Hejs!

Nu har det hänt igen.
Jag har varit med i radio.
Förra veckan ringde jag in till P3. I programmet Christer har de en talangjakt under sommaren och på fredagar får man ringa in och demonstrera vad man kan. Jag tänkte försöka vara med så jag ringde in och kom till "slussen" där en kille frågade vad jag kunde och så demonstrerade jag lite dialekter. Han skrev upp mig som "Dialektmannen" och så sa han att de antagligen skulle ringa inom en halvtimma. Det lät som att han ville ha med mig.

Jag åt upp min mat, lyssnade på radion och sen gick jag till jobbet utan att ha blivit uppringd av P3.

Idag, en vecka senare, satt jag vid datorn och så ringde telefonen. Det var "Emma från Christer-redaktionen". Hon hade hört att jag var bra på dialekter och så ville hon att jag skulle vara med. Jag sa att jag var hemma ett tag till och så sa hon att hon skulle ringa inom en timma och så sade vi hejdå.

Efter en nervös kvart började programmet Christer och nån tjej hade ringt in och imiterade "Anki" från barnprogrammet "Anki och Pytte" och nån kille sjöng Afzelius "Tusen Bitar". Sen spelades en låt och då ringde min telefon igen. Jag fick dröja kvar en stund, lyssna på en kille som imiterade en arg katt. Sen var det min tur. Jag blev presenterad och fick visa mina färdigheter i att härma dialekter. Hela grejen finns inspelad och går att ladda ner här (eller på radio.hejs.se).

Efter att lite fler folk hade ringt in och imiterat motorsågar, bland annat. Sen sa de att de skulle avslöja vinnaren efter låten och så började de spela en låt. Då ringde telefonen. Det var Emma igen. Hon lät lite fnissig nästan, och sa att de ringde upp alla de tävlande och att en av dem skulle vinna och bli framkopplad.
"Och det vill du att jag ska tro på?" sa jag.
"Ja. Gick du på det?" sa hon då.
"Nä."
"Men häng kvar i luren och försök låta förvånad, bara." skrattade hon och så dröjde jag kvar i luren.
Sen sade de att jag vunnit och jublades det och så blev jag intervjuad lite. Även det finns inspelat.

Jag vann den deltävlingen och nästa vecka är det final. Vi får se hur det går...

Efter det satt jag och chattade med lite olika människor, bland andra Stefán som idag blev uppringd från ett Universitet som hade en plats över på en utbildning han inte vet om han vill gå, men han susade dit, skrev in sig och betalade kåravgiften. Han börjar tydligen nästa vecka, och nollningen är ikväll.

När jag chattade med honom insåg jag plötsligt att jag var sen till bussen, så jag stängde av datorn, slängde ner arbetskläderna i en kasse och cyklade ner till busshållplatsen. På vägen susade jag förbi en mamma med dotter. de hade båda hjälm och mamman verkade visa hur man uppför sig i trafiken. Jag susade förbi i full fart, med trasiga bromsar och utan hjälm. När jag kom till busshållplatsen hade bussen redan åkt iväg, så jag cyklade ikapp den vid nästa hållplats och cyklade om en annan cyklist och stannade ytterligare en hållplats bort. Samtidigt som bussen stannade till där och släppte av några passagerare låste jag cykeln och hann precis med bussen. Gött!

Sen spenderade jag ungefär 1½ timme med att lasta paket i ett lastbilsflak som luktade starkt av citron.

Over and out!