När jag praoade på Sveriges Radio Göteborg i nian fick jag någon gång höra talas om det stora TV-arkivet som fanns i TV-huset i Stockholm. Det var tydligen en robot som plockade fram kassetterna, och det hela verkade väldigt coolt.

Efter jobbet nån dag i förra veckan tog jag en liten rundvandring i TV-huset och hittade disken till ljudarkivet (i Radiohuset), men det var stängt för dagen. Jag lyckades dessutom gå vilse, men hittade ut till slut. Jag hittade inte TV-arkivet, men de flesta hade gått hem för dagen ändå.

Idag visade det sig att jag kunde komma senare till jobbet, men jag var där i "vanlig tid" och fick därför lite tid över på morgonen. Jag hade en liten idé på vad jag kunde göra, och också en plan. Jag hittade ett kontor där några ansvariga för "AV-arkivet" höll till. Jag stod vid disken och tittade lite nyfiket. En av de som jobbade där kom fram och frågade vad jag ville ha hjälp med. Jag förklarade att jag bara tittade, och att jag tyckte det verkade häftigt. Jag ställde några frågor och han märkte att jag var intresserad. Allt gick helt enligt planen, och han var precis en sån person jag hade hoppats på att få träffa. Han brann för sitt jobb, ville gärna berätta om det, och var alldeles lagom nördig. Han berättade lite, och lät mig sedan gå inanfö disken för att se den lilla luckan längst in i kontoret. Det såg lite ut som en mathiss, och där stoppade de in en stor back med kassetter, som sedan åkte ner i hissen.

Han förklarade och jag frågade, och sen sa han att de ändå inte hade öppnat, och att han därför kunde visa mig arkivet. Jag jublade inombords. Vi gick ner nåra trappor och han visade först en väldans massa jättestora gastuber. Nu minns jag så klart inte vad gasen hette, men om det skulle börja brinna inne i arkivet, så släpptes den gasen ut eftersom den binder syret i luften. Då kvävs alltså elden.
Efter den förklaringen låste han upp in till det stora arkivet. Vi gick på en liten balkong där vi såg det stora arkivet. Jättestora hyllor med massor av fack fyllda med backar. Längsmed balkongen gick en bana med valsar för backarna som kom ner från, och åkte upp till, kontoret. Backarna rollade på valsarna, stannade vid rätt korridor, och plockades upp av en av robotarna som körde iväg backen till rätt hylla. Ungefär som de där gripklomaskinerna som finns på tivolin, fast den här gick i höjd- och djupled.


En av robotarna i det stora arkivet.

Det var verkligen häftigt, och nördigt att se arkivet. Och att få en guidad tur! Mannen som visade mig det här tog alltså lite av sin lediga tid till att ge mig en liten rundtur! Han berättade massor av fakta, precis som en påläst guide. Han berättade hur många kasetter (av den typen deanvänder nu) som får plats i en back, och att det bara fick plats sexton av de gamla rullarna som man använde förr.
Han berättade också om att allt håller på att digitaliseras. Alltså alla band läggs in som datorfiler istället. Därför krymper arkivet mer och mer. De gamla kasetterna skickas iväg till Ånge där de lagras eller åt. De tycker inte att originalband ska kastas.

Ja, det var en imponerande rundtur som kanske tog en halvtimme. Max. Nånstans mellan 15 och 30 minuter. Efter det promenerade jag tillbaka till studion med ett leende på läpparna. Jag kände mig glad och kände att jag varit med om något lite unikt.

Tjenare!

Sorry att jag inte har bloggat på länge. Jag har inte haft tid, och nu när jag äntligen ska blogga känns det som att det är alldeles för mycket att blogga om. Jag kör ett kort inlägg om vad som hände idag:

Allt är ju, som vanligt, väldigt hemligt, men för att berätta vad som hände är jag tvungen att avslöja några detaljer ändå. I en av scenerna vi spelade in idag skulle det föreställa att jag blir klippt. Därför klipptes jag lite kort innan tagningen, och sedan skulle en kille låtsas klippa mig med en hårtimmer.

Efter sista tagningen börjar folk skratta när scenen är slut, och jag undrar varför. Det visar sig att han hade råkat raka av lite hår på riktigt. Jag tittar i en spegel och får syn på mästerverket.


Mitt hår, precis efter sista tagningen.

Jag tyckte först att det hela var väldigt roligt. Någon påstod att det syntes i en av kamerorna, och då är det ju skitbra. Om det kommer med i slutversionen. Sen insåg jag och en av sminköserna att det inte är så jättelätt att snygga till håret efter ett jack precis där. Jessica försökte snygga till det på olika sätt, men det blev inte så bra, till en början.


Efter ett av de första försöken att snygga till håret i min nacke.

Sen blir vi tvugna att avbryta försöken eftersom jag måste var med mer på inspelningen. Jag spelar ju en docka också, och den är med i nästan alla scener. Nu vet jag inte varför, men det känns som att dagen har varit jättejobbig. Men det var rätt jobbigt att känna att man kanske blir tvungen att gå runt med en sanslöst ful frisyr i några veckor. Nu är jag ju van vid att ha kort hår, men jacket var ju nästan helt kalt, och flintskallig har jag ju inte varit sedan födseln (om jag ens var det då).

Vi jobade över lite idag också, något som vi faktiskt inte gjort på kanske två veckor. När vi äntligen var klara fick jag sitta i logen medan Jessica körde med trimmern i mitt hår. Ett tag såg det verkligen hemskt ut. Rätt mycket hår längt upp och väldigt, väldigt tunt på sidorna. Riktigt fult, men efter att jag kommit med önskemål blev det ganska jämt på hela huvudet. Förutom i nacken. Jag tog en bild förut när jag kom hem också. Det ser ju inte vackert ut precis.


Så här ser mitt hår ut nu.

Jag hoppas att morgondagens inspelning blir roligare och att fläcken i nacken växer ut fort.

Over and out!

Hej igen!

Sorry, sorry att jag inte bloggat på ett tag! En och en halv vecka blir det nog.
På en och en halv vecka händer det mycket. Iallafall för mig. Iallafall nu.
Förr en vecka sedan flyttade produktionen ut till TV-huset i Stockholm. Jag har inte vart där innan, men det är riktigt häftigt. På tisdagen kom jag dit första gången. På onsdagen (har jag för mig) fick jag ett passerkort. När jag fick det var jag dessutom tvungen att skriva på lite papper om sekretess, så nu får jag inte avslöja några hemlisar. Men jag har inte fått veta något speciellt hemligt ändå.


Stora entrén till TV-huset.

Däremot har jag sett en del kulisser och scenografi till olika TV-program. Lite coolt. Men bara lite. Jag har promenerat ut på dansgolvet i Let's Dance och så gick jag förbi Caroline af Ugglas. Två timmar senare var hon med i en bilolycka. Tyvärr kunde hon vara med och kraxa i Melodifestivalen ändå.
Jag blev förresten förvånad över att hitta Let's Dance-studion inne på SVT, men tydligen har TV4 hyrt en stor, fin SVT-studio.

Nu framstår jag kanske som någon form av kändiskåt galning, men det skulle jag inte vilja påstå. Lite coolt är det med Let's dance-studion, men det coolaste är nog TV-huset i sig. Det har ju verkligen en historia. Eller massor av historier. I studio 12 som vi spelar in i spelades Aktuellt (eller var det Rapport?) in för många år sedan. Sedan dess har Rapport och Aktuellt flyttat några gånger mellan olika delar av TV-huset. Men att gå i de där korridorerna är lite fräckt. Många kända TV-profiler har vandrat i dem. I en korridor har de byggt upp som en liten utställning med massor av gamla kameror och några gamla skyltar med gamla SVT-loggor (som nog har hängt utanpå något TV-hus).

I en av korridorerna finns en massa gamla omklädningrumsskåp. Enligt Guffe spelades många av Bullens brevfilmer in där, eftersom skåpen får korridoren att se ut som en typisk skolkorridor.

Vår scenografi är så klart riktigt fräck den också! Hela förra veckan byggdes det på den, och jag hjälpte tll. Jag satte fast massor av lister på väggarna, polerade metallen på en stol och skruvade upp några hyllor. Jag kände mig riktigt händig. På fredagen åkte jag hem till Göteborg och när jag kom tillbaka till studion imorse hade mycket hänt över helgen. Det är en riktigt fin och mysig studio. Vad den föreställer är hemligt än så länge. Enligt rykten kommer programmet sändas 18.45 på lördagar. Det börjar nog i september. Jag ska varna i god tid, både i bloggen och på Facebook.

Idag har vi spelat in de första scenerna på SVT och det var riktigt kul. Jag har ju fått en rätt stor roll, tack vare en blandning av tur och skicklighet härom veckan. Ja, det bloggade jag ju lite om. Den rollen har jag spelat idag. Det var riktigt skoj! Nu ska jag nog läsa lite manus inför morgondagen. Vi hörs!

Hej igen!

Ännu en hektisk vecka med inspelningar varje dag.
Lillebror har kommit till Stockholm för att hälsa på, och för att vara med lite framför kameran. Onsdag, torsdag, fredag spelar vi in med "vanliga" människor, och då är tanken att folk i teamet tar med vänner och bekanta som får vara med. Eftersom de flesta i teamet är runt 25-30, så blir det väl mest folk i den åldern, bortsett från några små barn.

Därför ringde jag mormor, som är 93 år. Jag hade pratat om det med mamma, om hade förvarnat mormor. Hon tyckte det verkade besvärligt att ta sig upp till Stockholm och sådär, och när jag pratade med henne sa hon att hon skulle höra av sig senare. Hon lät inte jättepeppad direkt, så jag tänkte att det nog inte skulle bli någonting, men efer mindre än en timme ringde hon tillbaka och då hade hon pratat med en av mina morbröder och kollat biljetter och sånt och verkade jättepeppad! Hur kul som helst!
När Petter fick veta att jag fixat en 93-åring till inspelningen blev han jätteglad. Han ville knske ha med henne i flera klipp, så hon skulle få vara med två dagar.

Lillebror skulle ju hälsa på nån gång, och eftersom statister behövdes så kunde han ju lika gärna komma hit den här veckan, så han dök också upp igår, precis som mormor. Efter jobbet träffade jag honom på Centralstationen och tog med honom hit till mitt lilla krypin. Efter ett tag stack vi ut och handlade. Inne på Konsum vandrade vi planlöst och klurade på vad vi skulle köpa. Lllebror blev paff när ja berättade att jag inte hade någon spis eller kokplatta. Han hade ju tänkt koka pasta. "Kan man koka saker i micron?" frågade han mig och en underlig man som stod nära oss sa plötsigt att det går alldeles utmärkt, och förklarade hur man kokade grönsaker i micron. Det var lite oväntat. Vem var han? Varifrån kom han?
Han var dock tevlig och hjälpsam, och svarade på lite frågor om underlig matlagning. Det var ite kul och oväntat, men det hela blev mycket underligt när han berättade att man kunde ta en plastmugg med vatten och pasta och sticka ner två avklippta elsladdar i muggen för att koka vattnet. "Men stick för guds skull inte ner fingrarna för att känna på temperaturen!" Jag skrattade så jag nästan grät. Sen sa han nått om att det är så man gör på kåken om nätterna. Mycket besynnerligt.

Idag var det inspelning iallafall. Igårkväll blev det sent, eftersom lillebror skulle visa massa grejer på nätet och när vi väl laggt oss blev det lite som när man sov över hos kompisar när man var liten, att vi låg och pratade jättelänge. Lillebror pratade tills klockan blev över två. Det var lite segt att släpasig upp imorse, men vi kom iväg och jag visade runt lite på jobbet. Mormor bor hos en bekant inne i stan, och denne bekant körde henne till studion. Hon skötte sig bra och stod där framför kameran och sa det hon skulle. Jag var tvungen att springa iväg en sväng för att ta emot en pall med lysrör, så jag missade det mesta av mormors insats, men när jag kom tillbaka såg jag lite, och hon var ju jätteduktig!


Tre statister. Den vackra damen till höger är min mormor.

Petter tyckte att hon var jätteduktig, så imorgon ska hon vara med lite till i en annan scen. Släkten verkar tycka det är häftigt att 93-åringen sätter sig på en buss till Stockholm för att vara med på det här. Och det tycker jag också!

Kompis Jocke dök också upp med en polare, och de fick också vara med lite. Petter sa att jag också skulle vara med lite, men sen ångrade han sig och sa att "Albin är ju med i varenda sketch", och för mig är de en helt acceptabel anledning att inte vara med på den här grejen. Men sen fick jag vara med på ett klipp iallafall. Lillebror fick också vara med en gång, och han skötte sig också.

Efter jobbet promenerade lillebror och jag hemåt, men stannade till på "Sundbyberg food court" där vi åt god mat. När vi kom hem var vi mätta och lite trötta. Jag satte mig i sängen och såg på TV, och eftersom jag liksom halvlåg i sängen omnade jag efter en stund. Sen vaknade jag till och såg att lillebror låg ovanpå sin säng och sov med kläderna på. Jag var så jäkla trött! Jag somnade om igen och vaknade till efter ett tag, men orkade inte gå upp så jag däckade igen. Jag funderade på om det var nån form av droger i vår mat, men vi hade ju inte sovitså många timmar. Somnade efter två, och vaknade halv åtta. Nu ligger lillebror fortfarande och sover, men jag har släpat mig upp för att blogga.

Imorgon börjar jag nio, och lilleror ska med och titta igen. Vid halv nio kör någon mig och lillebror in till stan där vi hämtar mormor så att hon kan vara med ännu mer, och vid tolv kör vi henne till bussterminalen och vinkar av henne.

Over and out!

Grejen med Allram är att han är extremt självgod och väldigt elak mot Tjet.
Ett exempel är det här klippet där Allram och Tjet är med i Söndagsöppet 2003:


Josie blir argare och argare när hon ser Allram. Tjet är väldigt söt och otroligt snäll, och så är Allram bara elak.
Petter, som spelar och har skapat Allram, är ju min chef nu. För rätt länge sedan bad Josie mig hälsa Petter att hon tycker Allram är elak. Det hade jag nästan glömt, men idag kom jag ihåg det och hälsade det när vi satt och åt i fikarummet. Då gav Petter svar på tal.
Han bad mig hälsa Josie att Allram bara är en docka, och alltså en person som inte finns på riktigt.

Det kallar jag svar på tal!
Han sa ju det som ett skämt, och jag tyckte sättet han sa det på var jäkligt roligt.