Oooh. Vad sköj!

I morse började jag 8:25. På Landvetter igår sade Pamela (teaterfröken) och någon mer att Nicaraguanerna skulle vara i skolan vid tolv-halv ett. Vi hade tidigare sagt att det var drop-in i Nicaraguarummet mellan 9 och 11. Det finns en sal i skolan som vi har som vår mötesplats där vi i Nicaraguagruppen hänger. Både svenskar och nicaraguaner.
Iallafall var ett alternativ att låta honom ta sig själv till skolan, men han har aldrig åkt den vägen förr, och han har aldrig varit i sverige eller europa förr, så det kändes inte så humant. Då bestämde vi att pappa skulle åka hem och hämta honom här.

Jag var nervös hela förmiddagen. Skulle han klara sig själv? Tänk om det blev några problem? Leonardo hade råkat trycka på någon knäpp knapp på sin klocka, så att han ställde om den. Han blev bara lite sen, så när pappa kom för att hämta honom skulle han precis börja äta frukost. Mamma hade ställt fram en kanna med kaffe (som höll sig varmt) och gjort mackor och lagt i en plastpåse. Pappa sa att det inte gjorde något att han var sen. De kom till skolan vid halv ett och han hann äta i bamba. Tyvärr berättade Katarina att det hade varit bäst om de kom till skolan vid 9, för de hade en rundvandring på skolan klockan 10. Den missade tyvärr Leonardo, men det var det flera som gjorde.
Jag berättade för honom att jag var orolig för hur han skulle klara sig. Han svarade "Hey, I'm 33, I'm a grown man. I can take care of myself!".

Senare var det välkomstshow i Ny Musiks lokaler (Ny Musik är en linje på Angeredsgymnasiet). Det var jättekul. Jag har hållit på med utställningen och jag gjorde en liten sketch nere i Nicaragua, så vår snälla teaterfröken Pamela krävde inte att vi gjorde nåot nummer till showen. Det blev en bra show ändå.

Först hälsade rektorn nicaraguanerna välkomna. Bakom henne stod en spanskalärarinna och översatte.

Det ser ut som att de sjunger, men det gjorde de som tur var inte.

Efter det gick nicaraguanerna upp på scenen och överraskade oss alla. Leonardo sa, på helt begriplig svenska: "Tack elever från Angeredsgymnasiet och rektorn. Jag heter Leonardo. Jag bor i Partille."
Leonardo kan ju ingen svenska. Trodde vi. Han läste innantill på en lapp, men det gick och förstå vad han sa. Alla blev väldigt imponerade. Även jag. Sedan gick Nicaraguanerna fram en och en och sa "Jag heter..." (på svenska) och så sitt namn.

Riktigt duktiga på svenska.

Sedan var det musik och dans. Ny Musik spelade några sånger och danselever från både Yrkesdans och Estetisk dans (två olika linjer på Angeredsgymnasiet) dansade. De var riktigt duktiga.

Yrkesdansare. Närmast syns Ylva, som var med i Nicaragua. Hon är snäll, och jättebra på att dansa.

Här dansas det ännu mer. Det började med en lugn låt till balettliknande rörelser, men låtarna var ihopmixade, så det blev plötsligt jättecool streetdance. Riktigt coolt, och tjejerna var riktigt duktiga.

Till höger är det Malin i rött hår. Hon var också med i Nicaragua.

Det var både danser och livemusik. Tyvärr har jag inga bilder på musiknumren som Ny Musik så duktigt spelade.
Jag har inte heller bilder på Arts fina framrädande. Han presenterades som spanskfrökens (hon var konfrenciär) bästa elev. han kom upp i helt sjuka kläder och läste innantill på en lapp. Det hela var ett skämt, men eftersom det var på spanska var det bara de spansktalande som skrattade. Och jag, för jag visste innan vad han skulle säga. Han hade skrivit en knäpp text på svenska. Översatt den till engelska. Skrivit in den i ett datorprogram som översatte det dåligt till spanska. Sedan hade han fått hjälp av spanskafröken, eftersom Art inte kan spanska. Han sa iallafall något i stil med: "Hej, nicaraguanska nicaraguaner från Nicaragua. Välkomna till Sverige. Hoppas det var bra luft när ni flyg till Sverige flygplan..." o.s.v. (Jag har en bild på Arts kläder längre ner)

I ett dansnummer dansade hela danstrean. Jag tror det var både yrkes- och estetdansarna, men jag är inte säker. De dansade "merenge", en dans som vi fick se väldigt många gånger i Nicaragua. De hade några fester för oss. En välkomstfest och avskedsfest och dessutom lite fester däremellan. På alla fester visade de bl.a. merenge på scenen. Jag trodde att jag skulle spy om jag fick se merenge igen, men det var kul. Jag saknar nästan all merenge i Nicaragua.


I ett annat dansnummer var det två tjejer som dansade till en inspelad orkesterversion av "Rock Around the Clock". De var duktiga och hjulade lite. Jag fick en rolig bild på en av snurrarna de gjorde:


Senare var det modevisning, och tydligen var det en massa lata textiltjejer som inte ville vara med, så Art hoppade in och visade sin snygga outfit som han hade tidigare när han höll talet.

Här ser vi Cissi komma fram i beiga byxor. Cissi var med i Nicaragua, liksom Lena som är gömd bakom Cissi på den här bilden, och Anna som har rutiga shorts. Art är filuren med silverbyxor.

Det var en jättefin show som avslutades med "Ja må han leva" för Antonio som fyller 28 år idag. Han är Nicaraguanernas musiklärare. Vi samlades efteråt och pratade om showen, och den var väldigt uppskattad. Nicaraguanerna gillade Arts insats. Jag sa (och Leonardo översatte för Nicaraguanerna) att jag kände mig väldigt bra välkomnad när jag var i Nicaragua, och att jag var orolig att vi inte kunde välkomna dem lika bra, men att jag blev glad av att höra att de gillade välkomstshowen.
Senare avslöjade Leonardo att han hade fått hjälp med svenskan i det lilla talet av min pappa på väg till skolan. Pappa är jättesnäll och hjälper till med att skjutsa och han kan väldigt mycket, bl.a. om Göteborg, så han berättar en massa intressanta saker om staden och olika byggnader.

Väl här hemma har vi sett på Idol 2005. Leonardo tyckte det var roligt, och jag översatte så mycket jag hann med. Det är kul att prata med honom. Det är kul att höra hur han upplever Sverige. Det är väldigt ovanligt i andra länder att man tar av sig skorna när man går in. Han var lite fascinerad av detta och det var något jag sa som han missuppfattade. Vi pratade om att han gillade parkettgolven vi har i Sverige, och även heltäckningsmattor. Han undrade hur vi städade våra konstiga, men fina golv. Det var något jag sa som han missuppfattade och han trodde att vi damsög var tredje dag. Jag föklarade att vi inte alls damsög så ofta och han räknade ut att det inte blev så smutsigt hos svenskar, eftersom de tar av sig skorna vid dörren. Han tyckte det var väldigt smart och funderade på att införa det hemma hos sig i Nicaragua.

Oj. snart borde jag sova. Måste bara blogga färdigt. Jag gjorde läxorna förut, men det är så svårt att läsa, för jag tänker på annat hela tiden. Det är så mycket nu. Mest tänker jag på hur det ska bli att ha Nelly boende här. Hon kan ju bara spanska! Jag tror att jag ska sätta mig ner med Nelly och Leonardo och fråga vad de tror... Jag är rädd att det ska bli jobbigt för henne att bo här om hon inte kan kommunicera. Det kanske blir väldigt ensamt.
Jag får kolla det imorgon.

Nu sover nog Leonardo. Han frågade om det var sant att man kunde få använda Internet helt gratis i biblioteket i skolan. Jajemän! sa jag. Det får jag visa imorgon. Han har mailat hem från min dator, så han har e-mail. Dock är han van vid att skriva .com, så när han skulle maila förut fick han efter många försök be om min hjälp. Han hade skrivit om samma mail flera gånger, men det kom aldrig fram. Det visade sig att han hade slutat mailadressen med "@gbgsd.se.com" eftersom han var så van vid .com, men det löste sig.

Buenas noches!