Warner Music Group tystar Albins videoblogg
Jag lyckades klicka mig fram till en sida med mer information om vad som hade hänt, och där stod följande:
"I ditt videoklipp, Albins videoblogg från Arvikafestivalen 08 - Del 10 (Sista), finns eventuellt ljud innehåll från Raindrops Keep Fallin' On My Head av B.J. Thomas som ägs eller är licensierat av WMG.
Därför har ljudet i ditt videklipp stängts av."
Töntar! Några dagar senare fick jag ett liknande meddelande av en annan användare som noterat att ljudet var borttaget även på del sju av videobloggen. Det berodde tydligen på att jag använt en kort, kort snutt av låten "Singing In The Rain". Skivbolagen har inget vidare rykte, och många misstänker att de snart dör ut. Och många anser att det bara är bra. De gör ju inte direkt några ansträngningar att få bättre rykte. De jäkla töntarna. Jag tjänar inga pengar på min videoblogg, men ändå tas ljudet bort på grund av pengagiriga grisar.
Nu har jag klippt om del sju och tio av videobloggen och bytt ut låtarna mot två Slagsmålsklubbenlåtar. De passar inte riktigt lika bra, men de funkar. Jag har också försökt ladda upp klippen ett antal gånger och stött på olika problem, men till slut lyckats. Sen har jag bytt ut klippen i de två spellistorna där de gamla varit med och ändrat diverse länkar här och var. Just nu kom jag på att det är några fler länkar jag måste uppdatera. Jävla grisar!
För de som inte sett videobloggen finns alla delarna i en spellista i slutet av det här blogginlägget.
Den nya versionen av del sju kan ses här:
Albins videoblogg från Arvikafestivalen 08 - Del 7:
Klicka på HQ-knappen för att se klippet i bättre kvalité.
Och här har vi den nya versionen av del tio:
Albins videoblogg från Arvikafestivalen 08 - Del 10:
Klicka på HQ-knappen för att se klippet i bättre kvalité.
Och här har vi spellistan med alla avsnitten från min videblogg från Arvikafestivalen 2008:
Må Warner Music brinna i helvetet!
Over and out!
Hejdå, Stockholm
Nu sitter jag här i mitt rum och bloggar och äter frukost.
I söndags hann jag med två blogginlägg, och på kvällen lyckades jag välta ut ett glas vatten över datorn. Då fick jag verkligen panik! Jag stängde av alla program, stängde av daton, och drog ur sladden. När jag vände datorn uppochner rann det massor av vatten ur tangentbordet. Då blev det ju blött på skrivbordet, men jag bar in datorn i badrummet och torkade av den. Sen ringde jag kusin Jonas och frågade om fler tips. Han sa att det var bra att ta ur batteriet också.
Det blev en ganska tråkig kväll eftersom jag inte vågade använda datorn. Den stod på tork. Innan jag hällde vatten på den satt jag och spelade över nätet med några kompisar i Göteborg. Morgonen därpå vågade jag starta datorn igen, och den fungerar felfritt!
I måndags åkte jag till SVT igen och hjälpte till att riva ner scenografin. Vi gick runt med skruvdragare och monterade ner de stora väggarna, och plockade ihop scenografi och lastade in all i en skåpbil. Vid ett tillfälle kom en man in och ville låna en skyffel. Han jobbar med ett barnprogram två studior bort, och de hade en ko på besök. Och kossan hade gjort både det ena och det andra. När vi tittade ut i korridoren fick vi se en ko stå längst bort.
En ko i korridoren.
Det var en mycket märklig syn att se en livs levande ko inne i en korridor i TV-huset. Det luktade inte så gott där borta sen. En stacars städare fick göra rent rätt länge där och det hade skvätt bajs på väggarna också. Inne i studion höll de å med sågspån för att försöka samla upp alttihopa. Tydligen hade kossans kiss löst upp målarfärgen på golvet, eftersom kopiss innehåller amoniak. Ja, jisses. Men det känns ändå som att de borde ha tänkt på det innan de bjöd in en kossa.
Igår var jag på BLA och hjälpte till. Jag tog emot scenografi som körts från SVT, och så lastade vi in det. Större delen av dagen har jag skruvat ner gamla trasiga lysrörsarmaturer från två "lagerrum" och sedan monterat dit nya. Det är inte så enkelt som det låter. När jag lyckats få ner lysrörsarmaturerna tog jag armaturer som vi hade på inspelningen och monterade isär dem. Sen borrade jag hål för elkablar och skruvade loss olika delar och monterade och kopplade elkablar och grejade. I början hade jag ingen skruvdragare heller, så jag fick stå och skruv för hand upp i taket och hålla emot med huvudt. Det var slitsamt. Sen var det ju olika mått på de nya och gamla armaturerna så jag har borrat nya hål och sågat brädor att skruva fast i de gamla hålen och sedan skruvat fast de nya armaturerna i brädan. De ttog en hel dag, men det blev färdigt. En elektriker hade gjort det på två timmar, kanske.
Jag passade även på att boka om min biljett. I början av veckan ryktades det om att ingen skulle jobba på BLA på onsdagen och torsdagen (idag och imorgon), och jag hade ju en biljett till på fredag. Men jag lyckades boka om den, så jag åker ikväll. Vid nio.
Jag har tvättat så att alla kläder är rena, utom två T-shirts. Nu ska jag packa, packa, packa och vid tolvtiden kommer Petter hit och hämtar mig, mina väskor och TV:n som jag lånat av honom. Sen ska jag vara på BLA tills sent ikväll då Petter kör mig till Bromma flygplats, som ligger nästan precis bredvid BLA. Idag ska jag och Petter ha ett litet möte/samtal där vi pratar om framtiden och det som varit. Det ser jag fram emot.
Det känns lite konstigt att jag sticker ikväll, men samtidigt skönt. Nu ska jag komma hem till Mölnlycke och allt det vanliga. Och den sköna sängen. Och bäst av allt: Till Josefin!
Nä, nu måste jag fortsätta packa.
Vi hörs!
Josies jobbiga lördag och vår jobbiga natt
Vi tänkte gå till Onoff först, eftersom de skulle vara billigast, men vi åt i Kungshallen först. Det blev pizza. God pizza. Josie orkade bara en halv, vilket innebar att jag fick en och en halv. Yeah!
Sen gick vi till Onoff, men de hade slut på modellen Josie ville ha. Då gick vi till Clas Ohlson, men de hade bara färgerna svart och vit. Josie började tappa hoppet och lyckades knuffa till rätt många grejer på väg ut från Clas Ohlson. Hon sa att det inte ar hennes dag, men inne på Teknikmagasinet bredvid hade de precis rätt modell.
När hon skulle betala visade det sig att hon inte hade tillräckligt med pengar på kontot. Attans. Eftersom det var en fin och solig dag kunde jag ha min vårjacka för första gången i år, och självklart hade jag tagit ut mitt bankkort ur plånboken, så det låg i fickan på min andra jacka.
Vi bad killen i kassan att lägga undan iPoden, och så funderade vi på hur vi skulle göra. Vi kom på att vi skulle föra över pengar från ett konto till ett annat, och då behövde vi tillgång till en dator. Vi började promenera från Gallerian till Centralen för att surfa på någon av datorerna. Av någon anledning var det ovanligt långt till centralen, men vi gick iallafall in på 7-Eleven mittemot. Vi betalade 19 kronor och fick då en timmes surftid. När Josie skulle logga in krånglade det vid första försöket, men sen gick det bättre. Självklart visade det sig att det saknades tjugo kronor för att hon skulle ha råd att betala iPoden, men hon förde över pengar från ett annat konto, och så gick vi tillbaka. På vägen passerade vi två andra Teknikmagasinet. Den ena hade stängt, och den andra hade inte rätt modell.
Till slut kom vi fram igen och lyckades betala iPoden. Josie var fortfarande på lite dåligt humör och kunde inte riktigt glädja sig åt sitt nya inköp. Tillbaka i lägenheten satte hon iPoden på laddning över natten.
När vi skulle sova hörde vi tydligt hur grannen hade fest. "Grannen" är egentligen min hyresvärd. Jag bor ju egentligen i samma lägenhet, men det är en stängd dörr mellan mig och dem. Jag har egen ingång och toalett. Jag har ett fönster mot deras balkong, men det hänger en gardin på deras sida fönstret, och en persienn på min sida.
Ljud hörs väldigt bra genom balkongfönstret och genom dörren mellan mitt och deras. En hyresvärd kan ju slänga ut en högljudd hyresgäst, men en hyresgäst kan ju inte slänga ut sin värd. De är schyssta, men lyssnar ibland på lite väl hög musik.
På lördagkvällen hade de alltså fest, och vi hörde allt. Vi såg en film och hörde lite musik i bakgrunden från grannen. När vi skulle sova satt de på balkongen och pratade. Högt. Jag hörde ju varenda ord. De var fulla. Det märktes. Sen började några bråka. Jag vet inte vad det handlade om, men jag hörde två mansröster ropa åt varandra att hålla käften, och att gå och lägga sig. Sen hördes smäll i dörrar, mer arga rop och fruns hesa stämma ropa åt dem att lugna ner sig båda två.
Jag somnade till och vaknade upp flera gånger under natten. Och nästan all min vakna tid hörde jag bråk och högt prat. Det var en riktigt jobbig natt. Och riktigt hotfull stämning på andra sidan väggen. När jag inte hörde bråket från balkongfönstret hördes det från dörren i hallen.
Jag lyckades ändå få några timmars sömn och har varit rätt pigg idag.
På morgonen hörde jag dock några andra grannar bråka. Nån man skrek argt och en kvinna skrek. Det var obehagligt. Men det är väl så det är att bo i lägenhet?
Vi vaknade vid nio för att buda på en Tradera-auktion. Men jag hade så klart kollat fel på tiden. Jag kikade tydligen på vilken tid auktionen hade börjat, och inte när den slutade. En miss jag aldrig gjort förr. Så trots att auktionen slutade vid elva, var vi uppe nio. Jobbigt. Vi lyckades iallafall vinna en biljett för 390 spänn, och Josie åkte hem strax efter 19.
Nu sitter jag här ensam och bloggar.
Imorgon ska jag tillbaka till SVT och hjälpa till att packa och flytta grejer till BLA:s kontor. Sen får vi se vad som händer. På tisdagen ville Petter sitta ner och snacka med mig. Det känns bra. De senaste veckorna har varit stressiga och vi har inte hunnit prata någonting, nästan. Men vi ska antagligen prata om hur de här månaderna har varit, och om vad som händer i framtiden. Det ska bli spännande.
Sen var det snack om att de kanske ska ha ledigt på onsdagen och torsdagen! Jag flyger hem till Göteborg på fredagen, men jag kanske kan boka om resan i så fall. Eller få tag i en bilig Tradera-tågbiljett?
I vilket fall kommer jag hem senast på fredag. Och så stannar jag där. Men vem vet hur länge? Jag siktar på att flytta till Stockholm för mer spännande skådespelarjobb.
Och så ska jag upp nån gång i maj för att dubba lite.
Jaja. Vi hörs!
Over and out!
En bra sista inspelningsdag trots allt
Hej igen!
Förra inlägget handlade om den riktigt jobbiga onsdagen. Torsdagen var riktigt bra, vill jag meddela, och 23:46 kom Josie till Stockholm. Jag tog hennes stora väska på ryggen, och så sprang vi till tunnelbanan och hann precis. Hade vi missat den hade vi fått sitta och vänta i en halvtimme.
Fredagen var sista inspelningsdagen, och det kändes lite sorgligt. Det var dock kul att Josie var med på jobbet. Hon var på besök på BLA:s kontor sist hon var uppe i Stockholm, men den veckan var de flesta lediga (jag, till exempel) så det var inte mycket aktivitet eller personal där. Men på fredagen var nog hela teamet på plats, till och från.
Jag var lite orolig att Josefin skulle ha det tråkigt när vi spelade in och hon bara skulle sitta på en stol och titta på, men hon tyckte det var jättekul. Och det týckte jag också. Dels var det roliga scener, men att Josie var med gjorde det hela ännu roligare. Det känns kul att hon får se vad jag sysslar med och hur det går till. Och så fick hon träffa mina kollegor. De var trevliga och snälla mot henne. Dock var inte alla så jättesnälla mot mig.
Det är lite retsam jargong mellan mig och två av killarna i teamet. Kanske mest för att jag är yngst. Men det är mest de som är taskiga mot mig. Och det är inte så jäkla roligt. En av dem lekte med ett blåsrör och lyckades skjuta mig mellan benen. Det gjorde inte så ont, faktiskt. Men jag blev rätt chockad. Jag kände att han nog fattade att det var över gränsen, men det gjorde han inte. Han försökte skjuta en gång till, och då blev jag jävligt sur. Jag fick någon slags förvarskänsla i hela kroppen. Hela kroppen spännde sig och var beredd och vaksam. Det var riktigt obehagligt. Jag litar fan inte på den killen...
Jag började svettas lite och mådde inte alls bra. Josie förstod mig och tyckte också att de var jävligt dumma mot mig. Jag var tvungen att gå ut därifrån. Jag kunde inte koncentrera mig, utan försökte bara hålla koll på dem så att de inte skjöt något på mig eller började klippa mig. Ja, den andre killen råkade ju raka mig lite i nacken av misstag, men efter det klippte han ett litet jack i håret för skojs skull. Det var INTE skoj, tyckte jag.
Nej, jag kände mig som en liten harunge som har två lejon som cirkulerar runt sig med de där två.
En liten stund efter att jag gått ut ur studion var det tydligen dags för nästa tagning, så de ropade lite på mig, och jag kom gående lite grinig. Vi körde igång och jag "skakade av mig" ilskan. Efter det gick det faktiskt riktigt bra och de var snälla mot mig. Vi gjorde några korta grejer på slutet som blev väldigt bra. Jag fick göra en liten "sologrej" när alla i teamet såg på, och det blev riktigt bra och roligt. Och Josie var stolt.
Hon hade det roligt, även om hon mestadels satt på en stol. Men hon hade svårt att hålla sig för skratt under vissa tagningar. Hon tror också att det blir ett riktigt bra program. Under någon scen fick hon hjälpa till att hålla några kablar för kameravagnen, och i sista tagningen fick hon hjälpa till att hålla upp några dockor i bakgrunden, så hon har allt hjälpt till!
Ja, det blev en riktigt bra dag till slut.
Det bjöds på tårta och efter sista tagningen sa alla hejdå. Jag tror att jag ser de flesta på måndag ändå. Josie och jag gick runt lite på stan och sen köpte vi mat som vi tog med till lägenheten och åt när vi såg på Scrubs. Vi har hunnit se massor av avsnitt i helgen.
Lördagen var inte riktigt lika rolig för Josies del. Men det tar jag i nästa inlägg.
En riktigt jobbig dag
Som vanligt var det svårt att kliva upp ur sängen. Jag sover nog för lite. När jag väntade på tunnelbanan ropade de i högtalarna att nästa tåg var inställt på grund av skadegörelse, så jag bl lite försenad till jobbet. I de första taningarna behövde jag inte vara med, men sen skulle det se ut som att en av dokorna spelde dragspel och då fick jag hjälpa till.
Jag fick sitta bakom en stol och sträcka fram armarna framför stolen och hålla i ett dragspel. Dragspelet stod på dockans ben, men det var ändå en riktigt konstig position för mig. Han som styrde dockans huvud låg på golvet med sitt huvud strax nedanför mitt skrev. Ena handen fick hjälp av en rem som höll dragspelets ena sida på plats. Den andra sidan av dragspelet var svår att greppa ur min konstigavinkel, och med händer av tyg. Sen var det ett jäkligt trögt dragspel så det var inte lätt att "dra i". Sen skulle jag dessutom spela i takt till musiken och få det att se ut som att dockan spelade. Och jag hade inte hört låten innan. Dragspelaren var riktigt duktig och spelade snyggt och rätt fritt. Jag hade inget lätt jobb framför mig. Sen syntes mitt huvud bakom stolen ibland, så jag fick hela tiden hålla ner det. Det var riktigt jobbigt och jag hade ont i armarna och axlarna efter tagningen.
Sen blev det en tagning till. Från en annan vinkel. Då kunde inte dragspelet luta lika mycket mot dockans ben. Till råga på allt åkte benen iväg lite. Det syntes inte i bild, men dragspelet skulle högre upp. Så nu skulle jag hålla ner huvudet, spela dragspel så att det såg trovärdigt ut, hålla armarna på ett snyggt sätt och mitt i all extrem smärta dessutom hålla upp det jävla dragspelet som säkert var fyllt med betong. Eftr halva tagningen trodde jag att mina armar skulle ramla av, men jag kämpade igenom scenen ändå. Fy faan, säger jag!
Det händer rätt ofta att man spelar en scen som är rätt okej och enkel. Man hittar en position och en ställning som funkar, och så kommer folk ur teamet och frågar hur det går och ger masage och säger att det måste ha varit jättejobbigt. Men det är det inte. Men när det väl är jobbigt... När det gör riktigt ont, då är det ingen som bryr sig. Då känns det som att de andra tycker att man är gnällig. Men det händer inte så ofta. Det är verkligen i undantagsfall det är så jobbigt.
Men idag var det nog den allra jobbigaste inspelningen av alla. För mig. Efteråt lunkade jag runt och hittade en stol som jag satte mig i. Jag kände mig helt apatisk, och armarna värkte något fruktansvärt. Men det gick över på några minuter.
Nu är det bara två dagar kvar, och därför är alla stressade. Mycket ska hinnas med och folk är lite konstiga. Man har rätt kul, men man märker att folk är stessade. Bajs-skämten som brukar dyka upp framåt kvällen dykte idag upp långt innan lunch. Vi har hunnit med massor av filmtitlar såsom Hon bajsade en sommar, Agent 007 ser bajs, Bajsa med vargar och Det sjunde bajsseglet. Till den sistnämnda kom vi tillochmed på repliker. "Vem är du? Jag är bajs" och favoritrepliken, som jag själv kom på: "Jag har länge bajsat vid din sida".
Även idag kom en godisskål fram och när jag tog tre godisbitar blev en i teamet skitsur och tyckte att jag var glupsk. Alla andra tog minst sex bitar var. Då blev jag sur. Många blir irriterade på småsaker. Utom bajsskämt. En av våra Jessicor hade med sig sina föräldrar idag, och de undrade nog vad det var för gäng som pratade bajssfilmer hela tiden.
Jag gjorde klart ett broderi idag också. Och såhär i efterhand känner jag att det passar riktigt bra, dagen till ära:
Helvetes jävla skit!
Det här broderiet påbörjade jag för jättelängesen, men nu är jag äntligen klar. Originalet är från "Fuldesign", mendt var så fult ach dåligt gjort, så jag har gjort en egen variant med snyggare bokstäver. Broderibeskrivningen ska jag snart lägga upp på broderi.hejs.se.
Som om det här inte var nog var jag tvungen att utsättas för ytterligare en scen där en annan docka ("min" docka) skulle sitta i en stol där jag fick klämma in armen i en springa mellan sitsen och ryggstödet. Det var en riktigt jobbig position och jag fick riktigt ont i armen. Efter ett tag fick en annan person i teamet spela dockan i den tagningen, och jag fick sitta en bit bort och läsa mina repliker. Det var bekvämt.
Vi jobbade över ett bra tag, men till slut fick vi gå hem coh jag var helt dödstrött när jag kom hem. Och är det fortfarande. Jag håller mig vaken för att tvätten ska bli klar, och så passar jag på att blogga, som ni kanske märker. Jag tänkte dammsuga också, men det kanske jag inte orkar. Tar nog det imorgon. Imorgon kväll kommer Josie, och därför vill jag ha det extra fint.
När Josie kom in på MSN började vi chatta lite, och eftersom båda var trötta och griniga (Josie skulle inte börja jobba förrän vid tre, men hennes chef ringde på morgonen och sa att hon var tvungen att komma tidigt) lyckades vi med att börja bråka. Nu har vi lyckats lösa det, så nu är vi gladare. Iallafall på varandra. Men jag är trött och har ont i ryggen. Tänkte lägga mig tidi... Fan! Klockan är redan tio. Jaja. Då blir det ungefär lika sent som alla kvällar då...
Jag tror att morgondagen blir bättre. Ja, Josie kommer ju hit!
Adjö!
