Jag gillar inte haiku
Igår hade vi någon form av övningsdag på GU. Istället för att, som vi brukar, ha en två timmar lång föreläsning hade vi en timmes lektion där vi blev indelade i smågrupper och fick tre uppgifter som vi skulle lösa under dagen. Vi hade fyra timmar på oss, och sedan skulle vi ha en timmes lektion där alla grupperna skulle redovisa sina uppgifter.
Första uppgiften var att skriva en genredagbok. Det var inte så värst underhållande. Varken uppgiften eller redovisningen var så underhållande för någon av grupperna. Andra uppgiften var att skriva om "dikten" En gammal knarkare av Cornelis Vreeswijk. Det är en låt, men vi fick bara texten och så instruktionerna refererade till den som "dikten".
Den sista uppgiften var nog min favorit. På sätt och vis. Vi fick tre små nyhetsnotiser och vi skulle välja ut en av dem och skriva om till en haiku. Enligt mig är haiku det mest meningslösa versmått som finns. Jag vet inte riktigt om det klassas som versmått, men det är iallafall ett sätt att skriva dikter. Japanskt. Kanske är det därför det är populärt. Allt japanskt är ju väldigt häftigt och inne. Manga och anime, till exempel. Och så är det coolt att kunna japanska. En haiku består av tre rader och man brukar säga att första och tredje raden har fem stavelser och den andra sju. Förståsigpåare säger att det inte är stavelser utan något som heter mora som används bland annat i japanskan. De som säger påpekar detta är oftast väldigt arga människor, enligt mina erfarenheter.
Någon beskriver haiku och använder ordet stavelser, och så är det oftast någon som rättar på ett argt sätt: "Näe! Det är inte alls stavelser för det vet jag! Så här är det faktiskt...". Dessutom är det något krångligt med att japanskan skrivs lodrätt.
Iallafall är reglerna, förutom det här luddiga med stavelser, jättekonstiga. Lite som dogmafilm (så meningslöst!).
En Haiku behöver inte rimma. De rimmar i stort sett aldrig, vilket är en av anledningarna till deras avsaknad av charm. En haiku ska innehålla en naturbeskrivning eller en årstid. Eller nåt. Det är ganska luddigt. Wikipedias artikel (som just nu innehåller en massa utropstecken som ger artikeln ett väldigt konstigt intryck) säger bland annat följande:
"Den första raden kan vara en tidpunkt, och kan vara fem stavelser.
Den andra raden kan vara en iakttagelse och vara sju stavelser.
Den sista raden kan vara en jämförelse, och vara fem stavelser."
Väldigt luddigt. Exemplet i texten är skrivet av "mästaren" Shiki, och han verkar inte följa de här reglerna.
Stillhet -
plommonblom
faller på koton
Jisses, så djupt! Förresten vet jag inte om det är direktöversatt från japanska, eftersom det där med stavelser inte verkar stämma alls. På Svenska Haiku Sällskapets hemsida (Ja, de har tydligen ett särskrivet namn på sitt sällskap) hittade jag den här:
Regnets smattrande
på de nyfallna löven
Inget att förstå
(av Cattis Bergqvist)
Också väldigt... Jag vet inte. Pretentiöst! Hela haiku-grejen känns lite... Som att man försöker vara väldigt djup genom att bara pussla ihop flumm. Lite knarkigt, nästan. Nä, sånt tycker jag inte om. Alls. Men det kanske framgår i det här blogginlägget.
En snygg t-shirt som också är lite haiku-kritisk. (Finns på Type-tees.)
Anyway...
Jag gillar att skriva poesi och rim och sånt där, så jag tänkte att det kunde bli kul ändå. Jag tog mig dock friheten att göra en limerick också, men jag återkommer till det senare. Vår föreläsare/lärare (eller vad man nu säger) visade ett exempel på tavlan. Det var en notis om att man på Island funderar på att gå med i EMU för att få euro och på så sätt komma ur den nuvarande ekonomiska krisen. Han hade också skrivit en haiku om detta. Jag kommer inte ihåg hur den var, men när han hade läst den sa jag att jag också hade knåpat ihop en haiku under tiden han visade sitt exempel.
I landet Island
Kan euro va' en lösning
För detta krisland
Jag lyckades dessutom rimma lite, och mina kursare verkade uppskatta min haiku mer än lärarens. Det kanske därför han verkar lite småsur på mig.
Den första nyhetsnotisen vi fick handlade om en handikappad pojke som blivit kvarglömd på en buss i Borås. En pojke "som på grund av sitt handikapp inte kan prata". Alla hade gått av, utom pojken, och busschauffören hade låst bussen och sedan gått iväg för att fika. Pojken var instängd i bussen i över fem timmar innan man hittade honom. Jag skrev en haiku, men sedan kom vi på att man ju ska ha med någonting med naturen. Ingen av artiklarna innehöll något om naturen eller vilken årstid det hela utspelade sig, så vi hittade på lite.
Haikun blev till slut
Får ej se vårsol
Pojke inlåst i bussen
Chauffören hungrig
De andra artiklarna blev inte så roliga. En handlade om att danska försvarets spaningsplan upptäckt oljeutsläpp från en Stenafärja, och den tredje handlade om att Hameln åter blivit invaderat av råttor. Eftersom haiku inte är så kul blev det inte roligare än så här:
Läcka från färja
Danskar upptäcker olja
Förorenat hav
och
Ta fram flöjten
För bort alla råttorna
Åter till skogen
Ja, så roligt har vi det på universitetet.
När vi redovisade våra uppgifter blev jag ombedd av mina kursare att dra mitt "extramaterial", min limerick.
En limerick har också några regler, eftersom det ska bli roligt. Jag tycker dessutom att ju fler regler man lyckas följa, desto duktigare är man. Jag ska snart dra några exempel. En limerick består av fem rader. Rad ett, två och fem ska rimma med varandra, och tre och fyra ska rimma med varandra. Alltså AABBA. Dessutom ska sista ordet i första raden helst vara ett geografiskt namn. Detta kan låta lika fånigt som haikureglerna, men icke. Här följer ett gammalt exempel jag fick höra för några år sedan:
Den norske författaren Ibsen
Bar ständigt en stekt fisk i slipsen
I hans väst av brokad
Fanns det sauce remoulad
Och i bakfickan hade han chipsen
Jag har dock inte lyckats ta reda på vem som skrivit den här. Läste någonstans att det kanske är Hasse & Tage som skrivit den, men jag vet inte. Förresten innehåller inte texten något geografiskt namn. Jag har ytterligare en limerick som jag vet är skriven av Hasse Alfredsson, men jag tar den som avslutning.
Min egen limmerick slängde jag ihop på några minuter, så den blev så här:
En invalid grabb från Borås
Satt på bussen när dörr'n gick i lås
Den gamle chaufförn
Låste snabbt dör'n
Och grabben höll på att förgås.
När vi slutade för dagen stod grupp B utanför salen och jag berättade för Jens om att jag skrivit en limmerick. Han nämnde för några dagar sedan att han och några kompisar startat en blogg som hette Dagens limmerick. Han sa något om att de kanske kunde publicera min limmerick i bloggen.
Jag kikade bloggen tidigare idag och blev mäkta imponerad. Jag hade förväntat mig några få bra, men jag tycker att merparten var riktigt bra. De har tydligen lyckats publicera en om dagen i 80 dagar, men nu har de laggt den på is. Skrev lite till Jens på Facebook och på honom låter det som att han vill starta upp bloggen på nytt, med min hjälp. Det hade varit jättekul!
Här är en limmerick skriven av Peter på dagenslimerick.wordpress.com:
En lättfotad herre i Hjo,
lät gärna damerna tro,
var gång det var fest,
att han var hängd som en häst,
och det var sant, om han menade sto.
Enligt Jens gick det riktigt bra i början, men han tyckte att mot slutet klämmde de mest fram skit. Jag har bara läst de senaste, och de är lite under bältet, men är ändå rätt okej. Här är en skriven av Jens själv:
En välbärgad herre från Vrå
Mådde dåligt, ja, hur ska man må
När ens fru är modell
Och ens sovrum bordell
Men man kan inte få den att stå?
Ja, vi får se om de får igång Dagens limerick igen. Kanske är jag med på ett hörn?
Till sist kommer en klassiker av Hasse Alfredsson:
Jag känner en flicka från Gränna
som stjärten så hårt kunde spänna
att man i hennes hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna.
Efter tenta nummer två
Hejs igen!
I lördags tentade jag. Jag har tidigare skrivit om att jag inte pluggat nästan någonting, men pluggade intensivt i ungefär tre dagar för att klara tentan ändå. Jag hade nåon vision om att, likt en übermensch klara tentan på rekordkort pluggtid.
Jag hade som vanligt förberett mig med Yoghurt, kexchoklad och rätt många pennor. Jag hade med mig kranvatten den här gången och så hade jag köpt två "Power King". Jag tänkte köpa Red Bull, men Power King var betydligt billigare, och jag tror inte det är någon större skillnad. Jag kände mig rätt trött när jag kom till tentan, men en Power King gjorde susen.
(Nu får ni inte tro att jag är sponsrad av Power King. Det är jag inte! Både Blondinbella och någon annan fjortisbloggerska har tydligen bloggat om att de råkat få någon produkt eller behandling till extrapris och helt enkelt glömt skriva att de fått det till extrapris för att blogga om det. Sånt äckelpäckel ska jag bespara er från).
Ena hörnet av min bänk.
Toaletterna, som ligger i direkt anslutning till tentasalen, är stängda den första och sista timmen av tentatiden (som är totalt fyra timmar). När de låstes upp gick jag dit nästan direkt. När jag kom tillbaka hade Einar, som satt framför mig, också gått på toaletten. För en kort stund blev jag osäker på vilken plats som var min och vilken som var hans.
Då kom jag på en bra fuskmetod.
Man skulle ju kunna byta plats, om man gör det snyggt och diskret. Förhoppningsvis märker ingen det. Man får ta papper att föra anteckningar på, och det underlättar min plan. Man kan då helt enkelt skriva svar eller tips på den andre personens (den man byter plats med) anteckningspapper. Det var min idé, men jag kommer inte att utföra den.
Jag är ärlig.
Senare gick jag fram till en av de som "vaktade" på tentan och så frågade jag om man kunde få låna tip-ex. Det kunde man, men när jag skulle gå och sätta mig gick Einar några meter framför mig och så satte han sig på min plats. Ännu en gång fick jag tänka efter en sekund, men insåg att det ju faktiskt var min plats! Den extrema tystnade som hade funnits i rummet i kanske två timmar bröts av mitt "App-app-app!" och folk undrade vad som pågick. Det gjorde Einar också som tittade sig omkring och sedan flög upp ur stolet med ett "Oj, förlåt!".
Precis som min hemliga plan!
Jag tog iallafall nästan tre timmar på mig att skriva provet, men då läste jag igenom det igen och upptäckte två slarvfel, och jag kom dessutom på att jag ju faktiskt kan den frågan jag hoppat över på grund av att jag inte hade någon aning om vad svaret var. Jag kunde inte alls komma på vad assimilation var förnågonting, men andra läsningen kom jag ju på att jag vet precis vad det är! Inom lingvistik är assimilation att två fonem (ljud) i vissa fall slås ihop och blir ett ljud. exempelvis i ordet sport där bokstävskombinationan rt uttalas som [ʈ]. Det finns även andra fall som man inte tänker på, eller ens vet (eller ens vill erkänna, har jag upptäckt). En polis uttalas oftast som [empuli:s].
Anyway...
Under tentan kastade jag iväg några små kexchoklad till några av mina kursare.
Innan jag gick från tentan lade jag en kexchoklad på Sallas bänk.
Jag gick därifrån och kände mig lättad. Nu var det gjort! Och det kändes som att jag hade klarat tentan. Jag tror tamejfan att jag klarade den! Man ska inte ta ut segern i förskott, men det känns som att jag fick G. Men vi får se.
Jag mötte Josie i stan. Hon var precis färdig med sina ärenden, så vi åkte hem tillsammans och jag kände mig ganska glad.
Igår var jag inne i stan igen för att handla en julklapp, en tio meter lång vit nätverkskabel och en syring (en ring som man spänner fast tyg på när man exempelvis broderar). När jag hade köpt julklappen och nätverkskabeln promenerade jag mot Panduro och hoppades att de hade öppet. På vägen kom jag att tänka på tentan igen. Det kändes så skönt att den var över. Dagen innan tentan uppdaterade jag min Facebook-status till "Albin skulle nog kunna få G". Sanna kommenterade det genom att skriva "Sanna skulle nog kunna få U". Hon skrev dock senare att det kändes rätt bra.
Sedan kom jag att tänka på att Salla hade skrivit och tackat för chokladen och att den hade hjälpt henne orka sitta kvar.
Precis när jag hade tänkt det var jag nästan precis utanför ingången till Panduro, och då öppnas dörren och ut kommer...
Salla!
Men hon trodde också att det hade gått ganska bra på tentan och så pratade vi om lite olika frågor och vi verkade ha förstått alla frågor rätt. Sedan följde hon med in på Panduro igen och så hittade vi en syring. Jag skulle fråga lite om syringen, men det var en man före mig i kön fram till det stora bordet med tyger. Mannen frågade någonting och tjejen vid bordet följde med honom bort i butiken. Attans, tänkte jag, men då kom det nästan direkt en annan tjej och ställde sig vid bordet. Det var samma tjej som hade hjälpt mig välja rätt tråd (garn?) till broderiet när jag började. Jag lade fram ringen och tyget och skulle börja ställa mina frågor när hon sa "Nämen vad fräckt det blev!" och så ropade hon på en förbipasserande kollega och sa "Kolla här! Titta här vad han har gjort!". De verkade imponerade och svarade vänligt på mina frågor.
Salla köpte ytterligare ett papper till sina julkort som hon tänkte pyssla ihop. Vi sa hejdå och jag sprang till Kungsportsplatsen och kom fram precis samtidigt som bussen hem.
På bussen monterade jag fast mitt broderi i ringen och den passade väldigt bra. Jag kom på nu att jag ännu inte avslöjat vad mitt senaste broderiprojekt är. Men här får ni se:
Så här långt har jag kommit hittills.
Eftersom jag har försökt plugga ganska länge har jag tagit en paus i broderandet så mitt broderi har sett ut så här ganska länge. Men nu ska jag nog börja så smått igen, men imorgon börjar nästa delkurs, så vi får se hur det blir.
Vi hörs!
P.S. Viktoria frågade om min kompis hette Sanna eller Sanna. Sanna och Salla är två olika tjejer som båda är från Finland och går i samma kurs som jag. D.S.
Inför tenta nummer två
Tenta på gång. Klockan halv tre idag (en lördag!) är det dags för min andra tenta.
Planeringen har varit jättedålig och i början av kursen koncentrerade jag mig mest på broderi och la pluggandet åt sidan lite. Jag har visserligen varit på alla föreläsningar, men pluggat har jag nästan inte gjort alls. Det där att lägga plugget åt sidan var ingen strålande idé från början, men att jag inte "tog fram det" igen var ännu mindre strålande.
De senaste dagarna har jag dock pluggat rätt flitigt. Nu känns det faktiskt som att jag kan klara tentan. Jag vet ju förstås inte vilka frågor som kommer på tentan, men jag tror att det ska gå ganska bra. Tror jag.
Eller...?
Nu blir jag nervös!
Jag har läst stenciler och anteckningar, och också testat ett litet program jag hittade på universitetets hemsida.
I programmet, som laddas ner till datorn, loggar man in och får meningar som jag tror hämtas från nätet. Sedan kan man välja att öva på ordklasser eller satsdelar, och så får man upp en mening och så ska man välja vilken ordklass det understrukna ordet har, eller vilken satsdel den understrukna frasen har.
Stenciler, anteckningar och en bok. Här har det pluggats flitigt!
Igår skulle jag bestämma vilken satsdel frasen ökade var i en mening som var något i stil med "Hos 40 procent av paren i undersökningen ökade sexlusten märkbart". Ökade är predikat.
Nu ska jag försöka plugga lite extra på de svenska konsonant-fonemen. T är en tonlös dental klusil. Eller? Nej, det är en Ja, det var rätt. Varför bläddra i stenciler när man kan kika på Wikipedia?
En av anledningarna, som jag upptäckte nu, är att det är lite skillnad på termerna. Det är skillnad mellan olika böcker, och mellan olika år. Vissa är sura för att de har lärt sig dativobjekt, eftersom det inte finns längre.
På wiki står det att t är en tonlös aveloar klusil, medan det i mina stenciler står att det är en tonlös dental klusil. Sånt är knepigt.
Även programmet jag övar med har lite andra termer. Exempelvis kan man inte välja "predikat", utan man måste välja mellan finit och infinit verb. Ja, jisses, vilka problem jag tampas med!
Nä, nu ska jag plugga konsonanter och kolla busstiderna ännu en gång. Over and out!
Jag borde plugga
Det är nog inte meningen att jag ska klara den här tentan.
Jag fick G på förra tentan. Det var intressant, och jag pluggade ganska flitigt.
Nu är det grammatik som gäller. Och jag har nästan inte pluggat nånting. Alls. I lördags tänkte jag att nu jävlar får jag börja plugga!, och så började jag läsa lite. Tentan är nu på lördag. Lördag eftermiddag. Jag tänkte att trots att det bara är en vecka kvar ska jag plugga som en gnu och klara tentan mot alla odds. Förvåna mig själv och alla andra och bli den förste i världshistorien som lyckas klara en tenta tack vara en enda veckas pluggande (för det har antagligen alldrig hänt förut).
Jag läste ett tag, och sedan kom Josie hem från jobbet och så skulle vi väl äta, och så skulle hon kolla sin mail, och så kollade jag min mail och så fastnade man vid datorn, och sen såg man någon film, och så vidare...
Idag tänkte jag åka raka vägen hem och plugga, men bussen skulle inte komma på tjugotre minuter, men när jag väl kom fram till Mölnlycke upptäckte jag att 1 2 3 Schtunks släpvagn stod utanför Kulturhuset. Jag smet in för att fråga om när föreställningen skulle spelas, och vad det kostade. Det fanns först ingen som verkade kunna svara på detta, men en kvinna sa att "Det är någon teaterpjäs med svenskan", och en annan förklarade att de skulle se Rickard III. Det är nog den enda av deras senare pjäser jag inte har sett, så jag smet in bland Hulebäcksgymnasiets elever och såg på gratisteater. Underbart! De var som vanligt väldigt roliga och retade en kille som satt och SMS:ade hela tiden.
På 20-minuterspausen smet jag iväg till bokhandeln och hälsade på Josie. Hon påminde mig om Friskispasset ikväll och tyckte att jag skulle följa med. Jag har bara ett pass kvar på mitt kort, men jag får väl offra det. Josie påstod att det stod i mitt horoskop att jag ska akta mig för övervikt! Jisses. Jag sa att det faktiskt kan betyda att det kanske kommer en jättetjock man springande och ropar "UR VÄGEN!" och att jag då ska akta mig.
Jag testade Wii Fit hemma hos broder Daniel, och enligt Wii Fit är jag överviktig. Josie och jag har planer på att införskaffa ett Wii och ett Wii Fit. Men vi får se när det blir...
Jag borde som sagt plugga. Men istället sitter jag och bloggar. Men när jag bloggat färdigt ska jag plugga!
På föreläsningarna lär jag mig en del, men det som är mest intressant är sånt som man nog kan klassa som onödigt vetande. Och sånt kommer nog inte på tentan.
Vi har bland annat fått veta att det i grönländskan finns ett ord (iglukpisuktunga) som betyder "Jag vill bygga mig ett hus", och att det i kambodjanskan finns ett ord som uttalas [rεεk], och som ungefär betyder "att bära på en stång över axeln".
Saker som jag tycker är roligare är ord och orspråk som har uppfattats fel, men blivit "standard" i svenskan.
Ordspråket "Ont krut förgås inte så lätt" kommer från tyskans "Unkraut vergeht nicht". Unkraut betyder... Ogräs! Alltså en felöversättning.
Att "lägga rabarber på" någonting kommer från att "lägga embargo på" någonting. Också troligtvis från att någon hört fel.
Mitt sista exempel blev jag lite överaskad över när jag fick höra det första gången. Ordet hemsk är ett gammalt ord som kommer ifrån att man förr inte lät utvecklinggstörda, eller på annat sätt handikappade personer, vistas ute bland "vanligt folk". Därför lät man dessa personer stanna innomhus. Hemma. Man sa att dessa personer var "hemkära". Och sedan har ordet utvecklats till "hemsk". Det ni!
Nä, nu ska jag nog börja plugga.
Över och ut!
RHCP?
När man skriver förkortningen RHCP menar man oftast bandet Red Hot Chili Peppers.
Nu skrev inte jag det här för att försöka lära er någonting. Har ni lärt er något nu är det naturligtvis jättetrevligt, men mitt egentlige syfte var att skriva en jättetrevlig inledning till det här blogginlägget som utan den här inledningen bara skulle innehålla ett filmklipp. Och det känns lite trist.
Iallafall har gänget bakom succén Tjuvlyssnat, som sedan startade Tjuvtittat, nu dragit igång Videon.se.
Tanken med Videon.se är att man får skicka in filmklipp, eller länkar till roliga filmklipp som sedan publiceras på Videon.se.
Detta kan tyckas vara en dålig idé. Det finns ju mängder av såna sajter. Och jag kan nog hålla med till stor del.
Ett urval av kommentarer till nyheten:
Impega skriver: :/ nu blir det ju bara en till sida med videor med varierande kvalite!
pling skriver: Gamla videos på ännu en sida. Så bra
Cutte skriver: Jag vet en bra sida. Youtube heter den. Ett litet tips bara...
T skriver: zzz. Ytterligare en sida som länkar till olika videos. Ni skulle stoppat vid tjuvlyssnat.
/j skriver: Åh, en länksida till Youtube. Var originellt eller inte.
Niklas skriver: haha .. hur mycket skräp ska ni plagiera egentligen? finns ju miljoner roliga videos sidor.. och alla har exakt samma klipp och alla länkar till youtube.
Inte så positiva reaktioner.
Dock har jag kikat på sidan och tycker den är okej. En del buggar, faktiskt.
Men iallafall... Vad jag skulle komma fram till var att jag hittade ett roligt klipp där (som de i sin tur hittat på en av alla hundratals videosajter). Det är en gammal RHCP-låt som någon har gjort en ny text till. Det är ingen ny idé, kanske, men den nya texten handlar bara om videon. Och bilderna i klippet är från originalvideon. Ganska kul tycker jag. Men det är lite videoredigeringshumor (ett ord jag kanske uppfann nu).
Här är den,
Under The Bridge: Literal Video Version:
Over and out!
Jakten på diamanten
Heipparallaa kaikki!
I lördags var det dags igen. Josie fick svårt att andas, så hon och jag åkte in till akuten. Hon hade redan tagit några av sina egna astmamediciner, men de hade inte hjälpt. På akuten fick hon komma in direkt och så fick hon andas i någon mask och så fick hon en spruta i magen. Det gjorde ont, men jag höll henne i handen.
Hon sov en stund där också. Jag satt bredvid och vakade. Och broderade.
Hon fick en liten klämma på örsnibben. Den mätte pulsen, tror jag. För att klämman skulle sitta bättre tog Josie av sig örhänget.
Vid halv tvåtiden (har jag för mig att det var) fick vi åka hem igen. På morgonen mådde hon bättre, men vi upptäckte att vi hade glömt örhänget på sjukhuset.
Jag ringde och frågade om de hade hittat något, men de sa att det var bättre att ringa efter tio på kvällen, eftersom nattpersonalen började jobba då. Så jag ringde någon gång vid elva (trots att både Josie och hennes mamma tjatade på mig vid tio att "Nu är klockan tio! Skynda dig att ringa nu!" och någonting om att det är ohyfsat att ringa senare än så. Men vafasen? Det är väl inte ohyfsat att ringa till nattpersonalen på en akutmottagning om klockan är efter tio?
Iallafall hade de hittat ett örhänge. De skrev upp Josies namn och sa att det var bra om jag hämtade örhänget så fort som möjligt.
På eftermiddagen dagen därpå åkte Josies pappa till Mölndals akut för att hämta örhänget. Då visste de inte vad han pratade om. Vadå för örhänge? Jag tror tillochmed att han hade med sig det andra örhänget för att visa. Men icke.
Nähäpp. Så han åkte hem utan örhänge.
Jag ringde igen på kvällen, och de sa att "Jo, här ligger örhänget kvar. Precis vid luckan när man kommer in". Kul att natt- och dagpersonalen kommunicerar med varandra.
Dagen därpå åkte jag själv ut till Mölndal med spårvagnen. Jag skulle egentligen hem och plugga, men jag offrade mig för Josies skull. Urs! Det var iskallt ute. Men jag gick iallafall in på akuten, tog en nummerlapp och satte mig ner. När det blev min tur sa jag att jag ville hämta ett örhänge som skulle ligga i en liten vit plastmugg. Hon tittade sig omkring och hittade en liten plastmugg med texten "Upphittat, Rum 15, 2/11, 8:10" och ur muggen stack det upp en post-it-lapp med Josies namn och texten "Hämtas måndag?". Och i muggen låg ett litet örhänge. Som var tillplattat.
Någon verkade ha trampat på det. Josie sitter ibland och gör egna smycken, så kanske skulle hon kunna böja till örhänget så att det blev helt. Jag fick låna en tejpbit och tejpade fast örhänget på Post-it-lappen.
Det stackars lilla örhänget.
Jag kom äntligen hem till slut, och hälsade på Josie på jobbet. Hon tittade på örhänget, insåg att det var förstört och slängde det i soporna. Det var inget att göra något åt. Men ändå... Allt jobb för ingenting! Kunde de inte sagt att det var tillplattat och förstört?
Josie köpte nya örhängen häromdagen. Så nu är allt som vanligt. Nästan.
Förresten har jag upptäckt Google translate. Ja, jag kanske är lite sen, men det är lite kul. Som så många andra översättningssajter blir resultatet inte alltid så bra, men det är lite kul iallafall.
Om ni vill läsa min blogg på finska kan ni göra det här. Men det kanske är roligare på engelska.
Jaja.
Over and out!
