Nu är det juldagen, och inte ens idag kan jag låta bli att filosofera:

X-men, ni vet. Tecknad serie som blev två filmer (en tredje på väg, om jag minns rätt).
Professor Charles Xavier är rektor för en skola där barn med olika coola mutationer går. Där får de undervisning, samt chans att tveckla sina förmågor. Nån unge kan gå genom väggar, en kan frysa vatten till is (även vatten i luften) och så har alla var sin cool förmåga. De blir hånade bland "vanliga" människor och alla är rädda för dem.
På skolan fins också X-men-teamet som åker runt och räddar världen med sina superkrafter.

Men tänk på de stackarna med töntförmågor! Där står barnen och demonstrerar sina coola förmågor:
-Kolla jag kan gå genom väggar!
-Jag kan ändra vädret, och få en blixt att slå ner precis var jag vill!
-Mina naglar är suddgummin!

Coolt. Inte. Eller om man kan ändra sin hudfärg till grön. Vilken onödig förmåga. Stackars barn. Hur ska de kuna rädda världen?