Idag har jag tagit det ganska lugnt.
Den senaste tiden har varit stressig. Precis som det senaste halvåret.
Nu har jag dock lämnat in historiaarbetet och jag är klar med arbetet i "Nutida konst". Vi har premiär på föreställningen på tisdag, men det känns bra. Det är halva klassen som gör den pjäsen ("Jaktscener"). Jag kan mina repliker och jag gillar pjäsen. Veckan därefter gör andra halvan sin pjäs, men jag är med i den pjäsen också.

Det mesta är under kontroll.
Jag kan bara ta det lugnt nu i helgen. OK. Valborg imorgon, men jag har iallafall inga deadlines och skit... Jag kan liksom andas ut.

Jag köpte TV-spelet "Grand Theft Auto: San Andreas" igår och har spelat det jättemycket.
Jag kom nyss hem från BBQ. Jag var där med Arash och Pablo. Jag hade inte så mycket kontanter, och de två bankomaterna som låg i närheten var trasiga. Den ena var stängd och den andra ville inte ta emot mitt kort. Men den tog nästan ingens kort. Nån gubbe lyckades ta ut nån peng, men ingen annan.

Vi skulle käka på BBQ så jag tänkte att då får jag väl betala med kort... Jag beställde en pizza och när vi satte oss fick jag syn på Jack Vegas-maskinerna (som tidigare har hjälpt mig få råd med en cider).
Jag sa till Pab och Arash att "Jag ska ta ut lite pengar". Jag lade i fem kronor i en av maskinerna och valde att spela poker (eller var det var). Det första jag gjorde var att satsa en krona. Då vann jag 47 spänn direkt. Jag spelade två omgångar till och förlorade två kronor. Då nöjde jag mig, och fick ut ett kvitto på femtio spänn. Pizzan kostade 49.
Perfekt!

Hejsan!

Jag mår bra nu.
Kom på att det kanske vore på sin plats att skriva att man är frisk om man tidigare har skrivit att man är dödssjuk, och folk undrar hur det är med en. Nu är jag frisk. Det hela gick över ganska snabbt.
Idag är det lördag, och det regnar.

Igår köpte jag biljetter till "Shakespeare - den absoluta sanningen" på Pusterviksteatern. Jag köpte fem biljetter. Det kostade mycket. Över 600 spänn. Mamsen betalar två biljetter. Ida och Arvid i min klass ska betala var sinn också.
Det är 123 Schtunk som är igång igen. Det är nog den bästa teatergrupp jag vet. Delad förstaplats med Galenskaparna & After Shave.

Jag ska se den sista föreställningen imorgon, söndag. Det var den enda föreställning det fanns kvar biljetter till. Jag frågade några i klassen om de ville följa med och om de hade råd, och till slut blev det bara Arvid och Ida. Och jag.
Det blir nog bra.

Eftersom jag har en hel del läsare på bloggen, känner jag mig skyldig att ta mitt ansvar som ägare/skapare av det sista fria mediet i Sverige (eller nått), Albin Olssons blogg. Därför passade jag på att köpa en glass och recensera den.
Det var när jag behövde kontanter till biljetterna. Bankomaten på Järntorget hade bara 500-lappar, och jag behövde 600, så jag köpte en glass på Pressbyrån, betalade med kort och tog ut en hundring extra.
Mitt i alltihopa gjorde jag lite fel. Jag tänkte pröva den nya glassen "Banama". Konstigt namn. Konstig glass. När jag hade betalat för den och gått ut ur affären upptäckte jag att jag hade tagit en gammal "Ananas split" eller nått, så jag gick in, lade tillbaka den och tog "rätt" glass. Den kostade visserligen en krona mer, men Pressbyrån ägs av Satan (verkar det som), och allt är svindyrt på Pressbyrån, så jag behåller den kronan.
(Moaha-ha-haaaaa!)
Dessutom har även Chiquita en del kopplingar till Satan. Exempelvis pågår en strejk i Nicaragua där en väldans massa arbetare har samlats för att demonstrera mot att Chiquita använde olagliga bekämpningsmedel utan att informera bananplockarna. Många av bananplockarnas barn fick missbildningar. Arbetarna har samlats på ett stort fält inne i Nicaraguas huvudstad Managua där de bor som hemlösa...

Jag började äta på den nya glassen som GB gör reklam för nu. På bilderna är även Chiquitas logotype med.
Glassen smakade förfärligt.
Den var jätteäcklig.
Den var uppbyggd ungefär som "Nogger".

Nogger är en jättegod glass med en kärna av nougat, och ovanpå det lite god vaniljglass och till sist ett tunt chokladöverdrag.
(Här hittade jag förresten en konstig variant av Nogger)

Men Banama har en kärna av banan. Det smakar som en djupfryst, äcklig banan. Ovanpå det, äcklig bananglass. Och till sist ett tunt chokladöverdrag som smakar OK.
En riktigt äcklig glass med ett fult namn.

Här står jag framför reklamaffischen och äter den äckliga glassen.

När jag precis hade tänkt lägga ner kameran kommer en tjej gående med sin iller. Äckligt, fult djur.

Dags att gå ut med illern igen.

Jaja.
Imorgon invigs Allum, det jättestora, jättenya, kanske jättebraiga köpcentret i Partille.
Imrogon ska jag dessutom se på "Shakespeare - den absoluta sanningen".
Nu ska jag skriva ett CV på engelska...

Igår var en mycket märklig dag.

Jag vaknade på morgonen. Väldigt trött. Jag orkade till slut släpa mig upp ur sängen.
På mitt skrivbord låg en godispåse. Trevligt. Jag tog en godisnapp. Sedan gick jag in i badrummet för att göra mig iordning. Då fick jag jätteont i magen. Smärtan var smått outhärdlig, men gick över efter ett tag.

När det var dags för frukost åt jag ett knäckebröd med randig kaviar. Det var allt jag orkade. Jag brukar alltid få i mig minst tre mackor på morgonen, men inte denna dag.
Jag åkte till skolan och kände mig lite hängig. Maskören Lars Carlsson var på besök hos oss igen. Han tipsade om lite sminkningar man kunde göra på oss till pjäsen.
Jag satt och tittade på och kände mig halvt död.
Jag var trött och någon ond kraft drog mig ner mot golvet. Jag kunde inte sitta rakt upp. Jag hade bestämt mig för att åka hem, men jag ville ju inte missa var Lars skulle hitta på.
Det har blivit en slags tradition, att varje gång jag träffar Lars, så måste vi ta en gay-bild. Gårdagens gaybild blev så här:

Jag känner mig rejält risig och Lars visar medkänsla.

Claes (vår teaterlärare) ville att vi skulle ha scenkläderna på oss när Lars sminkade oss, men efter timmen med Lars fick jag gå hem, så jag bytte om och sa hejdå. När jag stod vid skåpet kom Daniel Viklund (medialärare) fram till mig och pratade lite... När han nästan hade pratat klart tittade jag konstigt på honom och sa "Nu mår jag inte bra". Jag kände att det kanske snart var dags att spy. Vi pratadade någon halvminut till om något jag inte minns. Daniel gick vidare och jag gick fram till papperskorgen som hänger på en vägg nära mitt skåp. Plötsligt spyr jag. Det har jag inte gjort sen mellanstadiet och jag låg på sjukhus och spydde en gång efter en liten operation.
Det var inte så trevligt att spy.
Det kändes som att hela kroppen pressades ner mot marken samtidigt som... ja... maginnehållet åkte uppåt. Alla onda krafter nere i helvetet drog i mig. Det var en väldigt skum känsla.
Jag kände hur jag blev varm och började svettas. Jag hade hunnit få på mig min tjocka tröja och min rock. Jag slängde av mig dem samtidigt som jag stod där och spydde.
Jag stod där och spydde några gånger. Några elever tittade konstigt på mig och bara gick förbi. En snickare, som är inblandad i ombyggnaden av skolan, kom fram till mig och frågade om jag ville ha vatten eller papper eller nått. Jag bad om lite hushållspapper och han sprang iväg...
Då kom Torbjörn, en lärare på skolan. Han frågade hur det var med mig och så följde han med mig till skolsystern. På vägen kom snickaren med hushållspapper till mig.

Skolsköterskan sa att det antagligen var vinterkräksjukan. Det smittar ganska mycket och hon sa att jag antagligen redan hade smittat flera stycken i skolan.
Jag åkte hemåt och fick med mig en spypåse om det skulle bli dags igen. Det skulle ju bli lite jobbigt om jag var tvungen att spy på bussen eller spårvagnen.

När jag kom ut till spårvagnarna stod åttan redo. Det är den bästa vagnen för mig att ta. Efter Gamlestadstorget kollade jag på klockan och såg att det skulle klaffa perfekt med 513 (bussen hem) vid nästa hållplats. Rösten i högtalarna sa "Nästa... Ejdergatan", men vänta lite nu... Spårvagnen åkte mot Centralstationen!
Jag gick fram till föraren och frågade "Ursäkta? Vart är du på väg?". Hon fick ett smått chockerat uttryck i ansiktet och slog sig själv för pannan. Sen slängde hon sig på mikrofonen och sa i hgtalaren "Ja, jag måste be så hemskt mycket om ursäkt. Jag trodde att jag fortfarande körde fyran. Vi kommer ta en lite annorlunda väg och nästa hållplats blir Centralen. Nästa ordinarie hållplats blir Ullevi Norra".

Gôtt! Inte. Jag tänkte att detta händer inte. Jag har aldrig varit med om något liknande. Någon gång har bussen åkt fel, men då har chauffören snabbt vänt om. Jag skulle nu missa min buss och få vänta en halvtimme på nästa. Vid centralen tog jag ettan till Svingeln för att vänta på 513. Tjugo minuter kvar tills den skulle komma.
Då kom Blå Express.
Jag räknade ut att jag nog skulle komma hem snabbare om jag tog den till Partille Centrum, och 513 från Partille Centrum hem. Jag klev på och fick stå upp hela vägen eftersom alla platser var upptagna. Det var ganska jobbigt att stå upp med ont i magen och feber och huvudvärk och allt möjligt konstigt.
Vid bron över till busshållplatsen var det långa bilköer p.g.a. allt vägarbete. Jag såg alla bussar stå uppradade, redo att åka. Till slut åkte de iväg på en lång rad. Sist åkte min 513.
Gôtt! Inte.
En halvtimmes väntan på nästa buss...
Det orkade jag inte. Jag ringde taxi och åkte hem för 99 kronor. Kvittot ska jag skicka till Västtrafik.
Väl hemma tog inte taxin kort och jag hade inga kontanter. Taxin väntade medan jag sprang och hämtade pengar hemma. Varje steg dunkade i huvudet. Jobbigt.

Jag kom hem och lade mig i sängen.
Jag sov nästan hela dagen.
Och hela natten.
Allt jag har ätit är den där godisnappen och knäckebrödet.
Jag har inte spytt något mer, men jag är dålig i magen.
Mamma är också sjuk och spydde i natt.
Jag känner mig bättre nu. Piggare, men fortfarande dålig i magen.
Ingen matlust de senaste 30 timmarna.

Jaja... Tänkte kolla på lite Prison Break på datorn nu.

Sorry att jag inte har slängt in några flummiga länkar, men jag har lite dålig inspiration.
Enligt statistikfunktionen är det runt 16 pers inne på bloggen varje dag. Trots detta är det ingan som kommenterar inläggen. Det är väldigt kul om ni gör det så att jag får veta vad ni tycker om det jag skriver, och så att jag får veta vad för folk som besöker min lilla blogg. Klicka bara på "Kommentarer" nedanför det här blogginlägget.


Jag ligger/sitter och bloggar i sängen.

Förresten har jag placerat min blogg i Sävedalen på bloggkartan.se.
Over and out!

Nu är jag inte nedstämd längre (som i förra inlägget).

Vilken kväll!
Holy shit!
Jag var ju rejält nere igår p.g.a. krånglet på Meeths. Jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle gå på Slagsmålsklubbens konsert på kvällen. Jag hade ju ingen att gå med, och det var ju inte helt säkert att jag skulle träffa någon jag kände.

När jag kom hem chattade jag som vanligt lite med Chrill, Arash, Charbel och det gänget...
Det var bara Chrill (Christian) som verkade vilja följa med, och till slut bestämde han sig.
Jag åkte in till stan och visste inte riktigt hur det låg till med tiden. Det var ju sagt att det började klockan 19.00 i Pusterviksbaren. Fem i var jag framme på Järntorget. Jag var ganska hungrig, så jag funderade på att gå in på Burger King. Till slut gjorde jag det, och i ett hörn satt ett gäng ungdomar, och bland dem... Rasmus!
Vi jobbade ihop på Arvikafestivalen och blev rätt bra kompisar. Även han är ett stort SMK-fan. När han fick veta att jag ännu inte hade köpt biljett till konserten sa han att jag nog borde ställa mig i kön, eftersom det inte fanns så många biljetter kvar. Rasmus kompisar stod nästan längst fram i kön.
Vilken tur att jag träffade Rasmus! Då fick jag stå nästan längst fram i kön.

När de släppte in, runt sjutiden, kom jag ganska snabbt in, och kunde köpa biljett. Tyvärr kunde jag inte köpa biljett åt Christian, eftersom han inte hade kommit, men jag köpte en till mig själv så länge.
Vi gick in och kollade läget lite. Sen såg jag Christian komma, så jag gick ut för att hälsa på honom. I dörröppningen stod några kompisar som går linjen "Ny Musik" på Angeredsgymnasiet. Tor Bruce, som också går Ny Musik, skulle vara förband åt SMK denna kväll. Rebecka och Leonard, som stod där utanför dörren, väntade på ännu en kompis från klassen. De stod på gästlistan, och frågade om inte jag också gjorde det. Jag sa att det trodde jag inte. Sen gick jag och snackade med Christian. Han hamnade så klart sist i kön, och det var jättemånga före. Jag snackade lite snabbt med honom, och när jag skulle gå tillbaka kollade Leonard gästlistan, och jajemän... Där stod det även "Albin Olsson".
Eftersom jag redan hade betalat så fick Christian gå före i kön och så var han skylldig mig 100 spänn för biljetten.
Det kändes bra att vara på gästlistan. Lite V.I.P., liksom...
Jag snackade med Christian, Rasmus och hans kompisar och även lite annat folk. Plötsligt kom jag på att jag hade glömt öronpropparna hemma... Jag frågade Rasmus om han trodde att det var nödvändigt med öronproppar. Och då var det så himla praktiskt... Han hade ett par extra öronproppar med sig! De fick jag låna.

Klockan 20:00 började Tor spela. Det var riktigt bra. Jag har bara hört fyra av hans låtar innan, men nu spelade han några nya. Favoriten var en låt med en vocoder-röster (robotröster, ungefär) som sa "Come on Barbie, let's go party" och en annan som sa "A-ha-ha-yeah". Den diggade jag, och de flesta andra i publiken. Det blev lite allsång, som Tor sa senare på kvällen när jag snackade med honom om det.
Efter Tor var det dags för Slagsmålsklubben själva. De trängde sig igenom publiken fram till scenen.

De var hur bra som helst!

De hade några jättebra, nya låtar som inte släppts på skiva. Och så körde de så klart några av sina allra bästa låtar. "Övningsköra" och "USSR" är två av mina favoriter, som de så klart spelade.
Jag minns spelningen på Arvikafestivalen, som det pratades länge om efteråt. Den var riktigt bra. Kvällens spelning i Pusterviksbaren var tillochmed bättre! Som vanligt skrek publiken efter "Kasta sten", låten från skivbolaget Djur And MIRs skiva Yesterdjur, Yestermir, Yesterday. Folk ville höra den på Arvika också, men icke...

Men spelningen igår var helt otrolig. Frej (han som brukar sköta mellansnacket) sa själv att spelningen var en av de bästa på länge, och efter att ha spelat "den sista låten" bestämde de sig för att spela "Kasta sten" ändå.
Så bussigt!

Efteråt sålde de T-shirts. Jag köpte en. 150 kronor. Billigt om baxxat, jao!

Den var väl OK?

Sen ringde Chrill. Vi hade separerats under konserten p.g.a. alla som hoppade fram och tillbaka. Jag försökte hålla mig på samma plats, men jag blev förflyttad av alla andra lite fram och tillbaka runt hela lokalen. Mycket underlig upplevelse. Men lite kul.
Iallafall ringde Chrill. Han var på Burger King med Chab och Arash. Jag kom dit och åt en hamburgare. Sen åkte Chrill hem. Jag följde med Arash och Charbel till BBQ. Det är där vi brukar hänga. De har en bar, så klart, men också biljard, air hockey och Jack Vegas.

BBQ av Chabman. Bilden kan vara redigerad.

Inne på BBQ spelade vi biljard som vanligt. Och sen prövade vi lite Jack Vegas. Charbel och Arash spelade lite och vann ungefär 90 kronor. För de pengarna köpte de drinkar. Sen spelade de lite mer och vann bara lite pengar.
En kille i 30-40-årsåldern spelade bredvid oss. Han lade i 200 spänn och vann över 600 spänn. Maskinen betalar bara ut 500 kronor, så han tog ut pengarna och stoppade in 200. Vann 500 till och så höll han på så ett tag. Det var mystiskt. Hur kan den branchen gå runt?

När jag ville köpa en cider hade jag bara 27 kronor. Jag hade ju köpt SMK-biljett och T-shirt. Så jag stoppade in sju kronor i en maskin och spelade ihop 20 kronor. Så kunde jag betala en cider med mina 40 kronor. Väldigt praktiskt.

Senare på kvällen åkte vi hem. Klockan var ungefär halv två. Jag var glad. Dagen slutade riktigt bra.