Det är ett slags spel som både använder Wii-kontrollen och även en slags platta med en våg i varje hörn som både väger spelaren och känner av var tyngdpunkten ligger. Mycket smart.

Ungefär ett år efter att vi köpte WiiFit hade Josie gått ner runt 10 kilo!

Själv gick det inte riktigt lika bra. I spelet ser man en kurva med sin vikt under olika dagar. Min kurva gick upp och ner hela tiden, men höll sig i stort sätt alltid inom "overweight"-området, och kom bara ner i "ideal" några få gånger.
För något år sedan gav jag WiiFit Plus i present till Josie. Det har lite fler funktioner och nya övningar, och minns alla invägningar från det "gamla" WiiFit. Jag tror inte att jag testat WiiFit Plus en enda gång. Tills idag.

Josie tränade en stund och jag ville pröva att väga in mig. Jag har inte tränat någonting, och när jag startade fick jag det här meddelandet:

Min favorit var en fråga där svaren kändes en aning vinklade. Frågan var något i stil med "Är du mån om ditt utseende?" och första alternativet var "Ja" och något om någon hudkräm eller något annat trams som man kunde prenumerera på. Andra alternativet var "Nej, jag bryr mig inte om mitt utseende".

Jag kryssade i nej på alla möjliga frågor om elleverantörer, strumpor, mobilabonnemang, piller, konstiga pulver som ökar sexlusten, och så vidare. När jag var klar tryckte jag på "Vidare" och kom till ytterligare en sida med frågor. Och efter det en sida till, och en till. Jag vet inte hur många sidor jag betade av men till slut skulle jag få en surfplatta. Om jag registrerade mig på nån skum community. Suck. Jag registrerade mig och valde en mailadress som jag bara får skräp på. Sedan skulle jag skicka in ett "boplatsbevis". Det hade jag aldrig hört talas om innan, men det var alltså exempelvis en el-, eller vattenräkning där det framgår att jag verkligen bor på adressen jag uppgivit. Väldigt skumt. Så jag mailade iväg en räkning där jag maskerat bort all info utom namnet och adressen.

Sen skulle jag betala 119 kronor. Och efter första månaden 399 kronor (eller nåt sånt). Då skapade jag ett e-kort. Mycket smart. Jag kopplar ett av mina konton till tjänsten e-kort, skapar ett e-kort som jag bara kan handla för 119 kronor på. Kortet är inget fysiskt kort, utan bara ett kortnummer med samma info som ett vanligt VISA-kort och ett utgångsdatum jag själv bestämmer. Så de KAN inte dra mer pengar av mig om jag glömmer att avbeställa tjänsten.

Nu har jag fått mail om att jag ska få en "Android Tablet" inom 4-5 veckor. Jag svarade på mailet och frågade:
"Finns det någonsomhelst information någonstans om vad plattan heter? Modellnamn och märke och så."
Efter en stund fick jag svar:
"Hej, Den heter Android Tablet." och så lite specifikationer (skärmstorlek, WiFi, o.s.v.)
Jag suckade djupt och förklarade i ett nytt mail:
"Det finns ca 90 olika Android tablets som tillverkas av över 30 olika tillverkare. De specifikationer jag har fått stämmer in på sju olika Android tablets av fem olika tillverkare. Vad heter modellen?"
Men jag har inte fått något svar.

Nu är det spännande.
Kommer jag få svar på mailet?
Kommer jag få någon surfplatta?
När får jag surfplattan?
Vad är det för en surfplatta?
Kommer jag få betala en massa konstiga prenumerationsgrejer?
Kommer jag att bli helt överöst med mail och reklambrev?

Det återstår att se...
Adjö!

*** UPPDATERING ***

För några veckor sedan kom surfplattan, och eftersom några har fårgat om den tänkte jag svara här.

Ja, jag fick till slut ett svar på mailet. Det stod att det är en surfplatta som tillverkas i Kina och inte har något namn.
Ja, jag fick surfplattan för några veckor sedan. Den är helt jävla värdelös! Den ser ut som en halvdålig kopia av iPad, med en väldigt plastig knapp under skärmen. Den är seg och pekskärmen fungerar ganska dåligt. Dessutom innehåller den inte Android Market, utan App Market. Jag googlade (på min dator, inte på den jobbiga surfplattan) och fick veta att App Market är en slags kinesisk piratversion av Android Market. Den innehåller inga av de appar som jag sökt efter (och som jag vet finns i Android Market), utan bara ett gäng kinesiska, skumma appar.

Den medföljande YouTube-appen fungerar inte, och det finns ingen annan i det skumma "App Market".

Nej, jag är INTE nöjd, och tycker inte att plattan var värd ens de 119 kronor jag betalat för den.

Klart slut.

För några dagar sedan avslöjade jag att det blir en övernattning. Det var allt hon fick veta.

I förrgår ringde hon från jobbet och var lite fundersam. Hon ville veta vad hon skulle packa. Jag sa några grejer hon behövde ta med, såsom en oöm tjocktröja och lite andra saker.

Igår packade vi väskorna, och som vanligt frågade Josie förvånansvärt lite om vad som skulle hända. På kvällen skrev hon bland annat följande i sin blogg:

"Jag har packat lite, imorgon vid nio ska vi iväg från lägenheten. Nervöst!

Vad kommer hända?! Vi ska nog inte tälta, inte åka utomlands (tror jag :P)... Det är klurigt. Jag får ta med mig kameran. Vet inte om jag kommer blogga, ska nog inte ta med mig någon dator."

Hehehe... Och jag avslöjade ingenting...

Imorse gick vi upp tidigt, eftersom jag sagt att vi skulle ge oss av strax efter nio. Hon hann med ett blogginlägg imorse också, där hon bland annat skrev:

"Nu är jag vaken och är nästan färdig för att gå iväg, vart vi nu ska. Jag tror inte att vi ska åka utomlands, det fick jag ut ifrån Albin iaf :P /.../ Men jag hoppas iaf att ni alla får en trevlig helg och jag hoppas lite nervöst att jag ska få detsamma :)"

Innan vi skulle gå ville Josie vänta på att hennes plattång skulle svalna, men jag sa "nu går vi", och att vi inte behövde resväskorna riktigt än. Josie såg mycket fundersam ut. Vad sjutton skulle hända? Sedan gick vi till spårvagnshållplatsen, och då kom en spårvagn nästan direkt. "Den tar vi!" sa jag, och tog upp ett gult kuvert ur min väska. På kuvertet satt en etta i guld.
"Det här ska du öppna och läsa så fort du kommer på vagnen", sa jag.

"Ska inte du med?" sa Josie förvånat.
"Nej." svarade jag bara. Och så klev Josie ombord på spårvagnen, öppnade på kuvertet och försvann iväg...


Dörrarna stängs och kuvertet öppnas.

Nu började det! Jag ringde till Josies kompis Sissels pojkvän och meddelade att Josie var på väg. Min del i den stora planen var nästan färdig. Jag ringde till Josies kompis Victoria och meddelade henne, och sedan försökte jag få tag på Sissel, som inte svarade. Då försökte jag med Josies svägerska Sara. Hon svarade inte heller.
Till slut ringde Sara upp och meddelade att de var på Frölunda torg, och att de skulle komma hem till vår lägenhet. Fem minuter senare dök de upp, jättenervösa. Och det var jag också!
De följde med upp, Sissel, Sara och en av Emeliesarna, för att låna toaletten, höra hur allt hade gått hittills, och för att hämta Josies resväska. Jag packade ner plattången (som hade svalnat), en handduk och Josies badkläder. Sedan gav de sig av, och jag sa hejdå och att jag trodde att Josie var i goda händer.
Min del av planen var utförd. Nu är jag ensam i helgen, och Josies möhippa är igång!

Det har varit mycket planering och hemlisar, men jag berättar mer i ett senare blogginlägg...


Den hemliga trion på väg mot Frölunda torg med Josies resväska.

Så här gör man:

1. Köp falukorv på lunchrasten.

2. Kom hem och förbered dig mentalt på att äta korv stroganoff.

3. Ta fram pulverpåsen.

4. Läs på förpackningen att du behöver 1,5 dl mjölk.

5. Inse att du inte har någon mjölk hemma.

6. Ring närmsta pizzeria.

7. Låna din flickväns röda damcykel.

8. Hämta pizzorna.

9. Smaklig måltid!

Klart slut!

Idag är jag för en gångs skull ledig. Sen ska jag jobba ytterligare sex dagar i rad.
När Josie har varit i sommarstugan i Kragenäs har det varit ganska dött hemma, och faktiskt inte så kul att vara ledig. Men nu är hon hemma. Fast idag jobbar hon, så logiken i det jag just skrev är nu som bortblåst.

Idag har jag iallafall sovit till sisådär nio, mycket tack vare fläkten jag köpte i förra veckan. Det första jag skulle göra var att ringa A-kassan, men de hade inte telefontid när jag ville få tag på dem, så jag fick vänta till 13:00 med att ringa dem. Under tiden har jag pillat med datorn och bland annat upptäckt att mitt rubrikförslag på Tjuvlyssnat blev en av bara två bubblare i förra veckans rubriktävling. Det känns kul.

Vid 13:00 kunde jag äntligen ringa A-kassan och få klarhet i vad de sysslar med. Jag har fått ett papper som säger att jag är utförsäkrad och under rubriken "Motivering", som borde förklara varför jag blivit utförsäkrad står det bara en massa olika möjliga anledningar.
Jag fick iallafall tag på en handläggare på min A-kassa, och hon verkade inte heller begripa förstå vad de har tagit för beslut, och hon verkade inte förstår varför Arbetsförmedlingen har sagt vad de har sagt, och inte varför Försäkringskassan har gjort som de har gjort. Till slut fick jag prata med någon annan, och hon lät helt chockad!
- Va? Har du fått brev om att du är utförsäkrad?

- Men herregud, det är ju jättekonstigt, Jonatan Nilsson. (eller nåt liknande)

Och sen verkade det klarna liiite iallafall. Jag är inte utförsäkrad som i "Du är utförsäkrad och kommer inte få några pengar och ditt liv är förstört" som för en del andra. Nej, i mitt fall betyder det att jag får 65% av vad jag fått tidigare, om jag inte skickar in en del papper och de visar att ajg jobbat si och så mycket under en si och så lång period. Ja, det är en jävla röra, men nu har jag begärt såna papper av lönekontoret, så vi får se vad som händer.

Efter det var det dags att ta tag i nästa punkt på min lilla PostIt-lapp över saker jag ska göra idag. Jag ringde DHL och frågade var mitt paket tagit vägen. Det skickades från Tyskland, och jag har kunnat spåra det tills det kom till "destination country" (som borde vara Sverige), men sen fanns det inget spår av det. Men tydligen är det DHL som skickat det till Sverige, och sen tog Posten hand om det och gav det ett nytt spårningsnummer. När jag fått det kunde jag följa paketet och hon på Posten sa att jag nog får paketet imorgon.
Sedan hörde jag hur det ramlade in brev genom brevinkastet, och där låg en lapp om att jag kunde hämta paketet idag. En snabb koll på paketnumret visade att det kommit till Hemköp bara några minuter tidigare. Gött!

Det första jag gjorde var att gå raka vägen till Hemköp och hämta ut mitt paket. När man följer paketet på nätet kan man se att jag hämtade ut paketet klockan 13:36. hade jag haft bättre koll på klockan hade jag naturligtvis väntat en minut med att hämta ut det. Eftersom jag skulle till Bokia och skriva ut ett papper tog jag med paketet dit, och öppnade det i lunchrummet. När Birgitta, som hade lunchrast, fick se vad det var i paketet såg hon vääääääldigt skeptisk ut. Ja, den minnen var helt underbar. Ordet narcissism var det första hon kom att tänka på. Jag förklarade för henne att jag inte är riktigt klok.
I paketet låg nämligen en axelremsväska.

Den här superexklusiva väskan är nu i min ägo.

Jag har länge funderat på att skaffa en axelremsväska eftersom det verkar praktiskt. Nu när det är så varmt ute kan jag inte ha jacka på mig, och då är det en alltid en del grejer som man inte får plats med i byxfickorna, så jag har de senaste veckorna känt att behovet av en väska varit stort. Tyvärr har jag bara hittat tråkiga väskor. Svarta och bruna och tråkiga. Men nu har jag köpt en knallgul med min galna bild på.

När jag sedan fortsatte dagens äventyr hade jag någonstans att läga mina saker.
På torget gick jag förbi en mamma som ropade till sin lilla dotter: "Madonna? Var är din boll?". Hur kan man döpa ett litet barn till Madonna? Det är ju bara elakt.
Sen gick jag och köpte en ansiktskräm som Josie bett mig köpa åt henne, sedan promenerade jag mot Arbetsförmedlingen för att lämna några papper, men på vägen köpte jag en mjukglass. Den var äcklig. Jag har nu lärt mig att Triumfglass gör äckliga mjukglassar. Det har hänt faktiskt hänt en gång tidigare att jag ätit en Triumfmjukglass som var vidrigt äcklig.

Iallafall promenerade jag från Arbetsförmedlingen tillbaka till Frölunda torg och tog spårvagnen till stan. Jag gick raka vägen till passexpeditionen och tog en nummerlapp. Efter inspelningen av För alla åldrar i Spanien lyckades mitt pass följa med elektrikern Luisa hem utan min vetskap, och när vi äntligen bestämde att vi skulle ses för att ajg skulle få tillbaka det insåg vi att passet gått ut. Josie och jag har bestämt att vår bröllopsresa ska gå till Venedig, och då är det bra att ha med pass. På passexpeditionen tog det bara några minuter, så var det min tur. Jag fick absolut inte le på kortet, så jag ser otroligt deprimerad ut. Om någon vecka kan jag hämta mitt nya pass.

Sedan tittade jag lite på skor, eftersom jag funderat på att kanske, kanske köpa Converse. Men det finns bara tråkiga skor till män och killar. Bara tråkiga färger. Dessutom är mina lila skor som jag köpte förra året fortfarande hela och snygga.

Bara två saker kvar på min PostIt-lapp. Jag gick till Slipsknuten för att lämna in ett skärp som gått sönder. Jag fick ett jättesnyggt (och löjligt dyrt) skärp i julklapp av mamma, men en liten, liten plastbit har gått sönder så att spännet är helt oanvändbart. Tjejerna i kassan var trevliga och sa att de skulle kolla med någon hur de ska göra. Antingen skulle jag få ett nytt spänne eller ett helt nytt skärp. Jag fick skriva namn och telefonnummer på en lapp, och så tackade jag och gick. När jag precis kom ut ur butiken började de ropa på mig. De hade kommit på att jag behövde visa kvitto, men det har kanske mamma. Och hon är på semester. Så jag fick tillbaka mitt skärp och så får jag återkomma när jag har kvitto. Fan. Det gick ju så smidigt i början!

Sista punkten på PostIt-lappen. Jag åkte till Cupcakes and More på Skanstorget (Jag ska varna för att deras webbsajt är hemskt ful och nästan får mina ögon att blöda) och hämtade några makroner som var "dagens deal" på Letsdeal.se för några veckor sedan. Makroner är tydligen jättetrendigt i bloggvärlden, så jag tänkte överraska Josie som aldrig smakat makroner.

Trots att det har varit sanslöst varmt och jag kännt mig jättesvettig och äcklig, och trots att glassen smakade äckligt, och att det regnade när jag promenerade till Arbetsförmedlingen, så var det här en väldigt bra dag.


Makronerna jag köpte till Josie.

Over and out!