Metallernas Afton
Gott nytt år!
Imorgon börjar det.
Det nya året alltså.
Ikväll skjuts det raketer för glatta livet. En och annan smällare kommer väl också gå av, trots att det är förbjudet i Svergie. Helt rätt. Det är ju trist när det bara smäller. Själv känner jag en kille som har sisådär sju fingrar, eftersom han lekte med en smällare.
Iallafall regnar det metall över Svea rike inatt. Förra året hörde jag någon siffra om hur sjukt mycket metall som ramlar ner p.g.a. alla smällare, men den siffran kommer jag inte ihåg.
Därför satte jag mig och läste lite i rapporten "Ja till fyrverkerier - men med färre skador". Nördigt värre. Att läsa rapporter menar jag.
Iallafall stod det att det är en hel del metall som regnar ned, men jämfört med utsläpp från bilar och fabriker så är det knappt någonting. Ungefär. Det var min slutsats efter att ha läst rapporten...
Så gå ut och avfyra raketer om ni vill. Det är OK för mig.
Men inga nödraketer!
(Det är bara töntar som skjuter nödraketer på nyår)
Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker?
Ibland kollar jag in Jan Stenmark på Aftonbladets webbsajt.
Idag snubblade jag över den här (på en annan sajt) och jag tycker att den är så förbannat rolig att jag bara var tvungen att lägga upp den i bloggen.
Isländska jultraditioner
Igår var Stefán på besök. Vi har inte setts på jättelänge.
Vi såg klart på filmen Everything is Illuminated. Vi började se den sist vi sågs.
I min bildddagbok har jag en bild på när jag och Stefan träffas den 26:e september. Jag tror inte vi har setts sedan dess. Filmen var bra, men man borde nog se hela filmen i ett streck. Inte ta en paus på tre månader.
Efter filmen skulle vi äta. Det fanns gott om julmat i kylen, så vi plockade fram lite. Stefán påstod att han nästan aldrig hade ätit svensk julmat. Jag fick en liten, liten chock. Stefáns föräldrar är från Island, men det tänker jag aldrig på.
Stefán sa att den svenska julen är konstig. "Ni har ju bara en tomte". Mycket mystisk kommentar.
Han förklarade att man har tretton tomtar på Island. De kommer varje dag fram till jul. Dessutom börjar man fira julafton klockan 18 den 24:e, eftersom det heter "afton". Lite logiskt.
Barnen ställer fina skor i fönstret och däri lägger tomtarna presenter. Om man har varit stygg får man en rå potatis istället.
Flera gånger frågade jag om det verkligen var sant. Någonting sa mig att han ljög mig rakt upp i ansiktet. Samtidigt är inte Stefán en person som ljuger. Han åt iallafall lite julskinka och verkade gilla det. Hur han lyckats undkomma julskinkan i skolan är ett mysterium.
Idag Googlade jag Isländsk jul. Det första jag får upp är en uppsats som heter "Jultraditioner i Island och Sverige", skriven av Camilla Tegebäck.
Vem är då Camilla Tegebäck? Jo, det är min kusin. Vilket sammanträffande!
Jag ögnade igenom uppsatsen och fann att Stefán talade sanning. Isländska barn ställer sina finskor i fönstret och om de är stygga får de rå potatis eller en bit kol i skon. Det finns flera tomtar, men antalet är omdiskuterat.
Ja, tänka sig. Det är spännande med olika kulturer. Och kusiner.
Sommarjobbet var en bluff
God Jul på er allihopa!
Jag mår bra, har fått fina julklappar, och de som fått julklappar av mig har blivit glada och nöjda.
Nu sitter jag och pillar på en ny DVD. Jag ska göra en DVD med både Albin & Arts Luciaspecial och Alla hjärtans dagspecial på samma skiva. Nu ska jag bränna en test-DVD för att kolla om menyerna funkar.
Det tar tid att rendera, så jag tog en macka med julskinka på och så startade jag radion.
Det var programmet Christer i P3. De tog upp händelser från det gångna året, och en händelse som var riktigt rolig. I somras hade de en tävling som var ganska rolig. Man fick ringa in och berätta om sitt sommarjobb och så skulle en jury besluta vem som hade det värsta sommarjobbet.
En kille ringde in och berättade att han jobbade på ett reningsverk.
Han satt och vaktade ett galler och om det kom något för stort, fick han hoppa ner i bajset och plocka upp det. Det kunde vara hårbollar och allt möjligt. Han hade våtdräkt på sig, så klart.
Tack vare detta äckliga jobb vann han tävlingen.
Dagen efter fick P3:s redaktion ett mail från en chef på det reningsverk som killen jobbade på. Chefen blev uppringd och förklarade att något sådant jobb finns inte, och att de inte skulle ha råd att anställa någon att utföra en sådan syssla. Dessutom var det andra saker i storyn som inte stämde, exempelvis de arbetstider som kille nämnde.
Programledaren, Morgan Larsson, anade mossiga ugglor och ringde upp killen igen. Då lät han väldans förvånad över att ha blivit ifrågasatt. Han förklarade att han inte jobbade på det reningsverk som den chefen som mailade in representerade. Killen sa att han jobbade i en grannkommun. Morgan var fundersam och frågade om detta kunde bevisas. Killen sa att de kunde ringa till kommunens växel och fråga efter Torsten Karlsson (eller nått).
Mystiken tätnar.
Morgan ringde till växeln och där sa de att det inte fanns någon Torsten. Mystiskt...
Då ringde de upp killen igen, och då erkände han... Han hade ljugit. Han var byggnadsarbetare och hade så tråkigt på jobbet att han bara ljög ihop storyn om jobbet på reningsverket.
Han bad om ursäkt och de pratade en stund. Han sa att brukar hitta på konstiga lögner och även hänga på något forum på nätet där han brukar ljuga ihop nyheter för att olika reportrar ska nappa på det. Väldigt skumt.
Men roligt.
Jaja. Tänk så det kan gå.
Detta utspelade sig alltså i somras, men jag hörde detta först idag.
Jag anses som en väldigt ärlig person, men jag har en Lögnblogg där jag ljuger tungan svart och näsan lång. Lögnbloggen finns på http://ljug.hejs.se. Välkommen att titta in!
God jul!
Efter en vecka på teatern
En väldigt fin replik.
Pjäsen "The Mental States of Gothenburg" har precis spelats för sista gången. Under tiden har Johan målat golvet i replokalen samtidigt som jag ligger och tar en power-nap i soffan som står längst bak i rummet.
Åsa, Lisa N. och jag har fixat iordning borden, stolarna och maten. Några minuter efter föreställningens slut kommer skådespelarna indroppande på Andra Stället och det äts, drick och pratas. Teaterchefen håller tal. Regissören håller tal. Alla tackar varandra. Jag sitter med och njuter av stämningen.
Jag har bara praktiserat på teatern i två veckor. Suttit på kontoret, men skådisarna vet vem jag är och det känns som att Ramtin och jag har blivit jättebra polare på en vecka. Nu ska han och många av de andra skådespelarna iväg på andra jobb över hela Sverige och de lämnar succéföreställningen bakom sig.
Det har bara varit positiva recensioner. En dålig i DN, men ett tag senare kom en jättebra i samma tidning och då kändes det som att pjäsen fick upprättelse. Det har varit över 90% beläggning. Sista veckorna ringde folk hela tiden och ville ha biljetter, men de sattes på kölistor och kunde kanske få biljett om de var på plats och någon lämnade återbud. Själv har jag sett föreställningen två gånger. Den var otroligt bra.
Efter festen åker allihopa till stan i taxi. Jag får följa med. Det är fredag, och jag kommer hem vid halv fem på morgonen. Men då är det ju egentligen lördag. Redan på måndagen är det kollationering. Alla som är inblandade i nästa uppsättning samlas. Jag med. Efter två veckor på kontoret börjar jag på riktigt.
Runt bordet sitter skådespelarna, scenografen, regissören, manusförfattaren, tjejerna på kontoret, fighting-instruktören, tekniker, ljussättare och jag. Jag är regiassistent och skådespelare. På riktigt. På Göteborgs tredje största teater.
Alla presenterar sig själva, vi läser igenom manuset. Regissören läser scenanvisningarna och vi skådespelare läser våra repliker. Efteråt visar scenografen sin modell över hur scenografin ska se ut. Eftersom hon också är kostymör visar hon skisser på kläderna vi ska ha på oss.
Vi börjar repa dagen efter och repar till fredagen. Det var igår. Det har varit en underbar vecka.
Det är kul och det är på riktigt.
