När jag och lillebrorsan var små hände det att vi fick syn på folk som gick på "Friskis & Svettis".
På somrarna vågade de sig - av någon outgrundlig anledning - ut för att gympa utomhus. De hoppade och skuttade och såg störtlöjliga ut. Jag och brorsan skrattade när de inte såg. Vilka töntar. En hel del tjockisar. Som hoppade upp och ner och fram och tillbaka och gjorde tramsiga rörelser till musik. Och i mitten stog nån fåne med röd tröja och såg sådär löjligt glad och energisk ut.

Jag tror att jag lovade mig själv att aldrig gå på Friskis.
Eller gjorde jag det?
Vid närmare eftertanke tror jag att jag nog inte ens behövde lova mig själv det. Det fanns ändå ingen risk att jag ens skulle komma på tanken. Det är ungefär som att lova mig själv att aldrig äta plåt. Det kommer man ändå aldrig att överväga ändå. Antagligen.

Mamma och pappa gick på Friskis för ett par år sedan. "Näe? Är det sant?" sa brorsan och jag och skämdes, när de sa att de skulle börja med sånt. Hur kunde våra egna föräldrar förnedra sig så? Och förnedra oss så? Det var hemskt! Men vi slapp vara med och vi tänkte väl inte så mycket på det.

Idag har jag varit på Friskis & Svettis för andra gången. Egentligen var jag för trött. Jag var lite trött efter jobbet, så jag sov en stund vid halv sex ungefär. Josie skulle väcka mig och det gick inte så bra. Jag var helt däckad. Jag orkade verkligen inte vakna. Till slut hade hon lyckats tjata och dra på mig träningsbyxorna och tröjan, och när det var dags att åka var jag tillräckligt pigg för att följa med.
Det var Josie, jag och svärmor.
Jag följde med en gång för några veckor sedan, men efter det har jag antingen jobbat eller haft ont i foten. Och när jag hade ont i foten sa tillochmed svärmor att jag inte borde följa med, så det var ingen lögn. Jag har nån konstig värk ungefär i hälen. Mystiskt.

Iallafall har jag varit på Friskis två gånger. Det är helt okej. Riktigt trevligt. Folk i olika åldrar, olika viktklasser, och olika bra taktkänsla. Precis när jag känner att "nu börjar det bli lite väl jobbigt. Jag orkar inte jättelänge till" så är det dags att sluta. De är inte så löjligt som jag tyckte när jag var liten. Jag känner faktiskt att det är nyttigt. Jag mår bra av det. Dessutom känns det lite kul att gå till "det lokala Friskis & Svettis" nu när jag blivit Mölnlyckebo. Nästa gång ska jag köpa årskort, och posten bidrar med sisådär 1200.

Jepp. Det är sant. Jag går på Friskis.
Men säg det inte till nån.