9:e april 2009 var det datum jag offciellt slutade på BLA Stockholm efter två månader.
Den tionde var det långfredag, och på måndagen var det annandag påsk. Tisdagen den fjortonde var därför dagen jag gick till Arbetsförmedingen och meddelade att jag var arbetslös. Det är två månader och en dag sedan. Hade jag kommit på onsdagen eller torsdagen hade de halshuggit mig, eftersom man MÅSTE infinna sig samma dag man blir arbetslös. Den informationen får man när man kommer dit.
Kommer man för sent, får man först då veta att man skulle kommit tidigare. Och så är de arga.
Det är en sån där grej som man ska veta. Men inte får höra nånstans.

Jag har tidigare berättat om alla papper jag skickade in och att jag för ett tag sedan blev ombedd att skicka in ännu fler papper. Jag slutade det inlägget med:
"Igår skickade jag iväg alla papper.
Så nu får jag vänta ännu längre på pengar.
Eller... Jag har inte ens fått veta om jag får några pengar!
Det återstår att se..."
Sedan dess har det hänt ännu mer. Samtidigt som det inte har hänt någonting.

Jag har alltså varit arbetslös i drygt två månader, och har ännu inte fått några pengar från A-kassan. Jag har dock fått betala in en hel del pengar till A-kassan. Mer om detta senare.

När jag var i Arvika pratade jag en del i telefon med Josie. Hon sa att det hade kommit ett brev från A-kassan.
Där stod det att jag skulle fylla i ett bifogat papper där jag försäkrar att jag inte ska läsa upp de där resterande sex universitetspoängen jag inte klarat i kursen jag läste.
Om jag skulle råka komma på tanken att läsa upp dem är jag ju inte tillgänglig för arbetsmarknaden, och kan därför inte få någon A-kassa.

För det första fanns det ingen bifogad blankett. Kuvertet innehöll bara en lapp där det stod att jag skulle fylla i bifogad blankett.
För det andra är jag rätt rejält säker på att jag skickade med den blanketten i senaste pappersbunten, så jag ringde upp A-kassan och sa det. Då sa de att de gjorde en anteckning om det. Jag vet inte vad det innebar. Men det lät bra.

Sen ringde Arbetsförmedlingen upp mig när jag var i Arvika. De sa att det fanns ett jobb som kunde passa mig. Ett företag här i Mölnlycke. Rätt bra betalt. Jag skulle börja i Augusti. Jag sa att det lät bra.
-Då ringer de upp dig under dagen, och så är det intervju imorgon, förklarade arbetsförmedlaren.
Ajdå.
-Jag är i sommarstugan nu, förklarade jag.
Då förklarade hon att jag inte var tillgänglig för arbetsmarknaden och så skrev hon ur mig. Ingen noggrannare förklaring om var det innebar fick jag.
-Får jag inte åka upp till sommarstugan?" frågade jag.
-Nej, svarade hon.

Detta hade jag ingen aning om.
Ingen jag pratat med, som inte jobbar på Arbetsförmdlingen, hade någon aning om detta! Mamma och pappa tyckte att det lät helt galet.
Jag får inte göra något annat än att sitta hemma i Mölnlycke och söka jobb. Det är en annan sån där grej som man enligt Arbetsförmedlingen måste veta. Annars blir det pisk.

När Arvikafestivalen var över och var det ju fortfarande lite jobb kvar. Jag sov en natt i sommarstugan för att vila upp mig, och på morgonen ringde jag till Arbetsförmedlingen för att få lite klarhet i vad som hade hänt. Arbetsförmedlaren jag pratade med sa att jag inte längre var inskriven som arbetssökande. Hur går det då med min jävla A-kassa?
När pappa skulle köra mig tillbaka till festivalområdet tog vi en omväg och stannade vid Arbetsförmedlingen i Arvika. Där tog jag en kölapp och fick vänta i ca 40-50 minuter på min tur, samtidigt som Viktoria och våra funktionärer jobbade och bar grejer.
Jag sa att jag ville skriva in mig som arbetssökande. Jag söker ju fortfarande jobb, och skulle ju kunna söka jobb på macken i Glava eller i butiker i Arvika. Hon jag fick prata med förstod min situation, men när hennes kollega kom in blev det andra bullar. Hon försod inte alls varför jag var bekymrad. Jag var ju inte hemma i Mölnlycke, och var därför inte tillgänglig för arbetmarknaden! Jag fick iallafall telefonnumret till arbetsförmedlaren i Mölnlycke som hade ringt mig och sedan skrivit att jag inte var arbetssökande.

När jag ringde henne förklarade hon att de skriver in mig som arbetssökande när jag kommit hem igen. Jag förklarade att jag skulle komma hem på tisdgen eller onsdagen och hon räknade lite och sa med en ond, syrlig ton att "det blir en dyr semester". Very funny.

Väl hemma gick jag in till Arbetsförmedlingen och skrev in mig igen. Det gick ganska bra, men den gamla damen som knappade in på datorn hade ingen medkänsla hon heller.
Jag förklarade att det är konstigt att man inte ens får åka till sommarstugan, och att de jag pratat med blivit lika chockade allihop. Hon tyckte inte det var märkligt och tänkte nog att alla människor jag pratat med är idioter allihop.
Jag förklarade att jag varit i Arvika och blivit uppringd och hon sa något om att jag hade otur som "åkte fast". Och att jag gjort fel.
Jag förklarade ännu en gång att jag inte hade någon aning om att man inte ens fick åka upp till sommarstugan och umgås med familjen.
Då sa hon att det är sammasak som att köra i 140 på en 90-väg. Det kan man göra, men nån gång åker man dit.
Jag förklarade ÄNNU EN GÅNG att jag inte hade någon aning om att man inte kunde åka upp till sommarstugan. Jag sa också att jag naturligtvis vet att man inte får köra i 140 på en 90-väg, men att jag INTE HADE NÅGON ANING OM ATT MAN INTE FÅR ÅKA UPP TILL SOMMARSTUGAN när man är arbetslös.
Men hon lyssnade nog inte.

Igår fick jag brev från SEKO. Det är mitt fackförbund. De vill ha mer pengar.
Jag måste betala till SEKO för att vara medlem i A-kassan. Tyvärr är det lite svårt att betala in pengar till SEKO, eftersom jag inte har någon inkomst.
Jag har nämnligen inte fått någon A-kassa.
I all min missär ser jag ironin i detta moment 22. Det gör ingen som jobbar på SEKO eller A-kassan.
Säger man detta, att jag inte har några pengar att betala till A-kassan eftersom jag är arbetslös och inte har fått någon A-kassa, så förstår de inte vart jag vill komma. Då förklarar jag att det är lite tokigt. Eller ironiskt.
Då ryter de åt en och säger att det inte alls är konstigt. "Du måste ju betala in till A-kassan! Annars får du ju ingen A-kassa!"

Igår kom iallafall papper om att SEKO vill ha pengar för månad 07, och massvis med pngar för månad "06 eller tidigare". Jag ha redan betalat för månad 06 och 05. Det var senaste gången jag betalade till dem. Jag ringde därför och frågade. Först sa de att "det är många som ringer. Försök igen senare". Har de aldrig hört talas om telefonkö. Sedan ringde jag igen och hon jag fick prata med sa att det saknades pengar. Men att jag betalat in för mycket pengar.
Det var rörigt. Hon sa att pengar har kommit in så "sporadiskt" att hon inte riktit ser hur mycket jag sa betala.
-Har ni inget datorprogram som kan se det? frågade jag.
Jo, det hade dem. Ett program som ser alla inbetalningar och utbetalningar. Men trots detta kunde hon inte svara på mina frågor.
Senaste gången fick jag två inbetalningskort på 130 kronor styck. Då ringde jag och frågade och fick vet att jag skulle betala 130 kronor, och sedan betala 130 kronor till.
Nu sa hon att jag bara betalat 130 kronor för förra månaden, men att det ska vara 158 kronor!
Vad fan håller de på med?

Hon tog mitt telefonnummer, och så skulle hon ringa upp mig! Hon ska alltså gå igenom mina inbetalningar manuellt och sitta och räkna och sedan ringa upp mig. Vad faan är det för metod? Har de inga datorer? Kastar de tärning om hur mycket folk ska betla, och sedan skriver en annan summa på de papper de skickar ut?
JÄVLA AMATÖRER!
Nu är jag arg.

Innan dess ringde jag A-kassan och de har fått alla papper jag skickade utom ett. Det låg ju i samma kuvert!
Alltsåska jag skicka in ett papper, som jag är rätt säker på att jag redan skickat, igen. Det "bifogade" pappret som inte följde med. Jag får skriva ut det och skicka.

Vad händer när jag skickat in pappret?
Jo, då kan de börja handläggningen av mitt ärende.
Efter två månader.

Fan i helvetet.
Klart slut.