Det här var ju för några dagar sedan, men den sista i listan skrev jag alldeles nyss. För mig är den här leken inte slut än. Jag kommer nog på nån mer. Men alla andra verkar ha tröttnat. Och det är nog mitt fel.

Om jag ska göra en snabb psykoanalys av Björn Ranelid efter det jag läst och hört (och sett på Stjärnorna på slottet) så kan jag konstatera att Björn Ranelid varit väldigt mobbad som liten. Han har blivit en sån person som alltid velat "ge igen" på mobbarna, eller "visa dem att det blivit någonting av mig". Det är väldigt vanligt, men i Ranelids fall har denna vilja att visa sig bättre än mobbarna vuxit till enorma proportioner, och det har tagit över hans liv. Ständigt detta "Det jag gjorde nu var det vackraste/bästa någon någonsin gjort" och hans ego har växt till ett stort monster. Det är lite tragiskt, men samtidigt väldigt kul att skratta åt på håll.