Någon öppnade ett fönster i vårt vardagsrum på andra våningen. Fönsterna öppnas inåt, och då tar de i gardinerna. Jag sa att mamma antagligen kommer att bli galen, eftersom hon alltid märkte så fort man hade nuddat gardinerna ovanför fönstret. På den tiden gick det en lång, smal gardin längsmed överkanten av alla fönster på den väggen. Jag försökte snygga till gardinerna så att det såg ut som innan.
Stefán kommer ihåg det här bättre än jag, och han berättade att när vi hade filmat nästan en hel dag såg hela huset ut som ett slagfält med folk och grejer överallt. Min mamma kommer hem, och det första och enda hon säger är "Vad har ni gjort med gardinerna?!" och springer fram och rättar till dem. De var det enda som var viktigt.

När jag gick från bussen gick jag över Ugglumsskolans skolgård. Jag gick på Ugglum från förskolan (det som idag heter förskoleklass) till årskurs sex. Det känns som en evighet sedan, och det var det också. Ja, jag började förskolan på vårterminen 1993 och gick ut sexan efter höstterminen 2000.


Till vänster är jag på klassfotot från 1993. Min klass hette "Boken". Det var på tiden då allt var svartvitt. Till höger är jag på klassfotot från 1999. Då gick jag i 6B.

Jag gick förbi på baksidan av skolan och såg lite barn i klassrummen på andra våningen, det som är markplan från skolgården och så kom jag på att jag faktiskt skulle kunna hälsa på! Jag gick in genom en dörr på baksidan, som leder till bamba och de två slöjdsalarna. Dörren var precis samma som när jag gick på Ugglum, och den var fortfarande kopplad till samma gamla fotocell som öppnar dörren när man kommer fram till den. På andra sidan huset, mot skolgården, är byggnaden tillbyggd. Hela längan har blivit lite större utåt mot skolgården. Dessutom har gympasalen byggts om till två våningar med klassrum, och i ena änden av skolgården har man byggt en ny gympasal. När jag började förskolan 1993 hade vi några gympalektioner i den gamla bruna byggnaden, men den byggdes om till ett klassrum (med jättehögt i tak) bara ett eller två år efter jag började, och sedan hade vi gympa i den stora nya salen i den gula tegelbyggnaden. Men den salen har alltså också blivit klassrum.

Iallafall har mycket hänt med min gamla skola, och därför är det extra häftigt att se vad som faktiskt är sig likt. Jag gick in i korridoren till slöjdsalarna. Genom en glasruta såg jag min gamla syslöjdsfröken, Birgitta. Hon såg inte mig, så jag väntade lite med att hälsa på henne, och började i träslöjden. Där stod dörren lite öppen, så jag smög in. Några elever hejade på mig. Läraren lade inte märke till mig alls, men jag gick fram och sa att jag skulle titta lite och att jag var gammal elev. Det är ju bra att de vet vad det är för typ som stryker omkring.

Jag gick längsmed en av väggarna i slöjdsalen. Väggen är täckt av skåp, och många av dem var öppna. Och insidan av skåpen såg precis ut som när jag gick där. Skåpen var fyllda med verktyg. Troligen samma verktyg som jag använde en gång i tiden. De var snyggt uppradade och sorterade, och varje verktyg hade sin plats. Antagligen hade Inge själv sågat och borrat skåpsinredningen, för det fanns hål att sticka i småsågarnas handtag, och några hyllkanter hade små urgröpta halvcirklar som alla filar vilade mot. Precis som när jag gick där.

-Har du gått här?" frågade några killar.

-Japp. För jättejättelängesen." svarade jag.

-Hade du Inge?"

Ja, det hade jag. Inge Månsson. Han hade nog jobbat som träslöjdslärare i evigheters evigheter på Ugglumsskolan. Killarna berättade att han gick i pension för ett och ett halvt år sedan. På väggarna i salen hängde fortfarande bilder och exempel som Inge satt upp. Mitt i salen stod de fyra bänkarna kvar. De såg precis likadana ut. Men de har nog blivit mindre. Fyra snickarbänkar hade satts ihop till en kvadrat med en uppstickande låda i mitten. På lådan hängde verktyg. Fyra såna "bänkar" med fyra snickarbänkar på varje stod och står fortfarande i träslöjdssalen. En grön, en röd, en gul och en blå.

Jag berättade för killarna att jag fortfarande minns hur alla stod och jobbade och Inge sade högt och tydligt, med exakt samma tonfall varje gång: "Dååååå samlas vi runt deeeenee... grööööna bänken...". Killarna gapskrattade. De visste precis vad jag menade. Inge sa det alltid på samma sätt. Alltid samma tonfall. Bara olika bänkar. Och när lektionen nästan var slut sa han, med samma tonfall: "Dåååå böööörjar det bli dags att läääägga in...". Han sa så ända till pensionen, och han sa så när jag gick på Ugglum, och när mina äldre syskon gick där.

Jag sa hejdå till killarna och gick vidare. Jag hälsade på Birgitta i syslöjden. I syslöjdssalen satt bara tjejer. Och Birgitta kände igen mig. Hon mindes dock inte historien jag berättade. Att jag ibland tog ett sånt där måttband som man har när man syr, och så kröp jag in under katedern när Birgitta satt eller stod och hjälpte mina klasskamrater. Sedan knöt jag fast ena änden av måttbandet i ett av katederns ben, och sedan försiktigt den andra änden runt Birgittas ben. När hon sedan skulle lämna katedern satt hon fast.

-Men du blev aldrig arg! sa jag till Birgitta igår när jag berättade.

-Nej, har man tre pojkar så har man varit med om det mesta, svarade hon och jag tycker fortfarande, precis som för drygt tio år sedan, att det var både roligt och konstigt att hon inte skällde ut mig, utan bara skrattade.

Jag gick upp för trappan som jag gått i så många gånger under sju år. Längst upp i trappan sitter stången kvar. Den hade jag glömt, men när jag såg den igår kom jag ihåg den där stången. Det är en kromad stång som fungerar lite som ett extra räcke, i mitten av trappan. Den delar upp de första fyra-fem stegen av trappan i två delar. Ovanför där stod vi och väntade på att fröken sa att vi kunde gå ner till den efterlängtade maten.

Ovanför trappan brukade det stå en gigantisk uggla på en slags hyllavsats. Ugglan var byggd av trä. Ett av Inges projekt. Jag tror vi nån gång fick se nån film eller iallafall bilder på när ugglan byggdes. Först var det en process där eleverna fick rita ugglor, och sedan valdes en uggla ut för att bli logotype för Ugglums skola. Sedan fick några elever göra modeller i frigolit (eller cellplast som Inge lärde mig att det egentligen heter) och efter det fick eleverna rösta på den snyggaste. Den snyggaste byggdes sedan i trä. Den kanske var tre meter hög. Den stod alltid där ovanför trappan och man såg den alltid när man skulle gå och äta.

En gång när jag hälsade på för kanske... Sex, sju år sedan, så träffade jag Inge. Men ugglan var borta. Då berättade Inge att när skolan renoverades hade en ny rektor sagt till de som renoverade att de kunde slänga ugglan. Det fick Inge veta en dag när han kom till jobbet. Att ugglan var slängd. Ugglan som i flera år varit en symbol för skolan och som byggts av elever. Jag minns att skolans logga byttes ut något av de sista åren jag gick på skolan. Det var trist, men vi hade iallafall kvar den stora fina ugglan i trappan. Men nu är den borta.

Den här bilden hittade jag i en av mina skolkataloger. Handen till höger tillhör inte Inge, utan någon administrativ person som jag inte vet vem det är.

När jag kom ut på skolgården mötte jag Henrik. Jag hade honom som lärare. Nu minns jag inte om han var lärarpraktikant först, kanske. Jag minns när han började och berättade om att han hade varit i Zimbabwe. Han frågade om någon av oss elever ville ha en brevvän. Det ville jag pröva på, så jag skrev några brev till en kille som hette Munyaradzi, om jag inte minns fel. Jag fick några svar, men sen vet jag inte vad som hände. Han slutade skriva.

Senare hade jag iallafall Henrik i gymnastik. Jag minns att han en gång delade upp klassen i två lag, jättesnabbt. Han sa bara att de som hade vita tröjor skulle ställa sig på ena sidan, och färgade på den andra. Jag var nog inte gammal då, men jag skojade och sa till Henrik att det inte var speciellt snällt gjort att, efter allt han hade lärt oss om apartheid, dela upp oss i vita och färgade. Jag minns att Henrik tyckte att det var roligt. Det måste ha varit... Ja, kanske tolv år sedan? Jisses...

Vilka minnen!

Egentligen hade jag tänkt börja att skriva lite kort om mitt besök på Ugglumsskolan, för att sedan skriva mycket mer om mitt besök hemma hos mamma och pappa, men det här blev så rackarns långt att jag nog får ta besöket hos mamma och pappa i ett eget inlägg. Senare.

För hemma hos mamma och pappa gick jag igenom en gammal garderob fylld av grejer och hittade mycket kul saker som väckte ännu mer minnen. Men det tar vi i ett annat inlägg.