Suck.

Nu sitter jag på biblioteket i Mölnlycke och bloggar. Internetuppkopplingen hemma har inte funkat sedan i söndags förra veckan.
På måndag morgon upptäckte Josie att hon inte kom ut på nätet och i vanlig ordning började jag felsöka och kom fram till att Internet-kampan på modemet inte lyste. Alltså hade modemet inte kontakt med Internet, vilket innebär att felet med största sannolikhet inte kan lösas av mig utan Internetleverantören. Det skulle kunna vara någon sladd som inte sitter i ordentligt, men det kontrollerade jag naturligtvis först.

Jag ringde till Glocalnet och där hade de problem med något av de verktyg de har för att kontrollera och felsöka, men till slut sa iallafall en tekniker att han kunde få kontakt med mitt (eller egentligen Josies familjs) modem. Mycket besynnerligt. Han bad mig dock undersöka om telefonjacket är det första jacket i huset (ja, det är det) och om det var seriekopplat eller pararellkopplat. När jag kontrollerat det ringde jag tillbaka och fick prata med någon annan tekniker. Han bad mig kolla något annat med telefonjacken och sedan ringde jag tillbaka igen och fick tala med tekniker nummer tre som bad mig kolla ännu mer och fjärde gången jag ringde hade jag skruvat tillbaka alla sladdar och telefocjack i väggen igen och teknikern var villig att göra en felanmälan.

Detta var alltså i måndags och när jag ringde i torsdags hade de mycket riktigt skickat en felanmälan till teknikerna men inte hört någonting från dem.
Redan på måndag eftermiddag kände jag hur irriterande det var tt inte komma åt nätet. Och nu är det lördag och vi har fortfarande ingen internetuppkoppling hemma.

När jag bode hemma hos mamma och pappa i Sävedalen hade vi Telia. Det krånglade aldrig. Nästan. För några veckor sedan funkade det inte att komma åt nätet, men det var brandväggen som tyckte att det var en bra idé att blockera programmet "Internet Explorer". Det var någon gång nätet låg nere och jag ringde Telia. En förinspelad röst berättar alltid att de kontrollerar om det finns någon känd driftstörning och den där gången sa de att de hade ett känt problem och att det skulle vara löst senast 02:00 natten/morgonen därpå, men redan vid 18-, 19-tiden på kvällen fungerade det igen.
Det känns som att när nätet pajar kör de snabb utryckning, "To the Batmobile!" och försöker fixa problemet så fort som möjligt.

Men Glocalnet verkar ta det chill. "Vi tar det imorgon." "Vi tar kafferast." "De kan nog vänta några dar till med sitt nöjessurfande". Nu kanske det inte riktigt är så här. Det strulet som är nu kanske bara berör oss, och det där andra problemet vi hade med Telias bredband påverkade säkert väldigt många kunder. Men ändå...

Internet har på några år gått från att vara en häftig nördgrej med en gnutta information, en massa chattar och en jävla massa porr till att bli en del av infrastrukturen. Det används för att kommunicera med andra, sprida en väldans massa information och en jävla massa porr.
Vatten är livsnödvändigt, men elektricitet kan man klara sig utan ett tag. Men om vårt hus hade blivit utan el hade det nog laggts ner mer resurser för att fixa det än att fixa vårt bredband. Men Internet använder vi dagligen. Mailen idag består inte, som för många år sedan, av lite kul brev från kompisar som skriver "Hej! Nu skriver jag till dig på min dator. Så coolt!". Nu är det viktiga mail som skickas. Och en jävla masa spamm och kedjebrev.
Förr var både innehållet på Internet och attityden till Internet annorlunda, men det känns som att många idag fortfarande "ser ner på" nätet eller tror att det bara används till lek, spel och porr.
På något sätt känns det som att Glocalnet skiter i att inte vi har någon fungerande uppkoppling. Som att de inte prioriterar oss och kan klara oss utan vårt lekande, spelande och nöjessurfande. "I'ts not like they need the Internet!".

Härom dagen lyckades Josie sälja sin gamla mobiltelefon på Tradera, men hon kunde inte se om köparen hade skickat några pengar, eftersom Josie inte kommer in på sin Internetbank. Och bankerna har ju knappt öppet nuförtiden, men hon lyckades besöka ett bankkontor när hon faktiskt var ledig samtidigt som banken faktiskt var öppen, och kunde få reda på att köparen satt in pengar.

Nuförtiden görs ju allt på nätet och vi är ständigt uppkopplade. Förutom nu då. Jag känner hur jag blir lite avskärmad från omvärlden och Josie, som nu sitter och surfar på datorn mittemot min, hade 26 olästa blogginlägg på de bloggar hon bevakar. Själv får jag många mail varje dag och har cyklat ner hit till biblioteket nästan varje dag för att kunna ha koll på vad som händer i världen och se till att mina vänner inte tror att jag förvunnit från Jordens yta.

Jag har börjat plugga på GU och Josie och jag har snart varit ihop i ett år, men det hinner jag inte blogga om nu för nu stänger tydligen bilbioteket.

För övrigt har jag inget vidare förtroende för Glocalnet.
När jag sprang på Pablo igår berättade jag om min Internetlösa situation och Pablo sa att han tyckte att det var lågt av Glocalnet.