Albin blir jury

Hejs!

Förra veckan ringde Karin, en kompis jag träffade på UKM (Ung Kultur Möts) i Alingsås. Jag tävlade med "Albin & Art - Best of. ...sort of" som jag knåpade ihop speciellt för regionsfinalen som då alltså var i Alingsås. I år är regionsfinalen i Lidköping. Karin ringde eftersom de inte hade någon ung jurymedlem i kategorin teater. I varje kategori (Musik, dans, film, teater) finns en "gammal" och en "ung" jurymedlem. Jag blev alltså tillfrågad om att vara jury i teaterkategorin. Jag skulle få en peng, och resan betald. Jag tackade ja.
Härom dagen ringde Märta, som är inblandad i hela spektaklet. Tror hon är "högsta hönset". Hon sa att de hittat en annan person som ska vara jury i kategorin teater, men att de saknar en i kategorin film.

Så imorgon åker jag tåg till Lidköping. Efter att ha kikat på bokningsbekräftelsen visar det sig att jag åker tåg till Skövde och sen buss. Jaja. Det får duga.

Förresten har min handledare på teatern, Lisa, övertalat mig att söka utbildningarna iallafall så brevet till Wendelsberg är ivägskickat. Sista ansökningsdagen var igår. Sen ska jag skicka iväg en ansökan till Skara skolscen också. Vi får ser hur detta går. Nu är det iallafall juryjobb som gäller imorgon och på söndag. På måndag jobbar jag på teaterns kontor, men på tisdag är det föreställning. Det är inte många föreställningar kvar nu. Det känns konstigt.
Förresten gör ni bäst i att boka biljetter. Det är inte många av mina släktingar som har släpat sig iväg till teatern, och det är som sagt inte många föreställningar kvar. Dessutom brukar det bli större åtgång på biljetterna mot slutet av en spelperiod.

Jaja. Nu ska jag snart sova...
Men först, lite nostalgi.
Jag råkade snubbla över ett gammalt mail jag skickade 3:e mars 2005. Då befann jag mig i Nicaragua och skrev det här på ett Internetcafé:

"Hej igen!

Nu kommer mitt andra brev.
Jag mar inte sa bra. Jag har skaffat mig ett husdjur som jag har döpt till Fido.
Jag har nämnligen (tror jag) en parasit i kroppen. Det är ett litet djur i min mage som äter min mat och har fatt mig att ma daligt idag och igar. Min temperatur har växlat kraftigt upp och ner. Fran världens febar som fár samtliga i gruppen (och aven de nicaraguaner vi bor hos) att bli oroliga for mitt liv, till världens kyla. Denna växling kan gá pá 15 sekunder. Otäckt. Dessutom har jag ont i magen och nu är jag hungrig, men har ingen matlust. Imorgon ska jag försöka ta mig till läkaren.

Jag gillar inte det Internetcafé som jag är inne pá nu. De har världens problem med Hotmail. Jag har försokt komma in pá Hotmail i över en timme och det har ar den tredje datorn jag forsoker med. I forrgar skulle jag maila, men da kom jag inte in, sa jag riskerar att fa stryk av Nina nar jag kommer hem, eftersom hon sa att hon kanske slar mig om jag inte mailar.

Igar kunde jag inte ta mig hit eftersom jag lag inne pa Mats rum och sov. Extremt trött och magsjuk.

Har efter en timme lyckats läsa de tio mail jag fátt. Mail fran pappa, Daniel, lite rerklam och ett mail fran Liseberg. Jag fick inget jobb, men jag star som reserv. :("

/.../

"Nu ar klockan ganska mycket har, men jag ar ensam svensk pa internetcafét och jag varken kan eller vágar gá tillbaka till CECIM sjalv, eftersom jag inte kan vagen och for att det ar jattefarligt att ga sjalv pa natten har i Ciudad Sandino. Jag vantar pa att Anna kommer tillbaka med nagon.

Ha det bra i Sverige!
Jag forsoker ha det sa bra trots djuret/djuren i min mage som äter upp min mat. Urs!

Hejdá allihopa!"


Vilka minnen. Historien med amöban slutade med att jag gick till doktorn, lämnade prover och fick svar efter tre timmar. Då fick jag veta exakt vad det var för amöba och så fick jag en del tabletter. Fyra stora, röda tabletter som jag skulle ta direkt. Ungefär som att bomba skiten ur amöban. Sen skulle jag ta en annan sorts tablett en gång om dagen. Jag fick dessutom ett papper med en detaljerad redogörelse av mitt avföringsprov. Det stod allt om konsistens, färg och lukt.
Efter behandlingen blev jag helt återställd, men för säkerhets skull testade jag mig hemma i Sverige. Här tog testet två veckor (istället för tre timmar), men jag var frisk. Dock hade jag gjort många nära och kära väldigt oroliga med mitt mail och det var tydligen det enda folk pratade om hemma i Sverige.

Jaja. Nog med nostalgi för inatt. Nu ska jag sova. Adjö!


Kommentarer:
Krishna skrev:

"...en gammal och en ung jurymedlem..."
vilken ska du vara?:S

2007-04-25 @ 20:16:47

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits