16092005 - Vi går på Liseberg och Nelly flyttar in

Fredag 16 september

Vi var på Liseberg denna dag.

Allihop samlades utanför ingången. Vi väntade på min pappa som skulle komma och hämta Nellys väskor, och kära hem dem, eftersom hon skulle flytta hem till oss och inte ville gå med två resväskor på Liseberg.
Jag såg min storebror vid ingången. Han jobbar som ordningsvakt där. Jag bad honom ta ett polisgrepp på mig, och när han gick fram till nicaraguanerna, med mig i polisgrepp undrade det vad jag hade ställt till med.
Snart kom pappa, tog väskorna och försvann spårlöst.

En man jag inte kommer ihåg namnet på släppte in oss allihop.
Några lämnade in sina väskor i garderoben. Det kostade tio kronor. Leonardo lämnade en tjuga och blev lite sur. Han ropade på mig och undrade varför han hade fåt betala så mycket. "Det skulle kosta tio kronor!" "Ja, men vad fick du i växel, då?" "Bara det här lilla myntet!" "Men det är en tia! Det är tio kronor!"
Han fattade först inte att det minsta svenska mynt han hade sett var värt hela tio kronor.

Vi promenerade till gästservice. Det gick inte så snabbt. De gick ganska långsamt, och de stannade hela tiden för att ta kort. När vi till slut kom fram fick de åkpass. Vi svenskar fick en bunt åkbiljetter.

Min telefon ringde plötsligt.
Det var Emil (min lillebror). Han skulle åka tåg till sin flickvän samma dag och ville ha med sig digitalkameran, men den hade ju jag. Emil skulle vara borta över helgen och var tydligen tvungen att ha kamera. Då försökte jag förklara att Nicaraguanerna fortfarande är i Sverige och att de nog aldrig kommer tillbaka hit och att jag var den enda som hade med sig digitalkamera. Dessutom förklarade jag att mitt projektarbete (som alla som går tredje året på gymnasiet måste göra. 100 poäng/timmar. Mycket viktigt!) var att göra Nicaraguaprojektets hemsida och att jag behöver digitala bilder till den. Inte nog med det. Jag hade blivit speciellt tillfrågad just denna dag att ta kort åt Maria Elena, en av lärarna från Nicaragua. Chefen för de nicaraguaner som var i Sverige, tillochmed!
Det tyckte inte Emil spelade någon roll. Han ville ha med sig kameran.
Varför han tvunget skulle ha med sig den vill jag inte veta (Alexandra hade en gissning som gav mig jobbiga bilder i huvudet).
Jag förklarade igen att det var viktigt att jag tog kort.
Emil sa att jag har haft kameran mest av oss.
Då förklarade jag ännu en gång att ett gäng Nicaraguaner är på besök i Sverige och att det är ett stort utbytesprojekt som dessutom involverar pengar från svenska staten.
På något sätt avslutades samtalet och jag följde med den stora, röriga gruppen till Balder.

De flesta ville åka Balder. Kötiden var kort, eftersom det var ganska tidigt på eftermiddagen. I kön pratar alla med mig, och mitt i alltihopa ringer min mobil igen. Då är det pappa som ringer från sitt jobb. "Emil säger att han behöver kameran". Då förklarar jag allt igen, men pappa förstår inte att jag har en del ansvar och att både nicaraguaner och svenskar vill att jag tar kort. Samtidigt som jag pratar med pappa springer massa folk runt mig och gr före i kön och sedan tillbaka igen och plötsligt ställer sig Anya mitt emot mig och börjar prata med mig. På spanska, för det första och dessutom samtidigt som jag pratar i telefon med pappa.
Pappa säger att de kan åka till Liseberg och hämta kameran kvart över sex utanför Liseberg. Det vill jag så klart inte, eftersom... Ja, ni fattar nog. Fattar ni inte kan ni fråga Maria Elena, Leonardo, Antonio, Linda, Mats, Katarina, Johanna, Pamela, Gerardo, Malin, Ylva, Cissi, Alexandra, Annah, Lena, Isabel, Rebecca, Hannah, Salvador, Eduardo, Nelly, Damaris, Anya, Silvia eller kanske Vanessa.

Iallfall åker vi Balder. Vi är ojämna par, så jag offrar mig och åker ensam. Salvador och Eduardo satt bredvid varandra och skrattade hela tiden. Nelly såg skräckslagen ut och började nästan gråta. Bredvid henne satt Silvia med världens leende.

Efter det går vi till Kanonen. Det låter rätt grymt att börja med de värsta bergochdalbanorna, men vi blev tipsade om att brja med dem eftersom det skulle bli jätteköer till dem senare (kötiden brukar ligga på någon timme på både Balder och Kanonen).
Den här gången hade många blivit avskräckta, så vi blev inte så många. Udda antal igen. Vem fick åka ensam? Jag. Igen! När de kontrollerade att vi var fastspännda frågade jag om kontrollanten kunde lägga min telefon på hyllan. Precis när jag ska ge den till honom ringer pappa igen. Jag klickade honom så klart.
Det var skoj att åka kanonen. Första gången jag inte satt längst fram. Det var rätt kul ändå, men längst fram är bäst. Däremot var det ingen jättehöjdare att sitta ensam.

Efteråt ringde mamma. "Emil säger att han behöver kameran" Jag skrattade nästan åt henne för det var så löjligt. Jävla skitunge. Jag fick förklara allt igen. "Men du har ju haft kameran väldigt mycket." Ja, som sagt... Vi har haft nicaraguaner här i en vecka, och jag har tagit kort...
Mamma fattade inte heller, så hon sa att de kommer och hämtar kameran kvart över sex utanför Liseberg. Det visste jag redan. Pappa hade ju ringt!

Sedan går vi till Top Spinn. Den ville Eduardo åka. När vi går mot den ser han några andra som åker, och han ångrar sig. Leonardo, Salvador och Lena åker iallfall.
Jag står med de andra och tar kort.
Leonardo Topspinn
Från vänster: Salvador, Leonardo, Lena. Barnen vet jag inte vad de heter. Kanske Aristoteles, Philemon och Anastacialia.

När jag stod där ringde min mobil. Det var pappa. "Nu startar vi hemmifrån. Vi kommer vid kvart över sex." "Jaha...?" "Ja, så du vet." "Jo, jag vet att ni kommer kvart över sex. Har du ingen ny information?" "Nej." "Nä, jag tänkte att du ringde för att säga något nytt. Det är nämnligen jävligt irriterande att ni ringer hela jävla tiden!" "Ja, men vi måsste ju ringa eftersom det är en lite knepig situation som du delvis har försatt oss i." "Det har jag inte alls!" sa jag och la på. Skitsnack. Jag blev så jävla arg.

Sen gick vi till Lisebegbanan. Jag var sur på pappa och Emil.
Vi köader till Lisebergbanan och vi var ojämna igen. Malin tänkte sätta sig bredvid mig, men Lena satt där så Malin satt kvar med Rebecca. Bakom mig och Lena satt Eduardo ensam. Därför hoppade Lena i sista stund bak till honom istället. Jahapp... Då satt jag ensam igen. Kul. Inte. Det var faktiskt skittråkigt att sitta ensam på Lisebergbanan.

Sedan gick vi och åt.
Ungefär hälften på Orientexpressen och hälften på Burger King, precis bredvid. Många var vi. Långa köer var det också. Jag köade till Orient-expressen för en Thai Wok. När vi står i kön ser vi de andra som köar till Burger King. De vinkar åt en bebis i famnen på sin pappa. Sedan började de ta kort på bebisen. Efter någon minut ser jag att Silvia (en av nicaraguanerna) har bebisen i sin famn medan någon av de andra nicaraguanerna tar kort. Hahaha. Vi svenskar i andra kön stod bara och skrattade medan pappan tittade på när Silvia hade kidnappat hans bebis. Vad tänkte han egentligen?
Efter en lång stunds väntan närmade vi oss kassan och jag fick se någon annan som får sin Thai Wok. En ganska liten plastskål som såg ut att inehålla kloakvatten och hö.
Urs!
Jag gick ur kön och ställde mig bland de andra som köade till Burger King istället. Det tar tid. Klockan närmade sig kvart över sex och jag förklarade för Lena vad jag ville ha och sedan lämnade jag kön. Jag gick ut genom lilla ingången coh såg mig omkring. En bra bit bort stod bilen parkerad. I den satt pappa och Emil. Emil hånflinade. Jag gav dem kameran, tog den andra kameran jag skulle låna (en vanlig kamera med pappersbilder) och gick utan att säga någonting.

När jag kom tillbaka till Burger King, mitt i parken stod de fortfarande i kö. Efter en stund beställde vi en jäkla massa hamburgare och kassören ropade på hjälp. Det var säkert sju stycken "Big King XXL" med plussmeny. Många Coca Color och Pommes Frities. 703 kronor.
Läsk och Fries
Mycket mat och dryck.

Hamburgare och läsk
Jättemycket mat och dryck.

När vi ska äta saknas det så klart en Cola och en pommes frities. Jag sprang till kassan, och som tur var litade han på mig.
När vi sedan satt och åt (efter att ha lånat stolar överallt) kom Lena på... "Oj! Jag glömde ta kvitto". Jag skrattade så att jag höll på att dö. Här hade vi köpt mat för 703 kronor och glömt kvittot!
Jag sprang iväg till kassan och frågade. Nej, han trodde inte att de hade kvar det. Hur länge sparas de då? frågade jag. Jag vet inte, sa han och tog upp en liten pappersbunt som han bläddrade igenom. Till slut hittade han den, som tur var.

Senare kte vi Spinnrock och Lisebergstornet. Där kan man inte sitta ensam, så jag fick sitta med alla andra i ring. Trevligt.
När kvällen kom gick vi hem och alla var glada. Det blev en minnesvärd kväll.
Bilderna från digitalkameran ligger kvar på minneskortet, och jag kan inte komma åt dem utan digitalkameran (som Emil har).
Bilderna från den vanliga kameran har vi kört i snabbframkallning och dessutom fått på CD-ROM. Ingen jättebra kvalité men det duger nog.

Nu är klockan tio över ett på natten och imorgon ska jag till skolan (Jag skrev detta på söndagsnatten)

Buenas noches!

P.S. Vem som helst kan kommentera inlägget. Gör gärna det. Klicka på Kommentarer och skriv ditt namn och en liten rad om vad du tyckte om inlägget. Tack på förhand! D.S.

Kommentarer:
Krishna skrev:

han den där emil verkar vara en riktig bajspackare!!!

2005-09-19 @ 10:55:50
Öppna Kanalen skrev:

http://www.braskit.se/oppna/wp-content/albin1.png
http://www.braskit.se/oppna/wp-content/albin2.png
Albin är på Öppna!!!

2005-09-21 @ 01:16:18
URL: http://www.braskit.se/oppna/
Tomten skrev:

Den där Emil verkar vara en riktig skitstövel!
Manipulativ och allmänt elak, samma egenskaper som passar in på en psykopat...
Hmmm, Emil ska nog inte få några julklappar i år. Eller förresten, han ska få lavemang så vet han vad man verkligen ska ha röven till, den lilla elaka stjärtgossen...

2005-09-21 @ 08:28:06
en som vet mer skrev:

Varför hacka på Emil. Han kanske hade rätt denna gången. Ibland behöver man höra bådas version.

2005-09-22 @ 08:34:38
Oskar skrev:

Så lågt att hänga ut sin bror så. Det är ju vanligt förekommande i familljer att osämja uppstår, men låt för sjutton inte alla ta del i din besvikelse. Ska alla tycka synd om dig eller?
Stå på dig Emil , hävda din rätt.

2005-09-22 @ 09:05:55
Store Bror skrev:

Hej!

Lite lågt att gnälla på Emil på din blogg som för övrigt är jäkligt kul! Men sådant kan man sköta snyggt privat och inte på en blogg!!!

Snygg bild du hittat på mig! Skulle uppskatta om du inte rotade efter bilder i min privata bildsamling... *Hehehe*

Ha det gött och krama din lillebror!

2005-09-23 @ 12:00:04
Albin Olsson skrev:

Ja, folk har gnällt lite här, men jag bara skriver vad som hände. De flesta har dock förstått min ilska.

Daniel:
Tack, men de gånger jag har försökt krama Emil har han slagit/sparkat mig och skrikit. Tack ändå för att du gillar min blogg.

2005-09-24 @ 12:23:21
hubert skrev:

svar till en som vet mer och oskar
ni säger att man ska höra bådas version
då tycker jag att emil kan försöka försvara sig i en egen blogg
om emil inte har en egen blogg får han fan skylla sig själv

2005-09-25 @ 20:17:21
Harald skrev:

Nu tycker jag minsann att det är dags att säga vad jag egentligen tycker om den där Emil. Det är föresten ett riktigt trevligt projekt det här att ha nicaraguaner här i Sverige. Vi på Polhem har ett projektarbete med ett utbyte mellan oss och en skola i Shanghai i Kina. Man kallar även det landet för Folkrepubliken Kina!

2005-09-26 @ 13:32:12
Unicorn skrev:

Emil är faktiskt min pojkvän, och vi tog många *hrm* intressanta bilder med kameran. ^^

2005-11-15 @ 00:12:00

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits