Hej!

Jag är lite nere.
Jag har inte bloggat på evigheter. Det beror inte på att jag är upptagen med annat. Jag får ingenting gjort överhuvudtaget.

Jag har säkert glömt att berätta att min kamp för att få A-kassa är över, och att jag nu faktiskt får lite pengar varje månad.
Jag har inte hunnit berätta att TV-programmet För alla åldrar börjar sändas onsdagen den 7:e oktober, och tolv veckor famåt. Jag spelar Lilltjejen och några anra småroller.

Jag är fortfarane arbetslös och har så gott som tappat all jobbsökarenergi. Efter gymnasiet trodde jag att jag skulle få praktisera på Angeredsgymnasiet, men facket SKTF beslutade, utan att fylla i några papper alls, att jag inte fick det. De skickade inte tillbaka några blanketter, utan sa det till mig i telefon när jag näsan av en slump ringde de.
Efter det sökte jag jobb i två månader utan att få något. Oftast inte ens något svar. Dt slutade med att någon kom på att jag fortfarande hade ett beslut från kommunen om att jag skulle få praktisera, och sökte då praktikplats på Angereds Teater som gärna tog emot en ung skådespelare som deinte behövde ge någon lön.

Nu är jag ju arbetslös igen och har besökt några butiker, skickat mail och läst massvis med jobbannonser. Det är inte de bästa tiden att vara arbetslös, och det känns som att alla tycker att jag är en lat jävel som parasiterar på samhället och Josies familj. Det känns inte så underbart.

Alla annonser jag hittar är för lagerarbete, och bortsett från att jag jobbat på Posten och nästan pajat ryggen, så måste man ändå ha truckkörkort på alla ställen som söker folk.
Är det inte lagerarbete så är det telefonförsäljare för oseriösa företag eller andra jobb som kräver erfarenhet från massor av yrken jag aldrig provat på. Det är massvis med krav på de sökande. Även om man ska räkna skruvar.

Jag har kontaktat några företag jag gärna vill jobba på, men de söker inte folk och vägrar ta emot mail eller brev. Man måste registrera sig på ders hemsida och hamna i en databas där man klumpas ihop med massor av människor och blir ett litet obetydligt namn i en oändlig lista med människor som också vill jobba på just det företaget.

Det känns hopplöst och jag känner mig rätt värdelös.
Därför verkar jag lat och får höra att jag borde anstränga mig mer.
Då känner jag mig mer hopplös och värdelös.
Om jag i denna hoppöshet kommer på något att syselsätta mig med, såsom ett datorspel eller klippa nästa del av videobloggen från Arvikafestivlen (som alla verkar vänta på) så får jag höra att jag borde söka jobb istället.
Då känner jag mig mer hopplös och värdelös.

Nä, nu har jag inte tid att blogga mer. Jag måste söka jobb.
Men var?

Okej, jag ska gå in på arbetsförmedlingens hemsida igen.
Härryda. Första annonsen. Det här är på riktigt, vad det står i den första annonsen:
"Buddistföreningen Wat Buddha Udayana i Härryda söker två st thailändska munkar för handledning i theravadabuddism, buddistisk rådgivning m m.
Sökande ska vara godkända för buddistiskt arbete i främmande land av ordförande och styrelsen för samtliga buddistiska munkar i Thailand."
Sen söker olika företag:
"Sakkunnig inom VVS"
"Musiklärare till Ekdalaskolan, Mölnlycke"
"Mötesbokare, extrajobb". Ja, varför inte? Jahapp: "OBS! Tidigare erfarenhet av försäljning eller arbete över telefon är ett krav!"
"Reparatör av grävmaskiner"
Sen är det ett säljarjobb där man ska åka runt i hela Sverige och sälja rengöringsmedel. Låter faktiskt okej. Men det krävs att man har körkort.

Nä, jag får leta vidare och se om det finns nåt som jag skulle kunna söka utan att bli bortsorterad direkt p.g.a. att jag inte har körkort, inte är thailändsk munk eller "behärskar mycket goda kunskaper i hantering av olika hästar".

Vi hörs...