Sedan satt jag här och väntade och surfade på min egen dator (som jag sitter vid nu) och gjorde mig iordning och kom tillbaka. Då väntade jag lite till och till sist var bränningen klar! Då testade jag DVD:n i PS2:an (mitt TV-spel som har en inbyggd DVD-spelare). Det fungerade bra. När jag satte in skivan i min laptop sa laptopen att skivan var tom. Den funkade inte i DVD-programmet heller. Fan om man ger bort skivor som bara funkar på vissa DVD-spelare! Den förra bränningen jag gjorde utan extramaterial fungerade problemfritt. Skumt.

Brännaren brände en till och den första skivan jag brände hade jag tänkt kopiera med laptopens brännare. Då hade jag ju kunnat göra flera skivor samtidigt, men min laptop kan ju inte läsa skivan.

Nu bränner datorn fortfarande DVD nummer 2.
Den första DVD:n ska Kalle ha. Han är lärarpraktikant och han hjälpte oss lite under inspelningen. Efter jul slutar han och börjar som elev på Skara Skolscen. Då kommer vi antagligen inte kunna träffa honom mer, så det är viktigast att han får sin DVD imorgon.

Jag kommer inte att bränna sex skivor inatt. Det får räcka med två så länge. De ska gå till de mest behövande. Jag får försöka uppgradera drivrutinerna till min DVD-läsare och kolla om det funkar bättre med DVD+R istället för DVD-R.
Skumt.

Bränningen just nu:
Förfluten tid: 57 minuter
Återstående: 1h 28 min

Underbart.
Dessutom har jag glömt vilken tid avslutningen var. Nån gång runt tio. Bra att veta. Jag är för stressad.

Hej hopp!

Igår var det strömavbrott. Det har jag redan skrivit om.
Det var inte det enda som hände igår. Nä. Lisette ringde och frågade vad jag hade för mig. Jag hade ju inget speciellt för mig alls, så vi bestämde att vi skulle hitta på något.

Stefán skulle också vara med, och det fick han gärna för mig. Jag har inte träffat Stefán på jättelänge så det skulle bli kul. Dessutom hade han mitt USB-minne som jag glömde hemma hos Daniel Olsson en dag i somras när vi försökte koppla ihop min och hans datorer trådlöst (Glömma ett minne. Oj vad roligt). Sedan dess har Stefán tagit hand om det tills han skulle få tillfälle att lämna tillbaka det. De extremt få gånger vi träffats på bussen har han haft en annan väska med sig, så jag har fått vänta. USB-minnet är på 64 MB och jag har ingen användning för det. Jag har ett annat på 512 MB och dessutom en extern USB-hårddisk på 250 GB.

Jag kom iallafall hem till Lisette och jag var stelfrusen. Svinkallt var det!

Vi hade iallafall trevligt. Vi åt Ahlgrens bilar, kinapuffar och brända popcorn. Vi började med att se på en DVD med barnteaterprojektet jag gjorde i tvåan. Pelle Svanslös. Jag spelade Måns. DVD-versionen är horribelt dålig. Fotograferna hade inte sett föreställningen innan, så de filmade ofta en sida av scenen när saker händer på andra sidan Men det värsta är ljudet. Helt värdelöst! Skådespelarna hörs nästan inte alls, och när någon ropar eller skriker (eller skrattar hysteriskt, som Bill och Bull gör) så "distar" ljudet och man får höja och sänka hela tiden för att inte bli döv, men ändå höra vad som sägs.

Efter detta tråkiga såg vi på en DVD med Lisettes "Nu-projekt" som hennes musikklass gjorde för ett år sedan eller nått. Det var ganska roligt med sång och musik och ljudet var helt OK.

Till sist såg vi DVD:n med Arts och mitt TV-program och det var uppskattat av både Lisette och Stefán.

Efter det pratade vi lite och vi garvade och pratade massa flumgrejer.
Jag fick berätta om hur det gick för mig på kärleksfronten och under berättandets gång kom vi in på sidospår hela tiden och allt blev en ända röra. Vi garvade mycket iallafall.
Sedan berättade Lisette om sin ondskefulle expojkvän som hade varit otrogen. Han mår inte så bra nu och han ångrar sig väldigt mycket, vilket alla tycker är bra.
Mitt i historien började Stefán och jag skratta åt nått konstigt igen och vi kunde inte sluta. Lisette tyckte det var lite kul en liten stund, men sen ville hon ju fortätta berätta, men det gick inte så bra när vi inte kunde sluta skrata. Till slut lyckades vi skärpa oss och vi lyssnade på Lisette. Vi ville lyssna, men vi tappade totalt koncentrationen. Hon fick till slut berättat klart och vi gav henne goda råd och det blev en konstig berochdalbana på mitt och Stefáns humör. Vi pratade jätteallvarligt och lyssnade på Lisette och helt plötsligt började vi skratta åt nått konstigt och sen, *poff* så var vi alvarliga igen. Det växlade ganska snabbt och det var väldigt kul.
När hon visade ett mail hon fått på "Helgon" sa jag nått om att jag funderat på att skaffa Helgon. Mest på skoj såklart, för det är verkligen ingen community som riktar sig till mig. Visserligen hänger det en hel del fjortisar där som missuppfattat hela grejen med Helgon, men jag hade tänkt hålla en låg profil där. Jag är inte målgruppen!
Lisette och Stefán tyckte att jag lika gärna kunde skaffa Helgon på en gång, så då gjorde jag det. Jag klurade på vad jag skulle skriva på min presentation och någon sa "ta något ur den där" och pekade på ett nummer av "Hennes" som låg på sängen i datorrummet. Jag tänkte att det kunde vara en jättebra idé, så jag skrev av början av en artikel som jag inte har en aning om vad den handlade om. Iallafall intervjuades Elin Ek och nån redaktör. Jag skrev bara de första tio raderna eller nått.
Det hela blev väldigt konstigt, men det var poängen.

Efter att ha surfat runt lite tittade vi på "A Clockwork Orange" som Stefán hade med sig på VHS. Den var rätt bra. Konstig, dock.


Här sitter Lisette och Stefán i TV-soffan.

Vi började se filmen ganska sent och både Lisette och Stefan höll på att somna. Lisette var tröttast och såg helt drogad ut när filmen var slut. Då var klockan väldigt mycket. HUR mycket minns jag inte, men vi var alal väldigt trötta och Stefán och jag sade hejdå och godnatt och gick hem. När jag tog på mig skorna var jag tvungen att sätta mig ner, och då bullades min jacka upp ännu mer. Så här snygg såg den ut då:

Jag vet att jackan är grön. Det är många som påpekat det.

På väg hem pratade jag och Stefán och jag sa att det var konstigt att vi nästan aldrig träffas eller har träffats, men när vi väl ses är det som vi har varit bästa polare hela livet.
Stefán är en skön kille, helt enkelt.

Vi stannade vid den gamla Frejakiosken och stod där och snackade jättelänge. När det blev tyst sa Stefán "Ska du säga nått mer kul? Annars går jag hem nu!". Då skrattade vi åt det, pratade lite till och sen skiljdes vi åt.

Jag lade mig konstigt nog ungefär 02:15.
Samma tid som natten innan.
Och strömanbrottet hade varit 14:15.
Skumt!

Här är Bo Fjälltofts revisionsbyrå till höger. Till vänster lyser ljusen i husets fönster.

Jag gick på en pararellväg till Göteborgsvägen, blankavägen, och hittade också där en sån där "gräns".
I ett hus lyste belysningen och ljusstakarna och ljusslingor i buskar och träd. Rena Las Vegas. Men i huset bredvid var det mörkt och det satt några människor runt ett stearinljus.

I huset till vänster hade de ljus och el så det räckte och blev över. Nån vidare känsla för vilken målarfärg man ska ha på sitt hus hade de däremot inte. Huset till höger var mörkt. Jättemörkt. Inuti, alltså.

Sen gick jag hem och på vägen var husen mörka, men när jag kom hem lyste det i grannens hus. Väl innanför dörren kunde jag tända belysningen, och enligt en klockradio hade strömmen kommit tillbaka två minuter innan jag kom inanför dörren. (Klockradion visade att klockan var 00:02)
Bra timing.

Nu har jag skrivit jättelänge, men jag ska ändå skriva klart om löpsedlarna.
Peace out!

Hej igen!

Löpsedlarna har en tendens att hitta på nya ord.
Det är kul med nya ord. T.ex. är ordet shobresvenska ett väldigt skojigt ord. Språket utvecklas hela tiden och nya användbara ord uppfinns.
Ett bra ord är "tangentbordsplack". Det är det där äckliga smutset som sitter på en del vita och gråa tangentbord. På skolor och andra offentliga datorer sitter massor av människor och skriver och så fastnar det skit på tangenterna så att de till slut uppstår lite grå-svart smuts på, som är så äckligt! Tangentbordsplack, alltså.

Anyway...
I fredags stod det så här på två av löpsedlarna:

Två nya ord. "Döds-SMS!", ett otäckt ord. "Dödsstörtade!", ännu ett otäckt ord.
Jag tycker det är mer skrattretande än otäckt, faktiskt.
Nya ord som inte alls behövs. De som behöver orden är de som gör tidningen. De behöver sånna här ord för att nån ska köpa skiten.

Andra löpsedelsord jag kan påminna mig är "sexförföljd". Lena PH blev sexförföljd. Det är lite creepy.

Fler löpsedelsord kommer nog. Det kommer ständigt.

Vill man skriva en liten kommentar till det här blogg-inlägget, så gör man det här, eller klickar på "Kommentarer" under inlägget (det kan man göra på ALLA inlägg!).

Tjohoo!
Igår sa jag hejdå till Art efter skolan. "Hejdå vi syns! ...på TV!"

Tre eller fyra veckors intensivt arbete är över.
Ikväll klockan 18:30 sänds "Albin & Art" i Öppna Kanalen - Göteborg.
Den kan man se om man har kabel-TV och bor i Göteborg. Där vissas ofta program gjorda av religiösa fanatiker, men oftast visas en bild över Linnégatan.

Mitt och Arts program är en ca 11 minuter lång luciaspecial. Allt är på rim!
jag har skrivit manuset och vi har filmat och nu har jag klippt och redigerat och allt blev klart igår. Ikväll kommer det på TV, och det ska bli riktigt spännande att se.

De som har tjuvtittat på programmet har gett enbart positiv kritik.
Om jag kan se det själv vet jag inte, eftersom jag inte har Öppna kanalen hemma, men om jag hinner ska jag kanske gå hem till Pablo och se det hos honom.

Jag sitter på pappas jobb och skriver, men nu ska vi åka hem!

Ha det bra!
Det ska jag.

/Albin Olsson, känd TV-profil (snart)

Vi hade blivit ombedda att förbereda en presentation om vårt projekt på fem minuter. Talet skulle vi hålla om vi vann. Eftersom jag och Alexandra har varit iväg på en massa jippon, senast i Stockholm tyckte några att vi inte skulle behöva hålla talet utan bara följa med som en av de fyra andra representanterna som bara skulle se på och sedan äta gratismat.
På mötet där alla sex representanter skulle samlas och prata om talet dök bara Alexandra och jag upp, så det blev vi som fick hålla talet iallafall. Vi skrev ner det viktigaste och i morse åkte jag hem till Alexandra och planerade mer av talet och sedan tog vi bussen till Konserthuset.
Alexandra hade en svart klänning och jag hade frack. Det är kul med frack. Alla hade blivit ombedda att ha på sig långklänning och finkläder. Det var inte jätteviktigt att vara supervälklädd, men alla hade klänning eller finbyxor och några hade kavaj. Jag fick mycket beröm för min fina frack. En tjej jag känner stack ut lite när hon kom i jeans och en vit tröja som nog var stickad. Jag tänker dock inte nämna några namn. Inte hennes iallafall.

Väl där började programmet med lite musik av en orkester med norska och svenska ungdomar. Efter det delades priset i den individuella kategorin ut. Där vann två elever från Guldhedsskolan för en bok de hade skrivit om en hemlös kvinna. De vann en check på 5.000 kronor.

Efter det var det kategorin för grundskolor där Årevoll skole i Oslo vann 25.000 svenska kronor för att de hade gjort en film om hur man motverkar mobbing.

För att göra väntan längre hade de lagt in ett musiknummer mellan grundskolepriset och gymnasiepriset. En grupp ungdomar (med något roligt namn jag inte minns) från Norge spelade nån rockig låt. Efter det var det det sista priset.
Mister Lars Olov Lernberg, skolchef på utbildningsförvaltningen i Göteborg var konferenciär och han sa att det hade varit knepigt att välja och att de hade löst det på ett speciellt sätt. "Priset går först till Elevebakken vidaregående skole" (vidaregående skole är Norges motsvarighet till gymnasium). De vann 20.000 svenska kronor för en film om konflikthantering.
Alexandra var rätt sur efterom hon hade lagt ner jättemycket tid på talet och varit jättenervös helt i onödan. Jag kände på mig att vi också skulle vinna, så jag tog det lugnt.
Efter ett tag sa Lars Olov Lernberg att "Ja, men det fanns ju fler kriterier för det här priset, och en skola som uppfyller några andra kriterier för priset är Angeredsgymnasiet."
Yes!

Alexandra och jag reste oss och gick mot scenen. Vi gick i en snygg armkrok och jag vinkade kungligt (Jag höll handen som på bilden, och vred den fram och tillbaka).

Jag hittade nyss den här bilden på nätet.

Jag och Alex gick upp på scenen och tog emot checken på 20.000 kronor och tog i hand med de tre i juryn (bl.a. Lars Olov). Vi presenterade projektet och det gick jättebra.

Jag gräver i fickan efter fusklappen

Efteråt satte vi oss, orkestern spelade lite och sedan fick alla gå och äta. Många kom fram och gratulerade. En reporter från Internettidningen "Vårt Göteborg" kom fram och intervjuade oss och någon fotograf tog kort.


Det här kortet valde han att lägga ut på "Vårt Göteborg". Peter Svensson hette fotografen.

Hittade lite bilder och info på Skolutvecklingsenhetens hemsida. Där stod lite mer.

En kompis som heter Sofia hälsade på mig. Hon går på Munkebäcksgymnasiet, men gick på Vallhamraskolan i Emils klass och vi har umgåts lite grann. Vi stod där och pratade minnen, både roliga och ganska trista. Hon gratulerade oss till vinsten, trots att vi hade snuvat Munkebäcksgymnasiet på den.

Sedan åt vi buffé med laxpaté, nått slags grillspett, kassler, potatisgratäng och en massa andra saker.
Efter det var det kom serveringspersonalen in med nya talrikar och sen kom de in på ett tåg med var sin stor skål med marängsviss med banan. Och isfacklor på! Precis som en nobelmiddag!

Det var en trevlig kväll.

Ajajaj!

Jag lämnade in min kära MP3-spelare för ca 1½ månad sedan. Jag har väntat på den och har under tiden faktiskt fått låna Saras MP3-spelare! Tack Sara!
Tyvärr är Saras MP3-spelare lite elak och fungerar bara när den själv vill. Det vill den väldigt sällan.
Jag har saknat min MP3-spelare väldigt mycket så nyss ringde jag och frågade var den var. Jag visste att de hade öppet till sju, och jag kom hem ungefär kvart i.
Jag letade överallt efter kvittot och hittade ett med "ON OFF" skrivet med stora bokstäver. Jag kom till slut fram efter lite telefonköande och fick prata med en kille. Han bad mig om servicenumret.
Jag bläddrade igenom papprerna men hittade det inte. Det var ett kvitto jag hade, men det stod inget om service. Jag hittade ett till fint elektronikbutikskvitto, men det var från "Computer City" och var kvittot på min externa hårddisk. Jag klurade länge på var papprerna var, men han sa att han kunde söka på mitt telefonnummer. Jag sa mitt hemnummer...
Ingen träff.
Då sa jag mobilnumret...
Ingen träff...
Då bad han om mitt namn...
Han knappade lite...
Och då slog det mig... Attans skit! Jag lämnade ju in den på Expert!
Jag höll god min, även om ansiktsuttryck inte är så viktigt i telefon.
"Nej, jag hittar ingenting på det namnet." svarar han till slut.
"OK. Det gör inget. Jag går in till butiken imorgon istället!" ljög jag då.

Pinsamt!
Jag letar vidare efter ett kvitto från "Expert", men hittar inget. Hitter telefonnumret på nätet och ringer. Kommer till slut fram till butiken och han hittar min felanmälan med hjälp av ett nummer jag hade uppskrivet i datorn. Ingenting från verkstaden. Han sa att de brukar vara snabba och att den kanske hade kommit bort med posten. Jag frågade om den modellen fortfarande tillverkades, och det svarade han att den inte gjorde och att om den inte går att laga får jag nog en motsvarande modell.
Precis vad jag hoppas på. Jag tycker väldigt mycket om den, men en ny vore inte fel. De har en ny modell som är väldigt lik min, bara att den är lite bättre. Den hoppas jag på. Om jag får tag på min gamla blir jag glad ändå, eftersom den är väldigt bra.
Jag avslöjade att jag helst hoppades på en ny och så bad jag om numret till "iRiver Nordic" i Stockholm, så att jag kan ringa dem nån dag och kolla upp var min kära MP3-spelare är.
När jag ändå hade avslöjat min ondskefulla plan berättade jag också om min snygga felrigning. Han på Expert skrattade gott och sedan tackade jag och lade på.
Jaja. Tur att jag kan skratta åt när jag klantar mig.


Så här såg den ut...