Jisses!

Nu har jag bestämt mig för hur jag ska göra den här veckan.
Först var det snack om att dra till Goblins sommarstuga, nånstans utanför Alingsås. Det bestämdes att det skulle bli tåget imorgon strax efter två.
Sen pratade jag i telefon med mamma som är i sommarstugan utanför Arvika. Syster Lisa med sina barn Leon och Tor bestämde idag att de skulle åka upp till stugan idag! Jag får lite lust att åka dit jag med, men det känns ju lite knäppt att åka dit nu eftersom jag precis kom därifrån igår (om man låtsas att det fortfarande är måndag nu. Jag skriver detta klockan 01:25 och det är egentligen tisdag). Dessutom skulle jag ju till Alingsås med boysen och vara där tills på torsdag.

Stefán frågade om vi kunde hitta på något imorgon. Typ käka pizza. Slappt och härligt. Men jag ska ju till Alingsås vid två, redan. Sen kikade jag på SJ:s hemsida och räknade lite.
Tågtanke ett var att träffa Stefán några timmar, åka till Alingsås med polarna vid två och sova en natt och sen åka från Alingsås till Arvika dagen därpå.
Tågtanke två var att strunta i Alingsås och åka direkt till Arvika. Eventuellt hänga med Stefán först.

Efter lite räknande har jag bestämt mig för att skippa Alingsås, slappa, hänga med Stefán imorgon, åka till Arvika i övermorgon (onsdag), vara i Arvika hela torsdagen och åka med mamma, pappa, syster och systersöner hem på fredagen.
Lite knasigt eftersom jag åkte från Göteborg i lördags morgon, åkte hem på söndag morgon och nu ska till Arvika på onsdag igen och sen hem på fredag. Men jag är rätt knasig.

Sen skulle jag beställa biljett också. När jag kikade på vilken sträcka som var bäst krånglade det lite. I ett fönster hade jag Göteborg-Arvika och i ett annat Alingsås-Arvika. När jag valde "tidigare samma dag" på Göteborg-Arvikasidan byttes det till Alingsås-Göteborg på den sidan också. Sen valde jag till slut Göteborg-Arvikabiljetten för 186 kronor och tryckte på "Gå vidare". Då stod det plötsligt ca 390 kronor. Mystiskt.
Sen insåg jag att jag på Alingsås-Arvikasidan markerat en biljett, men inte tryckt vidare. Då lade tydligen hemsidan till den biljetten automatiskt när jag beställde biljett i andra fönstret.
Jag gick iallafall vidare och skulle precis betala då CSS-mallen försvann. Alltså fick hela sidan vit bakgrund och svart text. Alla länkar blev blåa och all snygg design försvann. Men framförallt kunde jag inte gå vidare för att betala min biljett. När jag prövade att öppna en ny ruta kom jag till en sida som informerade mig om att sajten låg nere mellan 00:00 och 03:00.

Då ringde jag istället. Personlig service hade stängt, så jag fick lägga på och ringa upp igen och prata med en robot. Jag sade "Från Göteborg till Arvika" och robotmannen förstod precis vad jag sa. Snäll robot. Man kunde bara betala med kontokort visade det sig, så jag fick öppna Sedbanks e-kort och göra ett eget kort. Under tiden blev Roboten otålig och kopplade mig till kundtjänst. De hade ju stängt, så samtalet bröts och jag fick ringa upp igen. Jag fick gå igenom hela processen med att välja stationer, datum, tider, biljettyp o.s.v. och till slut var det telefonnummer och kortnummer. När jag hade sagt hela kortnumret och giltighetstid så sa roboten "Tekniskt fel. Du kopplas nu till kundtjänst", men de hade ju stängt!
Jag fick ringa igen och fick prata med roboten en gång till. När jag till slut knappat in hela kortnumret igen och alla andra nummer så sa han samma sak, och jag blev kopplad till kundtjänst som hade stängt.
Jag får väl vänta till imorgon och då är väl biljetten mycket dyrare.
Det kanske inte är meningen att jag ska åka till Arvika?

***

Dagen i övrigt har också varit knasig.
Jag åkte till Angered för att hjälpa till med att redigera en grej som några elever har filmat. jag skulle träffa Vanja klockan 10 på Angeredsgymnasiet. På grund av ryggont och extrem trötthet blev jag sen och SMS:ade att jag blir en halvtimme sen. Då ringde hon och sa att hon blev 45 minuter sen på grund av att hon, och hennes dotter var sjuka.
Jag åkte till Angered och väntade, samtidigt som jag hängde lite med teaterettorna och hälsade på Pamela i lärarrummet. Vanja ringde och sa att hon kom vid elva istället.
Till slut kom Vanja, med en barnvagn som hon knuffade med ena handen och en telefon i andra handen. Hon fick avboka massa möten ochgrejer, eftersom hon var lite sjuk. Vi skulle gå till en av Rixgymnasiets mediasalar, men det är låst nästan överallt i Angeredsgymnasiet nuförtiden, så vi velade runt efter vaktmästare och lärare, och till slut kom vi in i A-korridoren, och sen hade Vanja nyckel till rätt sal.

RG (RiksGymnasiet) har köpt in en ganska dum kamera. Det är en liten sak som är bra på många sätt, men den har inga kasetter eller hårddisk, utan bränner direkt på en liten DVD. Det kanske låter jättebra, men det är dumt om man vill redigera eller göra nått annat med materialet. Det var ett himla meck med att få in materialet från de två små DVD-skivorna (som bara rymmer 30 minuter var) i datorn. Det fanns ett program för detta, men det krånglade. Efter en timmes ringande utan att någon ville eller kunde hjälpa till lyckades jag få över materialet från den andra skivan, men inte den första. Den adnra skivan innehöll den sista av de sketcher som några elever hade filmat.
Den andra skivan verkade vara för repig, så det gick inte alls att få ut materialet från den. Den gick dock att visa på en vanlig DVD-spelare.
Lärarna ångrar djupt att de köpte en sån kamera.
Efter allt knölande bestämde vi att jag skulle redigera det lilla som vi lyckats tanka in, men först skulle vi äta.
Jag åt i bamba och på vägen dit träffade jag Ove, som ska regissera nästa föreställning på Angereds Teater. Han var glad över att se mig, och jag över att se honom.

När jag skulle tillbaka till salen fick jag ringa Andreas (som bl.a. jobbar med handikapphjälpmedel som talsyntes och andra coola grejer) som fick komma och öppna för mig.
Jag börjde jobba i "Adobe Premiere Elements" som jag inte använt förut. Jag har dock använt både Adobe Premiere och Premiere Pro, men Elements är lite simplare och man kan inte göra så mycket, så jag tog en snutt av det som skulle redigeras och renderade det för att sedan använda i Premiere (Premiere 6, var det enda som fanns på den datorn).
Det tog tjugo minuter att rendera, så jag gick runt i den stora, tomma salen och väntade. Alla bord var dock justerbara så att man kunde höja och sänka dem elektriskt. Det var kul i fem minuter iallafall.

Sen började jag klippa. Det gick ganska bra, men det var lite svårt eftersom jag inte bara skulle klippa, utan också pussla och bestämma vad som skulle vara med och inte. Den "långa" sketchen var filmad från två olika vinklar, men inte samtidigt, utan sketchen spelades upp två gånger med mycket variation så jag klipte som en galning.
Efter fyra timmar kände jag mig klar med det. Då var det bara att rendera det igen, flytta över till Premiere Elements och göra en DVD av det hela.

Men då klantade jag mig rejält. Jag gjorde något som jag inte har gjort på kanske fem år.
Jag glömde spara.
Jag hade jobbat i över fyra timmar utan att spara. Som tur är (?) kom jag på detta och sparade precis innan jag skulle rendera det. Då stannade programmet. När jag skulle spara. Faan, faan, faan.
Nästan precis då kom Andreas in. Han kunde inte hjälpa mig heller.
Jag hittade en sparfil, men den var helt tom. 0 kB. jag letade som en galning efter en autosave-fil, men det hittade jag inte. Jag hittade dock inställningarna för autosparning, och det var avstängt. Jag satte på funktionen för att skona andra medmänniskor från den plågasamhet jag nu kände.

Jag gav upp helt enkelt. Jag tog alla grejer och lade i Vanjas lärarfack. Sen gick jag mot utgången, men träffade Janne som hade en DVD till mig (som en elev hade lånat av mig förra veckan) så jag följde med ner till Mediasalarna för att få den, och då visade jag menyerna till Sårskorpor-DVD:n för att stajla lite, och Janne var mäkta imponerad.

Sen gick jag till Kulturcafét.
Han som äger stället är väldigt snäll, och de har god mat.
Om någon säger att han som äger Kulturcafét i Blå Stället är dum, så är det någ den förre ägaren som åsyftas. Han var tydligen otrevlig och gav stället dåligt rykte.
Jag tänkte ta en nacho-talrik, men han sa att jag inte kan leva på bara nachos. Jag köper alltid det där. Han tipsade om tortilla, och en sån tog jag. Med ost, kyckling, bacon och potatis. Sen sa han att potatisen var slut, men att jag fick köttfärs istället.
Det var kalasgott!
Kött, kött, kött! Kyckling, bacon, köttfärs.

Jag satt vid samma bord som ägaren och vi pratade om allt möjligt. Ut från teatern kom Kave och hälsade. Sen pratade de persiska en liten stund. Jag uppfattade bara de svenska orden "Sex tusen".
Sen pratade vi lite till, när kave gick. Vi pratade hygien bland annat.
Man måste vara renlig om man har restaurang!
Han berättade om restaurang Paprika inne i stan. Den har fått stänga på grund av bristande hygien. Personalen tvättar sällan händerna. Tre personer har blivit matförgiftade och bakterier som vanligtvis finns i bajs har hittats i saladen. Gött!
Vi pratade också om att man borde skriva "Albin special" på menyn. De har en "After school"-meny som gäller mellan 15:00 och 18:00. Det är rätter som kostar från 30 spänn, inklusive dricka. Jag brukar alltid ta nachos med bara köttfärs och så ber jag dem hälla på lite ostsås. Jag behöver bara säga "det vanliga" så får jag det. De borde skriva upp den specialaren på After school-skylten och döpa den till "Albin special". Det är mitt mål. I dubbel bemärkelse.

Han berättade också om när han för ett år sedan skrev en meny och skrev att det var pittipanna på torsdagen. Word hade inte reagerat eller varnat honom för att ordet var felstavat. Kanske hade han skrivit "Pitt i panna" tillochmed?
Menyn skickas till lärare på gymnasiet och till olika företag i Angered. Först ringde Kexan och sade att det nog blivit lite fel. Sen ringde några fler.
Den torsdagen fick han massor av kunder! Nästan alla skulle berätta att han hade skrivit fel, men alla köpte mat. Mest pyttipanna. Han har aldrig tjänat så mycket pengar på en och samma dag i cafét.

Jaja.
Imorgon ska jag nog hänga med Stefán. På onsdag åker jag tillbaka till Arvika igen. jag har inte sett sommarstugan sedan den målades röd förra året.

Nattens sensmoral:
Att ha en maträtt uppkallad efter sig är ascoolt.

Tjipp!

Jag var i Arvika i helgen. Det hela var mycket märkligt. Men jag är rätt märklig.
Jag hade hört att det var fest i Arvika för de som ska jobba på festivalen. Jag tänkte att det kunde vara kul att få träffa gänget och lära känna de som ska bossa över mig. Dessutom ville jag ju träffa Agnes igen. Och kanske Jonas. Mamma och pappa skulle ändå upp till sommarstugan (precis utanför Arvika) så jag hängde med. Jag fick dock veta att Agnes inte skulle komma, eftersom hon hade en tenta och Jonas kunde inte heller komma. Varför minns jag inte. Jag åkte upp ändå. Far, mor och jag satte oss i bilen och gav oss av vid kvart i nio på morgonen. Jag var trött och sov en stund i bilen.

Vi var framme i Arvika ca halv ett.
Jag blev avsläppt utanför Ritz, tog mina väskor och gick ner till lokalen i källaren. Där satt en del folk vid några bord och längst fram stod ett långt bord med tre laptops och en projektor som visade bilder och info om festivalen.
Det var mer ett informationsmöte än en fest.
Jag fick veta en hel del om allt möjligt. Exempelvis går biljettförsäljningen bättre än någonsin. Förra året slog festivalen eget personligt rekord och biljetterna var slutsålda redan första dagen, och i år blir det alltså antagligen ännu tidigare, så passa på! 795 spänn är ju ingenting! Hultsfred kostar ca 1700 spänn.
Dessutom fick jag veta lite hemlisar, exempelvis några band som kommer släppas om några dagar och så fick jag veta att Scissor Sisters - som gör en exklusiv Sverigespelning på årets Arvikafestival - också fick ett erbjudande från Hultsfredsfestivalen, men valde Arvika eftersom de tyckte att Arvika verkade bättre.
Och det är ju ett faktum.

Efter några timmar med information, frågor, mackor, m.m. lekte vi två lekar och sen gick vi ut i solen igen. Sen promenerade vi till festivalområdet. Byggandet av området har inte börjat ännu. Nu är det bara gamla vanliga folkets park och platsen där de stora scenerna Vintergatan och Andromeda brukar stå var bara en stor, tom grusplan där det en gång ungefär var tjugonde minut kom en bil eller en fyrhjulig motorcykel och sladdade lite.
Vi var ju trots allt i en håla.

I backen, som under festivalen är full av publik till Vintergatan, hade en grill placerats och det bjöds på grillade hamburgare, korvar och vitlöksröd. Det var trevligt.
Under dagen var det meningen att man skulle prata lite med de man hade över sig i hierarkin, för att få svar på sina frågor och så. Tyvärr var ju varken Agnes eller Jonas där, så jag fick fråga andra som hänvisade till varandra, men jag fick veta en hel del. Huvudentrén är flyttad en bit och det är lite oklart var jag ska jobba, men det löser sig. Nu i veckan ska jag prata med Maurits för att diskutera hur vi ska göra med allt. De som anmält sig som funktionärer hamnar i en databas där vi får plocka ut de som anmält sig till att jobba i entrén, och så får vi ringa runt till dem och kolla om de verkligen vill jobba.

Efter grillningen tog jag en sväng med några av de ansvariga som visade lite var entrén skulle stå och hur staketet skulle vara uppbyggt. Tydligen är de ansvariga för Hultsfredsfestivalen lite imponerade över att vi jobbar så fort på Arvika. Vi bygger upp hela rasket på en enda intensiv vecka, och river allt på ca två dagar. Vi jobbar dygnet runt.
Hultsfredsfestivalen byggs på nästan två månader. Arvikafestivalen är bäst.

Efter rundvandringen åkte några in till stan för att köra tillbaka grillen och se på fotboll. Några andra (däribland jag) promenerade till Viksholmsfestivalen, där vi skulle få komma in gratis tack vare diverse kontakter.
Viksholmsfestivalen konkurrerar inte direkt ut Arvikafestivalen. På en liten holme utanför stan står en lastbilssläpvagn som agerar scen, och två partytält för ljudbord och försäljning av godis, läsk och Panpizza. Festivalen pågår i två dagar. Vi var där andra dagen. Men det var mysigt.
I entrén (ett litet bord där man betalade och fick en stämpel) stod satt två grabbar, varav den ena var Fredrik, kusin till mina sysslingar. Eftersom jag inte kände någon där hängde jag mest med Fredrik. Jag blev också uppringd av Anton, killen vars lägenhet jag skulle bo i. Han hade stuckit hem för att se på fotbollsmatchen ("skandalmatchen" som verkade så kul att tillochmed jag hade velat se den), och sen hade han tänkt att "Var fan är Albin?". Han blev rädd att de hade slarvat bort mig, så han ringde Agnes för att få mitt nummer, och sedan ringde han mig och frågade var jag höll hus.
Jag hängde lite med Arvikafestivalfolket och lite med Fredrik och hans kompisar. Det var rätt OK, men det blev rätt trist ibland, eftersom de flesta i festivaltruppen hade nån polare att snacka med och jag blev lite utanför.

Banden som spelade var OK. Alla känner alla i Arvika. Ungefär. Fredrik pekade på nån i ett band och sa att det var hans musiklärare. Det sista bandet, Bernt Furuberg, var väldans bra.
En av killarna i bandet satt på en låda och spelade på den. Antagligen hade han försovit sig den dan det var dags att välja instrument, och när han kom var alla instrument tagna så han fick ta lådan till dragspelet. Men det är bara en teori.
En av deras låtar tillägnade de familjen Fridlund (Fredriks familj), och Fredrik jublade. "Den handlar om att vara lite disträ".

Jag hade min favorittröja på mig, och den orsakade lite uppståndelse på festivalen. Den är knall gul och pryds av halva Homers huvud. Tröjan alltså. Inte festivalen. En full arviking ropade till mig och sa att jag hade en väldigt cool tröja. Lite senare var det en ganska snygg tjej som stod en bit framför mig som visakde, högt, till sin kompis att "titta vilken cool tröja han har som står framför mig".
De har nog aldrig sett något liknande.
Nä, nu ska jag försöka vara lite snäll mot Arvika och Arvikaborna. Det är faktiskt en fin stad.

Festivalen var över strax efter ett. Vi promenerade in till stan och till lägenheten där några av de festivalansvariga bor. De går någon projektledarutbildning i Arvika och delar på en småsunkig lägenhet.
Från lägenheten har man utsikt över gatuköket Timmy's där det hängde en herrans massa ungdomar.
Det var fascinerande att se. Lite som något naturprogram. Jag stod och såg på hur de värmländska ungdomarna hängde i en gigantisk flock utanför gatuköket där de letade efter varsin lämplig partner. Det var kul att se. Nästan skrattretande.

Jag fick ligga i en av gästsängarna som stod i ett hörn. Jag låg i min sovsäck, ovanpå sängen. Innan jag lade mig kom Markus in för att säga godnatt. Han visade sig vara en väldans kul kille. Hansatte sig på armstödet til len fotölj som stod vid änden av min säng och så sa han att han skulle sitta där så att jag kunde slappna av och känna mig trygg. Sen släckte han ljuset.
När jag hade skrattat klart sade han godnatt och gick in till sitt eget rum. En väldans skön kille som hade en Das Boot-tröja på sig. Jag tänkte väl att han var en av dem som hängde med på den tillställningen, men idag hittade jag Markus på Opus kampanjsida och läste att han var projektledare för hela grejen. Det är coolt!


Han vakade över mig.

På morgonen väcktes jag av mobilens väckarklocka vid halv åtta. Jag hade somnat vid tre eller nått.
Jag smög upp och försökte göra mig iordning. Lägenheten var inte så välstädad, och det fanns inget toapapper. Det rann dåligt ur vattenkranen också, men jag tvättade av mig lite och sen promenerade jag ner till tågstationen.
Jag löste ut min biljett och klev på tåget till Kil. I kil låg jag i solen på perrongen och lyssnade på musik.
Sen klev jag på tåget till Göteborg. Något säte framför mig satt Jonas Rimeika, mest känd som Erik i filmen Smala Sussie. Det blir inte mer Värmland än så. Trots att han pratade stockholmska, eller nått.
När jag inte hörde den lilla tjejen som satt snett framför mig och sjöng med (ganska fint, faktiskt) i det svenska soundtracket till Mamma Mia som snurrade i hennes CD-spelare, hörde jag hur Jonas Rimeika och hans fru(?) förklarade för sin son att pappa var skådespelare och inte blev arg och inte "slog den där tjejen på riktigt".
Nu ska jag inte lägga ut mer av Jonas Rimeikas privatliv i min blogg...

Jag anlände på Centralen i Göteborg efter att ha varit i Arvika i mindre än 24 timmar. Det kändes konstigt och nästan lite onödigt. Jag hade från början planerat att åka hem på söndagen för att jag skulle vara med och presentera Krakow Kasanovas på deras spelning på Rio Rio. De hade tydligen uppskattat presentationen jag gav dem på "Fängelset" 4:e maj.
Tyvärr var Rio Riospelningen inställd, och jag hade redan bokat tåg biljetten, men jag skulle ändå till Angered på måndagen (idag) för att hjälpa till med en grej. Mer om det i nästa blogginlägg...

När jag kom hem såg huset ut som ett slagfält. Det var väldigt ljust ute, men ändå lyste någa lampor. På diskbänken stod ett halvfullt mjölkpaket som stått framme över natten. I kylen luktade det öl, och det berode nog på att där stod två glas med öl. På köksbordet stod brorsans Sodastream och en andra grejer. Hela bordet var täckt av brödsmulor och på min plats hade någon kladdat och sölat rejält. Och det var inte jag. Nä, det var inte kul att komma hem.

När jag gick in på nätet var det några som frågade var jag hade varit, och när jag svarade att jag hade varit i Arvika fick jag följdfrågan "Men det är väl inte än?". Jag fick förklara, för ganska många, att Arvika är en stad som står kvar året om, även när det inte är festival.

Dagens sensmoral:
Ska du vara tuff i Arvika ska du ha epatraktor eller raggarbil.
Ska du vara riktigt töntig i Göteborg ska du ha epatraktor eller raggarbil.
och
Arvika är inte bara en festival.

Over and out!