Hejs igen!

Den här veckan jobbar jag kväll. Det är rätt okej.
Jag kommer på olika sätt till köpcentret Allums bussterminal. Där väntar en specialbuss som heter 518.
Det som är så speciellt med den är att den är till för oss som jobbar på paketterminalen i Fläskebo (snyggaste namnet ever). Den går raka vägen från Allum till Posten. Inga stopp på vägen.
På Allum går nästan alla bussar samtidigt. Kvart i och kvart över.
Några kollegor åker från stan och då åker de Blå Express till Allum. Den är tyvärr sen jätteofta, men det brukar 518-chauffören veta, så han väntar en stund. Det har dock varit lite problem med det där, men oftast är det snälla, trevliga busschaufförer som frågar om det är någon mer vi ska vänta på.

I måndags var jag på väg till Allum, och då ringde kollegan Jonas. Han sa att han och tre andra kollegor satt på Blå Express och att den var lite sen. Han bad mig säga det till busschauffören och det sa jag att jag skulle göra.
Jag klev på 518 och bakom ratten satt en vithårig man med fyrkantigt huvud. Jag sa att några kollegor skulle komma med Blå Express, men att den är sen. Han gjorde nån liten gest som jag uppfattade som "Okej. Då vet jag det".
När klockan var kvart över lät det som att chauffören försökte starta bussen, men den lät lite underligt. Han gick fram och kikade på bussens framsida men satte sig igen. Sen startade han bussen. Alla andra bussar hade kört iväg. Då kom Blå Express farande. Vi väntade lite och motorn var igång. "Var är de?" tänkte vi.
Plötsligt säger någon "Där kommer Jimmy!" och jag ser någon springa fort som fasen. "Han springer in på Pressbyrån!" säger nån och alla undrar vad fasen han sysslar med.
Sen kommer de andra promenerandes mot bussen. Precis när de är framme vid glasdörren ut till 518:s perrong backar
bussen ut. Det är busschauffören som sköter glasdörren, men den hade han stängt.
"Hallå!? De ska med! HALLÅÅÅÅ!?" ropar alla på bussen men busschauffören backar långsamt ut utan att säga ett ord. Jag springer fram och säger att de ska med.
"De kom inte ut" säger han bara och fortsätter köra.
Det är så finurligt så att om bussen är sen kan man gå in till Västtrafiks lilla "Mini-tidpunkten" och be någon av damerna där ringa till bussen. Då vänder den tillbaka och hämtar upp de som inte hann med.
Vi sitter i bussen och funderar på vad som ska hända nu.
Plötsligt hörs en kontig ringsignal. En kollega säger att det är Västtrafiks interntelefon som låter så. Alltså ringer någon till chauffören. Han svarar inte. Efter en liten stund sänker han dock volymen på ringandet.

Vi ringer till cheferna och de fixar en kille som får ta Postens lilla minibuss och hämta upp de stackars kollegorna och de kommer senare. Jonas berättar att han kom fram till glasrutan och såg chauffören i ögonen precis innan han började backa. Jonas började vifta med armarna men chauffören brydde sig inte. Dåligt.

I tisdags ringde Jonas igen.
Blå Express var minst tio minuter försenad. Det var samma chaufför på 518. Två andra kollegor sa till busschauffören att vänta, men han verkade inte bry sig.
Gari sa "Blå Express kommer sent idag, men eftersom det här är en anslutningsbuss ska du vänta in den."
Ingen reaktion.
"Förstod du vad jag sa?"
"Vad sa du?" frågar busschauffören.
"Det här är en anslutningsbuss. Du ska vänta på Blå Express. Den är sen."
"Jag hörde det."
Mycket skum man.
Tjugo över åkte han ändå utan att säga någonting. Vissetligen hade inte Blå Express kommit då, men han kunde sagt någonting och alla ropade på honom att stanna.
Det blev till att ringa igen så att nån fick åka från Posten med minibussen och hämta dem som kom med Blå Express.

Och så kom onsdagen. Jonas tog en tidigare buss och hann med 518. Samma busschaufför igen. Typiskt. Jag trode att han skulle bli avskräckt eller inse att han inte var populär hos oss.
Jag kliver på bussen först. Efter mig Jonas.
"Varför väntade du inte på Blå Express i måndags, och bara körde iväg?"
"Försvinn så att andra kan gå på!" svarade busschauffören med finsk brytning.
De andra hade inte bråttom utan stod bakom för att höra vad som sades.
"Jävla idiot" mumlade Jonas och satte sig.
Vi andra sa att chauffören skulle vänta på Blå Express.
16 minuter över tre startar han bussen (väntar alltså bara en minut) och kör iväg en liten bit.
"MEN HALLÅ? FATTAR DU INTE?" ropar alla på bussen. Jonas, Gari, jag och några till springer fram och säger åt honom att vänta.
"Stanna bussen!" säger Jonas. "Varför väntar du inte för?"
"Det är inte din ensak" säger busschauffören med sin finska brytning.
"Det är min ensak om jag kommer för sent till jobbet!"
"Ska du ha stryk?!" säger busschauffören argt och ställer sig upp.
Vi kommenterar inte busschaufförens hot som inte bara är olagligt utan också spär på alla fördomar om finnar man kan tänkas ha.

Vi sätter oss och diskuterar upprört.
"Han hotade dig faktiskt! Det är ju fan förbjudet!"
Jag har naturligtvis Västtrafiks telefonnummer inprogramerat i min mobiltelefon och Jonas ringer genast. Han pratar lugnt och sakligt och efter att han till slut uppgivit sitt namn lägger han på och berättar att mannen i luren sagt att "Sånt här ser vi naturligtvis mycket allvarligt på". Yay!

Jag ringer också en stund senare för att ge min version. Jag får tala med en kvinna som låter lite... Baltisk.
Hon låter mycket ointresserad och knappar på sin dator. Jag förklarar att vi åker 518 och att Blå Express brukar vara sen.
"Men jag skriver en rapport om det här..."
"Ja, men det var inte det det handlade om egentligen... Det är så att idag hotade chauffören på 518 min kollega!"
"Mmm..." svarade hon och lyssnade inte alls. Men hon skrev en rapport om att Blå Express var sen iallafall.

På torsdagen kom inte bussen.
Vi stod där allihop och väntade och jag gick in på Mini-Tidpunkten och frågade var bussen höll hus. Efter en stund ringde hon och förklarade att busschaufförens bil gått sönder, så någon hade fått åka och hämta honom först, och sen kunde han komma med bussen. Till sist kom den och döm om vår förvåning när det var samma chaufför igen!
Jag trode att han antingen skulle fått körförbud medan saken utreddes, eller att ha själv hade vett nog att inse att han inte var så populär hos oss. Men han körde bussen, en kvart försenat och ingen sa något. De som åkte Blå Express hann med och Jonas var förresten sjuk.

Idag, fredag var min buss från Mölnlycke (där min flickvän Josie bor) försenad. Jag blev minst sagt stressad, men när bussen svängde in på Allums bussterminal såg jag att det var en annan chaufför, så jag andades ut.
Jag hann med bussen till jobbet alltså.

Det var en annan chaufför och livet gick vidare som vanligt på den lilla paketterminalen...