Att komma till Irland

Hej!

Nu sitter jag vid en dator pa Irland. Jag kan inte skriva de sista tre bokstaverna i det svenska alfabetet, men jag hoppas att det funkar for er andà.

Jag ar har som ledare pa ett lager forbarn som har behandlats for cancer. Nagra ar fortfarande under behandling och nagra ar friska.
Det ar barn fran Sverige, Norge, Island, Danmark, England, Irland, Grekland, Cypern och kanske natt mer land. Det ar riktigt coolt har.
Nu kom islanningarna in i datorrummet. De pratar sa fint.

Jag ska forsoka ta det fran borjan.

Jag skulle flyga fran Landvetter 11:00 och landa i Stockholm 11:50.
Jag skulle aka med David och en liten tjej. Hennes mamma ringde dagen innan och meddelade att hon inte ville àka, sa jag och David skulle aka ensamma till Stockholm. Planet skulle bli en timme forsenat. Vi skulle traffa alla andra svenskar i Stockholm och aka med dem 13:50 fran Stockholm till Oslo.
Senare laste vi pa en skarm att planet fràn Goteborg blev forsenat till 12:35 eller natt. Jag ringde till Emma, en av ledarna som vi skulle traffa i Stockholm, och meddelade att vi skulle bli sena. Eftersom jag hade allas biljetter och jag riskerade att missa planet hade vi en knivig situation. Som tur var var det elektroniska biljetter sa jag sa bara koden till Emma sa kunde de hamta ut sina biljetter och checka in.
Vi kom pa planet, och det blev forsenat till ungefar 13:05. SAS hade tydligen massor av problem med datorsystemen, sa massor av incheckningar i hela norden skulle goras for hand och de skulle rakna ut hur bagagevikten ska fordelas i planet, manuellt.
Vi landade i Stockholm 13:50. Samtidigt som planet till Oslo skulle lyfta.
Vi rusade ut ur planet och viste inte alls vart vi skulle. Vi sag inte ens en skylt som talade om var vi skulle hamta vart bagage. Jag startade min mobil och ringde Emma. Hon satt pa planet, men planet vantade pa oss. Vi hade ingen aning om hur vi skulle gora.
Vi gick igenom hela flygplatsen for att komma till utrikeshallen.
Vi provade "special check-in", men dar sa de att vi skulle ga till den vanliga incheckningen. Dar sa de att vi var tvugna att fixa biljett vid biljettkassorna. Jag forklarade att planet vantade bara pa oss. Hon svarade att planet hade lyft for en kvart sedan. "Na, jag pratade med en tjej som sitter pa planet. Det vantar pa oss.".
"Nej, det har lyft. Ni maste ga till biljettkassorna".
I biljettkassan var det ko. Nummerlapp kravdes. Det var massor av nummer innan oss och de bytte nastan inte nummer alls. Vi hade 667, tror jag. Jag gick fore, fram till en kassa och forklarade, men hon sa att planet hade gatt for en halvtimme sedan. Jag forklarade igen att jag pratat med en pa planet och att de vantar pa oss. Vi ar en grupp pa ungefar tolv personer.
"Na, de vantar inte pa bara tva personer."
Att jag precis hade pratat med Emma som satt pa planet ville de inte fatta. Jag ringde Emma igen och hon sa att jag skulle prata med nagon annan pa SAS. Jag gick fram till en kvinna som hjalpte till med incheckningen. Det var en kvinna fore och det tog jattelang tid. Nar det var var tur ringde hon i Walkie-Talkie, men ingen svarade eller kunde hjalpa till.
Hon kunde inget gora heller.
Att jag forklarade att jag hade med mig viktiga medicinska dokument, rorande barnen ombord, gjorde ingen skillnad.
Ingen kunde hjalpa oss. Inga personliga meddelanden i hogtalarna var till oss.
I informationsdisken kunde de inte gora nagonting.
I alla filmer och TV-serier nar nagot hander pa flygplatser sa ar det alltid nagon som hjalper en, som en handledare, och springer med en och ringer i Walkie-Talkie och fixar allt. Men inte pa Arlanda.

Nagon sa - Jag minns om det var vid biljettkassorna eller incheckningen, eftersom jag gick fram och tillbaka hela tiden - att vi skulle hamta varat bagage, sa vi fick ga tillbaka genom hela flygplatsen till inrikesterminalen och pa rullbandet dar akte vara vaskor runt, runt alldeles ensamma.

Jag gick till biljettkassan igen. Jag hade kvar min nummerapp i fickan, i fall att, och nu var det 668. Jag sa att jag hade 667, och det var OK. Det gick ett plan till Oslo som vi kanske skulle fa plats pa, och sa gick det ett direktflyg till Dublin nasta morgon. Det kostade ju pengar ocksa. Jag kom pa att jag borde ringa till Irland. De hade sagt att man skulle hora av sig om det var nagra problem. Jag ringde och de sa att de skulle fixa det. Hon ringde fram och tillbaka nagra ganger. Till slut sa hon att jag skulle ga till informationsdisken for SAS. Jag gick dit, gick fore i den jattelanga kon och pratade lite med en i incheckningen och sen fick hon prata med Irland i min mobil. De fixade en biljett till oss pa ett plan till Manchester. Det skulle ga 16:35. Fran Manchester skulle vi ta ett plan 19:30 (i den tidzonen).
Vi skulle checka in vart bagage direkt. Vaskorna stod langre bort i hallen dar David passade dem medan jag sprang fram och tillbaka for att forsoka fa hjalp, sa jag fick hamta vaskorna och checka in dem, men da var det en kvinna fore som skulle ha hjalp. Da ringde hon fran Irland igen och fragade om vi var incheckade. Jag forklarade att vi inte var det och hon blev orolig eftersom planet skulle ga om en halvtimme. Hon sa att hon skulle ringa tillbaka sa fort planet landade. Dessutom skulle jag fa hennes mobilnummer sa att vi kunde SMS:a om det var nagot. Till slut checkade vi in vaskorna och stallde oss i den langa kon.
Vi kom till slut till var gate. Dar stod det att planet var en timme forsenat.
Jag fick ett SMS fran Irland med hennes mobilnummer, sa jag SMS:ade tillbaka och forklarade. Jag skrev att flygplatsgudarna inte ar pa vàr sida.
Nastan direkt ringde hon tillbaka och bara skrattade. "Vad haller du pa med egentligen? Du far alla plan att komma for sent!". Han sa att vi nog inte skulle hinna med planet fran Manchester till Dublin klockan 19:30, men att det gick ett 22:35.
Vi fick helt enkelt vanta...
Jag gick till SAS informationsdisk for att fraga om de kunde betala mat for mig och David. Det var ju faktiskt de som var ansvaraiga for att vi inte kom ivag vid tva, utan var kvar dar nar klockan var fem (da vi tankte fraga). Det satt ingen i den informationsdisken. De hanvisade till en annan informationsdisk och enligt nagon vi fragade lag den i en helt annan del av flygplatsen.
Harligt.
Ingen hjalpte oss.
Jag gick fram till en SAS-gubbe som stod i en gate och skrev pa nagra papper.
Jag forklarade laget och undrade om vem man skulle fraga om matpengar. Jag vet inte sa han (med tysk brytning!) och fortsatte skriva i papprena, men efter att han fyllt i natt papper ringde han med telefonen.
"Ja... Mm... OK... Jag vet inte riktigt... Jo, gate 61 star jag i... Mm... Med all respekt, jag har ett annat jobb i gate 18 om fem minuter... Mm..." sen lade han pa.
Sen sa han nagot jag aldrig kommer glomma.
Med sin tyska accent sa han "De skiter i mig, de skiter i dig. Har har du 50 spann." och sa slangde han en femtiolapp pa bordet. Sen var han tvungen att ga.
Han tog femtiolappen ur sin egen planbok!
For 40 spann fick jag en donut och David en kanelbulle. Drickan var jattedyr sa vi tog var sin mugg med gratis vatten.

Till slut kom vi pa planet. Jag blev ganska sur nar piloten sa att vi flog over Goteborg. Det var ju dar min resa borjade runt sex timmar tidigare. Sloseri med tid!
Jag sov lite pa planet och jag dromde om flygplatser.
Vi landade i Manchester ungefar 19:20, lokal tid. Vi sprang in dar och jag kom inte ihag vad flygbolaget hette som hade flighten till Dublin 19:30. Det var nagor pa A. Det finns en jakla massa flygbolag som borgar pa A. Vi fick valdigt snabbt hjalp av en gubbe som gick omkring med walkie talkie och reflexvast. Man fattade nastan allt han sa. Han pratade snabbt och otydligt pa engelska men han var hjalpsam, till skillnad fran de pa Arlanda. Han foljde med oss till en hall med inchekningar och dar kom jag pa att flygbolaget hette "Air Lingus". Planet skulle lyfta om en minut, sa vi missade det. Hon fran Irland hade ringt och pratat med de i kassan, sa de viste vilka vi var och de gav oss papper om flyget som skulle ga 22:35.
Vi vantade pa flygplatsen och sag pa delar av fotbollsmatchen Sverige-England. Folk tog stolar och stallde framfor TV:n. Tillochmed flygplatspersonal satte sig for att titta. Jag tog upp min Sverige-T-shirt ur handbagaget och viftade lite.
Vi kopte godis i en affar. Betalade med €uro och fick vaxel i pund.
Vi sag lite till av matchen, sen gick vi och checkade in vart baggage. Sen sag vi lite till av matchen. David var inte fotbollsintresserad, och det har val jag aldrig varit heller, men nu var ajg ju i England och Sverige motte England pa TV:n, sa jag blev mer och mer intresserad av resultatet. Matchen slutade 2-2, och vi gick ivag mot planet.
Det var tur att det blev oavgjort sa att ingen blev arg pa mig for att jag hade en Sverigetroja och att vi hade slagit dem, eller sa att ingen hade retat mig for att Sverige forlorade.
Planet gick i tid. Vi fick ga ner for en trappa och promenera nagra meter pa startbanan fram till planet. Det var mork och regnigt och det blaste. David sov p[ flyget. Vi landade i Dublin, ca 40 minuter senare, och fick ga tjugo meter i regnovadret in till flygplatsen. Nar jag klev ner fran flygplanstrappan tankte jag "ANTLIGEN! Jag ar framme pa Irland!".
Vi tog vara vaskor och kom ut i ankomsthallen. Dar stod tre personer med "Barretstown"-skyltar. Vi stod med dem och vantade nagra minuter pa gruppen fran Island. Vi gick till tva minibussar utanfor flygplatsen. I den ena stallde vi vaskor och i den andra akte allihopa. Vi fick juice och nan slags "Energy-bar" av en av de pa bussen. David sov storre delen av bussturen. Jag lyssnade pa islanningarna. Jag satt langst bak, bredvid David, sa jag horde bara delar av vad de sa, men det ar ett vackert sprak. jag har nog aldrig riktigt hort det forr, men det ar sa fint. En del ord kanner man igen, och de har massa th-ljud och S:en ar pa gransen till visslande ljud. Sa fint.
Det tog ungefar 40 minuter med deras buss till Barretstown. Val dar foljde jag med David till sjukstugan dar alla barn maste lamna sina mediciner. Sedan gick vi till stugan dar jag halsade pa nagra och sen sa gick jag och la mig ganska snabbt. Da var klockan ungefar tva.

Jag sov inte sa bra. Jag vaknade tidigt och somnade om. Jag vaknade och somnade om ganska manga ganger. Jag dromde om flygplatser hela natten.

Idag har vi haft ganska kul. Valdigt mycket nytt folk och roliga aktiviteter. I min stuga bor nagra svenska killar och nagra fran England. De svenska pojkarana ar runt 12 ar ungefar och de ar jattebra pa engelska. Det har varit mycket lekar och lite dans och mycket mat. Bacon, agg och prinskorv till frukost.

Nu ska jag sova. Det har varit en lang dag med mycket nya intryck och saker jag har lart mig.
Godnatt, Sverige!

/Albin Olsson, Irland

Kommentarer:
Jonas skrev:

Här har du några prickar .............::::::::.

seriöst:
start->run->charmap.exe
eller
Ö-> alt+153
Ä-> alt+142
Å-> alt+143
ö-> alt+148
ä-> alt+132
å-> alt+134

Men det är klart, inte skulle jag göra mig det omaket för några små prickars skull:)

2006-06-22 @ 12:25:24
URL: http://www.tegeback.se
KRISHNA skrev:

hehehehe
låter som en trvlig utflykt i flygplatsernas värld.
för övrigt måste ju tyskarna vara jordens mest givmilda folk!

ha det

2006-06-22 @ 18:37:48
Store -Bror skrev:

Jag ska spotta på både SAS och Arlanda!!!

Jag har rest i över tio års tid och aldrig råkat ut för sådan otur som du haft på Arlanda. Framförallt är det riktigt illa att bemötas med sådan arrogans och strul från något flygbolag. Hade du varit i USA hade du kunnat stämt dom och levt som miljonär resten av ditt liv. Nu hände detta i Sverige så du får väl hitta på det mest jävulska man kan göra i detta avlånga land: Skicka in "Dagens ris" i tidningen...

Ha en underbar vistelse på Irland!!!

2006-06-24 @ 12:21:32

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits