Hejs igen.

Alla på Angeredsgymnasiet såg fram emot att jag skulle jobba där. Både lärare och elever.
Partille kommun godkände också att jag skulle jobba på Angered, och skickade fort alla papper till fackförbundet SKTF.
SKTF däremot lät mig vänta i runt fem veckor.
Igår fick jag veta att det blev ett nej. Men jag fick inte höra det på något "officiellt" sätt, utan genom kontakter...

Grejen med fackförbund
Fackförbund finns till för att arbetsgivare inte ska fucka med de anställda.
Om en arbetsgiare tvingar en anställd att gå utan lön, då blir fackförbundet argt.
Nu har fackförbundet SKTF låtit mig gå i fem veckor utan lön. På grund av att de är sega har jag inte fått något besked, och därför har jag inte fått lön från Angeredsgymnasiet och eftersom jag väntat på besked har både jag och Arbetsförmedlingen tyckt att vi ska vänta med att söka något annat förrän jag får ett besked. Det skulle ju ta ungefär två veckor, men hade jag vetat att det skulle ta fem veckor hade jag naturligtvis sökt något annat.
Alltså har faktiskt fackförbundet gjort att jag får gå utan lön, men vem ska man då klaga hos?

Byråkrati och motsatsen
Den här historien har börjat med massa demokrati. Det har betydigt en massa krångel.
Den här historien har slutat med motsatsen till demokrati. Det har också varit jäkligt dumt.
Först fyllde de på Angered i en massa papper. Sen skickades dessa papper till Arbetsmarknadsenheten på Partille kommun. De fyllde i lite till och skickade snabbt vidare papprena till fackförbundet SKTF.
SKTF däremot var jäkla sega. Byråkrati.
Byråkratin gjorde att det tog väldans tid att få ett besked, och nu verkar det som de har slopat byråkratin helt.
SKTF har inte ringt mig eller hört av sig till mig alls.
SKTF har inte hört av sig till personalansvariga på Angered.
SKTF har inte hört av sig till Arbetsmarknadsenheten på Partille kommun.
Jag har bara hört lite av folk som själva har ringt till SKTF och tjatat och frågat hur det går. Det verkade då som att det lutade mot ett nej, men att det inte var klart.
I går ringde Lena (den lärare på Angeredsgymnasiet som jag skulle jobba med) till SKTF och pratade med den som bestämde (han och Lena har tydligen varit kollegor en gång i tiden) och då sade han att det var beslutat och klart att det blir ett nej, men det har ju ingen sagt till varken mig, någon arbetsförmedling eller någon personalansvarig.
Alltså någon slags motsats till byråkrati, att folk ska få besked ryktesvägen.

Anledningen
Anledningen till att det blev ett nej verkar vara att facket är rädda att Angeredsgymnasiet ska utnyttja mig som billig arbetskraft eller nått. Att de anställer mig istället för en riktig lärare som är utbildad och arbetslös.
Jag tror det är så, men ingen ansvarig har ju pratat med mig, så…

Dagsläget
Nu har jag pratat med Arbetsmarknadsenheten, som fortfarande inte hört från SKTF, men jag fick meddela dem att det blev ett nej (men det känns inte som att "nejet" är riktigt officiellt, eftersom jag bara fått ett slags muntligt nej på ryktesvägen). Maria på Arbetsmarknadsenheten i Partille föreslog att jag skulle ringa runt till lite teatrar och kolla om de tog emot praktikanter, och så ska vi ses nästa vecka för att se hur det har gått.
Nicaraguanen Leonardo är i stan, och jag pratade nyss med honom i telefon. Han ska stanna i Sverige i åtminstone tre månader. Jag ska träffa honom imorgon.
Det känns konstigt att jag inte ska jobba på Angered. Jag var ju där så sent som igår och de nya ettorna är jätteschyssta och vill verkligen att jag ska jobba där, och även tvåor och treor är trevliga och vill också ha mig där.
Där trivs jag, men nu gäller det att få en praktikplats på nån teater så att jag ännu mer får in en fot i branschen...

May the force be with you!

I gårdagens Göteborgsposten löd huvudrubriken "Våldet har nått en oacceptebel nivå".
Jag undrade direkt, vad är en acceptabel nivå för våld?
Har våldet tidigare legat på en acceptabel nivå?

Jag blev ännu mer förbryllad när jag läser texten under rubriken.
"'Vi är inte oroliga, men vi är arga. Det senaste bombdådet i Göteborg visar att det hänsynslösa våldet nått en oacceptabel nivå', skriver länspolismästare Krister Jacobsson tillsammans med chefen för länskriminalpolisen Klas Friberg på debatt."
Vad är en acceptabel nivå för hänsynslöst våld?