Matrix på Svenska
Albins sista dag som 20-åring (+ Dialektmannen i P4)
Hejs igen!
Det var ett tag sedan nu. Jag känner mig inte jättesugen på att blogga just nu, men jag har ändå tänkt blogga i flera dagar. Så jag passar på nu. Jag ska egentligen sova snart (jobbar tidiga morgnar) men jag ska försöka fatta mig kort.
Detta har hänt sedan sist:
Måndagen den 14 januari var jag med i radioprogrammet Göteborg direkt morgon i P4. Jag hade blivit uppringd veckan innan eftersom de hade hört talas om mina dialektfärdigheter. P4:s lokala stationer över hela Sverige skulle utse Sveriges skönaste dialekt och därför blev jag inbjuden att demonstrera lite dialekter i direktsänd radio. Teamet höll till mitt ute på Drottningtorget. Jag jobbade natten mellan söndagen och måndagen och direkt efter det åkte jag in till stan för att vara med i radio. Det var trevligt och Peo och Carina verkade väldigt imponerade. Om man lyssnar på programmet hör man Peo skratta i falsett i bakgrunden när Carina intervjuar mig.
Efteråt sade Carina att det var väldigt bra och att hon skulle prata med redaktionen och diskutera om jag kanske skulle vara med fler gånger under den veckan.
Efteråt laddade jag upp inslaget på Dialektmannen.se.
Här är MP3-filen:
http://dialektmannen.hejs.se/mp3/Dialektmannen_-_14_januari_2008_-_P4_morgon_Goteborg.mp3
Jag spelade upp klippet för Josie och då fick hon också höra dialektforskaren Jenny som var med i programmet. En trevlig tjej. Då sa Josie att det var hennes lärare!
Bilden är tagen från SR:s hemsida. Det är de som skrivit att jag "är härmar de flesta dialekter".
Någon dag senare ringde de från P4 igen och ville att jag skulle vara med torsdagen den 17 januari. Det var också roligt och det klippet finns här:
http://dialektmannen.hejs.se/mp3/Dialektmannen_-_17_januari_2008_-_P4_morgon_Goteborg.mp3
Det är skönt att få stå i rampljuset lite när man annars står och lyfter paket på Posten.
Vissa säger att det inte finns några normala människor på Posten. Det kan stämma. Mycket underligt folk. En av mina kollegor, som visserligen är väldigt snäll, är väldigt underlig. Han är ett år yngre än jag. En rast satt vi och åt och så sa han nånting om kameror. Vi tittade konstigt på honom och jag frågade vad han sa.
-Jo, men om man tar ett kort på sig själv... Blir bilden som man ser ut då?
-Eh... Vad menar du?
-Jo, men om man kollar i en spegel... Det är ju inte så man ser ut. Om man tar kort med en kamera... Är det så man ser ut då?
-Ja. Det är det, svarade jag och antog att han tänkte på att man blir spegelvänd i en spegel.
Han säger mycket underligt. Och när han skrattar öppnar han munnen och andas konstigt genom näsan. Som en fnissning. Han skrattar åt konstiga saker. En gång åkte jag med honom i bilen. En liten bil framör oss svängde in till höger. Då fnissade min kollega och sa "Det såg så kul ut när den lilla bilen svängde in där". Mycket underlig filur. Väldigt snäll dock. Han han vissa sociala svårigheter.
Härom dagen kom det fram att han var med i Jehovas vittnen. Då fick vi en annan bild av honom. Det förklarade liksom en del.
Sen pratade jag med en vän om Jehovas. De är underliga. De tror tydligen att man kommer till paradiset när man dör, men det finns bara ett begränsat antal platser där. Det finns fler Jehovas vittnen än platser i himlen. Av nån konstig anledning knackar de dörr och värvar fler medlemmar. Om man vet att det inte finns så många platser i paradiset, varför då värva ännu fler medlemmar och minska chansen att få en plats ännu mer?
Dessutom är de inte så glada om någon inser att Jehovas är knäppa. Vill man hoppa av Jehovas blir man utstött.
Det händer ju att barn blir klarsynta och inser att föräldrarnas religion inte är något för dem.
Inom Jehovas händer det att barnen då blir utslängda. Vissa "snälla" medlemmar tycker inte att det är så bra att slänga ut en liten tonåring på gatan, så de får bo kvar hemma. Men ingen i familjen patar med honom eller henne.
Well, that's sane...
In other news...
Artisten Vincent som sjunger låten "Miss Blue" heter tydligen Pontare i efternamn och är son till Roger Pontare. Jag är chockad.
Josies blogg är nu pimpad, förresten. Det var jag!
Den var inte så vacker. Hon hade valt en av de färdiga bloggdesignerna som fanns när hon skaffade sin blogg. Inte så jättevacker. Jag har pratat ett tag om att jag kan designa om den, så istället för den blårandiga bakgrunden och de trista färgerna är den nu helt omgjord. Josie tog ett av sina favoritlinnen och så snodde jag mönstret från den och lade in i datorn. Linnet är vitt med svarta figurer på, men jag gjorde bakgrunden ljust rosa med rosa och lila figurer på. Sen ändrade jag bloggens övriga färger. Färger på länkar, rutor, rubriker och allt möjligt. Bloggen finns här:
http://fernsehapparat.blogg.se
Josies nya bloggdesign. Könsneutral och snygg.
Jag har dessutom börjat designa om Sissels blogg. Sissel är Josies kompis, och hon är lite trött på sin blogg och vill att jag fixar den också. Än så länge har jag bara bytt färg på kommentar-rutorna och laggt till en älg som smyger fram längst upp på sidan:
http://sedel.blogg.se
Ja, det var nog allt.
Imorgon fyller jag 21 år.
Hejdå!
Home Is Where The Heart Is
Jag har blivit lite snurrig. Eller konfunderad. Eller nåt.
Jag vet inte riktigt var jag bor.
Jag har varit ihop med Josie i lite drygt tre månader och spenderat den mesta tiden hemma hos henne. I början var man ju här ibland (hos Josie) men mest hemma, och så en blev det mer och mer att jag var hos Josie, och så kanske man åkte hem nån gång ibland för att hämta rena kläder. Nu är jag bara i Mölnlycke. Jag var hemma i fredags för att se på film med pappa. Josie var också med. Det var ju hennes film. Sen åkte Josie och jag hem till henne på morgonen.
När jag skulle hem nån gång innan nyår kom jag fram till ytterdörren och tänkte "Ska jag ringa på eller bara låsa upp och gå in?". Jag ringde på och sedan låste jag upp och gick in.
I början av december busade jag lite och skickade efter en Clas Ohlsonkatalog (gratis) till "Albin Olsson" och men med Josies adress. Katalogen kom till slut fram, någon vecka senare men då hade brevbäraren skrivit ett frågetecken bredvid adressen. Han vet att familjen Larsson bor på adressen, men inte någon Olsson.
Det hela var mest som en kul grej, och Josies föräldrar blev förvånade. Josie också.
Sedan dess har jag beställt en del T-shirts från nätet. Då har jag beställt den till "Albin Olsson c/o Larsson" och det går alldeles utmärkt.
Den här tröjan beställde jag för att den var fin och lite fräck:
Den heter Home Is Where The Heart Is. Jag tyckte som sagt att den var fin och fräck, men det är först efter att jag fått den som jag tänkt att det där "Home Is Where The Heart Is" faktiskt har med mig att göra. För nu bor jag i Mölnlycke. Tror jag.
På nyår var det förresten samma sak. Josie var hemma "hos mina föräldrar" som jag sa. Men jag låste upp dörren, efter att ha frågat Josie om jag skulle ringa på eller bara låsa upp.
Nu är jag i Mölnlycke i stort sett hela tiden. Efter jobbet åker jag med de som ska till Mölnlycke. Förr var det Partille.
Men för någon timme sedan var jag inne på Facebook och såg att en kompis till Josie hade gått med i en grupp som hette Mölnlycke. Jag tänkte först att jag skulle gå med i den, men sen när jag gick in på gruppens sida kände jag att jag fortfarande känner mig lite som en turist i Mölnlycke. Så det fick vara. Jag är fortfarande medlem i gruppen Sävedalen.
På senare tid har jag dessutom byggt på Josies och min Sims 2-samling. För något år sedan fick jag datorspelet Sims 2, och för några månader sedan fick Josie "H&M Fashion Prylpaket" till Sims 2. Det är ett slags add on-paket som gör att man får fler kläder, möbler, tapeter och golv att bygga med. Så vi installerade mitt Sims-spel och sedan Josies på hennes dator och efter några veckor köpte hon ett prylpaket till.
Sedan dess har jag hängt på Tradera och köpt en herrans massa prylpaket. Nu har vi alla utom "Fest och Bröllop". Alltså har vi fem prylpaket. Dessutom har jag köpt expansionspaket (med både kläder, möbler, tapeter och golv, men framförallt en massa nya funktioner). Studentliv, Arbetsliv, Nattliv och Året runt. Billigt och bra på Tradera.
Allt levererat till min nya adress.
Och, ja. Jag känner mig hemma här.
I måndags ringde förresten en kvinna från Sveriges Radio. Den här gången var det P4 Göteborg. De hade ju hört talas om att jag är bra på dialekter, och eftersom alla P4:s lokalradiostationer över hela Sverige ska utse Sveriges skönaste dialekt ville de ha med mig i studion på måndag. Alltså imorgon (när jag skriver detta).
Detta sänds bara i P4 Göteborg, men går att lyssna på i 30 dagar framåt på webben. Dessutom ska jag, i vanlig ordning, lägga upp klippet på Dialektmannen.se.
Så på måndag är det dags igen. Efter att ha jobbat natt mellan söndagen och måndagen åker jag direkt in till stan och är med i P4 Göteborg efter klockan 07:30. De sänder från Drottningtorget.
Jaja. Over and out!
P.S. Om ni undrar vad klockan är kan ni gå in på klocka.hejs.se. Där kan man se tiden, skriven på min mage. D.S.
P.P.S. Nu har vissa felaktiga teorier uppstått. Dessa går ut på att jag bara bor hos Josie, men inte har några känslor för henne. Samt att jag bara bor hos henne eftersom hon har en dator som är bra att spela Sims 2 på.
Detta stämmer inte alls. Jag älskar Josie jättemycket och hennes dator är ganska seg. D.S.
