Starka viljor på busstationen
Igår jobbade jag en stund på Bokia på eftermiddagen, och när jag skulle gå hem från jobbet kommer jag ut ungefär vid Frölunda torgs stora busshållplats. Bussarna är ganska synkade, så nästan alla går kvart i, och kvart över.
Jag stod kvar utanför personalingången en stund och försökte ringa Josie. Inget svar. När jag då börjar gå hemåt ser jag att fem bussar har kört ut från sina hållplatser, men att de stod stilla, i en lång rad. Lite konstigt. Bussen längst fram hade igång sina varningsblinkers. Sen ser jag att det står en kille framför bussen längst fram i "ledet". Mycket märkligt.
Busschaufförer från de andra bussarna gick ut och tittade, och någon gick fram till killen. Jag gick fram och kikade, jag med. Tydligen hade bussen längst fram stängt igen dörrarna och åkt iväg utan killen. Killen tyckte att busschauffören kunde öppnat och släppt in honom. Därför ställde sig killen ivägen, så att bussen inte kunde åka någonstans.
Killen vägrade att flytta på sig, och busschauffören vägrade att öppna dörrarna. Två väldigt starka viljor. Jag var ju inte där när det började, så jag vet inte vem som egentligen hade rätt eller fel. Men ingen ville vika sig.
Busschauffören som gick fram och pratade med killen sa att "om du inte flyttar på dig ringer vi polisen". Då svarade killen bara "Ja, jag ska bli polis...". Det var hans enda kommentar.
Det hela höll på i minst en kvart. Killen stod och pratade i telefon en lång stund också, och brydde sig inte om folket runtomkring. Efter en stund gick han lite långsamt åt sidan, och så började bussarna köra iväg. I en lång karavan.
Polisen dök aldrig upp, och killen promenerade lugnt iväg och tog en spårvagn.
Jag stod kvar utanför personalingången en stund och försökte ringa Josie. Inget svar. När jag då börjar gå hemåt ser jag att fem bussar har kört ut från sina hållplatser, men att de stod stilla, i en lång rad. Lite konstigt. Bussen längst fram hade igång sina varningsblinkers. Sen ser jag att det står en kille framför bussen längst fram i "ledet". Mycket märkligt.
Busschaufförer från de andra bussarna gick ut och tittade, och någon gick fram till killen. Jag gick fram och kikade, jag med. Tydligen hade bussen längst fram stängt igen dörrarna och åkt iväg utan killen. Killen tyckte att busschauffören kunde öppnat och släppt in honom. Därför ställde sig killen ivägen, så att bussen inte kunde åka någonstans.
Killen vägrade att flytta på sig, och busschauffören vägrade att öppna dörrarna. Två väldigt starka viljor. Jag var ju inte där när det började, så jag vet inte vem som egentligen hade rätt eller fel. Men ingen ville vika sig.
Busschauffören som gick fram och pratade med killen sa att "om du inte flyttar på dig ringer vi polisen". Då svarade killen bara "Ja, jag ska bli polis...". Det var hans enda kommentar.
Efter en stund sa någon att polisen var kontaktad, och att en patrull var på väg.
Killen stod och pratade i telefon, och vägrade flytta på sig.
Det hela höll på i minst en kvart. Killen stod och pratade i telefon en lång stund också, och brydde sig inte om folket runtomkring. Efter en stund gick han lite långsamt åt sidan, och så började bussarna köra iväg. I en lång karavan.
Polisen dök aldrig upp, och killen promenerade lugnt iväg och tog en spårvagn.
Kommentarer:
Josie skrev:
Men du.. Det är inte romantiskt med massa gnälliga och skrikande barn. Det är inte sofistikerat ett dugg heller :( Varför vill du inte göra mig glad, varför tänker du bara på vad du skulle tycka vara roligt?
Trackback
