På grund av gränsen på 32000 tecken har jag tvingats dela upp blogginlägget om Arvikafestivalen i två inlägg. Här kommer ANDRA DELEN.
Första delen finns här.

14 juli - Fredag
På fredagen var det dags för SMK.
Eftersom det var utsålt hade vi bara två kassor öppna, istället för sex. de gjorde om schemat så att alla bara behövde jobba ett pass till var under hela festivalen.
Jag och Maurits skulle som sagt se Slagsmålsklubben. En och en halv timme innan skulle Maurits in till stan och handla mat. Jag följde med eftersom jag behövde ta ut pengar och det inte fanns någon bankomat nära festivalen. På vägen gick vi igenom parken. Där låg en Barbie på marken, så jag tog den och hängde bak på min ryggsäck.
Bankomaten på torget hade jättelång kö. Den andra bankomaten som låg vid en pararell gata hade nästan ingen kö alls. Killarna framför mig gick därifrån och sa att den var trasig. Trots det gick jag fram och prövade. Nån sa att ett kort hade fastnat. Jag försökte stoppa in mitt kort, men det var stop. Efter lite lirkande lyckades jag stoppa in kortet en centimeter. Bankomaten klickade till som om jag hade stoppat in hela kortet, men jag hann rycka ut det.
Jag blev ombedd att trycka in koden, men tryckte på avbryt. Då kom ett norskt bankomatkort ut. Jag stoppade in mitt kort, tog ut pengar, och allt fungerade bra. Killarna som hade stått före oss kom tillbaka och en av dem visade sig vara ägare till kortet, så han fick tillbaka det.

Sen gick vi till "Mix Mix" som skulle vara en lågprisbutik, men de hade bara massa andra prylar. Ingen mat. bara lite godis. Vi gick till Willys istället. Där köpte Maurits lite bladade grejer. Jag köpte en stor youghurt och en påse mandelkubb.



När vi kom tillbaka lade jag min väska i en av entréhytterna och så gick vi mot konserten. Det var några minuter kvar, och vi båda behövde gå på toa. Vi sprang till bajamajorna. inne i min bajamaja såg jag en lapp på tvålbehållaren. "OBS! Ny handtvätt. Innehåller ingen alkohol". Haha. För något år sedan, eller två, var det ju fjortisar som försökte dricka tvål för att bli fulla. idioter.

Vi sprang tillbaka till konserten. Den hade inte riktigt börjat. Jag kom på att mina öronproppar låg kvar i väskan inne i gympahallen. Jag sa det till Maurits, och han sa att han inte heller hade några öronproppar. Bredvid oss stod målvakten i FCZ (ZTV:s fotbollslag) i full scoutmundering. Han hörde vår konversation och gav oss ett par öronproppar. Vi tänkte ta en propp var, men en annan kille bredvid oss gav oss ett par till, så att vi fick två proppar var.



Sen började konserten. Bandmedlemmarna kom in, och alla hade vita T-shirts och svarta mantlar. Det såg lite konstigt ut. De spelade, och det var världens drag. Folk hoppade och gungade, och som vanligt på en SMK-konsert så flyttades man runt ofrivilligt. Jag höll på att ramla några gånger. Folk som ramlade drogs dock upp snabbt. Det var liksom lite livräddnings-teamwork i publiken. En gång ramlade jag omkull och hamnade på marken, men det kom snabbt en massa armar som drog upp mig igen. Bra.
Vi var många sm sa att "Nån kommer bli skadad", men så vitt jag vet skadades ingen.
Musiken hördes inte jättebra, men när jag tog av mig öronpropparna var det lagom. Låtarna var helt underbara. Det var en riktigt bra konsert. Man hörde dock inte mellansnacket, p.g.a. den låga ljudvolymen (och att man nästan bara hörde basen) och att publiken vrålade lite för mycket.
Det var rejält varmt också. Alla bytte svett med varandra. Vakterna längst fram skickade bak massor med plastmuggar med vatten så att folk fick dricka. En del kastades ut över publiken också. Det var svalkande. Vid ett tillfälle fick jag dock en skvätt vatten rakt i ögat, men det gjorde bara lite ont och jag och de runt omkring skrattade mest åt det.
En kille i publikhavet hade bar överkropp, och det var ganska äckligt eftersom alla pressades mot varandra hela tiden.
Efter ett tag var det en tjej bredvid mig som sa "Nu svimmar jag" och så ramlade hon ihop. Hon vägde nästan ingenting, så jag slängde upp henne på axlarna. Eftersom jag stod väldigt långt fram försökte jag ta mig fram till staketet där vakterna stod. Där brukar de "ta emot" folk som har svimmat. Tyvärr var det så mycket folk att jag fick vända om och gå åt andra hållet. Tjejen började mummla en del om att hon var rädd och inte såg någonting. "Var är Maja?" började hon också ropa. Efter ett tag sa hon att hon kunde gå själv, så jag ställde ner henne. Hon ramlade ihop direkt. Jag lyfte upp henne igen och när vi kom ut ur publikhavet hoppade hon ner och vinglade fram till någon snubbe och tittade på honom. När hon såg att hon inte kände honom vinglade hon fram till någon tjej. "Var är Maja?" vrålade hon till tjejen. Den andra tjejen svarade att Maja stod en bit bort. "DU LJUGER!" vrålade hon till svar. Efter att ha försäkrat sig om att den andra tjejen talade sanning (efter att ha fråga massor om Majas utseende) vinglade hon iväg och hittade några hon kände. Jag konstaterade att de skulle ta hand om henne, och sent og jag mig in i publikhavet igen. Jag hade missat halva USSR på grund av den där fulla tjejen. USSR är en av mina absoluta favoritlåtar. Sen spelade de en av sina första låtar, hyreshusklossar (som jag faktiskt inte tror att jag har hört förut). I den låten rappar Frej, och med sig på scenen hade han en kille som kallades ”CK”. Någon förklarade för mig att han var en stor popartist för några år sedan. Nu vet i alla fall ingen vem han är och jag har aldrig hört talas om honom förr. Jag hörde i alla fall ingenting av låttexten eftersom basen var så hög och för att jag stod ganska långt bak då.

Jag lyckades, med publikens hjälp, klämmas och pressas fram, från bakersta raden till nästan längst fram. Där träffade jag Maurits igen. SMK spelade "Kasta Sten", Frej tog av sig skorna och byxorna och konserten var slut. Han stod där i T-shirt, strumpor och kalsonger och sa att det var en sjukt bra konsert.
Jag instämde.



Efter konserten gick jag och drack upp min youghurt och lyssnade lite på The Sounds konsert.


Youghurt och the Sounds.

Min kollega Cirre kom och satte sig i soffan (som vi hade ställt innanför entrén). Han hade köpt batterier till en CD-spelare. Han satte i några och... "Vafaan...?" hörde vi honom säga. Han hade köpt för stora batterier. Det var kul tyckte vi. Han hade köpt åtta stycken eller nått.

Sen spelade 047. De var jättebra. Lite som SMK (men SMK är bättre). Jag hade bara hört deras julskiva (Wheel du fira hjul med mig?) och låten Pingpong. På konserten spelade de massor av jättebra låtar som jag aldrig hört innan. Jag köpte deras CD för 130 kronor. CD:n hette "Robopop - Vi tar CD:n dit vi kommer". Sjukt bra skiva.

Sen gick jag och Maurits runt inne på festivalområdet och hälsade på i ett reklamtält. Det tillhörde några högskolor i Värmland. De bjöd på godis (sånna där Marianne-mintgodisar), men de hade smält och var jätterinniga. De hade vatten också. Kallt härligt vatten. På deras bord låg det olika broschyrer. På en av dem var det en bild på fem ungdommar, och en av dem var Emma som jag jobbade med på Irland.

Jag missade mattiden och gick till Själavårdstältet. Där tog jag en macka. Det fanns två lådor med mackor. Ost och kôrv. En kille bakom mig i kön undrade hur kôrv uttalades. Han var stockholmare. Jag förklarade att det uttalades ungefär "körv". Nästan som i Göteborg. Då frågade stockholmaren, på fullt allvar, "Heter det öst också då, eller?". Ingen svarade.

När vi stod vid entrén och hängde och pratade med våra kollegor (och jag flirtade med Agnes) kom en kille som jobbade på festivalen och sa att han behövde några frivilliga. Agnes bestämde vilka som skulle vara frivilliga, och så gick vi iväg. Maurits, jag och två till. Vi gick in på kontoret och fick var sin tjock bunt med enkäter. Vi skulle få besökarna att svara på frågorna.
No way att vi skulle få alla dem ifyllda (vi fick en 3cm tjock bunt var). Jag och Maurits klurade lite på hur vi skulle lyckas. De andra två försökte lägga tillbaka några lappar och använda andra trick för att slippa. Till slut sa har som gav oss uppdraget (Alexander hette han) att om vi lyckades få alla lappar ifyllda, så skulle vi få var sin låda med chipspåsar.
Det trodde vi inte på, men han tog i hand på det och lovade oss var sin låda.

Vi gav oss ut på jakt efter festivalbesökare som var villiga att fylla i enkäter. Maurits hade en penna. Jag hade tre (som jag hade fått i det där högskoletältet). Jag kunde ta tre besökare åt gången. Vi jobbade hela kvällen och lyckades få hälften ifyllda. vi bestämde oss för att fortsätta nästa dag.


Folk som fyller i enkäter.

15 juli - Lördag
Jag vaknade upp på morgonen och gick mot festivalen. På vägen lyckades jag få en del enkäter ifyllda. Inne på festivalen träffade jag de andra två som skulle gå runt med enkäter. De hade fyllt i hälften av lapparna och fått en kartong att dela på. Det var 21 påsar i lådan! 200-gramspåsar!

Torgny Melins spelade sen. Det enda dansbandet på hela festivalen. De spelade låtar från sin senaste skiva. En skiva full med Teddybears-covers. Hur bra som helst. Den skivan gjorde Torgny Melins till kult.

Sen gick jag och Maurits runt och fick fler enkäter ifyllda. Vi gick till högskoletältet och tog fler pennor. Jag hade nu sju pennor, och lyckades på så sätt få lapparna ifyllda ännu snabbare. Jag delade ut massor av lappar och pennor och fick tillbaka dem jättefort. Vi gick runt på ängen en bit framför Vintergatan (största scenen). Där satt massor av folk och solade, åt och väntade på Laleh. Hennes konsert var flyttad från Vintergatan till den näst största scenen. Dessutom var spelningen framflyttad en timme.

Vi fick alla enkäter ifyllda, men Alexander var inte på kontoret, så vi väntade. ”Den som väntar på en stor låda full med chipspåsar väntar aldrig för länge”. Teddybears Stockholm spelade fsenare på kvällen. Jäklar vad bra det var! Jag stod ändå vid sidan av publikhavet, men åååh vilka bra låtar! Sjukt bra. Jag dansade nonstop. Kollegorna  som stod med mig och diggade bara skrattade. De försökte hänga med i mina improviserade ”moves”, robotdanser och mitt mimande, men det gick sådär. En helt otrolig konsert. I Automatic Lover har de ju en vocoder-röst (en syntetisk röst som låter som en robot) och den demonstrerades innan låten. Sångaren sjöng melodin till ”Iron Man”, men med texten ”A-a-arvika A-a-a-a-a-a-a-Arvika” och hela publiken sjöng med. De spelade alla sina bästa låtar. Jisses vad bra det var.

Vi hämtade chipsen senare på kvällen. Alexander var glad och bläddrade igenom enkäterna. Sen földe vi med honom till ett lager. Där fanns det massor med chipslådor. Och så fick vi var sinn! Jisses vad glada vi var.


Ett lager med chips.

Vi hade klurat på hur vi skulle förvara chipsen, men vi var överens om att vi skulle ställa kartongerna i Maurits tält. På väg dit tog vi kort på oss själva. Vi ställde våra kameror på en bil på parkeringen, startade timern och ställde oss. Vi såg glada ut, och det var vi. Trots att det var OLW-chips.


Vi är glada trots att det är OLW-chips.

Nästa dag skulle han med tåget redan klockan elva, men jag kunde komma och hämta kartongen mitt i natten om jag ville.


Vårt topphemliga gömställe.

Det beslagtogs en hel del prylar i entrén. Sista dagen beslagtogs en vattenpistol i form av en penis. Den var fylld med vodka och Turkisk peppar.

Penispistol.

När natten kom samlades de flesta i jänget. Vi skulle riva entrén. Vi knipsade av ståltrådar och bar iväg träskivorna till lastpallar. Under arbetets gång försvann fler och fler spårlöst. Jag klättrade omkring i byggnadsställningen och knipsade låss ståltrådar för glatta livet.
När vi var klara var vi fyra personer kvar, plus Agnes.
Skumt.
Vi samlade ihop alla grejor och traskade iväg för att lämna tillbaka verktygen. När jag kom tillbaka från skräpcontainern där vi hade slängt massa grejer såg Agnes väldigt besvärad ut... "Säg inget!" sa jag. "Låt mig gissa! Vi ska riva andra entrén också, eller hur?"
Agnes nickade...
Andra entrén var inte lika besvärlig. Sex träplankor och en banderoll (som jag själv hade satt upp). Vi fyra hjälptes åt och blev till slut klara. Då var klockan runt fem på morgonen.
Mina händer värkte och var rostiga av byggnadsställningarna. Som tur var fick vi gå och lägga oss.

Jag gick till funktionärscampingen för att hämta min chipslåda. Maurits sov. Han vaknade inte när jag krånglade ut min låda ur tältet. På lådan satt en lapp. "God kväll (el. God Morgon) Albin! Tack för en lyckad festival. Lycka till med resandet. //Mauritz".
Så fint.

Jag gick från campingen med lådan i famnen. Det var en lååång promenad till gympahallen. Till slut kom jag fram. På dörren hade nån satt en lapp som sa att hallen skulle vara tömd klockan 10.00. Klockan var 06.00. Fan.
Tjejerna som skulle vakta ingången log och sov. Jag smög obemärkt in i gympahallen. Ingen vaknade när jag kom in. Vissa nätter när man försökte sova hör man folk klampa in och iväg till sina sovsäckar. Då tänker jag alltid att de borde varit med på teaterlektionerna där vi lärde oss gå tyst.
Jag täckte över min värdefulla kartong, som redan hade förlorat 6 påsar av sitt innehåll till diverse kompisar, och somnade.

16 juli - Söndag
Jag vaknade vid halv tio av att det var tänt i taket och att folk sprang omkring och packade. Jag hade bara sovit i 3½ timme, så jag försökte somna om, men det gick inte. Klockan tio kom Johan och sparkade till min matta. "Upp med dig nu!". "Jag har jobbat hela natten och lade mig klockan sex!". Det spelade ingen roll. Han gav mig fem minuter. Jag packade snabbt ihop mina grejer och gick ut.
Jag hade de båda klumpiga väskorna som jag kom med, plus en stor låda chips. Jag hade länge funderat på att skicka hem den med posten. Det kunde ju inte vara dyrare än att köpa tjugo påsar chips.


Massvis med packning. Ska allt få plats på tåget hem? Missa inte den spännande fortsättningen...

Jag ringde hem till mina sysslingar. Deras pappa Erland svarade. Mamma Ingegerd (pappas kusin) var inne i stan och lämnade Erik. Han ringde upp henne och frågade om hon kunde hämta upp mig. Sen lade han telefonerna mot varandra så att jag fick pata med henne. Hon var i närheten, så efter någon minut kom hon åkande i deras Skoda. Den bilen hade massvis med bagageutrymme, så jag fick plats med alla väskor och lådor.

Vi kom snabbt fram till bondgården där de bor. Det är så fint där. Ingegerd började med frukosten och jag tog en dusch. Vi åt en lugn frukost (det var annat än att stå i kö för att få två torra mackor) i deras glasveranda. Trädgården var grön och fin och det är så rackarns idylliskt där. Dessutom har de en värmepanna som heter Albin i källaren.
Efter frukosten fick jag sova i Eriks säng. Jag somnade ungefär 12:30. Jag sov som en stock och vaknade ungefär 18:00. Erik, Ingegerd och Malin hade engagerats för att städa efter festivalen.

På kvällen grillade Erland. Jättegott kött. Till efterrätt blev det jordgubbar med grädde och glass. Innan efterrätten underhöll jag en liten snabbis med lite eldsprutning.

Let me entertain you...

På kvällen lånade jag datorn och gjorde om låtarna på min nyinköppta CD-skiva till MP3, och så lade jag in låtarna på min MP3-spelare. Dessutom lade jag upp lite bilder i min bilddagbok.

Erik och jag lekte med en märkmaskin vi hittade. Vi skrev ut diverse etiketter. Bland annat satte jag en "The Knife" ettikett på en matkniv. Till sist gick vi och lade oss vid tvåtiden på natten. Jag sov nästan exakt åtta timmar.

16 juli - Måndag
Jag vaknade vid tio. erik sov några timmar till. Det var en lugnt och skön dag. Det var som att hela dagen gick ut på att tillbringa tid på bondgården ute på landet för att vila upp sig efter en hektisk festival. jag och Ingegerd åkte till Edanes ICA-butik och lämnade in min chipslåda. Posten sköts ju i affärerna nuförtiden. Vi klädde in lådan i presentpapper, och så satte vi fast kartongbitar på sidorna för att stabilisera lite. 145 kronor kostade det. Avsändare: Albin Olsson Granliden 37. Mottagare: Albin Olsson Granliden 37.

Sen gick Ingegerd, Erik och jag iväg till deras kusin som bodde ca 100 meter därifrån. De hade en pool i trädgården, och i den spenderade jag många timmar.

Jag försöker fånga fåglar med hjälp av håven.

Deras mamma kom ut och gav Erik, kusinen och mig var sin nybakad bulle. Hon sa att vi kunde behöva var sinn bulle för att klara vägen hem (100 meter). Jag sa att det var ruggigt gott, men att jag faktiskt skulle till Göteborg och att det krävde ganska många bullar.
När vi var redo att gå tillbaka fick jag en påse med massvis av bullar. "Jag skojade ju bara!" sa jag chockad, men jag fick dem iallafall.

En påse med bullar.

Senare på dagen körde dem mig till stationen i Edane där tåget från Arvika stannade. Smidigt. Jag åt några bullar på hemvägen. Resan hem gick bra. Mellan Trollhättan och Göteborg fick jag åka buss, eftersom de höll på med något spårarbete. Pappa hämtade mig vid Centralstationen i Göteborg och jag kom till slut hem till min egen säng. Två dagar senare kom mina chips till Hemköpsbutiken i Sävedalen. Jag hämtade hem dem och de var oskadda.

Vilken kanonbra festival!

Jag och Maurits har pratat om att vara nyckelunktionärer nästa år. Vi får se...

Klart slut.