Hejs igens.

Nu var det två veckor sedan jag bloggade.
Jag har på sätt och vis haft fullt upp. Och när jag inte har haft fullt upp har jag sovit eller prioriterat andra saker än att lägga upp bilder i bilddagboken och blogga.
Jag har jobbat ytterligare en vecka kväll på posten. En av dagarna kom Arne fram till mig och sade att det fanns en plats kvar om jag ville söka treskift. han berättade lite, och det lät väl okej. Jag bestämde mig för att pröva.
Jag skulle jobba en vecka natt, en vecka kväll och en vecka morgon, och så natt igen och så håller det på så. Tills man dör.

Förra veckan jobbade jag alltså natt.
Det var ingen höjdare. På söndagen åkte jag till Allums bussterminal på kvällen. Kvart över elva gick en buss därifrån. Den var framme på Posten ca halv tolv. Jag började jobba fem över tolv. Jag visste inte alls vad som skulle hända eller vart ajg skulle gå. Jag och Victoria (hon som jag skrämde i förrförra blogginlägget) var lika vilsna båda två och försökte följa med de andra.
Vi smög bakom den lilla gruppen med högljudda bosnier som pratade högt (på ett språk utan vokaler) och skrattade högt åt varandra. Vi följde efter dem in i fabriken och där upptäckte vi att alla hade samlats för information.
Det var inte så kul att jobba natt. Andra natten gick det bättre. Då visste jag ju ungefär vad jag skulle göra. Men informationen var dålig. Ingen sa riktigt vad vi skulle göra eller var vi skulle samlas. På schemat stod det att jag hade "Loss". Det var inte alls samma sak som "Loss" på kvällen. På kvällen betyder det att man är med och tar ut paketburar från lastbilarna. Inbana på kvällen betyder att man lägger upp paket på rullbandet (på inbanan, alltså).
På natten var "Loss" att lägga upp paket på bandet. Samma sak som "Inbana" på kvällen. Ja, det är rörigt.
Och ett pass hade jag pålägg. Men det var inte så roligt som det låter. Då lade man också på paket.

Det går ingen buss från Postterminalen på morgonen när man slutar, men jag lyckades få skjuts till Allum med en kollega. Det var segt när man slutade, för då kom de som skulle jobba dag. "Godmorgon" sa de och då känner jag att "Vad fan håller jag på med?" På väg hem från jobbet när alla andra ska vakna. På vägen hem ser man bilar och morgontrötta människor på väg till jobbet. Urs.
Jag lyckades ungefär lära mig sova ordentligt. Jag prövade med fyra timmar innan jobbet, och fyra timmar efter. Det funkade inte så bra.
Men när jag hade kommit på ett bra sätt var veckan nästan slut.

Och så var det pappa. På posten använder man burar. det är alltså en slags vagnar med fyra hjul och galler på sidorna. I dessa burar staplar vi paket och så kör vi in vagnarna i lastbilssläpen. Men ibland finns det inte tillräckligt många lediga vagnar, och då har nån kommit på pappburarna. Då tar man en gammal vanlig laspall i trä, och så vikar man upp en stor kartonggrej som man sätter på pallen, och vips har pallen fyra väggar, och fungerar ungefär som en bur. Tyvärr har pappburarna en jäkla massa nackdelar och första dagen på posten hade vi rundvandring och "guiden" sa att pappburarna var "den dummaste jävla skit" som uppfunnits.
För några veckor sedan sa huvudskyddsombudet också att det var en besvärlig och korkad grej. "Men så var det en boråsare som uppfann den också" skrattade han och vi log lite ansträngt.
Innan man slutar på natten ställer man upp pallar och så får man pappa. Alltså vika och ställa upp pappburar.

Träffa kompisar är också trevligt, och det har jag väl hunnit med en del. När jag har jobbat natt har ag ju lyckats träffa kompisar på eftermiddagarna när jag är vaken. Jag träffade Josie igen och när vi var på stan ropade någon "Albin" och det visade sig vara Emma som jag jobbade med på Barretstown-lägret förra året.
Hon är från Skåne men har pluggat i Värmland ett tag. Och nu har hon bott i Göteborg i tre veckor. Och så tänkte hon ringa mig och hitta på något någon dag, och så kommer jag promenerande på gatan.

Bara några minuter senare, längre bort på samma gata, träffade jag Maurits. Han frågade hur det hade gått med teatern och så sa jag att ajg inte fick jobbet. Det tyckte han var synd. Han jobbar ju på GP och har länge tänkt skriva om mig. Tydligen kommer mitt namn upp på varenda möte. Men det blir nog inget med det. "Idag handlar det om Albin som har pluggat teater och brinner för teater och jobbat på Angereds Teater och sökte Teaterutbildningar, men han kom inte in nånstans, och fick inte jobba kvar på Angereds Teater så nu jobbar han på posten."

Och förra helgen ringde jag Malin också. Min syssling som nu flyttat till Göteborg för att plugga. Henne träffade jag nu i fredags. När jag ringde henne var hon hos en kompis.
"Nämen hej! Albin! Dialektmannen!" sa hon.
Och så hörde jag i bakgrunden hur hennes kompis blev nyfiken.
"Dialektmannen? Den riktiga Dialektmannen? Han från radio?"
Och så fick Malin övertyga henne om att hennes syssling (jag) faktiskt var "den riktiga dialektmannen" som vann tallangjakten i P3. Det kändes lite underligt att lyssna på den konversationen. Men också väldigt smickrande.
När vi träffades i fredags satt vi på en krog inne i stan. Det var Malin och tre av hennes kompisar. Och jag. Alla kompisarna, och Malin, var från Arvikatrakterna. Och sen kom en kille som också var från Arvikatrakten. Och sen följde vi med Malin och handla och då kom två andra av deras kompisar. Även de kom från Arvikatrakten.
Arvikingarna invaderar Göteborg.
Men de är så välkomna så!

Och så skulle jag träffa Lisette också. Det har inte gått så bra. Henne har jag inte träffat sedan Stefán tog studenten. Vi skulle träffats förra helgen, men då fick hon förhinder. I veckan skulle vi också setts, men då har hon varit tvungen att jobba. Vi skulle sets i går (lördag) på förmiddagen, för på eftermiddagen skulle hon på non kompis födelsedagskalas, men sen blev kalaset flyttat till lite tidigare. Så vi skulle sets idag istället, men idag är hon sjuk. Hon föreslog att vi skulle gå på "This Is England" på onsdag, men den såg jag och Josie för två veckor sedan. Typiskt. Men den var bra.

Igår var jag hos Stefán, men det är en annan historia som jag ska skriva om i nästa blogginlägg.
Over and out!

Hejs!

Jag är trött.
Gårdagen var lite underlig, och natten var jätteknäpp.

Promenaden.
Igår skulle jag träffa en tjej halv tre.
Jag åkte till Linnéplatsen för att träffa henne.
Jag satte mig längst bak på spårvagnen. Framför mig satt två underliga filurer. En kvinna som pratade ganska högt och bredvid henne en mörk man som pratade väldigt mumlande. Kvinnan sa saker som "om han slänger i sig en massa piller kan väl jag också slänga i mig en massa piller!?" och något om "hon berättade att han skulle åka utomlands och ta livet av sig. Sånt vill inte jag veta!". Inte jag heller.
Jag tänkte att det var ett misstag att sätta sig längst bak i vagnen, och precis när jag tänkt det sätter sig en underlig man bredvid mig. Han har en ganska ful kostym. Lite svagt pastellfärgad. Lite som en sån kostym man ser på bild att folk i orienten har. Anyways... Jag tänkte inte så mycket på honom förrän han började låta konstigt. Lite väsande ljud, och så kände jag hur han luktade alkohol. När jag tittade på honom såg han ut att komma från kanske... Indien eller nått. Och så var hans tänder gula med en del bruna fläckar på. Skön kille. Sen började han skratta lite jobbigt. Men sen kom jag fram till Linnéplatsen och lämnade cirkusvagnen.

Cirka tjugo över två var jag framme.
Fem i halv var hon inte där, och hon brukar vara där i god tid. Jag tänkte att hon kanske hade sagt Vasaplatsen. Hm... Fem över halv ringde jag, och hon sa att hon satt på Vasaplatsen och väntade.

Jag åkte till Vasaplatsen och där satt hon och väntade.
Vi bestämde oss för att ta en promenad. Till Redbergsplatsen.
Det är en bit, men okej.
Vi hade gott om tid på oss. Hon skulle träffa några kompisar vid Redbergsplatsen vid 19:00 och klockan var 14.40. Vi promenerade från Vasaplatsen, bort mot Heden, över Heden, bort till Svingeln, vidare mot Olskroken. Där tittade vi in på ett konditori, men de hade nästan ingenting att erbjuda, så vi promenerade vidare till Redbergsplatsen.
Klockan hade nästan inte hunnit bli någonting, så vi promenerade ner mot Gustavsplatsen och där visade jag var jag gick på och av spårvagnen när jag åkte till Angered. Sen promenerade vi till Gamlestadstorget. Därifrån gick vi förbi SKF och hamnade vid Bellevue, tror jag. Sen gick vi genom nån kyrkogård och hamnade nånstans mot Kortedala. Sen gick vi till Kviberg och Utby och sedan närmade vi oss Sävedalen. Det var en VÄLDIGT lång promenad. Jag har gjort en fin karta som visar ungefär hur vi gick.


Fin karta. Vi började nere till vänster. Det var verkligen en långpromenad.

När vi kom till Sävedalen skulle vi äta på Triumfglass och hon hade sagt att hon nog skulle äta något hon med.
Tur. Hon verkar inte äta så mycket. Och så sa jag något om att vi kunde ta bussen från Sävedalen till stan så att hon kom fram i tid. Då sa hon något i stil med att hon inte borde ta bussen om hon skulle äta glass.
Djup suck. Det faktum att vi hade promenerat runt halva Göteborg spelade tydligen ingen roll. Äter hon en glass blir hon ju tjock om hon tar bussen till stan. Okej. Logiskt.
Jag beställde en bägare med två kulor och hon beställde en flaska mineralvatten.
Hela grejen med att träffa henne blev plötsligt... Konstig. Allvarlig på något sätt. Hon äter ju för fan ingenting!

Jag satt där och åt min glass och hon smuttade på sin mineralvatten. Det var bara jobbigt.
Och ute började det ösregna. Som en dålig film.

Sen åkte jag med henne till stan för att visa var hon skulle gå av, och så följde jag med henne en bit. Sedan sa vi hejdå, och jag promenerade tillbaka till busshållplatsen. I regnet. Sen tog jag bussen hem.

Den konstiga natten.
Väl hemma kände jag mig trött. Jag satt vid datorn ett tag. Sen tänkte jag att jag nog skulle ta en power nap. Sova en stund. Klockan var 20:00 och jag ställde min mobil på ringning klockan 20:30. Jag somnade ganska fort och vaknade av att mobilen pep. Jag stängde av larmet, men gick och lade mig i sängen igen och tänkte att jag snart skule gå upp. Sen somnade jag om.
Jag vaknade till och från några gånger under kvällen och natten. Vid halv fyra vaknade jag upp och kunde inte somna om. Gött. Jag vred och vände på mig, och när det hade gått ungefär en timme gav jag upp mina försök att somna om. Jag räknade ut att jag då hade sovit i ungefär sju och en halv timme. Gött.
Jag tittade på ett avsnitt av Scrubs.
Turks bror var på besök. Han spelades av D.L. Hughley, samma kille som spelar Simon Stiles i Studio 60 on the Sunset Strip.
Efter det såg jag två avsnitt av Studio 60 on the Sunset Strip. Och D.L. Hughley var med.
Bra grejer.

06:18 försökte jag sova igen, och jag har för mig att det gick ganska bra. Jag vaknade och somnade om hela natten och morgonen och nån gång efter tolv vaknade jag och tittade på lite Scrubs. Jag gick inte upp ur sängen förrän 14:30. Alltså har jag tillbringat cirka 18 timmar i sängen.

När jag klev upp försökte jag ringa lite kompisar, men ingen hade tid att umgås med lilla mig.

Och nån gång där på natten insåg jag att den där promenaden nog inte bara var till för att fördriva tiden eller för att lära känna mig, utan antagligen för att få motion så att ännu en tjej går ner i vikt helt i onödan...