Wzup?

Igår hade vi någon form av övningsdag på GU. Istället för att, som vi brukar, ha en två timmar lång föreläsning hade vi en timmes lektion där vi blev indelade i smågrupper och fick tre uppgifter som vi skulle lösa under dagen. Vi hade fyra timmar på oss, och sedan skulle vi ha en timmes lektion där alla grupperna skulle redovisa sina uppgifter.

Första uppgiften var att skriva en genredagbok. Det var inte så värst underhållande. Varken uppgiften eller redovisningen var så underhållande för någon av grupperna. Andra uppgiften var att skriva om "dikten" En gammal knarkare av Cornelis Vreeswijk. Det är en låt, men vi fick bara texten och så instruktionerna refererade till den som "dikten".

Den sista uppgiften var nog min favorit. På sätt och vis. Vi fick tre små nyhetsnotiser och vi skulle välja ut en av dem och skriva om till en haiku. Enligt mig är haiku det mest meningslösa versmått som finns. Jag vet inte riktigt om det klassas som versmått, men det är iallafall ett sätt att skriva dikter. Japanskt. Kanske är det därför det är populärt. Allt japanskt är ju väldigt häftigt och inne. Manga och anime, till exempel. Och så är det coolt att kunna japanska. En haiku består av tre rader och man brukar säga att första och tredje raden har fem stavelser och den andra sju. Förståsigpåare säger att det inte är stavelser utan något som heter mora som används bland annat i japanskan. De som säger påpekar detta är oftast väldigt arga människor, enligt mina erfarenheter.
Någon beskriver haiku och använder ordet stavelser, och så är det oftast någon som rättar på ett argt sätt: "Näe! Det är inte alls stavelser för det vet jag! Så här är det faktiskt...". Dessutom är det något krångligt med att japanskan skrivs lodrätt.

Iallafall är reglerna, förutom det här luddiga med stavelser, jättekonstiga. Lite som dogmafilm (så meningslöst!).
En Haiku behöver inte rimma. De rimmar i stort sett aldrig, vilket är en av anledningarna till deras avsaknad av charm. En haiku ska innehålla en naturbeskrivning eller en årstid. Eller nåt. Det är ganska luddigt. Wikipedias artikel (som just nu innehåller en massa utropstecken som ger artikeln ett väldigt konstigt intryck) säger bland annat följande:

"Den första raden kan vara en tidpunkt, och kan vara fem stavelser.
Den andra raden kan vara en iakttagelse och vara sju stavelser.
Den sista raden kan vara en jämförelse, och vara fem stavelser."

Väldigt luddigt. Exemplet i texten är skrivet av "mästaren" Shiki, och han verkar inte följa de här reglerna.

Stillhet -
plommonblom
faller på koton

Jisses, så djupt! Förresten vet jag inte om det är direktöversatt från japanska, eftersom det där med stavelser inte verkar stämma alls. På Svenska Haiku Sällskapets hemsida (Ja, de har tydligen ett särskrivet namn på sitt sällskap) hittade jag den här:

Regnets smattrande
på de nyfallna löven
Inget att förstå
(av Cattis Bergqvist)

Också väldigt... Jag vet inte. Pretentiöst! Hela haiku-grejen känns lite... Som att man försöker vara väldigt djup genom att bara pussla ihop flumm. Lite knarkigt, nästan. Nä, sånt tycker jag inte om. Alls. Men det kanske framgår i det här blogginlägget.


En snygg t-shirt som också är lite haiku-kritisk. (Finns på Type-tees.)

Anyway...
Jag gillar att skriva poesi och rim och sånt där, så jag tänkte att det kunde bli kul ändå. Jag tog mig dock friheten att göra en limerick också, men jag återkommer till det senare. Vår föreläsare/lärare (eller vad man nu säger) visade ett exempel på tavlan. Det var en notis om att man på Island funderar på att gå med i EMU för att få euro och på så sätt komma ur den nuvarande ekonomiska krisen. Han hade också skrivit en haiku om detta. Jag kommer inte ihåg hur den var, men när han hade läst den sa jag att jag också hade knåpat ihop en haiku under tiden han visade sitt exempel.

I landet Island
Kan euro va' en lösning
För detta krisland

Jag lyckades dessutom rimma lite, och mina kursare verkade uppskatta min haiku mer än lärarens. Det kanske därför han verkar lite småsur på mig.

Den första nyhetsnotisen vi fick handlade om en handikappad pojke som blivit kvarglömd på en buss i Borås. En pojke "som på grund av sitt handikapp inte kan prata". Alla hade gått av, utom pojken, och busschauffören hade låst bussen och sedan gått iväg för att fika. Pojken var instängd i bussen i över fem timmar innan man hittade honom. Jag skrev en haiku, men sedan kom vi på att man ju ska ha med någonting med naturen. Ingen av artiklarna innehöll något om naturen eller vilken årstid det hela utspelade sig, så vi hittade på lite.
Haikun blev till slut

Får ej se vårsol
Pojke inlåst i bussen
Chauffören hungrig

De andra artiklarna blev inte så roliga. En handlade om att danska försvarets spaningsplan upptäckt oljeutsläpp från en Stenafärja, och den tredje handlade om att Hameln åter blivit invaderat av råttor. Eftersom haiku inte är så kul blev det inte roligare än så här:

Läcka från färja
Danskar upptäcker olja
Förorenat hav

och

Ta fram flöjten
För bort alla råttorna
Åter till skogen

Ja, så roligt har vi det på universitetet.
När vi redovisade våra uppgifter blev jag ombedd av mina kursare att dra mitt "extramaterial", min limerick.

En limerick har också några regler, eftersom det ska bli roligt. Jag tycker dessutom att ju fler regler man lyckas följa, desto duktigare är man. Jag ska snart dra några exempel. En limerick består av fem rader. Rad ett, två och fem ska rimma med varandra, och tre och fyra ska rimma med varandra. Alltså AABBA. Dessutom ska sista ordet i första raden helst vara ett geografiskt namn. Detta kan låta lika fånigt som haikureglerna, men icke. Här följer ett gammalt exempel jag fick höra för några år sedan:

Den norske författaren Ibsen

Bar ständigt en stekt fisk i slipsen

I hans väst av brokad

Fanns det sauce remoulad

Och i bakfickan hade han chipsen

Jag har dock inte lyckats ta reda på vem som skrivit den här. Läste någonstans att det kanske är Hasse & Tage som skrivit den, men jag vet inte. Förresten innehåller inte texten något geografiskt namn. Jag har ytterligare en limerick som jag vet är skriven av Hasse Alfredsson, men jag tar den som avslutning.
Min egen limmerick slängde jag ihop på några minuter, så den blev så här:

En invalid grabb från Borås
Satt på bussen när dörr'n gick i lås
Den gamle chaufförn
Låste snabbt dör'n
Och grabben höll på att förgås.

När vi slutade för dagen stod grupp B utanför salen och jag berättade för Jens om att jag skrivit en limmerick. Han nämnde för några dagar sedan att han och några kompisar startat en blogg som hette Dagens limmerick. Han sa något om att de kanske kunde publicera min limmerick i bloggen.
Jag kikade bloggen tidigare idag och blev mäkta imponerad. Jag hade förväntat mig några få bra, men jag tycker att merparten var riktigt bra. De har tydligen lyckats publicera en om dagen i 80 dagar, men nu har de laggt den på is. Skrev lite till Jens på Facebook och på honom låter det som att han vill starta upp bloggen på nytt, med min hjälp. Det hade varit jättekul!
Här är en limmerick skriven av Peter på dagenslimerick.wordpress.com:

En lättfotad herre i Hjo,
lät gärna damerna tro,
var gång det var fest,
att han var hängd som en häst,
och det var sant, om han menade sto. 

Enligt Jens gick det riktigt bra i början, men han tyckte att mot slutet klämmde de mest fram skit. Jag har bara läst de senaste, och de är lite under bältet, men är ändå rätt okej. Här är en skriven av Jens själv:

En välbärgad herre från Vrå
Mådde dåligt, ja, hur ska man må
När ens fru är modell
Och ens sovrum bordell
Men man kan inte få den att stå?

Ja, vi får se om de får igång Dagens limerick igen. Kanske är jag med på ett hörn?
Till sist kommer en klassiker av Hasse Alfredsson:

Jag känner en flicka från Gränna
som stjärten så hårt kunde spänna
att man i hennes hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna.