Anders Lundin som Dracula
Det var Anders Lundin och Lars In De Betou som sjöng. Anders var Dracula och Lars var hans tandläkare.
Nyligen fick jag tag på videon och alldeles nyss (mindre än 30 minuter sedan) laddade jag upp den på YouTube.
Den börjar lite segt, men sen blir den riktigt bra.
Anders Lundin och Lars In De Betou - Dracula
Grååååååt inte, Dracula!
Åh, den är så bra!
Snurrig i skallen av Stockholmstankar
Det handlade om min framtid. Den känns osäker, men snubben tycker att jag ska chansa och satsa. På att klippa grejer. Alltså videoklipp.
Följa med ett band som jag älskar på deras kommande turné och filma.
Flytta till Stockholm.
Jag vet att det är dumt att vara feg och inte våga satsa. Det är klart man ska. Men man ska kanske inte göra för dumma grejer.
Just nu känns det som att det bästa för mig hade varit att bo i Stockholm, för där finns det folk som både vill ha mig i spännande projekt och som kan ge mig och min karriär en puff i rätt riktning.
Men det känns tryggast att bo i en lägenhet med Josie. I Göteborg. Jag kanske skulle kunna få nånstans att bo i Stockholm. Tilfälligt. Och det hade nog blivit något litet risigt rum, med folk jag knappt känner. Men jag vet inte hur långt det skulle dröja innan jag skulle börja tjäna pengar. Och jag vill ju inte flytta ifrån Josie, men jag tror inte att hon (och inte jag heller egentligen) vill bo i nåt litet skabbigt kollektiv. Och Josie skulle ju också behöva ett jobb i Stockholm.
Mycket tankar i skallen, och mitt i telefonsamtalet - när vi började prata allvar och möjligheterna för mig att åka med det där bandet på turné - så stängde min telefon av sig. Utan förvarning. Vägrade starta.
Jag sprang in i sovrummet och hämtade laddaren. Efter en stund vaknade mobilen upp. Långsamt. Och så skickade den iväg ett SMS som låg i utkorgen (mobilen har vägrat att skicka iväg några SMS idag) och jag hör hur Josies mobil högt skriker från sovrummet att det har kommit ett SMS. Mitt test-SMS, som jag skrev vid tretiden i eftermiddags, som bara innehåller ordet "Hej!". Det känns jättesnällt att väcka Josie med ett SMS som säger hej klockan kvart över tolv på natten.
"Snubben" svarar inte i telefon. Fan.
Det hade känts väldigt konstigt och galet att bara sticka iväg till Stockholm. Men sånt kan behövas. Som när jag åkte till Pride-galan för att filma Maskinens spelning. Jag fick liiiite betalt, men två tredjedelar av den lilla pengen gick till resan. Och turnén verkar vara samtidigt som jag har fått dagar att jobba på Bokia. Och där tjänar jag faktiskt ordentliga pengar.
Men framtiden då?
Det finns alltså folk i Stockholm som vill ha med mig i spännande projekt. I Stockholm. Men jag bor i Göteborg. Staden som jag älskar. Med kvinnan jag älskar. Och jag tror att jag kan lyckas utan att behöva lämna allt idag för att bo på en madrass i en knarkarkvart i Stockholm.
Jag kanske är lite för feg?
Jag kanske är lite för pryd och renlig?
Jag kanske har lite för svårt för folk som knarkar?
Jag kanske är lite för trygg i det jag har?
Jag vet inte. Allt blev lite snurrigt den här natten.
Vem vill bli miljonär?
Först var det Luciaspecialen i december 2005, och sedan Alla hjärtans dagspecialen i februari 2006.
Efter det började vi spela in ett tredje program, och jag hade stora planer. Jag skrev ett ganska långt manus och vi spelade in en sju helsikes massa material. Jag satt och redigerade i timmar, och spelade in ännu mera material. Dagarna innan studenten spelade vi in, och tillochmed efter studenten satt jag i skolan och klippte och filmade.
Det var 2006, och jag har sedan dess försökt dra igång produktionen igen vid minst två tillfällen. Men det är mycket jobb, och vid flera tillfällen har jag funderat på om det någonsin kommer att bli färdigt.
Idag, 9 januari 2010, har jag iallafall grävt fram ett klipp ur programmet, som länge varit ett av min favoriter, och publicerat det på YouTube. Det är vår korta "Vem vill bli miljonär?"-sketch som redan har hunnit bli inaktuell iochmed att programmet Vem vill bli miljonär inte sänds längre. Men här är den iallafall:
Albin & Art - Vem vill bli miljonär?
Jag har svårt att tycka synd om henne
Jag fick nyss reda på nånting som egentligen inte är så nytt, men jag blev ändå chockad.
Runt årskiftet 2008-2009 (alltså snart ett år sedan) greps två svenskar i Thailand, efter att de gjort inbrott och stulit runt 250 tröjor. De två svenskarna var ett par, en kille på 24 och en tjej på 21.
Jag fick reda på det här nyss (alltså för några timmar sedan) eftersom den då 21-åriga tjejen nu är 22 och en av mina Facebook-vänner. Som ni förstår har vi inte så mycket kontakt, eftersom hon har varit fast i Thailand i ett år utan att jag visste nånting.
Enligt en Facebook-grupp som vill hjälpa tjejen har folk som känner till henne skrivit elaka saker på nätet och lämnat ut namn och andra uppgifter. För enkelhetens skull ska jag här kalla henne S. Och så ska jag försöka vara snäll, men realistisk.
S och jag är jämngamla och vi gick på samma gymnasium. Hon och jag var två av de 11 elever som var med i Nicaraguaprojektet. När vi var i Nicaragua i en månad (i början av 2005) var hon väldigt tystlåten, så vi i gruppen lärde inte känna henne så bra. Efteråt har jag förstått att någonting (jag vet inte vad) hade hänt strax innan resan, så S var inte riktigt sig själv. Alltså fick vi inte lära känna den riktiga S. Så jag kan inte alls säga att jag känner henne.
Tydligen har hon iallafall träfat en tre år äldre kille som flera gånger fällts för brott i Sverige (misshandel, narkotikabrott och rattfylleri), och tyckte att det var en bra idé att bli ihop med honom. Det är här jag första gången börjar fundera på om det är synd om henne eller inte. Många tjejer väljer kriminella killar, och det brukar sluta illa. Fråga Pernilla Wahlgren.
Det är svårt, alltså. Å ena sidan är de (ibland) unga och tycker kanske att det är spännande med en kriminell kille. Å andra sidan så får de ju faktiskt tänka sig för.
Sen åkte iallafall S med sin kriminelle pojkvän till Phuket i Thailand, och där gjorde de inbrott och stal 250 t-shirts.
Det var inte smart. Någon aggressiv bloggare skrev att det inte heller är så smart att stjäla tröjor "i ett land där kläder kostar en spottstyver för oss turister". Så sant.
Paret från Ulricehamn transporteras på polisbilens flak och mannen bär handbojor. Till höger står butiksägaren. Foto: Thaifoto (Norpad från bt.se)
Tydligen har paret lyckats förhandla sig till att det bara handlade om två tröjor. En del tidningar har bara skrivit att det bara handlade om att de stulit två tröjor, och det gör ju det hela till en betydligt större snyfthistoria än det egentligen är.
Bloggaren Damon skrev ett blogginlägg med titeln Nåshjälten och osanningar i media om en händelse där en man, enligt tidningarna räddade en kvinna från att bli överfallen av en annan man, och att denne man sedan blir straffad och att det är sjukt och fel och hemskt. Damon förklarar dock i sitt inlägg att det ligger mycket mer bakom, som att mannen som utmålas som hjälte hade varit osams med Man 1, blivit dömd för misshandel tidigare, och att både tingsrätten och hovrätten dömer honom till misshandel.
Folk läser skräptidningen Aftonbladet och "rasar". De bildar Facebookgrupper där de diskuterar och blir arga för att denne "hjälte" blir dömd för misshandel. Och de vet ingenting om vad som ligger bakom. Bara det Aftonbladet har skrivit.
För att återgå till S...
Jag vet inte heller alla detaljer om vad som hände eller händer i Thailand. Jag är mest lite chockad över att det här är en person som jag (nästan) känner. Och jag har svårt att bestämma mig för om det är synd om S som har dragits in i en massa skit av en kriminell pojkvän eller om hon borde ha förstått det innan hon blev ihop med honom.
Jag tänker iallafall inte låta tidningarnas vinklingar bestämma vad jag tycker.
Jag avslutar med en bild som jag stulit från S. Jag hittade den på hennes Facebook:
Jag har lite svårt att förstå hur hon tänker. Det är klart man inte får uppleva så mycket frihet om man gör inbrott och stjäl 250 tröjor! I Thailand!
Jisses. Jag är nog mest upprörd. Men jag har inte bestämt mig för vad jag är upprörd över.
Jag tror det är S.
Ingen julstämning
Jag bara jobbar och jobbar. Men det är kul. Riktigt kul. Kollegorna är roliga och trevliga och jag lär mig mer och mer om olika böcker och var man hittar olika böcker i butiken.
Trots att jag slagit in en väldans massa julklappar så blir jag lika förvånad varje gång en kund säger "god jul". "Ja, just det! Det är jul snart!" tänker jag och drar ut ännu mer rött Bokiaomslagspapper till ännu en julklapp.
Vi slår dock inte in fler paket nu. Det har varit lite olika bud fram och tillbaka. Ett tag skulle vi erbjuda alla kunder att slå in de böcker de köper av oss, men sen bestämde vi att vi bara slår in om vi har tid, och sen skulle vi erbjuda alla igen. Det var rörigt, men nu är det stopp.
Många kunder har frågat om jag kan slå in deras paket, och jag har svarat att vi inte gör det, men att jag kan skicka med lite omslagspapper, och det har hänt iallafall tre gånger att personen i kassan bredvid mig då frågar "sin" kund "Vill du att jag slår in det åt dig?". Första gången fick jag en småsur blick, men de två andra gångerna har kunderna blivit arga på mig, och då får man glatt förklara att det är de order jag har fått.
Många kunder blir glada när jag säger att jag kan skicka med lite julpapper, men vissa blir sura och förstår inte alls varför jag inte kan ge dem den servicen. en, som en kollega sa; Är de sura efter att ha väntat tio minuter i kö, så borde de förstå att de hade fått vänta betydligt mycket längre om jag hade slagit in allas paket.
Nu är det alltså julafton i övermorgon! Helt galet!
Jag har jobbat så mycket att jag inte hunnit tänka på julen. Men jag längtar verkligen till julafton.
När jag var liten längtade jag också efter julafton. Efter alla paket! Så klart.
Ordspråket "Det är bättre attge än att få" tyckte jag var löjligt. Det är klart det är bättre och roligare att få grejer! Mina önskelistor var långa och fyllda med datospel, tekniska prylar och dyra legomodeller.
Men så bodde jag ju i ett av Sävedalens finare områden där alla kompisar fick allt de pekade på av sina rika föräldrar. Leksaker och TV-spel i överflöd. Och mina kära föräldrar sa varje år att vi ine skulle få så dyra julklappar just det året.
Något år fick vi någon dyr present, men då fick vi inte mycket annat. Men jag var glad ändå. Men gladast blev jag när jag en jul fick legoflygplatsen som jag hade önskat mig. Den var så stor, och dyr, så jag trodde aldrig att jag skulle få den. Men det fick jag, och det var en av de få gånger i mitt liv jag har gråtit av lycka.
Och mina äldre syskon tyckte att jag var en bortskämd skitunge som grät och inte var nöjd trots att mamma och pappa hade köpt de stora flygplatsen. Men jag var mer än nöjd.
Jag tror det var nån uppgift i syslöjden som alla var tvugna att göra. Vi skulle sy små gosedjursfår som vi fyllde med vadd. Jag fick för mig att jag skulle ge mitt får i julklapp till min lillebror.
På julafton var jag som vanligt spänd på vad jag skulle få, men jag minns fortfarande att det var någoting som var annorluna. Det var spännande att se hur Lillebror reagerade på sin present. Från mig.
Det var då jag började förstå att det nog var sant. Det är bättre att ge än att få. Jag minns inte om jag gav bort någon julklapp året därpå. Jag hade väl inte direkt några egna pengar, men de senast åren har jag fokuserat på att ge. Förra året var nog mamma lite sur för att jag inte hade skrivit någon önskelista. Jag tänkte juinte på vad jag ville ha. Jag fokuserade på vad jag skulle ge till alla andra. Och främst Josie.
I år har jag inte heller någon önskelista. Men jag längtar till julafton, för då ska jag ge julklappar till Josie! Och jag är så nervös! Det ska bli så spännande! Jag kan knappt hålla mig! Jag ska inte avslöja någonting än. Men det är den absolut största anledningen till att jag längtar till julafton.
När jag var liten skrev jag önskelistor i god tid. Någa år skrev jag tydlig information om alla önskningar så att det skulle bli rätt. Jag var nog inte gammal när jag även skrev till Clas Ohlsons artikelnummer på önkelistan. Jag har aldrig varit som andra barn.
Imorgon ska jag jobba igen. Till 20:15. Och då missar jag sista avsnittet av För alla åldrar. Det ska tydligen vara det bästa avsnittet säger folk i teamet som redan har sett det. Men jag får kika på SVT Play.
God natt och god jul!
Albin har jobb och bostad
Den uppmärksamme har kanske noterat att jag inte har bloggat på väldigt länge. Sorry.
Det har varit mycket den senaste tiden.
Efter att ha bott ett och ett halvt år i Mölnlycke har jag flyttat till en lägenhet i Västra Frölunda. Nu har jag bott här med Josie i fem veckor. Eller? Är det så länge? Ja, tiden går fort. Vi trivs och har det riktigt mysigt i vår tvåa på 55 kvadrat.
Området verkar trevligt, även om det har varit regnigt och grått och vi mest har hållit oss inomhus. Och så blev videbutiken, som ligger här i närheten, rånad i lördags kväll.
Efter att ha varit arbetslös i drygt ett halvår har jag lyckats få ett jobb! Jag jobbar lite extra på Bokia i Frölunda Torg, och eftersom det är juletider och mycket kunder så får jag jobba ganska mycket. Och det är riktigt kul. Jg har ju sök en del butiksjobb, men för att få butiksjobb måste man ha erfarenhet av butiksjobb.
Och jag har inte någon erfarenhet av butiksjobb, eftersom jag inte har fått några butiksjobb, eftersom jag inte har erfarenhet av butiksjobb. Så funkar det.
Men jag lyckades ändå få provjobba på Bokia, och fick sedan många dagar och timmar att jobba. Och det har gått bra, och kollegorna är snälla. Så även om det inte blir en fortsättning där efter nyår, så har jag iallafall butikserfarenhet.
Jag jobbar gärna kvar, men helst vill jag ju syssla med skådespeleriet.
Idag var jag förresten statist i en film som heter "Jävla pojkar". Jag ska vara statist på onsdag och torsdag också. Det är rätt kul.
Och i onsdags visades teknikavsnittet av För alla åldrar, och det var riktigt bra. Tidigare var kärleksavsnittet min favorit, men teknik var bättre. Jag har inbillat mig att jag kan vara objektiv, och tycker då att teknikavsnittet var bra på flera punkter. Det var nog den bästa Ungdomspensionärerna (se klipp nedan), och Åldersgränsarn var jäkligt kul också. Mamma och pappa skrattade högt åt Rydbergs förvånade min. Och jag tyckte att jag fick till Lilltjejen riktigt bra. Det kändes som att hon var rolig och skön. En hel del bra improvisation också. Och slutet var också rätt mysigt mellan Farfar och Lilltjejen.
Och om jag inte ska vara lika objektiv, så var det kul att jag fick vara med så mycket. Det var min längsta insats. Jag dök upp som "skåning" i Åldersfajten när Lilltjejen och Farfar tävlar om vem som först får kontakt med en skåning. Och sen när jag ändå var där fick jag en klippning också, så jag fick vara med riktigt mycket.
Programmet finns på SVT Play tillochmed den 1 januari 2010.
Här är Ungdomspensionärerna från teknikavsnittet:
Tyvärr har YouTube problem med en bugg just nu som gör att ljudet ibland försvinner när man laddar upp klipp. Jag försökte ldd upp Åldersgränsarnklippet från teknikavsnittet, men ljudet ville inte funka. Sorry.
Tito Beltrans webbsajt
Det märkliga var att listan med "Upcoming performances" är tom. Det var underligt...
"För alla åldrar" hyllas i DN
Jag fick ett tips av Äwe Bäckman, som är dockmakare på BLA. Hon har bland annat sytt Allram Eest, Höjdarna, dockorna i För alla åldrar och Iprenmannen. Det var en lång parentes som jag tog med för att jag tycker att hon har en jäkla cool CV.
Iallafall tipsade hon mig om att någon som hette Johan Croneman hade skrivit om För alla åldrar i DN. Jag hittade artikeln på DN.se och läste med nöje.
Första delen av artikeln handlade om Bert Karlsson och om programledare. Det mesta var elände. Johan var upprörd. Men i de sista två styckena berättade han om ett guldkorn han hade hittat. För alla åldrar. Det var inte bara så att han tipsade om det och skrev att "om nån har tid, så titta gärna", eller att det var "helt okej". Nej, han hyllade programmet och skrev om kristaller och milstolpe i svensk TV-produktion.
Så här stod det:
"Petter Lennstrand och hans dockor har däremot något sant genialt över sig, har ni missat hans sagolika serie 'Salong för alla åldrar' (SVTB, onsdagar kl 18.30, repris lördagar) har ni gjort er själva en otjänst, oavsett hur gamla ni är. En bit in i programmet får ni till exempel träffa 'Åldersbegränsaren', en skön snubbe i en videobutik, dock med vissa fördomar om åldrar och åldersbeteenden. Jo, det är genialt. Får inte Lennstrand & Co en sådan där tv-kristall nästa år kan de lägga ner hela utdelningen.
Det är världsklass på Lennstrands och hans medarbetares jobb, Martin Olczak har varit med och skrivit manus även till 'Allram Eest' och 'Höjdarna', och det tycks vara ett närmast unikt samarbete med tanke på resultatet. Röstarbetet, dockorna, tajmningen och den underbara dialogen gör 'Salong för alla åldrar' till en milstolpe i svensk tv-produktion."
Nu heter programmet bara "För alla åldrar" och snubben i videobutiken kallas "Åldersgränsarn", men heter egentligen Rydberg, den skånske boxaren (en figur som var med i TV redan 2001). Jag är ju helt insnöad på de här grejerna, och älskar BLA Stockholms produktioner.
Förutom att jag själv är med som bland annat Lilltjejen tycker jag det är kul att läsa positiva saker om serien för hela teamets skull. Jag vill att det ska gå bra för programmet, inte bara för min egen skull, utan för BLA Stockholms skull, och för Petter Lennstrands skull. Jag hoppas verkligen att fler får upp ögonen för serien och att vi får göra en till säsong där vi kan visa att det kan bli ännu bättre!
I onsdagens avsnitt av För alla åldrar fick en 60-årig kvinna hyra Gösta Berglings saga. Så här stod det på fodralet, men det syntes ju inte i TV. (Det var jag som tog bilden på inspelningen)
Jag kan förresten avslöja att inlägget En jobbig dag för Albins hår, som jag skrev i mars i år, handlade om när vi spelade in Pengaavsnittet. I det avsnittet kom jag in i salongen och fick veta att mitt stora afrohår skulle kosta 200 kronor att klippa. Eftersom jag bara hade 100 kronor klippte frisören bara halva huvudet. Under inspelningen använde Fredrik (frisören) en riktig rakapparat som skulle surra lite, och råkade då raka ett riktigt jack i mitt hår.
I inlägget hade jag en bild som jag hade beskurit för att inte avslöja för mycket, men här är originalblden:
Det blev inte så snygg, men det växte ut igen efter någon vecka.
Klart slut!
Alla flyttar, och så även jag
Att jag är med i TV varje onsdag fram till jul har jag nästan vant mig vid. Det är nästan det enda regelbundna i mitt liv nu. Jag har ju inga arbetstider och inget schema. Förr hade man ju teaterlektioner vissa bestämda dagar. Samma varje vecka, men den senaste tiden har jag inte haft någonting bestämt.
Men nu är det iallafall TV-dags varje onsdag klockan 18:30. I onsdags hamnade programmet på SVT Play efter bara några minuter. Det var nog för att det var så mycket krångel i helgen. Det är en lång historia, men SVT sände del 8 istället för reprisen av del 3, och sen hamnade del 8 på SVT Play, och så togs del 3 bort och allt har väldans rörigt, men det löste sig i måndags och allt är som det ska.
Hela grejen med SVT Play är annars väldigt bra. Folk som missar programmet kan se det i efterhand, och man är inte låst vid bestämda sändningstider. Även om För alla åldrar är lite som Kalle Anka på julafton för mig. Jag har några avsnitt på datorn, men ville inte se dem innan de sändes i TV. Och även om vi spelar in avsnitten på digitalboxen så vill jag helst se dem när de sänds.
Men det var inte det jag tänkte blogga om...
Det är flytt på gång! Inte bara en, utan... (paus för att räkna) ...fyra flyttar. Inte riktigt samtidigt, men nästan. Josie och jag ska flytta in i en lägenhet i Järnbrott. Det är ett andrahandskontrakt, och det är inte helt säkert med inflyttningsdatum, men vi siktar på söndagen. Jag tror det blir senast tisdag.
Josies bror Eric har köpt en etta som han har fått nyckel till, men han ska renovera den först.
Josies mormor och morfar flyttar också nu till helgen. Så vår flytt blir väl nästan pararell. När de väl har flyttat ut från sitt hus till sin nya lägenhet ska Josies morbror Jonas flytta in i huset tillsammans med sin sambo Marie och lille bebisen Anton.
Ja, det är många som flyttar samtidigt.
Inför vår flytt är det mesta klart. Jag har dock börjat packa först idag, och fyllt fem flyttkartonger, men en blankett har iallafall skickats från ComHem till killen som har förstahandskontraktet på lägenheten. När blanketten är ifylld (vilket den kanske redan är) så förs hans abonnemang över till oss så att vi själva bestämmer bredbandshastighet och TV-kanaler. Vi har också kommit överens om vilka möbler som ska lämnas kvar och så.
Mitt i alltihopa hände något tokigt. Jag vet inte om det är kul eller bara besvärligt. I måndags, alltså cirka en vecka innan inflyttning fick vi vårt alla första erbjudande om att komma på visning av en lägenhet via Boplats Göteborg. Det var lite dålig tajming. Vi har kikat på lägeheten idag och är lite osäkra. Vi har vägt för- och nackdelar och har väl nästan bestämt oss för att tacka nej.
Det finns många fördelar med förstahandskontrakt, men tro det eller ej, även nackdelar. Iallafall med den här lägenheten.
För det första känns inte lägenheten jättebra. Den kändes inte helt fräsch, och killen som flyttar ifrån den nu flyttade för att han inte orkar tjata på värden om de problem som inte har åtgärdats under de elva år han bott där. Bland annat är det konstiga fläckar på tapeten. Det påminner lite om mögel. Och så är det en spicka i väggen på ett ställe också.
För det andra: När det gäller lägenheter ska man helst alltid tänka på sig själv i första hand, om jag förstått saken rätt. Men det känns iallafall lite taskigt om vi nu ska fytta in på söndag och nästan direkt säger att "Förresten flyttar vi härifrån om två månader". Killen vi hyr av är ju snäll och trevlig, och så är allt så himla förberett och planerat nu.
För det tredje har vi stått i kö på Boplats nästan två år och har äntligen fått ett erbjudande. Har man stått i kö länge får man förtur framför de som inte gjort det. Vi får hyra i andra hand i max ett år, och då har vi ytterligare ett års kötid när vi söker lägenheter på Boplats (vilket vi ju kommer fortsätta med hela tiden). Om vi tackar ja till det här förstahandskontraktet som vi inte är helt säkra på att vi vill ha, så hamnar vi på ruta ett vad gäller söktid. Då får vi vänta två år till för att ha samma förutsättningar att få lägenhet (via Boplats) som vi har nu.
Många tycker säkert vi är galna som tackar nej till ett förstahandskontrakt, men vi har inte tackat nej riktigt ännu. Vi ska sova på saken och tänka lite till. Men det lutar åt ett nej.
För det fjärde, föresten, så ser vi verkligen fram emot att flytta nu till helgen och det är ett andrahandskontrakt, men också en fin lägenhet och det verkar vara ett fint område.
Over and out!
P.S. En flummig kompis, hade en lösning på vårt problem:
"Ta båda..gå på första..hyr ut andra i tredje hand svindyrt. Plus odla hasch i förstahandslägenheten".
Han var dock inte helt allvarlig. Ni kan vara lugna. D.S.
Kärlek i rutan
Jag var riktigt nöjd med onsdagens avsnitt av För alla åldrar.
Första avsnittet var kul, men det kändes inte riktigt hundra. Lite smårisigt på nåt sätt.
Men onsdagens avsnitt handlade om kärlek, och det var riktigt mysigt tycker jag. Och då har jag på något sätt inbillat mig att jag är opartisk och objektiv. Jag var hemma hos pappa i onsdags och såg programmet tillsammans med Josie, pappa och Lillebror. Det var en mysig stämning över programmet och mina kamrater i soffan skrattade rätt mycket. Det kändes bra. Och jag skrattade en del också. Efter programmet var jag stolt och nöjd. Det var en härlig känsla.
Sen åkte vi hem till Mölnlycke igen och tittade på avsnittet en gång till tillsammans med svärmor Lena. Vi hade programmerat boxen på inspelning. Lena tyckte också att det var ett bra program. Och även den här gången var mormor med. Om än bara på ett litet hörn.
Själv syntes jag inte som människa, men Lilltjejen var ju som vanligt med en hel del och jag är stolt över min insats.
Klippet går att se på SVT Play tills den 13 november 2009. Kika här.
I skrivande stund ligger faktiskt För alla åldrar på plats 13 bland de mest sedda klippen på SVT Play! Det är rätt coolt! På 14:e plats ligger Skavlan. Jag har aldrig sett Skavlan, men jag har hört att det ska vara trevligt och bra och att det har många tittare. Men på SVT Play har alltså För alla åldrar fler tittare!
Over and out!
Premiären av För alla åldrar
Redan på måndagen innan seriestarten stod det om min kära mormor i Västgötabladet. Det är en lokaltidning för Tidaholm, och mormor hade blivit intervjuad och jag hade mailat över en av mina bilder från inspelningen. Nu tror jag dock att just den scenen som är med på bilden klipptes bort, men mormor medverkar i programmet iallafall. Här är artikeln:
Västgötabladet måndagen den 28 september.
På onsdagen var det dags för seriestart i Barnkanalen klockan 18:30, men redan vid lunchtid ringde mamma från Norge och berättade att mormor hade blivit intervjuad i lokalradio. Jag tänkte att små lokalradiostationer inte har någon form av lyssningsarkiv på deras hemsidor, men det visade sig att det var P4 Skaraborg som hade intervjuat henne.
På deras hemsida lyckades jag hitta det här lilla textstycket:
Och om man klickade på länken "då kanske vi kan be mormor" så kunde man höra intervjun. Och den intervjun har jag så klart spelat in så att man kan höra den här:
När det närmade sig premiären uppdaterade jag min Facebook-status flitigt, och det såg jag att andra i teamet gjorde också. Det var några som skickade vännerförfrågningar samma dag, eller dagen innan. Fredrik, som spelar frisören och Anna-Lisa från dockmakeriet, t.ex. Och alla uppdaterade vi då och då våra statusar. "Bara en timme kvar" skrev jag "KOLLA IN BARNKANALEN 18:30" skrev Malini.
Jag skrev vid något tillfälle att "det här är större än nyår!", och det var det. Jag tog på mig finskjorta, Josie tog på sig finkläder och vi drack cider ur champagneglas. Svärmor Lena fick lite mousserande vin.
Skål!
Sen började programmet. Och det kändes bra. Jag var nöjd. Men det kommer elva avsnitt till! Ända fram till 23:e december håller serien på, och det kommer ju bli en vana att kika på Barnkanalen varje onsdag klockan 18:30.
Efter programmet loggade jag in på Facebook och hade fått 18 nya "notifications". Folk hade kommenterat och skrivit att det var roligt och bra. Efter en stund loggade jag in igen, och då var det 16 nya kommentarer. Det var några stackare som missade programmet, och SVT Play ville inte fungera. Det fanns länkar till För alla åldrar på SVT Play, men på den sidan var det tomt. Jag ringde till SVT och frågade. Min pappa ringde också till SVT och frågade (fick jag veta senare), men kvällen gick utan att programmet kom upp.
På morgonen fanns det inte heller, men vid lunchtid fungerade det plötsligt och jag basunerade ut det på Facebook. Och min kompis Lisette länkade på sin Facebook och skrev att hennes kompis (jag) var med i programmet.
Sen kommenterade ännu fler och sa att "Hurra! Nu kan vi se det!".
Ja, det var verkligen trevligt och roligt. Min nationella TV-debut (jag har ju varit med lite i Lokal-TV innan).
Jag som finsk hamnarbetare i SVT Play.
Lillebror hade ju hört min Lilltjejen-röst innan, men morbror Staffan och hans fru Britt-Marie hade inte förstått att det var jag. Det är ju en rätt udda röst.
Men jag är jättestolt över min insats, och mina snälla syskon har sagt att det var bra, och både storasyster Lisa och storebror Daniel skrev i sina Facebook-statusar att de var stolta över mig. Tack!
Redan imorgon kommer ju nästa avsnitt. Då handlar det om kärlek, och mormor ska vara med igen. Pyttelite. Nästa vecka handlar det om pengar, och då kommer Allram Eest på besök. Det blir också kul. Jag ska försöka få in nåt avsnitt i bloggen, men vi får se.
Ha det bra!
Adjö!
Trailer för "För alla åldrar"
Det börjar kännas!
Nu är det på riktigt!
Tidigare idag fick jag höra att någon hade sett en trailer för programmet För alla åldrar. Jag ringde SVT, vars växel är bemannad dygnet runt, och frågade när trailern skulle visas igen. Jag fick veta att den idag skulle sändas klockan 17:29:56 och 17:59:51. Alltså väldigt exakta tider.
Jag satte digitalboxen på inspelning och har tillbringat en hel del tid nu på kvällen med att tampas med sladdar och inställningar för att till slut lyckas föra över tailern, med skaplig kvalité, till datorn, sedan finputsa lite och till sist lägga upp på YouTube.
Här har ni en första förhandstitt på vad som komma skall...
Den första trailern för För alla åldrar:
På onsdag är det alltså dags!
Som jag har väntat på den här dagen! Den har varit så avlägsen, men nu är det bara tre dagar kvar. Det känns helt... Overkligt!
Hoppas ni tittar på onsdag. Annars finns det på SVT Play!
Over and out!
"Hej, jag vill ta över efter dig"
För några veckor sedan skickade jag in en ansökan till en liten firma i Göteborg som hade annonserat på Arbetsförmedlingens hemsida. Igår såg jag att företaget hade annonserat igen. Precis samma tjänst.
Jag har ju redan skickat in min ansökan, så jag ringde för att kolla om de hade fått den eller om jag skulle skicka den igen. Och varför de annonserar igen.
Det var en tjej som svarade och jag sa att jag såg att de annonserade igen. "Ja, det är jag som har fått sparken." sa hon glatt. "Eh... Jaha... Ojdå. Varför det?" frågade jag. "Jo, jag sa emot chefen, och då fick jag sparken. Jag tyckte inte att han skulle stå och skrika och svära åt mig, och då fick jag sparken."
"Det låter som en trevlig arbetsplats" sa jag. Hon sa glatt, men kanske en aning bittert att "Heads up". Alltså, att hon ville varna mig lite.
Hon förklarade att hon hade fått jobbet via den förra annonsen de hade satt ut, och nu ska de alltså byta ut henne.
Chefen hade massor att göra, så han kunde inte ta telefon. Men jag funderar på att skicka in min ansökan igen. Det verkar ju vara en spännande arbetsplats.
En vecka kvar
Hej igen!
Jag har tänkt blogga, men det blir aldrig av. Sorry.
Nu är det en vecka kvar tills För alla åldrar börjar sändas i Barnkanalen. Onsdag den 7:e oktober klockan 18:30.
Jag är inte nervös, men otålig. Snart är det dags! Det ska bli jättespännande!
TV-serien För alla åldrar utspelar sig i en frisersalong som heter just Salong för alla åldrar. Där jobbar en frisör, som spelas av musikalartisten Fredrick Lycke. Vid sin sida har han sina "sidekicks" som är två dockor: Farfar och Lilltjejen.
Farfar spelas av Gustav Funck som tidigare spelat Tjet (sidekick till Allram Eest), Mertzi (i Janne och Mertzi), och Abbe (i Höjdarna). Gustav är förresten son till Eva och Thomas Funck.
Lilltjejen spelas av mig själv. Hon har en lite underlig röst, eftersom det är jag som gör den. Jag spelar även diverse gäster i frisersalongen. Redan i första avsnittet dyker jag upp. Men vad jag gör där låter jag vara hemligt en vecka till.
Ni får ha det bra tills vi hörs igen!
Jag ska försöka pilla in första avsnittet i bloggen efter det har sänts.
Adjö!
Om ungefär en månad...
Jag är arbetslös, söker en massa jobb, och går hemma och försöker hitta på saker att göra.
Jag kommer på saker att göra, faktiskt. Igår spelade jag samma datorspel under nästan hela dagen. Det var faktskt kul, och jag fick lite hjärngympa, men samtidigt inser jag att jag inte fick gjort någonting konkret under de många timmar jag satt med det där spelet. Innan jag började spela sökte jag faktiskt lite jobb. Det gjorge jag. Och jag följde med svärmor Lena på en promenad tillsammans med hunden Oliver för att möta Josie på väg hem från jobbet. Första gången jag var utanför dörren på hela dagen.
Men senare på kvällen tog jag och Josie ännu en promenad i regnet.
Men vad jag skulle komma fram till var att samtidigt som det känns som att allt är som vanligt och ingenting händer, så känns det som att det äntligen kommer att hända grejer snart.
Det jag vet är att TV-programmet För alla åldrar har premiär, eller seriestart eller vad det heter, den 7:e oktober i år (2009), klockan 18:30 i Barnkanalen. Jag återkommer naturligtvis om mer info senare. Det ska bli så sjukt coolt att se! Som jag skrivit tidigare spelar jag Lilltjejen som är en av huvudkaraktärerna i den lilla frisersalongen, då är jag ju dockskådespelare, men i några avsnitt dyker jag upp som skådespelare (människa) okså. Det ska bli kul det också.
Förutom att jag själv är med, så är det ju en dockproduktion av Petter Lennstrand, som skapade Allram Eest och Höjdarna, och jag älskar hans produktioner. Och så är han en jäkligt rolig person också.
Snart öppnar vi...
En annan grej, som jag inte riktigt vet när det blir, är att Josie och jag, med stor sannolikhet, kommer att flytta ganska snart. Kanske också om ungefär en månad.
Josies morbror Jonas har en kollega som ska flytta ihop med sin tjej. Då vill han hyra ut sin lägenhet i andra hand, och blev då tipsad av Jonas om att vi letade lägenhet, och han tipsade oss också om att det fanns en lägenhet som ville bli uthyrd. Vi har gått runt och fundrat och varit otåliga, men igår fick vi äntligen prata med han som har lägenheten nu.
Tydligen har Jonas legat på en en del, så det har gått väldigt snabbt. Nästan lite för snabbt tycker han som har lägenheten. Men till helgen ska vi höra av oss igen och bestämma en tid då vi kan komma och titta på lägenheten. Det känns riktigt spännande. Det här kanske går fort. Inte mig emot.
Tyvärr har både Josie och jag nästan fått för oss (även om vi vet att det inte är så) att allt kommer vara klart om en vecka, och att det bara är att börja flytta. Verför vet jag inte, men allt gick så fort. Men vi försöker intala oss själva att det kommer att ta tid. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men vi är liksom inställda på att vi ska flytta in i den där lägenheten med en gång. Skumt.
Vi har ju inte ens sett den, och vi visste ju inte om det är fler personer som är aktuella. Men nu verkar det som att det bara är vi.
Men vad gör vi om det är en jätterisig lägenhet? Det får man ju vara beredd på. Men kanske kommer dit och känner att det inte riktigt känns bra. Det är nåt som känns fel.
"Nej, urs! Säg inte sådär" sa Josie till mig när jag försökte vara realistisk. Vi får se. Det kanske är en jättebra lägenhet. Men om jag förstått det hela rätt får vi bara bo där i ett år. Sen måste han antingen flytta tillbaka, eller så hyrs den ut "som vanligt" och hamnar på BoPlats. Och då har inte vi någon förtur.
Men vi är iallafall registrerade på BoPlats och har varit det i snart två år, så nån dag kanske man kan få ett förstahandskontrakt. Eller ens ett erbjudande om visning.
Det hade varit nåt...
Over and out!
