Hejs igen!

Det var ett tag sedan nu. Jag känner mig inte jättesugen på att blogga just nu, men jag har ändå tänkt blogga i flera dagar. Så jag passar på nu. Jag ska egentligen sova snart (jobbar tidiga morgnar) men jag ska försöka fatta mig kort.
Detta har hänt sedan sist:

Måndagen den 14 januari var jag med i radioprogrammet Göteborg direkt morgon i P4. Jag hade blivit uppringd veckan innan eftersom de hade hört talas om mina dialektfärdigheter. P4:s lokala stationer över hela Sverige skulle utse Sveriges skönaste dialekt och därför blev jag inbjuden att demonstrera lite dialekter i direktsänd radio. Teamet höll till mitt ute på Drottningtorget. Jag jobbade natten mellan söndagen och måndagen och direkt efter det åkte jag in till stan för att vara med i radio. Det var trevligt och Peo och Carina verkade väldigt imponerade. Om man lyssnar på programmet hör man Peo skratta i falsett i bakgrunden när Carina intervjuar mig.
Efteråt sade Carina att det var väldigt bra och att hon skulle prata med redaktionen och diskutera om jag kanske skulle vara med fler gånger under den veckan.
Efteråt laddade jag upp inslaget på Dialektmannen.se.
Här är MP3-filen:
http://dialektmannen.hejs.se/mp3/Dialektmannen_-_14_januari_2008_-_P4_morgon_Goteborg.mp3
Jag spelade upp klippet för Josie och då fick hon också höra dialektforskaren Jenny som var med i programmet. En trevlig tjej. Då sa Josie att det var hennes lärare!


Bilden är tagen från SR:s hemsida. Det är de som skrivit att jag "är härmar de flesta dialekter".

Någon dag senare ringde de från P4 igen och ville att jag skulle vara med torsdagen den 17 januari. Det var också roligt och det klippet finns här:
http://dialektmannen.hejs.se/mp3/Dialektmannen_-_17_januari_2008_-_P4_morgon_Goteborg.mp3
Det är skönt att få stå i rampljuset lite när man annars står och lyfter paket på Posten.

Vissa säger att det inte finns några normala människor på Posten. Det kan stämma. Mycket underligt folk. En av mina kollegor, som visserligen är väldigt snäll, är väldigt underlig. Han är ett år yngre än jag. En rast satt vi och åt och så sa han nånting om kameror. Vi tittade konstigt på honom och jag frågade vad han sa.
-Jo, men om man tar ett kort på sig själv... Blir bilden som man ser ut då?
-Eh... Vad menar du?
-Jo, men om man kollar i en spegel... Det är ju inte så man ser ut. Om man tar kort med en kamera... Är det så man ser ut då?
-Ja. Det är det, svarade jag och antog att han tänkte på att man blir spegelvänd i en spegel.
Han säger mycket underligt. Och när han skrattar öppnar han munnen och andas konstigt genom näsan. Som en fnissning. Han skrattar åt konstiga saker. En gång åkte jag med honom i bilen. En liten bil framör oss svängde in till höger. Då fnissade min kollega och sa "Det såg så kul ut när den lilla bilen svängde in där". Mycket underlig filur. Väldigt snäll dock. Han han vissa sociala svårigheter.
Härom dagen kom det fram att han var med i Jehovas vittnen. Då fick vi en annan bild av honom. Det förklarade liksom en del.

Sen pratade jag med en vän om Jehovas. De är underliga. De tror tydligen att man kommer till paradiset när man dör, men det finns bara ett begränsat antal platser där. Det finns fler Jehovas vittnen än platser i himlen. Av nån konstig anledning knackar de dörr och värvar fler medlemmar. Om man vet att det inte finns så många platser i paradiset, varför då värva ännu fler medlemmar och minska chansen att få en plats ännu mer?
Dessutom är de inte så glada om någon inser att Jehovas är knäppa. Vill man hoppa av Jehovas blir man utstött.
Det händer ju att barn blir klarsynta och inser att föräldrarnas religion inte är något för dem.
Inom Jehovas händer det att barnen då blir utslängda. Vissa "snälla" medlemmar tycker inte att det är så bra att slänga ut en liten tonåring på gatan, så de får bo kvar hemma. Men ingen i familjen patar med honom eller henne.
Well, that's sane...

In other news...
Artisten Vincent som sjunger låten "Miss Blue" heter tydligen Pontare i efternamn och är son till Roger Pontare. Jag är chockad.

Josies blogg är nu pimpad, förresten. Det var jag!
Den var inte så vacker. Hon hade valt en av de färdiga bloggdesignerna som fanns när hon skaffade sin blogg. Inte så jättevacker. Jag har pratat ett tag om att jag kan designa om den, så istället för den blårandiga bakgrunden och de trista färgerna är den nu helt omgjord. Josie tog ett av sina favoritlinnen och så snodde jag mönstret från den och lade in i datorn. Linnet är vitt med svarta figurer på, men jag gjorde bakgrunden ljust rosa med rosa och lila figurer på. Sen ändrade jag bloggens övriga färger. Färger på länkar, rutor, rubriker och allt möjligt. Bloggen finns här:
http://fernsehapparat.blogg.se


Josies nya bloggdesign. Könsneutral och snygg.

Jag har dessutom börjat designa om Sissels blogg. Sissel är Josies kompis, och hon är lite trött på sin blogg och vill att jag fixar den också. Än så länge har jag bara bytt färg på kommentar-rutorna och laggt till en älg som smyger fram längst upp på sidan:
http://sedel.blogg.se

Ja, det var nog allt.
Imorgon fyller jag 21 år.

Hejdå!