Det är så mycket jag börjat berätta...
Jag är nog rätt dålig på att avsluta projekt. Iallafall projekt jag dragit igång själv.
Jag har fortfarande inte klippt klart videobloggen från Arvikafestivalen 2009. Jag har publicerat del åtta, men enligt mina beräkningar kommer det att bli tolv delar. Men jag vet inte när jag blir färdig med dem.
Jag har bara klippt en enda del av videobloggen från Arvikafestivalen 2010. En enda del! Jag filmade i full HD, och tänkte att jag skulle lägga all kraft och energi på att klippa färdigt alltihopa så fort som möjligt. Men icke.
Innan jag åkte till Spanien skrev jag ett inlägg, men efter hemkomsten har jag inte bloggat någonting om Spanien. Knappt något annat heller. Jag hade i stort sett ingen tillgång till Internet alls, så jag skrev lite småanteckningar på datorn för att kunna blogga senare. Men när det ska bli av vet jag inte heller... Och så tog jag runt fem hundra bilder också. Men det mesta är ju fortfarande hemligt, eftersom det är en TV-inspelning.
Det enda jag har bloggat om efter hemkomsten från Spanien är ett bittert inlägg om sista dagen i Danmark, dit Josie och jag åkte för att fira vår treårsdag. Men resten av Danmarksresan har jag inte bloggat om alls.
Josie däremot bloggar dagligen. Ofta flera inlägg om dagen. Där ligger jag i lä.
Det är alltid nått annat som kommer ivägen. Antingen orkar jag inte ta tag i de här grejerna. Jag känner liksom ingen inspiration. Eller så är det annat som måste göras. Jag var ju som sagt i Spanien i nästan två veckor, och då var det bara jobb, så då hade jag verkligen inte tid att klippa videobloggar. Och så var det Danmark, och så har jag jobbat med annat. Det är inte alltid lätt att prioritera.
Det senaste som hänt är att jag har varit Mumintroll. Igår. Och det gick förbaskat bra. Det borde jag blogga om... Vi får se när det blir av.
Och idag fick jag en kommentar på klippet Lasse Beischer på Angereds Teaters 30-årsdag (del 1) som är från 2008. I slutet av kommentaren står det "Föresten kommer det en del 2?". Och det kan man ju undra. Jag har alltså bara klippt klart en del av det jag filmade (eftersom YouTube, fram tills alldeles nyligen, inte tillät klipp längre än tio minuter), och hade ju så klart tänkt att klippa resten också... Men något annat kom ivägen. Som vanligt...
Jag har i skrivande stund inte heller laddat upp en enda bild i min Bilddagbok sedan Mars 2010, men jag har tagit väldigt mycket bilder. Som jag tänkt lägga upp. Suck.
Vi får se när vi hörs igen.
Over and out!
Bitter söndag i København
Jag har kommit hem från Spanien för ganska längesedan, och befinner mig nu i Köpenhamn.
För att få så mycket tid i Köpenhamn som möjligt köpte jag tågbiljetter till ett tåg som avgår 18:59 från Köpenhamn idag, söndag. Vad jag inte visste var att i stort sett alla butiker i Köpenhamn är stängda på söndagar. Kul. Detta gäller även stora köpcentra mitt i stan. Så Josie och jag får vandra runt här och titta på skyltfönster.
Vi gick lite i Nyhavn på jakt efter lunch, eller frukost som det heter på danska. De flesta restauranger verkar bara servera fisk, men utanför restaurangen Kap Horn såg vi att en kille hade en god köttbit på sin tallrik. Jag kikade på en meny och misstänkte att det var rostbiffen han åt på. Jag övertalade Josie, och så gick vi in och satte oss.
Vi fick var sin meny som vi kikade i och såg att det verkade finnas två olika kötträtter. Menyn var på danska, så vi förstod inte helt och hållet. Många restauranger vi har besökt har även engelsk text i menyn, men inte på Kap Horn.
Jag tog med mig menyn och smet ut för att fråga killen vad han hade beställt, men borden och stolarna stod för trångt för att jag skulle kunna ta mig fram till honom. Attans. Jag frågade en av servitriserna utanför, men hon förstod inte vad jag sa. Jag mumlade nog för lite, så jag frågade på engelska. What is he eating? och så pekade jag på de två olika alternativen i menyn. Hon smet iväg och kikade och pekade sedan glatt på det undre alternativet. Det som var betydligt dyrare än rostbiffen. jag tackade, gick in till Josie, och beställde två såna där, vad det nu hette.
Efter en stunds hungrig väntan på goda köttbitar kom en servitris med två tallrikar med... någon form av hamburgare. Hon frågade om vi beställt dem, och vi såg ut som frågetecken. Vi norpade en meny från bordet bredvid för att kika. Det var vinmenyn förklarade servitrisen. Då norpade jag en annan meny. "We ordered this one" förklarade jag. Ja, det var hamburgare det, förklarade hon.
Jag funderade på om jag skulle försöka förklara missförståndet. Jag var brutalt sugen på den där mumsiga rostbiffen. Till slut beslutade jag mig för att äta hamburgaren. Den såg visserligen skum ut... Men ändå. den var gjord av oxkött och brödet såg skumt ut. I burgaren låg även röd lök (me no like), bacon, ost och saltgurka.
De små, små potatisarna var goda, men hamburgaren var inte så god. Till slut försökte jag äta bara köttet, men det smakade... Ingenting. Bara vatten.
Jag fick dock Josies bacon, men måltiden var ingen kulinarisk sensation direkt. Jag åt bara ungefär hälften, och Josie åt pyttelite. Så jag är besviken och sur. På många restauranger brukar de fråga "Smakar det bra?" men den frågan fick inte jag. Men jag väntade på att få besvara den. Grrr...
Så här lämnade vi bordet. Jag var besviken.
Vi har även gått förbi "Ben & Jerrys" några gånger idag, men de verkar ha stängt. Och det står inga öppettider någonstans. Men vid kassan där inne sitter två tjejer. De verkar vänta på att få öppna. Men när gör de det? GAAAAH!
Jag är bitter och har ny ytterligare ca fyra timmar att slå ihjäl i en stor huvudstad där allt är stängt.
Suck!