Hejs.

Nu har jag fått för mig att jag vet hur det är att vara arbetslös.
Jag är ju officiellt arbetslös sedan två månader eller nått, även om jag försökt hålla det inofficiellt.
Jag ser mig dock inte som arbetslös, eftersom jag redan innan studenten blev erbjuden ett praktikjobb på Angeredsgymnasiet. Nu går jag bara och väntar på att någon ska ringa och säga att jag kan börja. Antingen ringer de från Partille kommun (som står för kalaset, eftersom jag bor i Partille kommun) eller så ringer de från Angeredsgymnasiet. Men när?
Jag funderar på att ringa och fråga hur det går, men jag vill inte ringa och tjata. Jag har visserligen bara ringt en gång förut, men ändå... Vill ju inte verka jobbig.

Först kändes det som ett vanligt lov.
Eller en lång helg. Jag vet inte, men jag var ledig och kunde ta det ganska lugnt. Men sen var det Irland. Skitkul men lite hektiskt. Sen var det lite lugnt och sen var det Arvikafestivalen. Skitkul men lite hektiskt. Sen var det ganska lugnt. En skön relax-period i sommarstugen, och sen hem och bara ta det lugnt. Det är ganska skönt att bara ta det lugnt och spela datorspel, bygga hemsida eller spela TV-spel en hel dag.
En hel dag.
De få gånger jag har totalslappat (nytt ord?) två dagar i rad har jag känt att det inte är bra och oftast hittat på något vettigt. Ibland blir det så på loven. Bara slappa.
Nu har jag suttit här några dagar. Jag har dock varvat det med att vara ute med polarna, men det känns ändå lite för slappt. Jag bloggar inte så ofta längre, men nu kom jag på att jag har gott om tid att göra det. Bilddagboken har gått varm, och jag har laggt upp bilder varje dag sedan 6:e juli, då jag köpte ny laddare till kameran.

Men det är nu det känns som att jag är arbetslös.
Nu har många gamla klasskompisar börjat jobba. Chrill, Arash och Charbel pluggar på Chalmers. De är inte längre på MSN på dagarna, så att man kan hitta på något. De är ju i skolan.
På bilddagboken tittar jag ibland på kompisarnas bilder, och några gick året under mig på Angered, så nu lägger de upp bilder på hur det är att vara tillbaka på Angeredsgymnasiet.

...Och här sitter jag.
Och bara väntar.
Ser bilderna från Angered och bara längtar. Sån är jag. Vill tillbaka till gymnasiet. Jag trivs väldans bra där.
Och snart ska jag dit. Väntar på att telefonen ringer.

Om en "riktig arbetslös" läser det här kommer han/hon kanske bli förbannad och säga att jag minsann inte har en aning om hur det är att verkligen vara arbetslös.
Nja. Jo, en aning har jag väl. Bara gå runt, eller sitta still, och inte göra någonting. Jag har väl en liten pröva-på-period som arbetslös. Jag har ju ett jobb på gång, liksom och det är ju 99% klart. Men det känns som att jag är arbetslös och utom allt hopp.

Jag har slösat bort en väldans massa timmar på en hemsida. "Mellanösterntrafik" heter den, och fyller inget syfte alls. Jag ville väl bara slå ihjäl lite tid. Det var Chrill som drog nått skämt, och sen utväcklade jag det till en hemsida. Totalt meningslös.
http://mellanosterntrafik.hejs.se
Längst upp på varje sida har jag skrivit ett ordspråk. Alla ordspråk är modifierade lite, så att det handlar om kameler eller olja. Igår natt gick jag nog över gränsen. Jag gjorde om "Ett äpple om dagen håller doktorn borta" till "En bomb runt magen håller doktorn borta".
Snart kommer väl svenska ambasader brinna...

Jaja. Nu ska jag nog ringa till Angered och fråga om de har fått några papper från Lärarfacket. Ja det är mycket byråkrati...

Hejs igen!

Nu var det ett tag sedan.
Jag har blivit lite bilddagbokaholic, så jag har varit helt beroende av bilddagboken, en sajt där man kan lägga upp sina bilder och sortera dem under olika datum. Jag har tagit flera bilder varje dag och antagligen kommer jag fylla varenda dag i augusti med bilder.

Nu har jag ringt lite.
Först till Polisen.
Jag var på Hönö förra helgen. På väg dit tappade jag min plånbok, så jag spärrade bankomatkortet. Dagen efter jag tappade den så tappade jag rösten. Det var jobbigt. Försökte prata, men det kom bara otäcka väsanden. Pappa sa något i stil med att nu var det bara att vänta på att mamma också skulle tappa rösten.
På måndagen ringde jag Västtrafik och väsande frågade jag om de hade hittat plånboken, eftersom jag hade plånboken när jag gick på bussen, men när vi var på färjan var den borta.
De hade inte hittat den, så det lät på dem som att allt hopp var ute.
Sen ringde jag polisen och anmälde försvinnandet.
Efter bara någon dag fick jag tillbaka rösten, och nästan samtidigt fick jag brev från Västtrafik där de skrev "Hej! Albin Olsson
Vi har något på vår hittegodsavdelning som vi tror är ditt."
Dagen därpå åkte jag dit och fick tillbaka plånboken. Alla kort var kvar, men en hundring saknades.
Idag ringde jag som sagt Polisen. Eftersom jag idag fick ett brev om anmälan, så ringde jag till polisen och sa att plånboken var upphittad.

Sen ringde jag kommunen.
Jag ska ju få en praktikplats på Angeredsgymnasiet. Jag ska vara lärarassistent, men det är mycket byråkrati. Det är Partille kommun som fixar mycket av det, eftersom jag bor i Partille kommun. De har frågat skolan, och skolan ska skicka papper till något lärarfack och sen ska de godkänna och skicka tillbaka till någon på skolan som ska ringa till kommunen och till den lärare jag ska jobba med, och alla ringer varandra och skickar papper fram och tillbaka till varandra och först när alla papper har landat utan att de behöver skickas tillbaka någonstans... DÅ kan jag börja.
Det var upprop i onsdags, så kidsen har redan börjat, och jag börjar få abstinens. Jag vill ju dit igen!
Enligt kommunen väntade de fortfarande på brev och telefonsamtal från Angeredsgymnasiet.

Jag ringde till Angeredsgymnasiet,
och där sa de att de väntade på svar från lärarfacket.
Jag får nog inte börja förrän tidigast slutet på nästa vecka.
Crap.

Charbel går på Chalmers.
Det gör även Christian och Arash.
Det känns konstigt.
De har redan blivit hjärntvättade. Arash berättade att han hade fått sitta på knä på någon matta och buga inför elektrosektionens maskot, Kalle Anka. Det räckte tydligen för att han skulle bli hjärntvättad och villig att offra sitt liv för Kalle Anka. De har målat maskotarna lite utspritt på marken, men de som går elektro vill inte att man trampar på deras maskot, och de andra vill inte att man trampar på deras maskotar.
Lite klantigt att måla dem på marken då.
Igår kväll var jag utanför Chalmers för att festa lite med mina kompisar, tillika nyblivna chalmerister. Då gjorde Arash något mindre smart. Det första han säger är "Trampa inte på Kalle" Sedan upprepade han detta och tydliggjorde att han skulle bli arg om man gjorde det. Dessutom trampade han på lite andra maskotar. Efter att, på alla sätt, klargjort att han skulle bli arg om man trampade på Kalle Anka (som, korkat nog, var målad på gångbanan) var det svårt att låta bli. Det är alltid kul att reta Arash. Så klart skulle jag leka med döden, så jag satte min fot lite försiktigt på kalle-symbolen. Arash blev rasande, började skrika och jagade mig runt, runt. Jag kunde knappt andas, eftersom jag sprang, försökte skratta, men var så himla täppt i näsan och luftvägarna var nästan igenbomade. Till sist svingar Arash sin ryggsäck (innehållande hård studieliteratur) och jag får den i bakhuvudet med en jäkla smäll.
Jag faller ihop på marken och tar emot några, faktiskt ganska mjuka, sparkar. Jag får nedskitade kläder, ett blödande sår på armbågen och en jäkla smärta i bakhuvudet.
Allt för att några Chalmerister blir hjärntvättade till att bevara Kalle Ankas heder.
Jisses.
Förresten var det en tråkig fest, och vi stack efter en halvtimme.

Nu väntar jag på att få jobba. Back to Angered och vara boss.

Hejs!

Jag har kommit hem från Arvika. Igen.
Har varit lite glest med blogginlägg, men mina två gigantiska inlägg om Arvikafestivalen räcker ju för ett helt år.
Sedan jag kom hem från Arvika har jag varit hemma och tagit det lugnt, och tagit dagen som den kommer.
Väldigt soft.
Inget schema eller massvis med datum och skolarbeten och projekt och sånt. Bara ta det lugnt, gå in på MSN och bestämma med kompisarna att "idag drar vi till Charbels jobb!" eller "Nu drar vi och badar!".

Jag har varit i Arvika en sväng till.
Den 29:e juli skulle pappa upp till sommarstugan (precis utanför Arvika), så jag hängde med. Nu är jag i den fasen då jag åker dit för att ta det lugnt.
När man var liten åkte man dit för att bada hela tiden. Närheten till vattnet gör att man kunde bada all vaken tid. Eller så åkte man till någon kaffestuga och åt fåfflor, eller hälsade på någon släkting.
För några år sedan kom man in i fasen då man kände att sommarstugan var jättetråkig och det inte fanns någonting att göra. Man badade lite och sen längtade man hem.
Nu är man inne i fasen då man vet att det inte finns något att göra, men åker dit just för att inte göra någonting. Varva ner helt enkelt. Jag tog iallafall med datorn (bärbar) för att överleva. Det finns inget Internet ute i skogen, men jag tog med lite datorspel som jag spelade ibland när det blev tråkigt att sola och bada.

Jag kom hem i tisdags. Mormor och Vivi-Anne (en släkting) var på besök och åkte hem på tisdagen, så jag åkte med dem till Falköping och tog tåget hem. Vi satt och fikade innan de skulle åka, och så bestämde vi att jag skulle följa med. En halvtimme senare var väskan packad och alla var redo att åka. När vi hade åkt iväg ringde mamma hem till Emil och meddelade att jag var på väg hem.
Vivi-Annes bil har ingen AC, så det blev ganska varmt, men det gjorde inte så mycket.
Efter bara någon mil ringde min mobil. Det var Emil. Han undrade när jag skulle vara hemma. Det viste jag inte eftersom jag inte hade någon aning om hur lång tid det tar att åka till Falköping och jag skulle köpa tågbiljett när jag kom dit, så jag hade inte den blekaste aning. Jag visste inte ens vad klockan var för stunden (jag glömde min armbandsklocka i stugan). Emil blev jättearg och sa att jag måste kunna uppskatta ungefär, men det kunde jag inte. Han var sur för att jag inte hade sagt något tidigare (men det hela bestämdes bara en timme tidigare). Sen sa vi hejdå, och Emil var sur. Man åste be om lov att få komma hem till sitt eget hus.
Jag var trött, och somnade flera gånger i bilen.
Väl i Falköping skulle jag köpa biljett. 15 minuter kvar tills tåget kom. Jag gick fram till en sån där biljettautomat och valde Student och att jag skulle till Göteborg. När jag valde tåget som skulle komma om 15 minuter stod det att det inte fanns några biljetter kvar. Då började om från början och valde Vuxen och att jag skulle till Göteborg. Och så valde jag 1:a klass. Där fanns det plats kvar. Studenter får inte åka 1:a klass. Vi är lågt stående varelser.
Vivi-Anne bjöd på glass och jag hann precis äta upp den, och så kom tåget. InterCity-tåget var ersatt av ett X2000, och det var bara bra.

Jag "landade" i EM-staden Göteborg, full med folk. Jag ringde Pablo och kollade läget, och han och de andra grabbarna var på väg till stan. Jag åkte hem, lämnade väskorna och åkte tillbaks till stan och träffade Pablo, Charbel, Arash, Albin J. och Christian. Det va längesedan vi träffades allihop. Väldans trevligt.

De senaste dagarna har jag fortsatt ta det lugnt. Dragit ut på stan med polarna och så där. Hängt lite i Charbels affär och köpt glass för kompispriser.
Härom dagen var vi ute på stan och satte oss på Golden Days uteservering. Då kom två killar förbi och hälsade. De hade gått på samma skola som Charbel, Pablo och Arash. Killarna var iranier och verkade trevliga. Jag frågade om de hade gått på Porthälla. Ja, det hade de. "Och jag gick på Angered" sa jag. "Det är något som inte stämmer". De andra skrattade. Chilenaren, libanesen och de tre iranierna (men efteråt har Arash sagt att han inte skrattade).
I förrgår köpte jag två TV-spel (The Matrix - Path of Neo och the Simpsons - Hit & Run) och en film (V for Vendetta). Två väldigt bra TV-spel (om än väldigt olika) och en ruggigt bra film.

Bilddagboken
Jag har laggt upp bilder i bilddagboken på var enda datum sedan 6:e juli.
Jag har blivit bilddagboksberoende. Jag har ju en ny kamera som jag köpte innan jag åkte till Barretstown. Den har jag använt flitigt och tagit massor av kort varje dag. De flesta korten tar jag bara för att lägga upp i bilddagboken och beskriva min dag.
Min bildddagbok finns på abbedabb.bilddagboken.se.

När jag var i Arvika ringde förresten en dam från Partille Kommun. Hon hade pratat med rektorn på Angeredsgymnasiet. Det var OK att jag jag jobbade där (som lärarassistent). Nu skulle det bara kolla med någon facklig person, för att se så att det är OK. De vill inte att jag tar några arbetsuppgifter som en lärare skulle kunna ta, så att de använder mig som billig arbetskraft. Jag tjänar nämligen slavlön (På mitt sommarjobb tjänade jag lika mycket på en vecka (efter skatt) som jag kommer tjäna på en månad som lärarassistent (före skatt)). Men det blir nog skoj ändå.
Under sommaren har jag dessutom fått massor av nya idéer till Albin & Arts tredje program. Hoppas jag hinner jobba någonting på det.

Over and out!