Söndag 11 september

Besök på Sjöfartsmuseet. Först var vi uppe i tornet där "Sjömanshustrun" står längst upp. Jag har aldrig varit däruppe förut. Man såg väldigt bra och långt.

Vanessa, Anya och Eduardo spanar ut över Göteborg.

Sedan gick vi in på museet. Gratis inträde just idag! Bra. Det gäller att passa på.
Jag vet inte om de tyckte om det. På undervåningen var akvariet. Det tyckte de om. På nästa våning en utställning om pirater. Det var nog ganska fräckt. De hade en del gamla vapen också. Musköter, t.ex. Klart coolast var ett muskedunder de hade där. Det var mycket coolare en det på bilden i länken. Det var ett tjockt mässingsrör. Och ordet! "Muskedunder". Så ballt! Jag och Oscar/Oskar (Ylvas trevlige bror, vars namn jag inte vet har han stavar) tyckte att det var bland de coolaste orden vi hört på länge.
De hade också miniatyrer över hur Göteborgs hamn såg ut förr i tiden. Tråkigt för oss, men de verkade ganska intresserade. På ett ställe hade de en modell av en gammal fiskhamn i Göteborg, med små lampor på. Där kunde man trycka på knappen "rullband" och så lyste lamporna på rullbanden. Samma sak kunde man göra för att se var olika byggnader låg. Detta tyckte de var jätteroligt. Massor av blinkande lampor!

Salvador, Anya och Vanessa lekar med lamporna (bakom Salvador står Silvia, men hon syns inte på bilden).
På samma våning var det en del om Svenska Ostindiska Companiet. Vid trappan till nästa våning stod det något i stil med "Utställning om nutidens pirater" och en bild på ett maskingevär. Jag hittade inget sånt på övervåningen. Bara massa fiskebåtar och bilder från fiskfabriker.

Efter museebesöket skulle vi äta. Av någon anledning gick vi till gatuköket på andra sidan gatan. En ensam kille jobbade där. Nu skulle vi, minst tjugo personer, beställa samtidigt. Säkert elva kycklingrullar och en massa hamburgare.

Ett litet gatukök med storbesök. (Oj! Det rimmade!)

Det tog så klart ett bra tag för maten att bli färdig, men efter maten åkte vi en tur med Älvsnabben, och efter det åkte de flesta hem. Antonio (musikläraren), Leonardo, Mats och jag följde Nelly till tåget. Annah jobbade, så Nelly åkte själv med tåget och någon i Annahs familj hämtade henne hemma i Lindome. Leonardo och Antonio ville gå till Masthuggskyrkan för att lyssna på en konsert och jag sa att jag kunde följa med. När vi hade lämnat Nelly var jag väldigt trött, så jag frågade om jag kunde åka hem i förväg. Det var OK sa Leonardo. Han har antecknat mycket och lärt sig vägen och också pratat om att ta sig hem själv.
"Säkert?" Ja, det var OK.
Jag åkte hem och tänkte blogga lite, men först sova, men jag sov i två timmar, tills Leonardo kom hem. Jag mötte honom vid bussen, och då verkade han sur. Han sa, väldigt försiktigt att han kände sig lite övergiven. han har sagt att det är bäst att vara ärlig, och att han tyckte att jag hade övergivit honom. Han sa att jag var förlåten och så, men jag förstod ändå inte riktigt vad som var fel. Han hade ju sagt att det var OK.
Jag förstod inte riktigt vad jag hade gjort fel. Dagen efter (idag) tjatade han ändå om att han skulle vilja åka hem själv nån gång.

Han kom iallfall hem.