När jag praoade på Sveriges Radio Göteborg i nian fick jag någon gång höra talas om det stora TV-arkivet som fanns i TV-huset i Stockholm. Det var tydligen en robot som plockade fram kassetterna, och det hela verkade väldigt coolt.

Efter jobbet nån dag i förra veckan tog jag en liten rundvandring i TV-huset och hittade disken till ljudarkivet (i Radiohuset), men det var stängt för dagen. Jag lyckades dessutom gå vilse, men hittade ut till slut. Jag hittade inte TV-arkivet, men de flesta hade gått hem för dagen ändå.

Idag visade det sig att jag kunde komma senare till jobbet, men jag var där i "vanlig tid" och fick därför lite tid över på morgonen. Jag hade en liten idé på vad jag kunde göra, och också en plan. Jag hittade ett kontor där några ansvariga för "AV-arkivet" höll till. Jag stod vid disken och tittade lite nyfiket. En av de som jobbade där kom fram och frågade vad jag ville ha hjälp med. Jag förklarade att jag bara tittade, och att jag tyckte det verkade häftigt. Jag ställde några frågor och han märkte att jag var intresserad. Allt gick helt enligt planen, och han var precis en sån person jag hade hoppats på att få träffa. Han brann för sitt jobb, ville gärna berätta om det, och var alldeles lagom nördig. Han berättade lite, och lät mig sedan gå inanfö disken för att se den lilla luckan längst in i kontoret. Det såg lite ut som en mathiss, och där stoppade de in en stor back med kassetter, som sedan åkte ner i hissen.

Han förklarade och jag frågade, och sen sa han att de ändå inte hade öppnat, och att han därför kunde visa mig arkivet. Jag jublade inombords. Vi gick ner nåra trappor och han visade först en väldans massa jättestora gastuber. Nu minns jag så klart inte vad gasen hette, men om det skulle börja brinna inne i arkivet, så släpptes den gasen ut eftersom den binder syret i luften. Då kvävs alltså elden.
Efter den förklaringen låste han upp in till det stora arkivet. Vi gick på en liten balkong där vi såg det stora arkivet. Jättestora hyllor med massor av fack fyllda med backar. Längsmed balkongen gick en bana med valsar för backarna som kom ner från, och åkte upp till, kontoret. Backarna rollade på valsarna, stannade vid rätt korridor, och plockades upp av en av robotarna som körde iväg backen till rätt hylla. Ungefär som de där gripklomaskinerna som finns på tivolin, fast den här gick i höjd- och djupled.


En av robotarna i det stora arkivet.

Det var verkligen häftigt, och nördigt att se arkivet. Och att få en guidad tur! Mannen som visade mig det här tog alltså lite av sin lediga tid till att ge mig en liten rundtur! Han berättade massor av fakta, precis som en påläst guide. Han berättade hur många kasetter (av den typen deanvänder nu) som får plats i en back, och att det bara fick plats sexton av de gamla rullarna som man använde förr.
Han berättade också om att allt håller på att digitaliseras. Alltså alla band läggs in som datorfiler istället. Därför krymper arkivet mer och mer. De gamla kasetterna skickas iväg till Ånge där de lagras eller åt. De tycker inte att originalband ska kastas.

Ja, det var en imponerande rundtur som kanske tog en halvtimme. Max. Nånstans mellan 15 och 30 minuter. Efter det promenerade jag tillbaka till studion med ett leende på läpparna. Jag kände mig glad och kände att jag varit med om något lite unikt.