Jag visste att jag skulle misslyckas på något sätt imorse. Men jag visste inte hur.

Jag har sovit ganska djupt, men vaknat vid minst två tillfällen. Vid det första tillfället var Josie vaken och pratade lite med mig när hon såg att jag var vaken. Hon har varit mer eller mindre hostig och febrig i nästan en vecka, och inatt sa någott om att hon inte kunde sova. Jag tänkte svara henne, men lyckades istället sova om.

Vid andra tillfället vaknade jag och såg att Josie inte låg i sängen. Sen lyckades jag somna om igen.

Jag vaknade vid åtta igen, drygt en halvtimme innan min väckarklocka skulle ringa. Jag funderade på hur jag skulle lyckas ta mig upp utan att väcka Josefin, som nu äntligen hade lyckats somna, och som nog behöver all sömn hon kan få.
Jag brukar misslyckas med att gå upp utan att väcka henne. Oftast vaknar vi samtidigt när min klocka ringer, men ibland smyger jag upp, och så vaknar hon alltid av någonting ändå. Av sängens rörelser när jag kliver ur den, av ljudet av sovrumsdörren, eller av mina fötter mot golvet.

Jag var såååå nära alldeles nyss!
Jag låg i sängen och funderade ett tag. Sedan stängde jag av alarmet på mobilen (ca 20 minuter innan den ringt). Försiktigt tog jag mig upp ur sängen, och stod helt stilla i några sekunder för att kontrollera att Josie inte vaknat. Det hade hon inte. Sedan öppnade jag försiktigt garderoben, och inte heller det väckte henne. Sedan lyckades jag ta ut ett par kalsonger och ett par strumpor, utan att dra ut någon låda.

Sen skulle jag ta en t-shirt. Svåra grejer. Jag har ju över 100 t-shirts, och idag ska jag jobba i Bokiabutiken i Borås igen (Josie skulle jobba där idag, men jag åker dit istället, eftersom hon är sjuk). Jag har så klart glömt mina Bokiatröjor i mitt skåp i Frölundabutiken, så jag får ha någon av mina egna t-shirts på mig när jag jobbar. Och ingen av dem är neutral.
I det mörka sovrummet kunde jag ju knappt se tröjorna, så jag använde appen "Lampa" som tänder fotoblixten på min telefon, så att den fungerar som ficklampa. Vanligtvis brukar jag välja en röd tröja när jag ska jobba, eftersom det passar bra under en svart tjocktröja. Svart och rött är Bokiafärger.
Idag ska jag ha t-shirt utan tjocktröja över, så då får det vara en lämplig färg, och ett tryck som passar sig i en butik, och dessutom i en Bokiabutik. Svart eller rött. Eftersom det för tillfället är bokrea fungerar även gula tröjor.

Jag funderade på vad som passar. Jag valde en svart, och ångrade mig, och valde en grå med en bäver och träd som ser ut som färgpennor. Den är neutral, fin och smårolig på samma gång.


Trycket på dagens t-shirt.

Josie sov fortfarande sött. Jag kanske skulle lyckas! Jag kanske skulle kunna klara av att ta mig ut, göra mig iordning, och klä på mig innan hon vaknar!
Jag stängde av mobilens lampa och höll mobilen i handen samtidigt som jag försiktigt fiskade ner byxorna från kroken på dörren. Paus. Ser att Josie fortfarande sover. Sedan smyger jag ut, med mobilen i ett märkligt grepp i handen.
"Nu har jag klarat det" är en av tre tankar som jag tänker samtidigt. De andra två är "Mobilens knapplås är inte på. Jag kanske kommer åt någon app som jag inte vill starta nu." och "Äh. Vad skulle kunna hända?".

Precis när jag lyckas stänga dörren utan att väcka Josie hör jag hur Josies mobil börjar vibrera mot hennes sängbord. Vafan?
Hon vaknar.
Jag tittar på min mobil. Fan. Jag har lyckats ringa upp henne. Fan.
Hon har alltid sin mobil avstängd på natten, men inatt har hon inte kunnat sova, så hon har tydligen satt igång telefonen.
Jag misslyckades.
Till slut.
Med buller och bång.
Jag var så nära, och så väckte jag henne på ett av de sätt som är jobbigast att vakna på. Jag gick in, sa förlåt, och sa att hon skulle försöka somna om. Jag hoppas hon lyckades.

Fan.

Nu är det en vecka sedan jag fyllde 25 år, och jag har fortfarande inte bloggat om det. Det kanske inte är någon större förlust. Jag ska fatta mig kort.

På lördagen hade vi en liten hemmafest med trevligt folk och en väldans massa chips. De gick dock inte åt, så vi har ungefär ett kilo chips kvar i skafferiet. Jag fick många fina presenter, bland annat fler presentkort på bio. Så nu har vi nog åtta stycken, om jag räknat rätt.

Inför festen satte jag upp en lapp i trappuppgången, för att varna grannarna:

Lappen verkade uppskattad. På lördagen hade någon skrivit "Vi gratulerar" längst ner på lappen.

Ingen av grannarna ringde på, tyvärr. Det hade varit trevligt, och jag hade bjudit på chips.

Morgonen därpå var det söndag (inte helt oväntat) och min födelsedag. Jag låg jag vaken en stund, innan Josie vaknade. Hon smet iväg, och jag låtsades sova. Sedan kom hon in och sjöng för mig och gav mig en present, med en lapp på. På lappen stod det att det fanns en till present på ett annat ställe, och där låg en present med ytterligare en lapp, och så fick jag gå runt i lägenheten och hitta presenter överallt.
När jag hittat lapp nummer tio tittade jag på Josie och frågade "Är det tjugofem presenter?".
"Kanske..." svarade Josie busigt.
Och mycket riktigt satte jag mig till slut i soffan efter att ha letat fram tjugofem paket. Helt galet!
Det var en hel del smågrejer. Någon tablettask och så, men också en film, ett TV-spel, en stor bok med foton på Josie och mig, och så en massa andra tokiga grejer. Ölkorv, till exempel.

På eftermiddagen åt vi middag på en restaurang inne i stan. Det var mina föräldrar, svärföräldrar, Josie och jag. Jag fick biljetter till revyn "Sicken tyken tid" i Stenhammarsalen, biljetter till "30-årsfesten" Galenskaparna och After Shave, och ännu mer biobiljetter.
Mina föräldrar körde oss hem, och när vi kommit fram fick jag en hink fylld med grejer. Ölkorvar, lyxigt godis, lyxiga chips, en jättestor badanka, med mera.

Det var riktigt trevligt att fylla år!

Over and out!