Som att bli snuvad på 10.000, men sedan hitta kärleken
Den 24:e fick jag ett lönebesked i brevlådan. Blev lite förvånad. Jag jobbar ju inte längre. Jag hade bråttom till bussen, så jag tog meed mig brevet och läste på bussterminalen (Grön Express var sen som vanligt).
Det stod en ganska bra summa där, tyckte jag. Jag ringde till Josie och berättade de goda nyheterna, att jag ska få några tusenlappar i lön!
Hon tyckte det var kul och sa att "Då kan du ju faktiskt köpa den där lilla datorn du har pratat om...".
Jag har pratat ett ganska bra tag om att det hade varit roligt att ha en Eee PC. En väldigt liten bärbar dator som väger runt ett kilo. Dagen innan hade jag jämfört priser och modeller och kommit fram till att Inet hade dde bästa priserna, men jag visste fortfarande inte vilken modell jag ville ha. ASUS släppte Eee PC för några månader sedan(?) och den blev en succé. Detta ledde dels till att de kom med en väldans massa modeller (700, 900, 901, 904HD, 1000 och 1000H för att nämna några) och dels att konkurrenterna ville göra liknande datorer och hittills har Acer släppt sin Aspire One, HP har kommit med någon modell och Dell har nyligen släppt sin Inspiron Mini 9, som blev en sån succé att Sverigereleasen är framflyttad på obestämd tid.
Jag hade iallafall suttit i några timmar och klurat på vilken modell jag vill ha, och om det är rimligt och smart att köpa en ny dator när man är student, får ett magert CSN-bidrag, och dessutom redann har en dyr monsterlaptop.
Jag kikade lite extra noga på mitt lönebesked och noterade att rutan med utbetalningssumman var tom. Sedan såg jag att summan jag trodde jag skulle få i lön hade en nolla mer än väntat och var min årslön. Dessutom var det först lön, sedan lite OB, och sedan minus studieledighet, vilket gjorde att jag hamnade på noll kronor. Jag ringde för säkerhets skull till löne-Marie och frågade och hon intygade att jag inte skulle få någon lön. Däremot hade jag en skuld på över tusen kronor!
Jag fick nämnligen augustilönen den 25:e augusti, men eftersom min studieledighet började i slutet av augusti fick jag alltså lön för en vecka då jag inte jobbade. Kul. Alltså måste jag betala tillbaka det, antingen via ett inbetalningskort, eller så dras det på nästa lön när jag börjar jobba där igen. Om jag börjar jobba där igen.
Okej. Inga pengar. Retligt som sjutton. Men det var ju jag själv som hade läst fel.
Jag tänkte på datorinköp ändå, och efter föreläsning åkte jag till Inet lik förbannat.
På vägen fick jag byta till en annan buss på Hjalmar Brantingsplatsen. Där köpte jag en trisslott, för det kändes som att jag hade blivit snuvad på över 10.000, och jag ansåg att jag förtjänade att vinna 10.000 på triss, men icke. Jag vinner aldrig nått.
Inet ligger i ett industriområde på Hisingen och är lite svårt att ta sig till. Inte jättesvårt, men busshållplatserna är bara små stolpar, som ibland är täckta av nedhängande trädgrenar och jag går alltid av en hållplats för tidigt, vilket innebär att jag får promenera väldigt långt i det där industriområdet med plåtskul, VVS-firmor, skumma lastbilar och tågspår som inte används längre, men sticker fram under diverse staket här och var. Den här gången gick jag för ovanlighetens skull av en hållplats för sent istället, så det blev promenad ändå.
Jag fick snabbt hjälp inne på Inet och jag fick titta på olika modeller och blev rekommenderad modellen Eee PC 904HD. Den har 80GB hårddisk och runt fem timmars batteritid, vilket är betydligt mer än de andra modellerna. 8,9" skärm och ett tangentbord som faktiskt har helt okej storlek (de andra modellerna har väldigt små tangenter, och det är en av de saker det klagas mest på hos de här datorerna). 904:an är dessutom väldigt ny och han i kassan visste knappt om att den modellen fanns. Förutom trevliga prestanda (prestandor? Jag har för mig att min gamle svensklärare Trefil sa att det heter prestandor i plural...) levereras den med Windows XP istället för Linux, vilket brukar höja priset rejält, men som på den här datorn ingick i det låga priset på strax under 3000. Jag tvekade länge men till slut bestämde jag mig. Jag köpte den!
Jag fick vänta länge på bussen, men den kom till slut och så åkte jag in till stan, köpte lite presenter till Josie som fyller år (imorgon!) och sedan åkte jag hem och satte datorn på laddning i några timmar. Man ska alltid ladda batteriet fullt. Det ökar batteriets livslängd, men det är lite trist när man har köpt en ny pryl som man vill pröva direkt.
Jag satte mig iallafall ner och pluggade tills jag märkte att datorns lampor visade att batteriet var fulladdat. Yay!
Datorn är underbar! Liten, praktisk och lätt. Kanon att ha i ryggsäcken och den startar på under 30 sekunder. Jag har inte räknat, men jag läste någonstans att det är mellan 15 och 30 sekunder. Och den fungerar utmärkt. Och tar nästan ingen plats alls. Det är ju ingen jättesnabb dator. Den har ingen CD-läsare och verkar inte vara så bra på att visa film, men den har tre USB 2.0-portar, en VGA-utgång (för extern skärm), nätverksport, WLAN, SD-kortläsare, ett litet hål för såna där laptop-lås, och en inbyggd 1,3 megapixels webbkamera. Skärmupplösningen på 1024 x600 är klart godkänd. Jag gillar den jättemycket och ångrar inte mitt inköp. Tangentbordet är klart godkänt. Jag skriver faktiskt det här blogginlägget på min kära lilla Eee PC.
Nu när jag ska använda min "vanliga" laptop (Dell XPS M1530) häpnas jag över hu stor den är, och jag drunknar nästan i skärmen.
Min ASUS Eee PC 904HD ovanpå min Dell XPS M1530.
Min Eee PC, min Dell XPS och min mobiltelefon. Alla inne på bloggen.
Over and out!
En slitsam helg
Dagsläget är att jag har börjat plugga på Göteborgs Universitet, och tycker det är väldigt intressant. Jag läser om svenska dialekter, grammatik, tvåspråkighet och allt möjligt annat.
I fredags förra veckan hjälpte jag till att filma en grej i Brunnsparken. Det var min gamla medialärare, Daniel Viklund, som behövde fotografer. Dans- och teaterelever från Angeredsgymnasiet hade ett genrep på ett framträdande de skulle göra veckan därpå. Det var en konstnär som hade skrivit manus och så hade eleverna delats in i fyra grupper som använde samma text, men slutresultaten blev ändå lite olika. Danseleverna dansade och teatereleverna framförde texten.
Jag och min gamle vapendragare Tom (som gick i musikklassen när jag gick teater, och som skulle jobba som lärarassistent efter gymnasiet, tillsammans med mig, men som inte fick det p.g.a. att facket fuckade) ställde upp och vi var då två fotografer med tre kameror. Men det blev bra ändå. I torsdags hörde Daniel av sig igen och sade att det blir väldigt ont om tid med klippningen av det vi filmade, och jag sade att jag kunde hjälpa till. På fredagen, innan min föreläsning, hämtade jag en extern hårddisk hemma hos Daniel, och när jag kom hem från föreläsningen började jag genast med klippningen. Daniel hade redan synkat klippen (vi filmade ju med tre kameror) så jag kunde direkt börja med att välja kameravinklar. Det tog bara halva dagen och resten av fredagen och hela lördagen grejade jag med ljudet. Det var pilligt, men till slut blev det bra. Hela dagen idag har jag försökt göra en bra DVD. Först gjorde jag en snygg DVD-meny i Photoshop, men när jag skulle börja göra själva DVD:n ville inte DVD-programmet fungera. Jag letade runt i forum på nätet och lyckades till slut hitta en forumtråd där folk hade haft samma problem. Programmet börjar starta upp, men precis när det är färdigt kommer det upp en varningsruta, och så stängs programmet ner. En kille i den där tråden prövade att koppla ur ett litet USB-minne och vips, så fungerade programmet! Massor av folk skrev "tack, det hjälpte" och någon sade att det funkade när han hade kopplat ur sin CD-läsare. Jag prövade att inaktivera CD/DVD-läsaren/brännaren och då funkade programmet. Mycket mystiskt! DVD-programmet funkar när jag kopplar ur DVD-läsaren.
Jag lyckades till slut göra en riktigt snygg DVD-meny, men jag hade ingen vanlig DVD-R, utan bara en DVD+RW. En RW-skiva kan man bränna på, och sedan tömma och bränna om på igen. Den är bra att ha. Alltihopa ska vara klart imorgon, och då ska jag ha det på minst en DVD-skiva, och den ska jag lämna till någon som ska visa filmen i Brunnsparken. Jag vill inte ge bort min kära RW-skiva, så jag cyklade ner till "centrum" (i Mölnlycke) och frågade både på Coop och Hemköp om de hade några tomma DVD-skivor, men icke. Hemköp hade haft, men av någon anledning sålde de inte såna längre.
Kändes lite omöjligt att få tag på klockan 17:55 en söndag. Jag såg en gammal kollega gå förbi affären, så jag cyklade ikapp honom . Han bor i Mölnlycke och jag frågade om han kanske hade någon tom DVD-skiva, men icke. Han skulle förresten jobba natt. Stackarn. Jag saknar inte Posten!
Till slut ringde jag till Josies bor, Eric, som sa att han hade en tom DVD jag kunde få och Josies föräldrar, som var på väge hem från sommarstugan, körde vägen om Eric för att plocka upp skivan. När de kom hem visade det sig att snälla Eric hade skickat med två skivor. Så nu har jag gjort en fin DVD som fungerar och loopas och allt är som det ska. Imorgon ska jag träffa Marie (en annan av de inblandade lärarna) och lämna över skivan.
Gött att det löste sig!
Hela videobloggen från Arvikafestivalen 08
Det kanske känns lite inaktuellt, men jag har iallafall kommit på ett smidigt sätt att samla ihop alla delar i videobloggen från Arvikafestivalen 2008. En enkel YouTube-playlist.
När första delen är slut börjar del två automatiskt, och så kan man hoppa fram till vilken del man vill väldigt enkelt, antingen med pilarna eller med listan som dyker upp när man håller muspekaren över spelaren.
Men ni har säkert redan sett alla delarna ändå...
Infrastruktur
Nu sitter jag på biblioteket i Mölnlycke och bloggar. Internetuppkopplingen hemma har inte funkat sedan i söndags förra veckan.
På måndag morgon upptäckte Josie att hon inte kom ut på nätet och i vanlig ordning började jag felsöka och kom fram till att Internet-kampan på modemet inte lyste. Alltså hade modemet inte kontakt med Internet, vilket innebär att felet med största sannolikhet inte kan lösas av mig utan Internetleverantören. Det skulle kunna vara någon sladd som inte sitter i ordentligt, men det kontrollerade jag naturligtvis först.
Jag ringde till Glocalnet och där hade de problem med något av de verktyg de har för att kontrollera och felsöka, men till slut sa iallafall en tekniker att han kunde få kontakt med mitt (eller egentligen Josies familjs) modem. Mycket besynnerligt. Han bad mig dock undersöka om telefonjacket är det första jacket i huset (ja, det är det) och om det var seriekopplat eller pararellkopplat. När jag kontrollerat det ringde jag tillbaka och fick prata med någon annan tekniker. Han bad mig kolla något annat med telefonjacken och sedan ringde jag tillbaka igen och fick tala med tekniker nummer tre som bad mig kolla ännu mer och fjärde gången jag ringde hade jag skruvat tillbaka alla sladdar och telefocjack i väggen igen och teknikern var villig att göra en felanmälan.
Detta var alltså i måndags och när jag ringde i torsdags hade de mycket riktigt skickat en felanmälan till teknikerna men inte hört någonting från dem.
Redan på måndag eftermiddag kände jag hur irriterande det var tt inte komma åt nätet. Och nu är det lördag och vi har fortfarande ingen internetuppkoppling hemma.
När jag bode hemma hos mamma och pappa i Sävedalen hade vi Telia. Det krånglade aldrig. Nästan. För några veckor sedan funkade det inte att komma åt nätet, men det var brandväggen som tyckte att det var en bra idé att blockera programmet "Internet Explorer". Det var någon gång nätet låg nere och jag ringde Telia. En förinspelad röst berättar alltid att de kontrollerar om det finns någon känd driftstörning och den där gången sa de att de hade ett känt problem och att det skulle vara löst senast 02:00 natten/morgonen därpå, men redan vid 18-, 19-tiden på kvällen fungerade det igen.
Det känns som att när nätet pajar kör de snabb utryckning, "To the Batmobile!" och försöker fixa problemet så fort som möjligt.
Men Glocalnet verkar ta det chill. "Vi tar det imorgon." "Vi tar kafferast." "De kan nog vänta några dar till med sitt nöjessurfande". Nu kanske det inte riktigt är så här. Det strulet som är nu kanske bara berör oss, och det där andra problemet vi hade med Telias bredband påverkade säkert väldigt många kunder. Men ändå...
Internet har på några år gått från att vara en häftig nördgrej med en gnutta information, en massa chattar och en jävla massa porr till att bli en del av infrastrukturen. Det används för att kommunicera med andra, sprida en väldans massa information och en jävla massa porr.
Vatten är livsnödvändigt, men elektricitet kan man klara sig utan ett tag. Men om vårt hus hade blivit utan el hade det nog laggts ner mer resurser för att fixa det än att fixa vårt bredband. Men Internet använder vi dagligen. Mailen idag består inte, som för många år sedan, av lite kul brev från kompisar som skriver "Hej! Nu skriver jag till dig på min dator. Så coolt!". Nu är det viktiga mail som skickas. Och en jävla masa spamm och kedjebrev.
Förr var både innehållet på Internet och attityden till Internet annorlunda, men det känns som att många idag fortfarande "ser ner på" nätet eller tror att det bara används till lek, spel och porr.
På något sätt känns det som att Glocalnet skiter i att inte vi har någon fungerande uppkoppling. Som att de inte prioriterar oss och kan klara oss utan vårt lekande, spelande och nöjessurfande. "I'ts not like they need the Internet!".
Härom dagen lyckades Josie sälja sin gamla mobiltelefon på Tradera, men hon kunde inte se om köparen hade skickat några pengar, eftersom Josie inte kommer in på sin Internetbank. Och bankerna har ju knappt öppet nuförtiden, men hon lyckades besöka ett bankkontor när hon faktiskt var ledig samtidigt som banken faktiskt var öppen, och kunde få reda på att köparen satt in pengar.
Nuförtiden görs ju allt på nätet och vi är ständigt uppkopplade. Förutom nu då. Jag känner hur jag blir lite avskärmad från omvärlden och Josie, som nu sitter och surfar på datorn mittemot min, hade 26 olästa blogginlägg på de bloggar hon bevakar. Själv får jag många mail varje dag och har cyklat ner hit till biblioteket nästan varje dag för att kunna ha koll på vad som händer i världen och se till att mina vänner inte tror att jag förvunnit från Jordens yta.
Jag har börjat plugga på GU och Josie och jag har snart varit ihop i ett år, men det hinner jag inte blogga om nu för nu stänger tydligen bilbioteket.
För övrigt har jag inget vidare förtroende för Glocalnet.
När jag sprang på Pablo igår berättade jag om min Internetlösa situation och Pablo sa att han tyckte att det var lågt av Glocalnet.
