Tråkigt att vara hemma.

Hej.

Nu är jag hemma.

Flygresan gick bra. Inga problem alls.

Framme på Landvetter mötte Davids föräldrar upp mig och David. De körde mig dessutom hem. Hur snällt som helst.

Mamma och pappa är i sommarstugan, så jag är nästan ensam hemma, tänkte jag.
Väl hemma såg jag massor av skor framför dörren. Broder Emil öppnade, iklädd morgonrock, klockan halv åtta. Han ropade "Albin är hemma!", men när jag frågade vem han pratade med fick jag inget vettigt svar. Till slut visade det sig att hans flickvän Erika var hemma hos oss.

Köket såg ut som fan. Rent ut sagt. Hela köksbordet var täckt av grejer. Det var helt sjukt. Mitt på bordet låg en förpackning med kakor. Två skitiga tallrikar stod på bordet. Massor med brev och tidningar täckte resten av bordet. "Fan, vad här ser ut" sa jag, och Emil sa "Jag vet. Jag har jobbat hela veckan och detta är min första lediga dag". Hur han hunnit stöka ner förstår jag inte. Erika hade varit hemma hela dagarna. Kunde inte hon ha städat?

Jag tänkte se på TV, men hela golvet var täckt av grejer, och mitt i TV-rummet stod ett stort tält precis framför TV:n.

Badrummet har förvandlats till vinfabrik, så där kommer jag knappt in.

Det är inte kul att vara hemma.
Inte det minsta.
Mamma och pappa är inte hemma.
Emil har stökat ner hela huset.
Min dator har virus, och jag kan inte göra något åt det om jag inte kan låna en hårddisk av nån, men det har jag inte tid att fixa nu.

Jag har fått massvis med mail från Arvikafestivalen och jag har lyckats få tag på killen som sa att jag hade fått jobb på personalmatserveringen. Jag sa att en tej ringde och sa att jag fick jobb i entrén, där jag jobbade förra året. Jag chattade faktiskt med honom. Det visade sig att han hade lagt till mig på MSN för någon månad sedan. Han verkade lite småsur, efterom han nu måste skriva om alla scheman. Han hade inte fått veta att jag skulle jobba i entrén istället. Dessutom måste jag bestämma om jag ska betala för att få bo inne i någon av idrottshallarna under festivalen.
Gött med stress!

Jag sitter nu i mitt rum, det enda rum jag kan vara i utan att må dåligt. Nästan. Jag såg lite på "Little Brittain" på datorn. Sen kom jag på att jag måste äta.
Det finns ingen plats i huset där man kan äta. Köksbordet är ju helt täckt av grejer. Inte mina grejer.

Jag är så otroligt trött av resan och av att jag inte sov mer än kanske tre, fyra timmar natten innan vi åkte. Jag visste att det fanns massa Panpizza i frysen innan jag stack, och Emil är ju vegetarian, så han kan ju inte ha ätit upp dem. Jag tror det fanns fem.
Det fanns ingen Panpizza i frysen. Jag frågade var de hade tagit vägen, och Emil svarade att Erika ätit upp dem.

Gött!

Jag har inte ätit något riktigt sen frukost (klockan sex i morse, Irländsk tid. D.v.s. klockan 5, Svensk tid.) och det finns ingen Panpizza hemma. Jag orkar verkligen inte laga mat och det finns ingenting. Jag har en helt hopplös känsla i hela kroppen.

Det är inte kul att vara hemma när allt är så här.

Dessutom kan jag inte se bilderna jag tog på Irland, eftersom jag tappade bort laddaren till min kamera, troligvis på hotellrummet i Dublin, och jag kan inte få minneskortläsaren att fungera.

***

Nu har jag varit nere i köket och kokat köttsoppa på burk.
Nu ska jag maila hotellet om min kameraladdare, och sen ska jag sova.


Kommentarer:
lolzor skrev:

hohohohohohohoho...faen:=

2006-06-30 @ 14:19:54
barbanmonstret skrev:

VAD SKA MAMMA O PAPPA SÄGA?!

2006-06-30 @ 15:07:13
Anonym skrev:

Vadådå Det är jättesnyggt och städat i huset.Diskbänken glänser. Albin du måste ha drömt?

2006-07-04 @ 20:54:26
MAMMA skrev:

kommentaren ovan

2006-07-04 @ 20:55:28
Albin Olsson skrev:

Svar till MAMMA:
Erika har städat. Värsta duktigt!

Svar till barbanmonstret:
Mamma frågade mig vem "barnbarnsmonstret" var. Hihi.

2006-07-05 @ 16:08:26

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits