Igår åkte jag InterCity-tåg till Stockholm. Det tar många långa timmar, och när det var ca en och en halv timme kvar var det nästan ingen ström kvar i min mobil. Jag är van vid att det finns eluttag på tåg, men inte på det här gamla, långsamma tåget.

Jag till Bistrovagnen och frågade snällt om det fanns några eluttag någonstans. Den första kvinnan i kassan sa nej, men hennes kollega sa kanske. Sen kikade hon i några papper och sa mycket vänligt att det faktiskt fanns två platser i en annan vagn som var lediga, och där fanns det el. Jag tackade så mycket och hittade platserna. De var i förstaklassvagnen. Najs! Vid varje plats fanns ett eluttag, så jag satte mig och kopplade in laddaren.

Ingenting hände.
Jag testade med en annan laddare som jag hade i väskan. Ingenting. Sen testade jag med ett annat uttag på en annan plats. Ingenting. Jag frågade några andra passagerare som hade olika laddare och sladdar inkopplade till uttag i väggen, och alla sa att de fungerade tidigare, men nu verkade det vara dött. Suck!


Jag fick tag på ett uttag, men det fanns ingen ström i det.

Jag gick tillbaka till Bistrovagnen för att meddela att eluttagen var strömlösa. En av damerna i kassan sa att "jo, det finns el där" och verkade inte förstå skillnade mellan eluttag och el. Den andra damen sa något i stil med "vad synd".

Jag återvände till min plats och tänkte att om jag hade en nyckel till det lilla skåpet vid dörren till vagnen hade jag öppnat det och kollat jordfelsbrytarna. Antagligen hade det bara varit att dra ner en av dem, och så hade allt varit löst. Men eftersom jag inte hade någon nyckel twittrade jag istället.



Ganska strax efteråt tog batteriet slut, och min mobil stängde av sig själv, så jag såg inte om jag fick något svar.
Tåget var faktiskt framme några minuter för tidigt(!), och jag hade lite svårt att hitta vart jag skulle gå eftersom jag hade tänkt förlita mig på GPS:en i min mobil. Adressen hade jag i mailen, men jag kom faktiskt ihåg den eftersom jag sökt på den i Google Maps. I mobilen.

Solen lyste och det i kombination med mitt urladdade mobilbatteri gav mig idén att gå till Clas Ohlson. Där köpte jag en solcellsladdare. Det är en liten manick med solcell och ett inbyggt batteri. Den går att ladda med solljus eller genom en USB-sladd genom att kopplas in till exempelvis en dator. När det är ström i den kan den ladda olika enheter via en USB-kabel. Exempelvis min mobil. Kanon, eftersom solen gassade ute och jag behövde ström.

När jag kom ut ur butiken började det regna. Så klart. Det kändes som att det inte var meningen att jag skulle få någon ström. Den lilla manicken hade dock fått i sig lite ström av att hänga i butiken, så jag kunde faktiskt börja ladda telefonen direkt. Det kändes dock lite dumt att få regn på solpanelen.